Kenny Rider in Kameler – På Orust

Text och foto: Anna Carlsson Käck

 

Visste du att en kamel kan bli över 50 år, att den kan dricka 100 liter vatten i ett enda svep och att den inte behöver dricka mer på ett halvår efter det? Inte? Nä, det visste inte Kenny Green Pettersson, 23 år från Orust heller. Men nu vet han. För om man som unghästutbildare får frågan om man kan tänka sig att rida in ett gäng kameler på granngården, är man tvungen att läsa på.

– Ja, det var ju lite otippat att man skulle gå och bli kameltränare, skrattar Kenny.

Det är nu drygt ett år sedan lantbrukaren Göran Andersson plockade hem de första kamelerna till Myckleby Nedergård på östra Orust. Idag har flocken utökats och ett tiotal kameler och två dromedarer strosar runt på markerna i det bohuslänska landskapet. Göran och hans sambo driver till vardags kravmärkt lantbruk och kompletterar med entreprenadverksamhet och stuguthyrning med möjlighet att ta med egen häst. Den som inte har någon häst med sig, eller som vill låta den egna hästen vila, kan inom kort istället prova en kamel.

Ett par av kamelerna kommer från Cirkus Maximum och är redan inridna och klara; nu ska de fem ungkamelerna också lära sig att ha ryttare mellan pucklarna.

– Det är annorlunda men ändå ganska likt hur man arbetar med hästarna. Allt bottnar i hantering, ledarskap och respekt. Skillnaden ligger i att kamelen både rör sig och reagerar långsammare, säger Kenny och visar hur han lärt dem att lägga sig på kommando.

– När de är så unga som de här, mellan ett och två år, handlar det mest om hantering och markarbete.

Kenny har sina unga år till trots, många års hästerfarenhet. Han började rida på ridskola redan som tvååring och träffade Leif ”mannen med hatten” Norberg när han var nio och blev såld på westernridning.

– Jag fick provrida hans häst, det var stort, minns Kenny som allt sedan dess inspirerats av Leif. En annan stor inspirationskälla är den internationellt kända tränaren Ed Dabney som han mötte i samband med militärtjänstgöringen. Kenny tjänstgjorde som så kallad tillståndsryttare, tränade unghästarna och provade fälttävlan för första gången.

– Ed höll en clinic för oss och jag fick hans visitkort. En tid senare åkte jag till hans ranch i Georgia i USA och levde med familjen Dabney i tre månader, jobbade för mat och husrum och lärde mig så mycket som möjligt om Eds tränarfilosofi.

Sommaren 2009 lämnade Kenny USA. Idag driver Kenny egen verksamhet där han erbjuder service till jordbruk samt hästträning och inridning. I arbetet med hästarna använder sig Kenny av Ed Dabneys ”six keys to harmony”, ett system för kommunikation, problemlösning och inlärningstekniker som utgår från hästens natur och instinkter. För Kenny kändes det fullt naturligt att överföra metoden även till kamelträningen. Han rör sig lugnt runt de stora djuren och låter allt ta sin tid.

– Man får passa sig lite för de har ett högst annorlunda sätt att röra sina ben. En häst sparkar rakt bakåt eller framåt medan en kamel kan röra sina ben utåt i en cirkel, ungefär som ett simtag.

Precis som med unghästar är träningspassen för de unga kamelerna korta. Kenny och Göran hjälps åt att ta in de några år äldre kamelerna Ali och Max. De har kommit en bit längre i sin utbildning och är fullt ridbara, det visar sig dock vara en aning svårstyrda än så länge. Lucky Riders utsände avböjer vänligt men bestämt erbjudandet om en provtur även om det onekligen ser ganska bekvämt ut där uppe mellan pucklarna. Fallhöjden från en kamel är omkring 2.20 och en tid efter vårt besök får jag veta att även öknens skepp kan skicka av sin ryttare… Kenny linkar en aning men är inte avskräckt. Han fortsätter kamelträningen en tid till men planerar att åka till USA och jobba på ranch i höst. Han tänker kombinera arbetet med att lära sig till hovslagare och att själv tävla i roping.

– Jobb och boende är redan ordnat och hästar, det finns det gott om, säger Kenny tryggt.