AC Horse & Cattle CO på Kolshester Gård i Småland

 

Med ridskolan vill vi göra westernridningen tillgänglig för fler, även för de utan egen häst. Westernvärlden måste kunna växa på annat sätt än bara med clinics. Utöver de westernridskolor som finns i Sverige idag behövs fler för att den här typen av ridning ska få den uppmärksamhet den förtjänar.

Det säger Anna Engelsen som tillsammans med sambon Christian Nohr driver nystartade företaget AC Horse & Cattle Co på Kolshester Gård, strax utanför Eksjö. Sedan september 2010 har paret byggt och renoverat på gården, nytt ridhus, nytt stall, ridbanor, rundcorall med mera. Allt är inte klart men verksamheten är redan i full igång. I slutet av augusti 2011 startade de upp sin westernridskola här. Det blev en riktigt lyckad start. Ett trettiotal personer rider varje vecka, reaktionerna är positiva och intresset bara ökar.

Drastisk förvandling

När Lucky Rider besöker Kolshester gård är det tre dagar efter julafton och ridskolan har några veckors uppehåll innan nästa termins start. I gårdshusens fönster tindrar ljusen mjukt och stämningsfullt. Hästar, i varierande färg och form, står och dåsar i inhägnaderna runt omkring. Marken har inte frusit till, hagarna är leriga. Bortsett från en kylig vind är det märkligt milt för att vara den här tiden på året.

– Det var skillnad förra vintern. Då låg vi på ridhustaket och nitade plåt i sjutton grader minus. Till slut var vi tvungna att ge upp och låta bygget vila några månader, säger Anna och huttrar till vid minnet.

Hon och Christian har välkomnat ute på gårdsplanen. Båda är ledigt klädda i jeans, boots och var sin teddyliknande jacka med örn- respektive vargmotiv på. Sjuårige sonen Simen har valt att stanna inomhus. Han vill förstående nog leka med sina nya, spännande leksaker. Själva stegar vi iväg till stallet som Christian och Anna är ivriga att visa upp. Byggnaden har tidigare varit bostad åt hundratalet kor, men genomgår nu en drastisk förvandling för att passa nya behov.

– Här är Anna stallchef och jag VD, d v s verkställande dräng, skrattar Christan skämtsamt under sin bruna Western Horseman-keps, när vi kliver in genom dörrarna .

Jobbat som galningar

En öppen atmosfär möter, lite väl öppen kanske. Luftrummet sträcker sig från golv ända upp i nock. Det nya logtaket har ännu inte kommit på plats. Men däremot har de gamla kobåsen blivit utbytta mot rymliga och fräscha boxar, placerade på var sida om en bred och praktisk stallgång.

– Vi har delat upp ladugården i tre stallsektioner, en för ridskolehästar, en för våra privathästar och en för inackorderingar. Avsikten är att få en så smidig hantering som möjligt och att minska onödigt spring hos hästarna.

Anna berättar att det totalt ska bli 21 boxar. Här ska finnas duschspiltor och varje stall kommer att få sin egen sadelkammare, utformad i mexikanskinspirerad stil för att skapa en trivsam känsla av ”the old west”.

De bägge stallen för ridskole- och privathästar börjar ta form, men inackorderingsstallet liknar för dagen mest en byggarbetsplats, bräder, spik och verktyg överallt.

– Det ser kanske ut som det återstår mycket arbete, men det värsta är faktiskt avklarat. Nu kliar det i fingrarna att färdigställa resterande jobb, säger Christian och sneglar på sitt snickarbälte som vilar tillfälligt över ett boxgaller.

– Under året som gått har vi jobbat som galningar, båda två. Ta bara gjutningen av 700m2 betonggolv. Visst arbete har vi lejt för, ridhuset till exempel. Det är på 25x 54m och bortsett från lite rödfärg är det i princip klart. Specialister från USA har gett oss bra råd och hjälp med det reininganpassade underlaget.

Att bygga en sådan här anläggning är knappast gratis. Därför är Anna och Christian tacksamma över det investeringsstöd på 500 000 kronor som Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling bidragit med och över det stipendium på 50 000 kronor som föreningen Eksjö sockens hembygdsgård delat ut ur Karl och Annas stiftelse.

Från skjutsstation till western

Arabiska fullblodet Fernando och quartern Kid sadlas på för en kortare ridtur i de närmsta omgivningarna. Gården ligger ganska högt, 300 m ö h och bjuder fin utsikt över den milsvida smålandsskogen.

– Här kan du rida dig trött, övernatta och rida en dag till. Det bjuds fantastiska möjligheter till turridning i härlig och varierande natur, säger Anna.

Hon stryker handen över Fernandos hals. Den tilltagande blåsten gör hennes vackra tävlingshäst lite yster. Inte minst när han, sida vid sida med Kid, galopperar över ett inbjudande fält på vägen hem.

– Vi har inte ångrat en sekund att vi flyttade hit, säger Christian och Anna när vi någon timme senare sitter ner för en fika i det gemytliga boningshuset. Anna berättar att Kolshester Gård har anor ända från 1500-talet. Förr hade gården en funktion som skjutsstation och gästgiveri. Under senare tid, då Annas pappa stod som ägare, har det varit mjölkproduktion här. När pappan dog för några år sedan uppstod plötsligt frågan, vad skulle man göra med gården. Anna och Christan bodde då i Uddevalla och där hade de också sitt arbete. Båda är disputerade forskare, hon i biologi och han i oceanografi.

 

– Ja, det fanns två alternativ, antingen sälja eller flytta hit. Efter visst övervägande bestämde vi oss för det senare och köpte Kolshester Gård ur dödsboet. Med vårt gemensamma westernintresse hade vi redan tidigare haft planer på att sadla om till en verksamhet med hästar. Nu såg vi vår chans, säger Christian.

– Forskningsjobbet var jätteintressant och superkul. Men när du har doktorerat och ska börja söka dina egna pengar läggs det på en massa andra uppgifter från universitetsvärlden. Din egen forskningstid minskar radikalt. Vi kände att det inte var värt att slita ihjäl sig och offra allt annat för det, säger Anna.

För henne var det lite som att återvända hem igen, men inte helt utan blandade känslor.

–  Min familj flyttade hit från Stockholm 1979. Jag var femton år då och storstadstjej, tyckte väl inte att Eksjö var dödskul precis. Men stan har verkligen utvecklats, den är något helt annat idag. Nu återupptäcker jag Småland, ser också naturen med helt andra ögon och har man häst här finns en enorm potential.

Tog över såväl häst som chaps

Hon har ridit sedan barnsben, först traditionellt med hoppning och dressyr. På resa i USA kom hon i kontakt med westernridning.

– För mig blev det en väldigt positiv upplevelse. Jag tyckte det var ett friare och roligare sätt att rida. Ett mer avspänt sätt att umgås med hästen helt enkelt.

Christian, född och uppvuxen i Norge, hade bara ett fåtal turridningar i ryggraden när han träffade Anna 1993.

– Hon såg snart till att ändra på det genom att bli min ridlärare. Det är hennes förtjänst att jag rider som jag gör idag.

– Christian har lärt sig fort. Han har otrolig kroppskontroll, är väldigt grundlig, orädd och envis, berömmer Anna.

Det arabiska fullblodet Bizze, nu 15 år, blev Annas första westernhäst. Tillsammans utbildade sig ekipaget i grenar som Reining och Western Riding. Men för tio år sedan, när Anna for på arbetsresa till USA passade Christan på att, utan hennes vetskap, åka på kosseclinic med Bizze. Det visade sig att hästen hade riktig ”cowsense” och Christian själv, ja han tyckte att detta med kor var vansinnigt roligt. Kogrenar, det skulle han satsa på.

– När jag kom hem igen hade Christian tagit över såväl häst som chaps, skrattar Anna.

Idag har paret tiotalet hästar tillsammans, de flesta quarter och arab. Hästskaran fylls på efterhand. Några används i ridskolan, några är tävlingshästar och några integrerar däremellan. Flexibla, snälla, allmänbildade och väluppfostrade hästar är det som eftersträvas. Både Christian och Anna tävlar och har genom åren erövrat fina placeringar på WRAS-tävlingar, High Chaparall och på såväl Arab-SM som Arab-EM. Medan Anna tycker att Reining och Trail är roligast brinner Christian för Cutting.

Lär ut grunderna

Att starta en ridskola har varit en dröm för Anna ända sedan unga år. Nu har den gått i uppfyllelse.

Under hösten har AC Horse & Cattle Co haft åtta grupper i veckan med tre till fyra deltagare i varje.

– Vi lär ut grunderna i westernridning. Eleverna får lära sig rida med säte och vikthjälper, hitta balansen, våga lita på hästen och få den att lyssna, trots lösa tyglar. Allt går förstås stegvis tillväga. Vi följer en röd tråd och deltagarna delas in efter ålder, kunskap och intresse.

– Många är vuxna och har ridit traditionellt tidigare. De vill återuppta ridningen men är nyfikna på något nytt. ”Hur samlar man en häst på westernvis?” ”Hur styr man den?” Det är svårt att konvertera, men också väldigt roligt när aha-upplevelserna kommer, tycker dom.

Inom kort ska westernridskolan även rikta sig till de allra yngsta.

– Vår son Simen var bara tre år när han gick på ridlekis i Uddevalla. Man undervisade med ett koncept som bygger på säkra, lekbaserade aktiviteter tillsammans med häst. Nu tänker vi starta motsvarande här. Men först måste alla faciliteter vara klara. Säkerheten är A och O och varje ponny kommer att ha sin egen värdinna.

Geografiskt ligger Kolshester Gård bra placerad med flera större orter i närområdet. I undervisningen ingår de vanligaste westernridgrenarna; Trail, Western Riding, Western Horsemanship, Pleasure och Reining. Men först och främst är det grunderna som skall läras in. Christian berättar att med tiden ska även grannens kor och ungdjur komma in i verksamheten. Detta för att kunna erbjuda folk den riktiga cowboykänslan.

Väl rustade 

Anna och Christian är själva instruktörer. Med all sin samlade kompetens anser de sig väl rustade för uppgiften.

Medan Christan hämtar kaffe för påfyllning räknar Anna upp några av sina meriter; utbildad idrottslärare på GIH, barnskötare, BYS ridskolelärarutbildning med westerninriktning, kurs i hästbeteende och hästutfodring vid SLU och pedagogikkurs för ridlärare i Strömsholm.

Under ett antal år red hon också för välrenommerade reiningryttaren Peter Ljungberg, som även han startat ridskola senaste året. Dessutom är hon snart färdig WRAS-domare, har bara några skuggbedömningar kvar. Christian däremot är klar NCHA-domare

–  Till våren kommer vi troligtvis att ha en träningstävling här tillsammans med Highland Western Riders. Klubben uppmuntrar verkligen vår nystartade verksamhet och vill gärna samarbeta med oss.

Förutom westernridskolan håller AC Horse & Cattle Co även på att skapa en mindre hästby på gården.

–  Vi renoverar fyra mysiga bondstugor som stått tomma under en längre tid. Förr hade de en funktion som bostad åt gårdsarbetarna. Tanken är att hyra ut husen tillsammans med boxplatser.

Hästbyar har blivit lite av en trend och Christian och Anna ser fördelarna.

– Att bo på samma plats och dela samma intresse underlättar arbetet. Vi kan hjälpa varandra med utfodringar, ut- och insläpp och en rad andra saker.

Satsar allt

Forskningen är lagd på hyllan tills vidare. Enligt Christian är engagemanget begränsat till vetenskapsradion på morgonkvisten. Paret känner att de valt helt rätt och satsar nu allt på att få AC Horse & Cattle Co att fungera. De är måna om att verksamheten ska bevaras småskalig och familjär. Inom en femårsperiod är förhoppningen att ridskolan rullat på så pass att det ynglat av sig ryttare härifrån som vill köpa häst och kanske börja tävla.

– Vi har också kunnat anställa någon, fått alla husen uthyrda, byggt saloon och kommit i gång med en ridlägerverksamhet, säger Anna.

– Ja, och jag är färdigutbildad hovslagare, inflikar Christian med ett leende.

Oj, hur ska ni hinna med allt detta, undrar jag.

– Jo, vi har ett motto. Vill man något tillräckligt mycket, det vill säga 100 %, då går det!

 

 

För mer info: www.achcc.se