LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Ranch Riding blir allt mer populärt i USA. Nu är det en av AQHA:s största klasser. I grenen visar ryttaren upp ranchhästens allsidighet genom att imitera det arbete som hästen måste kunna utföra på en boskapsgård. Domaren och tränaren Laurel Walker berättar om vad som krävs av både hästen och ryttaren.
Text: Åsa Björklund Foto: Barry Denton, Schel Blanzy, Ann Mulchay och Åsa Björklund
Bergen är torra och steniga. Bara buskar och enstaka tallar kilar sig upp mellan stenblocken. Men så öppnar sig landskapet i en grön dal och skylten pekar in mot Bar U Bar Ranch, i Skull Valley, Arizona. Det är ovanligt att se hästar i annat än sandiga hagar i Arizona men under ranchens mark ligger en grundvattenreservoar. Så länge den varar kan hästarna beta grönt gräs i lugn och ro.
Bredvid en stor arena står Laurel Denton som äger ranchen tillsammans med sin man Barry. Hon drar åt sadelgjorden på en vacker Quarterfux vid namn Lenas Last Time. Han stampar och knycker med nacken. Vinden piskar upp sand från arenan. Hästarna blir irriterade av blåsten förklarar Laurel och är osäker på om träningen kommer funka. Men hon ger det en chans. Efter lite uppvärmning släpper assistenten Morgan in en kalv i arenan. Lenas Last Time blir genast intresserad. Han spänner musklerna, pekar öronen mot kalven och bevakar den intensivt. Kalven slänger sig åt vänster men Laurel och Lenas hänger på. Kalven står inträngd mot planket och försöker smita åt höger, men Lenas låter sig inte luras. De två djuren dansar fram och tillbaka som i en vals, ögonen spända på varandras minsta rörelse tills kalven lyckas dra iväg, tätt följd av Laurel och Lenas i full galopp. Men strax saktar kalven in och stannar. Laurel suckar när hon rider fram till Barry och mig. Under hennes keps sticker en hästsvans med korpsvart hår fram. Hennes hy är djupt brun efter många år under för stark sol.
– Kalvarna är redan ”sour,” säger hon och berättar att när boskapen använts i ett par veckor bryr de sig inte längre och slutar springa iväg från hästen. Ibland är det inte tillräckligt att byta ut kalvarna varje månad.
Lång meritlista
Laurel har tillbringat hela sitt liv i tävlingsarenan och började så tidigt som åtta år gammal. Hon har vunnit AQHA (American Quarter Horse Association) världsmästerskap i Halter och Working Cow Horse och tränat en rad andra världsmästare. Förutom pokaler i arenan har hon vunnit flera andra utmärkelser för sina insatser inom Quarterhästvärlden.
Numera fokuserar hon på att träna hästar och ryttare i Working Cow Horse och Ranch Riding och på att föda upp Quarterhästar. Intresset och kunskapen ärvde hon från sina föräldrar. De födde upp boskap på Bar U Bar Ranch men mest av allt älskade de hästar. De började köpa bättre Quarters i takt med att de fick lite pengar över från boskapsförsäljningen. Idag har Quarteruppfödningen ersatt nötkreaturen som största inkomstkälla.
En ny kalv släpps ut och dansen börjar om. Sedan övar ekipaget stopp så det ryker i sanden. Hästarna byts ut. Ungefär sex timmar om dagen tränar Laurel och Barry hästarna men aktiviteterna växlar jämt.
Ranch Riding
Inne i huset är det varmt och ombonat. Furupaneler täcker väggarna från golv till tak. Här och där står pokaler och bronsstatyetter av hästar. Taxen Daisy, iklädd en ljusblå tröja, trycker sig mot Laurels ben i soffan och gnyr så fort klappningarna tar ett avbrott.
AQHA startade klassen Ranch Riding 2011 men innan 2015 kallades det ”Ranch Pleasure.” Namnbytet skedde på grund av att många blandade ihop klassen med ”Western Pleasure” som är sin egen gren och är mest känd för långsamma rörelser som kräver speciell träning, berättar Laurel. Idag är Ranch Riding en av de mest populära av AQHA:s grenar.
– Att börja med den här klassen är en av de bästa saker som AQHA har gjort. För Ranch Riding visar upp hästen och dess naturliga rörelser och övergångar, säger Laurel.
Visar upp ranchhästens allsidighet
Som namnet antyder är idén att visa upp ranchhästens allsidighet genom att imitera det arbete som den måste kunna utföra på en boskapsgård. AQHA har upprättat fem olika mönster men en domare kan också bestämma sitt eget. Oavsett mönster så måste ekipaget visa upp alla gångarter: skritta, trava, galoppera samlat och ökat. Dessutom ska ryttaren byta riktning och göra tre av fem manövrar, som kan vara skänkelvikning, 360-graders vändningar, galoppombyten, övergångar, galopp över bommar, och en valfri godtagbar ranchmanöver. Domaren bedömer ekipaget på rörelse som innebär rytm och takt i gångarterna, uppvisningens jämnhet och hur de utför manövrarna.
– Egentligen är Ranch Riding en form av dressyr för det handlar om övergångar och rörelser. Skillnaden är att vissa manövrar går mycket snabbare, säger Laurel och klappar sin tax.
Hela reportaget hittar du i LuckyRider nr 3-2015!
