LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Idag skiner solen, det börjar äntligen bli lite kallare ute. Det är väl något de flesta hästmänniskor längtar lite efter för att slippa den eviga geggan. Allt blir mycket renare och när snön kommer finns det så mycket roligt att hitta på med alla djur. Det är ganska härligt med alla Sveriges årstider, man får alltid längta efter något som kommer i nästa säsong. Nu längtar jag efter snön. Lika snart är den borta och då står tävlingssäsongen runt hörnet.
Jag ska flika in en liten del av Filip här. Vi tränar alltid tillsammans så det är lika bra att ni får en inblick av vem han är direkt.
För er som inte vet så träffade jag år 2010 min livs kärlek, Filip. En fotbollsintresserad 19-åring som gjorde allt för mig redan då. Han gick ofta med när jag tränade mina hästar trots att han hade uppfattningen om att de sparkas i bak och bits i fram. Han gick helst inte nära dem. Ibland undrar jag hur många mil han vandrat bredvid mig på hästryggen. Med tiden blev han mer nyfiken på hästarna och tillslut fick vi upp honom på hästryggen av min pensionerade tävlingshäst ChaRie med all möjlig säkerhetsutrustning. Efter det var Fille fast. Så mycket jag skrattat så tårarna runnit när han har provat nya saker på hästryggen. Första traven utan stigbyglar låg nog båda runt halsen på våra hästar och kippade efter luft, Fille för han var så tacksam att han överlevt och jag för jag skrattat så mycket. Många äventyr har det varit. Jag har försökt lära Filip så mycket jag kunnat angående ridning och hästar. Han har spenderat mycket tid med mig när jag jobbat med Success sedan hon var ett år. Han har varit med och tittat och lärt sig på alla mina köpta ponnys som ska omskolas eller vidareutbildas. Han har även visat stort intresse och lärt sig mycket på de “problemponnyer” som jag jobbat med. Sedan har vi ju min käre far som hjälpt till att få Filip till en riktigt hästbiten kille med alla hans påhitt… ChaRie har den största äran som varit så ärlig mot Filip och lärt honom hur en häst fungerar. 2014 köpte vi en beslagtagen häst av polisen, Grace. Hon är idag Filips prinsessa och vår lagkamrat. Hennes historia är alldeles för lång så den tar vi i ett eget inlägg en dag. I år vann Filip och Grace 2 SM-guld i team penning och team sorting tillsammans med mig och Cissi. Inte dåligt för att ha ridit i 4,5 år! De tränar fortfarande alltid bredvid eller för mig, så våra hästar tränas väldigt lika och vi bygger upp dem och oss tillsammans.
foto: Natalie Lindholm
Vi får ofta frågan; “Hur förbereder ni era hästar för tävlingssäsong?”
Mitt huvud börjar snurra, hur förbereder man sin häst egentligen? Det är ungefär 365 dagar per år som vi planerar våra hästars dagliga rutiner. Det ska mockas, fodras, täckas och skötas enligt rutin. Det ska tränas x antal gånger i veckan samtidigt som viloveckor/-dagar under året ska planeras in. Hästarna ska ha nya skor, de ska vaccineras, avmaskas och allt därtill. Foderstater ska räknas ut.
Jag försöker träna hållbart. Jag tränar bara mina egna hästar och har inget krav tidsmässigt från någon annan. Jag förväntas inte prestera på så kort tid som möjligt, jag tar tid på mig. Jag tror på varierad träning. Under ett år rider vi nog ca 70% i skogen. Vi tränar på ridbanan några gånger i veckan under tävlingssäsong så klart, men nu på hösten och vintern blir det mycket skog och mark. Det är suveränt att träna kondition ute, långa raka sträckor på bra underlag ligger mig närmre om hjärtat än att rida volt efter volt i en dammig sandhög. Kanske beroende på att det inte är någon tävlingsform för oss. Våra hästar klättrar i sandhålor för styrka, skrittar ut i flera timmar för grundkonditionen, de löshoppar för att stretcha överlinjen och träna magmusklerna, mycket barbackaridning för att träna vår egna balans, jag är väldigt förtjust i att låta mina hästar länga sin trav och framförallt så varierar vi underlag för att vara mån om våra hästars ben.
Vid den här tidpunkten på året har våra hästar det ganska lugnt. De spenderar sin tid här hemma och åker inte transport något. Vi är tacksamma för allt de gjort för oss även detta år och det belönar vi med rolig ridning och mycket mys. Återhämtning för både kropp och knopp. När våren kommer är det dags att skärpa sig lite. Det blir mer inriktad träning, det blir många mil på vägarna och det blir många fler minnen. Både bra och dåliga. Det är tider som ska passas och utrustning som ska matchas.
Kom ihåg att visa din häst tacksamhet, det är de som gör det möjligt. Vare sig du är tävlingsryttare eller ej. Ge din häst en extra puss på mulen idag!
/Rosie
Missa inte nästa nummer! Prenumerera nu! www.luckyrider.se/prenumerera
