Allstar Ranch

Långt från södra Sveriges många event för quarterhorses, i Tavelsjö utanför Umeå, ligger en av Sveriges större uppfödningar av quarterhästar. Och de flesta fölen exporteras till Tyskland. Följ med till Allstar Ranch.

Utanför Umeå i en by som heter Tavelsjö hittar vi en av Sveriges större uppfödare av American Quarterhorse.

Sommaren är som allra vackrast när vi besöker Sveriges kanske nordligaste quarteruppfödare. Ranchen ligger vackert med utsikt över ängar, berg och sjö. Det ser ut som ett Jenny Nyström-vykort och mitt i idyllen leker ett gäng små gulliga föl i en av de stora hagarna ner mot sjön.

Den drivande kraften i företaget Allstar Ranch är Shelly Vrucina, en kroatienfödd kvinna från Tyskland. Och nej, det är inte en äldre frånskild dam som längtade till vildmarken i Sverige vilket kanske hade varit en trolig förklaring.

Istället är det en påfallande ung tjej med keps möter mig och jag inser med ens att min förutfattade uppfattning om vem som flyttar från Tyskland till Västerbotten för att starta quarteruppfödning måste revideras. Shelly är 29 år, småbarnsmamma, och hamnade i Umeåtrakten av en enda anledning –  kärleken.

Fick inte jobba

–  Jag träffade Hampus Jonsson i Munchen och vår första plan när vi flyttade tillbaka hit var att jag skulle stanna ett år under tiden han gick klart universitetet, sedan skulle vi flytta tillbaka till Munchen. Men jag är fortfarande kvar, skrattar Shelly.

– När jag flyttade hit förstod jag att hans dröm var att fortsätta i familjeföretaget i Vindeln. Att jag började med hästar här var ett sätt för mig att hitta ett arbete. Eftersom jag saknade uppehållstillstånd kunde jag inte arbeta eller gå i skola, ingenting. Så jag var hemma och tog hand om vår första son och började planera att fortsätta med hästar. Jag längtade verkligen efter en häst.

Började med western

Shelly har alltid hållit på med hästar och började med western i 13-årsåldern.

– Jag red dressyr och hoppning innan. Jag föll jämt av hästen och tyckte inte att det verkade vettigt att man hela tiden skulle dra i tyglarna och trycka med skänklar, vare sig man skulle framåt eller stoppade. Jag hörde talas om western och provade på det. När jag åkte på min första trailtävling tyckte jag det var jätteroligt, sedan hamnade jag i ett westernstall där tränaren tog mig under sina vingar. Han tyckte att jag hade talang. Alla hjälper var nu logiska och passade mitt sätt att tänka. Han gav mig ridlektioner gratis och sedan lät han mig rida och träna alla hans hästar, även tävlingshästarna. Han trodde på mig, talade om för mig att jag var bra och pushade mig till att hela tiden bli bättre. Andreas Marx är hans namn och vi är fortfarande bästa vänner. Idag har han lämnat tävlingsarenorna och arbetar som tränare och uppfödare av painthästar, berättar Shelly.

Dags för häst igen

När andra sonen kommit så kunde Shelly inte vänta längre.

– Jag bara måste ha en häst. Så jag letade runt efter en bra quarterhorse med en fin stamtavla. Men jag hittade ingen jag gillade. Jag ringde runt bland tränare och till slut så hade Regina Schönberg en som skulle vara passande. Hon skickade en bild på hästen och jag tyckte att ansiktet var riktigt fult, men det var något speciellt med henne. Jag åkte ner till Dalarna och tittade på hästen, det var pebblan. Little Ruf Pebbles. Hon hade fortfarande ett föl vid sidan men jag fick förtroende att ta med både sto och föl hem. För första gången hade jag 100% ansvar för ett föl och jag älskade det. Då tänkte jag att varför inte föda upp mitt eget föl, min superstar som jag kanske kunde tävla om ett par år.

Och ni som fortfarande undrar vilken gren hennes superstar skulle tävla i –  det är reining som är Shellys intresseriktning när det gäller westernridning.

Colonels Lone Gun

Shelly började nu leta efter den perfekta hingsten till sitt sto.

– Jag hittade ingen som jag gillade direkt. Men så såg jag att Colonels Lone Gun fanns i Sverige. Jag tänkte VAD?! Jag förstår inte?! Jag hade följt den hästen från början och var verkligen förälskad i hingsten. Jag följde allt som hände honom i USA och nu plötsligt fanns han här, utanför Stockholm. Det kunde inte vara mer perfekt. Jag ringde ägaren Sven Nolen och berättade att jag ville betäcka och skeppade sedan ner mitt sto och lämnade henne för där under några veckor.

För den som inte hört talas om hingsten tidigare kan berättas att han har en mängd tävlingsmeriter vilket kanske inte är så konstigt då han är en direkt son av Hall of Famehingsten Gunner.

– När Pebbles var dräktig så köpte jag ett till dräktigt sto, Rosabell, så hon inte skulle bli ensam med fölet. När vårt första Lone Gunföl föddes var jag helt såld. Det var det vackraste jag någonsin sett och allt var bara så spännande, sedan kunde jag inte stoppas.