LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Att vara förberedd inför en tävling är ju A och O, det vet alla ryttare. Man ska ha tränat tillräckligt (och tränat rätt), putsat sadlar och träns, tvättat benskydd, sett till att trasporten/bussen är i rätt skick, fixat med olika medlemskap, packat in allt i transporten. Ja, denna listan kan göras längre än en roman. Och självklart är allt detta viktigt, saknas någon av dessa delar så kan man inte tävla. Eller jo, man kan ju tävla utan en nyputsad sadel (enligt vissa, inte alla), men det andra är rätt viktigt. Dock spelar det inte någon roll om allt är packat, om man inte har förberett sig mentalt. Jag pratar inte bara om att plugga mönster, utan att man är mentalt förberedd på att en tävling kan dra ner självförtroendet eller höja det till skyarna. Det kommer även bli påfrestande med stress och intensiva och långa dagar, upp klockan 6 och tillbaka i säng vid 23, om man har tur. Ibland startar man till och med vid 23 och då får sängen vänta i ytterligare några timmar.
När tävlingsdagen väl kommer så vill jag ha stenkoll på vilka klasser jag ska köra, när klassen startar, vilket startnummer jag har och vilket mönster det är. Just för att själv kunna förbereda mig mentalt.
”Mellan klass 1 och 2 blir det lite tajt om tid, jag måste vara beredd på att snabbt få in ett nytt mönster och inte tappa fokus och absolut inte bli stressad eller nervös!”
Allt detta blir till slut en vana, nu måste jag ha koll på allt. Men det hjälper mig så mycket när jag väl står där, beredd att ta mig upp på prispallen. Tack vare denna “perfektionist”-planering så har jag inte tid att vara nervös, jag måste se till att allt rullar precis som jag har tänkt mig. Men självklart blir jag lite nervig precis innan start, det blir även de mest rutinerade ryttarna (men oftast så erkänner de inte det). Dock låter jag aldrig dessa nerver bli starkare än mitt fokus. Men folk runt mig märker nästan aldrig hur mycket jag förbereder mig mentalt, jag är ganska “diskret” när det kommer till just det. Jag förbereder mig tyst på egen hand i mitt eget huvud, utan att blanda in andra.
Ofta när jag sitter och rider fram, så hamnar jag bredvid en av mina bästa vänner medan hon står och memorerar mönstret. Så fort jag ställer mig bredvid henne märker jag hur nervös hon är, inför varje start. Min standardreplik till henne då brukar vara: “Det värsta som kan hända är att du dör. Men då dör du ju ta mej f*n lycklig i alla fall!” Konstigt nog har jag aldrig märkt av att hon har låtit nervositeten ta över hennes fokus. Hon må vara grymt nervös, men hennes fokus är ännu grymmare. Och ja, jag är lika imponerad varje gång!
Så vad jag vill komma fram till är; nervositet är inget man ska försöka jobba bort. Är man inte det minsta nervös inför tävling så är man inte mänsklig. Man måste bara jobba på att hålla sitt fokus starkare än nervositeten. Mitt bästa tips för det är att förbereda, planera och veta EXAKT vad man ska ha fokus på. För med ett starkt psyke, kan man ta sig igenom allt. Och jag tror knappast att en misslyckad start är det värsta en ryttare kommer ta sig igenom i livet.
Instagram: elinadenise & pearlspeppylady
