Jonna McCabe

^{text och foto: åsa wikberg} 

McCabe Training Stables är ett känt namn i westernsammanhang i Skandinavien och LuckyRider tog sig över den välkända bron för att besöka Jonna McCabe i Brædstrup, Danmark. 

Stora stallar, ridhus, hagar, en stor butik och hus i anslutning möter oss. I hagarna går hästar av varierande raser och storlekar och betar.

Vi är på besök hos McCabe Stables och möts av en kvinna som oförtröttligt arbetar för det hon tror på. Jonna är en av de som varit med och format westernridningen och reining i Danmark, men från början var det engelsk ridning för hela slanten.

Intresset började i USA

Det var först när hon flyttade till San Diego i Kalifornien som westernintresset tog fart.

–  Jag var arton år och ville prova på något nytt. Så i princip hoppade jag på ett plan och åkte till USA för att arbeta. Det första stallet jag hamnade på hade araber och här var man inriktade på olika discipliner, både inom dressyr och western.

Jonnas var redan en duktig ryttare inom dressyr och hoppning, men nu fick hon tillfälle att utveckla fler talanger.

–  Arabtävlingar inom western är väldigt stora i USA och det är stora pengar i omlopp. Jag arbetade i det stallet i över ett år och åkte sedan hem en kort period, berättar Jonna.

–  När jag kom tillbaka till samma ranch ett par månader senare gick det inte lång tid förrän jag fick erbjudande att tillsammans med en annan person ta över en stor anläggning som ägdes av staden, men som hade stått tom en längre tid. Det var i Bonita, Sweet Water farms, med plats för 120 hästar och med sju utomhusbanor.

Där arbetade Jonna fram till 1999 och under den tiden hann hon hitta, och gifta sig med, en amerikan.

Tillbaka till Danmark

Efter nio år i Kalifornien blev det sedan dags att flytta hem till Danmark. Jonna köpte hus och bosatte sig Brædstrup, byggde stall och ridhus i utkanten av orten och började sakta bygga upp en verksamhet inom western.

–  Då var westernridningen inte så utvecklad i Danmark så jag tänkte att jag rider dressyr istället, men samtidigt fick jag en massa elever som ville lära sig rida western. Bland dem var Rolf, min nuvarande man, som undrade varför jag fortsatte rida de tokiga dressyrhästarna istället för att fokusera helt på westernridningen, skrattar Jonna.

–  Vi gjorde en deal, jag sa att jag satsar helt på western om vi skaffar en riktigt bra häst och han sa ok. Så vi åkte till USA och köpte vår första hingst, Ruf Lil Nimble. Sedan var verksamheten igång, berättar Jonna.

–  Idag gör vi allt. Vi har flera hingstar, många kunder, clinics, avel, träningshästar och mycket tävlingar förstås.

Jonna berättar att många i området rider western eller har hästar, av den anledningen har man även en stor häst- och ryttarbutik på anläggningen som även inrymmer träningshästar.

–Just nu har vi tolv hästar i träning, vi har haft runt tjugo tidigare, men det var för mycket så vi har försökt skära ner lite, förklarar Jonna.

 

Enorm utveckling, men få satsar fullt ut

Hur har då westernridningen utvecklas under åren sedan Jonna flyttade hem från USA?

–  Westernridningen har utvecklats enormt under de senaste åren och jag ser också att jag fått vara en del av det. Går man på en stor show och tittar runt så har jag vid någon tidpunkt haft att göra med säkert femtio procent av deltagarna. De kanske har börjat rida hos mig, tränar på någon av mina clinics, jag kanske har köpt en häst åt dem i staterna. Så visst har jag haft en del med utvecklingen att göra, inser Jonna som även varit engagerad i ras- och tävlingsorganisationerna.

–  Western i Danmark är lite annorlunda jämfört med många andra europeiska länder och USA. Jag upplever att här är inte så många beredda att gå hela vägen för att få en riktigt bra showhorse. Få är helt fokuserade på att att göra vad som krävs för att tävla fullt ut och nå så långt man kan. De kanske tror de vill göra det på hög nivå, men när man sätter sig in i vad det kräver och vad det kostar så inser man att det kanske inte är realistiskt. Man vill istället träna lite, tävla lite, ha hästen hemma hos sig, rida lite i skogen och kanske använda hästen i flera olika grenar.

–  Så det är krävande att vara tränare i de här länderna i norra Europa. Man kan inte jobba som tränare i till exempel USA arbetar, där man har träningshästarna året runt och både tränar och tävlar dem. Man tränar även non pro-hästarna året runt och kunden kommer till tränaren och rider, förklarar Jonna.

–  Nu har jag varit i branschen så länge så jag har ändå en del kunder som vill satsa fullt ut. De hästarna är här året om och kunden kanske bor långt härifrån. Som tränare tar man naturligtvis extra god hand om de kunderna, eftersom man vet att de verkligen förstått vad som krävs och är beredda att lägga ner de pengarna.

Jonna förklarar att hon under flera år har arbetat hårt för att komma dit hon är idag. Hon berättar även att en förklaring till varför det är svårt att få kunder att verkligen satsa är att det inte finns så mycket pengar att hämta i vinster, som i USA.

Tufft på avelssidan

Även på avelssidan har det varit tufft, inte minst sedan den ekonomiska krisen för ett par år sedan. När man som uppfödare satsar på att ha riktigt bra avelsmaterial på både hingstsidan och stosidan så måste man ändå till viss del konkurrera med ”backyard breeders” som avlar på omeriterade blodslinjer på bägge sidor och säljer avkommorna för en spottstyver, berättar Jonna.

–   Som exempel, om en uppfödare har en treåring med toppblod på bägge sidor, en direkt son från Wimpys Little Step och ett Top Sail Whiz-sto –  då har man en superhäst som skulle kosta en massa som treåring i staterna. Det får du aldrig här i norra Europa. Folk vill helt enkelt inte lägga ner de pengarna när det finns andra hästar till salu som ser likadana ut, men som kostar hälften. Det finns mycket wannabe breeders som avlar på hästar som är halta och lytta, menar Jonna.

–  Varför ska man avla på ett sto som är skadad som femåring? frågar sig Jonna och menar att hästar som inte visat sig hålla i längden inte heller automatiskt borde användas som avelsmaterial.

Fast Jonna tror samtidigt att den ekonomiska krisen för ett par år sedan, som fick folk att nästan helt sluta avla då man inte fick sålt sina avkommor, har varit bra för branschen.

–  För folk slutade avla ett tag och de som avlar nu får bättre avkastning och det är mycket bra ston som används i aveln. Det går även att sälja unghästarna till hyfsat pris, förklarar Jonna.

–  Men det som är allra lättast att sälja är förstås bra, solida hästar som kan göra lite av varje. Även de som vill ha en reiner eller non pro-reiner vill ofta ha en häst som man också kan visa i andra klasser.

Framtiden

Hur ser framtiden ut då för westernridningen och speciellt reiningen i Skandinavien?

–  Jag tror reiningen kommer att se ungefär likadan ut, det kommer att komma en del nya och andra kommer att sluta. Cuttingen kommer att bli lite av en boom, vi ser att det kommer in fler bra cuttinghästar. Vi ser också att det är mer cutters än tidigare på shower. Equitationklasser är också booming, menar Jonna.

–  Vi har inte tidigare haft så mycket bra equitationhästar i landet, men det har verkligen förändrats de senaste åren. Jag tror det beror på att reiningen hade en boom för några år sedan och det kom då fram många bra reininghästar. Men folk har upptäckt att det inte är så lätt att komma till toppen inom reining, så man går tillbaka till equitationgrenarna. Många non pro kan också underhålla en equitationhäst själv, man är inte lika beroende av att ha den i träning större delen av året. Det kan man inte med en reininghäst, den måste vara hos en tränare annars kommer den inte att fortsätta vara bra på tävling.

–  Vi kan se det här på vår egen verksamhet också, många som tidigare siktade på reining är nu inne på equitation och trivs med det, förklarar Jonna.

Hon fortsätter med att berätta att det i Danmark faktiskt är ett stort underskott på reiningtränare.

–  Det finns ett enormt sug, och jag klarar inte av mer än vad vi har idag. Vi har haft folk som poppat upp efter att ha vunnit ett par shower och blivit tränare, men de försvinner ofta lika fort för det är inte så lätt som man kan tro.

–  Vi skulle även behöva fler bra allround-tränare som kan lära nybörjare och inom olika discipliner. Vi behöver fler tränare överlag, menar Jonna

Ny topphingst

För två år sedan köpte McCabe Stables en riktig topphingst, Starbucks Sidekick. Hingsten var fururityfinalist som treåring, derbyfinalist som fyraåring och som femåring vann han guld för det amerikanska teamet i reining-VM med Dell Handricks i sadeln.

–  Den hingsten har gjort allt. Jag red honom också för danska teamet på WEG 2010, vi ägde honom inte då, men möjligheten att köpa hingsten kom ett par år senare och nu står han här och vinner allt som non pro-häst här i Danmark, berättar Jonna.

–  Han är en good guy. Han är frisk och kry fast han nu är femton och tävlas fortfarande. Det är inte många reininghingstar som klarar det. Han springer fortfarande en 72-runda med en rookie non pro i sadeln, förklarar Jonna stolt.

Med ett sådant stjärnskott i stallet är det inte konstigt att stoägare börjat strömma till, man har redan avkommer födda och på väg i flera länder.

Snap N Spook är numera valack efter att han sålts till en non pro-kund.

–  Men vi har fryst semin på honom kvar och så har vi förstås även Ruf Lil Nimble kvar som hingst, förklarar Jonna.

Vårt besök i Danmark börjar lida mot sitt slut och jag lämnar kvinnan som har varit med och byggt upp den danska westernridningen till nya nivåer. Bestämd och målinriktad är hon, och jag tvivlar inte på att den nya hingsten kommer att skapa nya möjligheter för McCabe Trainingstables.