Tombstone Monument Ranch

text och foto: åsa wikberg

Drömmer du om en semster fylld av ridning och upplevelser samtidigt som du får äta gott och bo lyxigt? Då var vi ett hett tips – På Tombstone Monument Ranch kliver du rätt in i historien.

Vårvädret visar sig från sin bästa sida när LuckyRider i slutet av februari besöker den legendariska staden Tombstone och närliggande Tombstone Monument Ranch. Bara några dagar innan var marken täckt av snö men plötsligt är det shortsväder. För oss som tänkt oss att rida i dessa historiska marker är det dock hatten på och långärmat som gäller. Man kan nämligen bli ordentligt solbränd om man inte ser upp.

Tombstone Monument Ranch är omgiven av ett öppet landskap fyllt med kaktusbuskar, stenar och, faktiskt, här och där glassplitter från guldruschens glada dagar. Eller glada och glada, Tombstone är ju känt för både revolverstrider och de laglösa, såväl som sherifferna, Wyatt Earp och hans bröder. Allt som du sett på filmer i både gamla och nya westerns utspelade sig… precis här. På riktigt!

Vi har kört ett par kilometer på en dammig grusväg från den kända lilla gruvstaden Tombstone, som faktiskt står kvar ungefär som den såg ut för över hundra år sedan. Här kan man trampa samma gata som Wyatt Earp, Doc Holliday och outlaw Curly Bill Brocius en gång trampade.

I fjärran ser man Dragoon Mountains och här var apacheland i hjärtat av Cochise County. Vi har klivit ur bilen och rakt in i historien.

Westernstad

Gästranchen ser ut precis som en gammal westernstad från 1880-talet med trottoarer i trä och dammig jordväg däremellan. Själva ranchen bebyggdes 1880 av familjen Trappman, som anlade en stor boskapsranch. Den bytte sedan ägare ett par gånger tills en europé köpte stället för att bygga en gästranch. Det gick dock bara några år innan han hamnade på obestånd och familjen True kontaktades av Dude Ranch Association som undrade om de var intresserade av att köpa och driva ranchen vidare. Familjen True äger sedan 75 år tillbaka ett annat välbesökt ställe i Arizona, White Stallion Ranch.

– Det var en fantastisk möjlighet, berättar en av ägarna Laura True.

– Vi slog till och har nu varit igång här i drygt ett år. Vi har plockat vårt program från White Stallion och kör ungefär samma sak, men har anpassat det efter de förutsättningar som råder här.

– Många av våra gäster tycker att de färdats tillbaka i tiden när de kommer hit och det är en stor del av upplevelsen vi vill skapa, berättar Laura vidare.

 

Monumentet

Grundaren av Tombstone var en man vid namn Ed Shafflan. Han var prospektör och letade efter ställen som kunde ha guld och silver i marken.

– Han var stationerad på Fort Waccuka men hade sett att här fanns spår av vulkanisk aktivitet vilket kunde betyda att det fanns guld eller silver. Men området var fyllt av apache som inte var så vänligt sinnade. Man tyckte att han var galen som gav sig iväg hit och sade att ”Det enda du kommer att hitta där är din egen gravsten (Tombstone)”. Ed fann dock både guld och silver, han grundade staden och döpte den sedan ironiskt till Tombstone. Det byggdes gruvor här, men själv sålde han sin del och flyttade till Kalifornien. När han dog så ville han dock bli begravd i Tombstone med sin hatt, vattenflaska och hacka. Han ville bli begravd på en plats där han gömt sig undan en apacheräd, vilket var precis här på ranchens mark.

Staden Tombstone uppfyllde även grundarens sista vilja om att få sin grav utmärkt med ett prospektör-monument, en stenhög som visade att platsen var inmutad. Man byggde en stor stenhög och det sägs att han begravdes stående. Monumentet överblickar ranchen.

 

Vilka hotellrum

Sällan har man bott i en sådan autentisk miljö samtidigt som det känns som en riktigt lyxig vistelse. Alla rum är dekorerade smakfullt i sekelskiftesstil. Man får bo i till exempel the Mining Office, Miss Kitty’s Bordello eller Blacksmith’s Shop. Naturligtvis finns en riktig saloon också och efter den (mycket goda) hemlagade middagen får vi att lära oss det gamla kortspelet Faro av Arizona Bill. Faro var som mest populärt under guldruschens glansdagar, men förbjöds på en del ställen då det var så många som blev ruinerade av det. Andra kvällar kommer Wyatt Earp och introducerar Texas Hold ’em. I saloonen är en del av golvet täckt av glas. Under glaset är den gamla rotkällaren som är en del av den ursprungliga ranchen. Här gömde man sig under apacheräder och det sägs att den har en tunnel med utgång på helt annat ställe.

– Men vi vet inte riktigt var ännu för vi har inte haft upp glasgolvet sedan vi köpte stället, avslöjar Laura, som dock är riktigt sugen på att få reda på vart den leder.

 

Ta med chaps och hatt

Efter en god natts sömn i härliga sängar så är det på med boots och hatt. Vi intar en stadig frukost och sedan väntar hästarna på oss. Vi beger oss ut i det ödsliga landskapet och ska snart få reda på vad det var vi glömde ta med.

När man rider i Arizona och New Mexico är det ett par saker som är rätt bra att ha med. Som jag nämnde tidigare är hatt och långärmad skjorta ett måste (har du hjälm så använd gott om solskydd). Har du inte riktigt förstått värdet av en bredbrättad hatt tidigare så gör du det nu. Sedan ska man inte undervärdera värdet av en stampede string på hatten heller, för när det börjar blåsa är den guldvärd. Vad vi dock glömt var ett par rejäla chaps och handskar. Kaktusar är vassa. Jättevassa. Och de är överallt. Som tur var fanns det extra jeans i packningen när de första var sönderrivna.

På ranchen finns både boots, hatt och chaps till låns, men vad tusan… Man ska ju lära sig den hårda vägen.

Inte bara ridning

Ranchen är numera i runda slängar 274 acres (110 hektar) vilket inte är jättestort med amerikanska mått mätt, men runtomkring är det BLM-land, alltså statligt ägt land vilken man också får rida på, så man kan i stort sett rida hur långt som helst och vissa turer är heldagsturer.

– Vi rider till Sierra Vista, Fairbanks där järnvägen slutade. Det är en tur på sex timmar fram och tillbaka, berättar Laura. Men vi har även halvdagsturer, lugna turer, snabbare turer, vi rider in till Tombstone, har beer & cheetos-turer och tequila-turer. Hela detta område är så fyllt av fantastisk historia och ridningen är spektakulär, förklarar Laura.

Råkar man ha med sällskap som inte alls tycker det är kul att sitta i en sadel så finns det massvis med andra aktiviteter både på och utanför ranchen. Man kan lära sig skjuta med pilbåge, skjuta med gevär, lära sig både Faro och poker, ligga vid poolen, åka på utflykter till historiska platser och områden och inte minst se allt som finns att i Tombstone i form av museer, teater och legendariska restauranger.

 

Testa team penning

Har man lust att prova på det där med att putta kor så finns även chans att testa team penning. Då delas man upp i lag om fyra som ska plocka ut tre kor från en hjord och försöka få in dem i en fålla. Det finns också möjlighet att ta privatlektioner för att komma ner i sadeln och lära känna sin häst innan man beger sig ut. Innan man tar en snabb ritt kan det vara en fördel att ta en lektion. Överlag är hästar och utrustning av god kvalitet även om hästarna såg ut lite som ruggugglor när vi var på besök eftersom vinterpälsen började släppa.

In till staden

Andra dagen bestämmer vi oss för att rida till Tombstone som ju inte alls ligger långt borta om man kör den dammiga grusvägen. Men vi rider genom buskigt landskap och i kringelkrokar. Guiden som denna dag är av den mer tystlåtna typen har hela tiden ögonen öppna för eventuella faror som kan dyka upp och mycket riktigt så snappar han plötsligt upp att en ståltråd sitter olägligt till, den har fallit ner från någon gammal ledningsgata. På vissa ställen ser vi också lämningar från guldruschens dagar. När vi kommer in mot staden passerar vi det gamla tingshuset och på bakgården ser vi galgen där boskapstjuvar och andra laglösa mötte sitt öde. Det känns lite overkligt!

Vi binder upp hästarna på en gammal igenvuxen arena strax nedanför Ok Corall och lämnar dem med wranglern medan vi, efter flera timmar i den stekande solen, inmundigar en efterlängtad glass. Vi sätter oss utanför caféet och insuper atmosfären som är en salig blandning av genuin historia, teater och turister. Vilket ställe! Trots att vi är på en dude ranch känner vi oss rätt genuina där vi sitter mitt i Tombstone, dammiga och svettiga i våra boots och hattar. De andra är ju bara vanliga turister…

Hittade kärleken

Ranchen har 27 hästar för tillfället. De flesta är quarterhästar, men det finns även appaloosa, araber, paint, haflinger, en mini-clydesdale och faktiskt – en fjordhäst.

– Jag letar alltid efter nya hästar och vi kommer så småningom att ha ett sextiotal här. Jag fick faktiskt tag i fem fjordingar för inte så länge sedan så vi har ett par stycken på White Stallion också, berättar Laura. Precis som fjordingarna är hon ursprungligen från Europa, närmare bestämt från England, och kom till White Stallion som gäst först.

– Jag gillade det så mycket att jag packade väskorna, flyttade hit och gifte mig med Russel, en av delägarna, berättar Laura. Nu pendlar hon mellan de två rancherna och sköter driften i Tombstone tillsammans med Russel och ett par till delägare.

Gästerna är till stor del från Amerika, men det är även många från Europa och Australien. Man arrangerar också bröllop, möten och konferenser.

– Senaste bröllopet vi hade här var ett par från Kanada. Alla var klädda i old west style, det var jätteroligt. Vi har en stor eventlada vi pyntar för fest, men man kan även ha vigseln på gatan här ute.

När jag frågar Laura vad som är det svåraste eller jobbigaste med att driva gästranchen kommer svaret snabbt.

– Det är när det kommer någon och klagar på sin häst och tycker vi ska göra korv av den. Då blir jag riktigt sur, för jag vet vilka fina hästar vi har. Jag tänker för mig själv att vi kan göra korv av dig, men det säger jag förstås inte utan vi försöker alltid lösa allt så att kunden ska bli nöjd, förklarar Laura med ett leende.

På kvällen får vi se en fantastisk solnedgång över bergen. I matsalen har man öppnat upp ett stort panoramafönster med utsikt över de gamla indianmarkerna. Efter den goda middagen serveras hembakta delikatesser och vi lägger oss mätta och belåtna efter en dag i solen.

 

Järnvägen

Den sista ritten vi beger oss ut på under det här besöket tar oss bort mot bergen och vi rider efter den gamla järnvägen med spektakulär utsikt. Det passar oss bra för vi börjar känna av kaktusstick både här och där. När det så småningom blir dags att packa väskorna för avfärd känns det som vi kom igår. Men det gör inte så mycket, för vi kommer definitivt att återkomma till Tombstone Monument Ranch och alla outlaws.