LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Den här artikelserien handlar om All Around-hästen, om träning och tävling, om hur du startar din hästs träning och om vad som krävs i de olika faser som hästen går igenom under sin tävlingskarriär. Nu ska vi prata om All Around-hästens första år.
text: anders och pernilla c berndtsson foto: figure 8 / anders berndtsson
Vi fortsätter artikelserien om All Around-hästens träning och tävling. Här tar vi upp hur du startar din hästs träning och vad som krävs i de olika faser som hästen går igenom under sin tävlingskarriär.
Grundläggande för att överhuvudtaget kunna träna och så småningom komma ut på tävlingsbanan är att man har en häst som är sund och stark och därmed mottaglig för träning. Vi tror väldigt mycket på att ge hästen goda förutsättningar för aktivitet och rörelse. Vi har valt att ha våra hästar på lösdrift, med stora flockar och mycket stora hagar. Någon kanske frågar sig om hästarna inte skadar sig då, och visst kan det hända saker, men om jag kan erbjud tillräckligt stora ytor så är det sällan ett problem. Men tillgång till stora ytor kan i sig vara ett problem, det är inte alla förunnat att kunna nyttja tiotals hektar som vardagshagar för hästarna.
Träning för häst och människa
Att hästar rör sig mycket och lever ett flockliv där de rör sig mycket leder med viss automatik till att du har en häst med god kondition. Träningen kan därmed fokuseras med på tekniken och i den mån det behövs styrketräning för att klara de utmaningar som vi ställer upp för våra hästar och oss själva. Och man skall heller inte glömma att lite träning för handlern/ryttaren kanske inte heller skulle skada. Vi är nog rätt många som försöker förflytta vår ”kontorsfysik” till tävlingsbanan och så undrar vi varför vi tappar fokus och inte orkar i slutet av på en lång tävlingsdag. Värt att tänka på!
Vi har tidigare (och kommer komma tillbaks till det) talat om ”hästar särdeles väl lämpade för gångarts-klasser”! I förra numret talade vi om vilken fysik det är som är särskilt lämpad, här några ord om mentalitet. Mentalitet är ett svårt område, för det handlar inte bara om att hitta och utveckla en häst med rätt mentalitet, mentaliteten måste ju faktiskt matcha människan också. ”Personkemi” mellan häst och ryttare tror vi är ett undervärderat faktum. Det är å ena sidan oerhört viktigt att hästen har rätt mentalitet, man kan jag som ryttare å andra sidan inte nyttja detta, eller passar det mig inte, så hjälper det ju föga. Men man vill definitivt inte ha en avtrubbad häst, härom diskuteras det mycket! Enligt Svenska gängse värderingar upplevs ibland vältränade ”broke” Paint och Quarter såsom just avtrubbade. Men det är en väsentlig skillnad mellan att vara avtrubbad och att vara vältränad/välriden och därmed ”broke”. Det man strävar efter är en häst som ”är med” och som har en positiv attityd till arbete. En avtrubbad häst som är avstängd eller ovillig till arbete gagnar ingen.
Hur som helst så finns det skillnad i hästare mentalitet, vissa är mer på tårna än andra och vissa tar allt med ro. Och det är väl ingen överraskning att man för All-Around vill ha en häst som tar det med ro. Men det går också att skapa och förbättra och det kräver många timmar att även underhålla. Vi är till exempel djupt imponerade av showmanship-handlers och deras hästars prestationer, för vi förstår hur många timmar som ligger bakom det vi får se och avnjuta på tävlingsbanan.
Men för att få en häst som faktiskt tar allt med ro så är det viktigt att utöva ett starkt ledarskap och att vara tydlig. Här i Lucky Rider finns många olika reportage och artiklar om just ledarskap: Utsätt hästen för allt vad den kan komma att uppleva i sitt liv och lite mer därtill. Och kan du göra det samtidigt som du finns där som ledaren som erbjuder trygghet, och är garanten för att inget händer din häst så kommer din häst att belöna dig med tillit, lugn och harmoni. Den har helt enkelt blivit ”broke”. Broke har för övrigt inget med broken att göra, för hästen har inte blivit trasig, det är bara ett olyckligt ord som gärna associeras fel för oss som inte har engelska som modersmål.
Longe Line i Hunter-utrustning från World Show
Halter, Longe Line och Trail at Hand
Grundläggande övningar som gäller alla unghästgrenar är att kunna leda sin häst på ett tryggt och säkert sätt, för både handler, häst och omgivning. Gemensamt för Halter och LongeLine (i vilken det ingår ett haltermoment) är ju dessutom att hästen skall kunna stå still, och då stå ”square”, det vill säga balanserat med fötterna placerade i varsitt hörn av en tänkt rektangel.
Hur får jag hästen att stå still frågar sin många, ett enkelt svar är: ”be den inte att röra sig”. Det kanske låter lite märkligt men är rätt grundläggande. När du håller hästen i grimman så står den ju troligen redan, och vill du att den skall fortsätta stå, så ”be den inte att röra sig” och om den ändå gör det, tillrättavisa den. En grundläggande pedagogik i all träning, som funkar på hästar, är att det skall vara ”jobbigare” att göra fel än att göra rätt. Och ”jobbigheten” består såklart inte i hugg och slag utan i att hästen faktiskt får göra om och göra rätt. Förflyttar man sig när man skulle stått still så får man gå tillbaks till ursprungsläget. Det handlar alltså inte om bestraffning utan om tillrättavisning. Och så förstärker man positivt när hästen gör rätt. Och vad är en relevant positiv förstärkning för en häst? Jo att den får ”vara ifred”. Det vill säga står den redan korrekt och fint, låt den göra det, så är hästen oftast nöjd. Samma sak är för övrigt tillämlig på ridning. När hästen väl förstått dina hjälper, låt den ”vara ifred”, det vill säga ge den inte flera signaler eller hjälper utan låt den ”vara ifred”. Det kallas på engelska för er som läser mycket litteratur om vår ridning för ”release” och översätts ibland med ”eftergift”. Problemet med en ”eftergiften” är att den ofta blir alldeles för liten: man släpper efter lite grann på tygeltaget istället för att släppa helt! Men om man väljer att använda uttrycker ”vara ifred” så blir det hela mycket tydligare.
Tekniker för träning
Sen finns det många olika tekniker för att förfina halterträningen: Americas Horse Daily, en publikation från AQHA har flera artiklar på ämnet. Ted Turner beskriver bland annat hur man ställer en häst square i artikeln ”The Perfekt Setup”. Artikeln är från 2009, men tro mig, han lägger fortfarande handen på hästen när han haltrar. Det har blivit ett beteende för honom. Ovan en bild från november 2015 när han i väntan på prisutdelning vilar handen på hästen.
Longe Line
Longe Line är, utöver en tävlingsgren där man under 90 sekunder skall visa hästens tre gångarter i båda varven, också något som är mycket bra att kunna genomföra på ett ordnat sätt och som kommer underlätta din hästvardag i hela ditt och hästens gemensamma liv. Vi har som vana att longera hästen (med utrustning på) ett eller ett par varv innan uppsittning. Då får du möjligheten att verifiera att allt är rätt och att hästen är sund och frisk innan du sitter upp. Kan också vara ett bra tillfälle att göra av med lite extraenergi, som ibland finns lagrad.
Lära hästen gå i grimma
Att lära hästen att gå i grimma och bli longerad gör du lämpligast på en begränsad yta, till exempel en round pen, det blir då naturligt för både handler och häst att hitta cirkelrörelsen. På en större yta, som ett ridhus eller ridbana, så finns mycket andra ytor att försvinna till, än att just hålla sig på ”volten”. Men när hästen går stabilt och fint i round pen så är nästa steg helt naturligt att fortsätta på den större ytan. Bedömningsgrunderna i Longe Line föreskriver bland annat ”use of circle” det vill säga man skall idealt longera hästen på 7,5 meters radie, viket samtidigt ger hästen möjligheten att faktiskt visa sina gångarter, en mindre cirkel gör det definitivt svårare att till exempel sträcka ut i trav eller att fatta och hålla rätt galopp.
Hur man hittar växlarna/indikerar gångarterna för hästen är individuellt, men händerna längs sidan betyder i regel stå still, händerna försiktigt höjda betyder skritt, händerna i 90 graders vinkel från armbågen betyder trav och utsträckta/höjda armar betyder galopp. Som vanligt är det timmarna av träning som är avgörande i kombination med timing i genomförande och belöning. Och man bör också öva sig på att använda sitt spö, så att man inte trasslar till det för sig i onödan när man väl är på tävlingsbanan. Longe Line genomförs i antingen Engelsk klädsel eller Westernklädsel, allt beroende på om du avser visa upp ett Hunterprospekt eller ett Pleasureprospekt, det är ju en förberedande klass för Hunter under Saddle respektive Western Pleasure. Goda instruktioner för Longe Line finns även på Americas Horse Daily, sök på ”Longe-Line”.
Trail in hand
Trail at Hand har kommit att bli en mycket populär gren, det är ett fantastiskt sätt att förbereda hästen inför kommande uppsutten träning och tävling i trail. Och det ingår också ibland i olika cuper. NSBA Scandinavia erbjuder en unghästcup som består av Showmanship, Longe Line och Trail at Hand. Väsentligt i all träning och kanske speciellt trailträning är att börja smått, det vill säga börja med enstaka bommar och enklare hinder innan du ger dig på bomserier eller ryggningsövningar i vinklar etc. Kosta på dig att lägga gott om tid på att få hästen trygg i det enkla, det kommer du ha nytta av längre fram. När hästen väl är trygg och säker så kan du öka svårighetsgraden steg för steg. Trailhinder är tämligen enkla att konstruera själv av befintligt hindermaterial som bomar och hinderstöd för repgrind. Repgrindar föredras ofta av både tävlingsarrangörer och domare då de till sin natur är säkrare än fasta grindar. Och en bro för träningsändamål kan du tillverka av en lastpall med utökad med en ram av 2 x 6-tumsbrädor med en plywoodskiva på, den får då den avsedda minimibredden av 36 tum.
För att bilda dig en uppfattning om dessa olika klasser, så går det såklart att se på Youtube, men besök gärna en tävling för att se det live! Det du kommer upptäcka är att hanteringen av hästen innan klasserna och mellan klasserna är mycket avgörande för utfallet. Ta också gärna, med tävlingsledningens godkännande, gärna med dig din oerfarna häst till tävling, men utan att kanske starta första gången. Att komma till ett okänt område, att stallas upp i nya boxar och att röra sig på framridningsbanan bland andra, okända hästar, kan ofta vara en lagom första dos av tävlingserfarenhet. Nästa gång känner både du och hästen er tryggare och då startar ni i en eller ett par klasser. Och kom ihåg att ”frågan är fri”. Det finns många tävlande som gärna delar med sig av tips och erfarenheter, hoppas vi får se er därute!
