Hittade sitt Kanada i Sverige

Allt var sålt och väskorna packade för det nya livet i Kanada då Eddy och Lou fick beskedet att green card kunde ta upp till tre år. Planerna ändrades och efter mycket sökande byggs istället ranchen i Halland.

Text och foto: Åsa Wikberg

I Halländska Slöinge har Schweiziska paret Eddy och Lou hittat sitt drömställe. Här, strax utanför Falkenberg, har de byggt upp sin verksamhet, Eddylou Ranch som erbjuder rekreationsmöjligheter och äventyr för alla hästintresserade.
–   Vi hade en gård i Schweiz men letade efter ett ställe med mer mark och öppen natur. Men att det blev i Sverige paret hamnade i var mer eller mindre en slump, berättar Eddy när vi träffar paret en härlig men blåsig sommardag.
–  Egentligen var det meningen att vi skulle flytta till Kanada. Vi hade varit där och arbetat i sex månader, hade hittat ett ställe och sålt vår gård i Schweiz. Allt var packat och klart men så fick vi svar att det skulle ta minst två år innan vårt visa skulle vara klart, förklarar Eddy vidare.

45 gårdar
Paret som även ägde en husbil bestämde sig då för att resa genom Europa och se om de kunde hitta en bra plats att bygga sin ranch.
–  Vi var öppna för olika länder, men eftersom vi kom från ett land med mycket berg så ville vi gärna ha öppet och plattare landskap för ranchen. Vi fick tips om att Sverige var ett land med bra skola, vård och omsorg. Och att det var lätt att hitta mark här. Vi åkte upp till Sverige och tanken var sedan att fortsätta genom Finland, Estland, Polen och vidare. Men när vi kom hit var det så likt Alberta i Kanada med husen och markerna. Med böljande kullar, skogar och sjöar. Till och med bensinstationerna såg likadana ut, skrattar Lou.
Efter att ha åkt runt i en månad och tittat på 45 olika gårdar föll valet på Slöinge och eftersom huset var för stort för bara två personer bestämde de sig för att utöka familjen direkt, dottern Dezy föddes året därpå och då var också byggnationen av ranchen i full gång.
Efterfrågan på hästar
Tanken var att ha en gästranch med möjlighet att komma även med sin egen husbil eller husvagn. Erbjuda ridturer och även lektionsridning och träningar. När LuckyRider kommer på besök är driften i full gång och gäster från Europa på besök. På ranchen finns ridbana, ridleder i skogen, rundkorall och en alldeles nyanlagd äventyrstrailbana.
–  Vi hade fyra hästar med oss när vi flyttade hit, men en av dem passade inte riktigt in i flocken så vi bestämde oss för att sälja den. Det gick fort att få hästen såld och vi insåg att det fanns en stor efterfrågan på inridna hästar som var säkra att rida ut på. Så vi köpte några till som reds in och såldes, berättar Eddy.
Försäljningen av ridhästar var inte alls med i planen från början men från deras tidigare liv fanns kontakerna som kunde hitta rätt hästar och det är idag en stor del av inkomsten för företaget.

Bakgrunden
Som 20-åring packade Lou väskan och lämnade hemmet för ett nytt liv som kom att ta henne till olika platser i Kanada och USA.
–  Jag fick jobb som ridguide i Québec och fick senare tillfälle att jobba med cuttinghästtränaren Loren Christianson. Sedan fick jag möjlighet att jobba med TopNotch Performance Horses som var cutting- och reiningstall, där lärde jag mig mycket. Sedan bar det av till Texas, till Sally och John Amabile och ett reiningstall i Fort Worth.
–  Men den som verkligen öppnade mina ögon för hästarnas språk var Brad Whittaker, den bästa ”horse whisperer” som jag träffat, berättar Lou som även hann vara hos en tricktränare innan det bar av hem igen efter fyra år.
Under åren i USA hade hon hittat ”hem” till det som skulle bli livsstilen, hemma i Schweiz igen började hon utbilda sig till veterinärassistent och för att ha råd med utbildningen började hon träna hästar och kunder i westernridning.

Par i ungdomsåren
Lou, som kommer från en stadsfamilj hade som ung en pojkvän från landet.
–  Min egen Cowboy – och det var Eddy, skrattar Lou.
–  Vi drev hotell och hade alltid westernhästar. Jag arbetade som guide i bergen på sommaren och på vintern var jag kock på hotellet som låg mitt i en skidresort, berättar Eddy.
–  Det var lite tröttsamt för varje vår fick vi sätta upp alla hagar för hästarna och varje höst fick vi ta ned dem för skidsäsongen och alla skidåkare. Så tanken att kunna driva en hästverksamhet året runt lockade.
Även Lou är uppväxt med föräldrar som drev restaurang så båda är vana att jobba och hugga i där det behövs.
De känner varandra sedan länge tillbaka men har var sin inriktning i företaget.
–  Eddy ansvarar för ridturer och trail. Han gillar det och jag gillar verkligen att träna människor och hästar tillsammans. Vi är ett starkt koncept så folk som kommer hit kan få en helhetslösning och kan växa tillsammans med sin häst eller bara njuta av western livsstilen, förklarar Lou.

Matchar häst och människa
Vi vill att varje häst som lämnar ranchen ska vara säker och därför är det viktigt att vi själva testar dem. De får gå genom vatten, de får gå som packhäst, lära sig stå på picket line etc. Vi ser hur de reagerar för varje ny utmaning och om hästens personlighet anpassar sig efter utmaningarna så kommer den att fungera bra med våra gäster och så småningom nya ägare. Är den däremot aggresiv eller om vi tycker den har ett beteende som kan bli farligt då får hästen åka tillbaka dit den kom ifrån. Vår nisch är att att vi hittar bra hästar för nybörjare. De kan komma från en engelsk ridskola, hoppning, western eller vad som helst. De kommer hit och vi försöker hitta vad den passar bäst för. De kanske kommer från hoppning men passar ännu bättre för western –  och ibland det motsatta. Sedan är en del av vårt arbete att hitta den person som passar för hästen.
–  Vi säljer bara de bästa, så till exempel av de fyra hästar som kom nu sist var det bara två av fyra som kommer att säljas och de andra två kommer att gå tillbaka. Det blir dyrt att sända tillbaka dem, men vi föredrar det framför att sälja dem billigt och kanske riskera att det händer en olycka, säger Lou.
Kriterier
Idag är de nöjda med valet av Sverige. Familj, vänner och inte minst gäster från hemlandet är flitiga besökare på ranchen. Paret har också ”voffare” som arbetar hos dem under säsongen. Det är unga frivilligarbetare som arbetar, eller hjälper till, för mat och husrum.
–  De rider våra nya hästar i skogen och både hästar och voffers får mer erfarenhet, förklarar Eddy.
–  En av våra tidigare voffare är nu en av de som letar reda på bra hästar åt oss i Frankrike. Vi har också goda kontakter från våra tidigare karriärer som tipsar oss när det är bra hästar till salu.
Vad är det då för typ av hästar man främst letar efter?
–  Jo, man har några kriterier. De ska vara under 160 cm, 3-12 år och får gärna se lite ”western” ut med lägre huvudställning. De kan vara olika raser eller färger. Men eftersom man även har kunder som rider engelskt så håller man också utkik för hästar som passar dem.
–  Vi har till och med en lista där folk vill att vi ska hålla utkik efter en speciell typ av häst. Nya hästar som kommer får stå i karantän i tre veckor innan de släpps ihop med flocken.
–  Men, poängterar Lou, vi är inte hästhandlare utan westernfolk som gillar att rida ute och som rider och tränar våra hästar som vi sedan säljer. Ibland inom några månader och i andra fall efter ett par år.
–  Vi försöker också följa upp köpet, en del köpare har inte så stor hästerfarenhet och vi erbjuder dem att komma hit, eller att vi kommer till dem för att hjälpa till och träna om man dykt på problem eller bara vill komma vidare i sin ridning.

Nya naturtrailbanan
När LuckyRider kommer på besök har man just blivit färdig med den nya naturtrailbanan och en väldigt fin och välarbetad sådan i kuperad terräng i skogen med många olika varierade och utmanande hinder. En bana som både passar den grönare ryttaren såväl som den erfarne.
–  Vi har bjudit in kunder till att komma och prova på och härefter blir det öppet för allmänheten. Man kan antingen komma med sin egen häst eller hyra en av ranchens hästar för en halvdag. Eller så kan man också hyra Eddy eller Lou som hjälper till en halvdag med det du behöver hjälp med på banan, med din egen eller deras häst.
–  Vi kanske även i framtiden kan ha tävlingar på banan som är så pass stor att tio-talet ekipage kan vara på den samtidigt. Vi är öppna för alla förslag, förklarar paret entusiastiskt medan de visar runt. Lilla dottern Dezy passas under tiden av en av voffarna.
Man har även en liten butik på gården som främst syftar till att den som köper häst även kan få tag i funktionell utrustning. Nästa projekt är att bli klar med en saloon för gästerna.

 

Vad har då varit det bästa med flytten till ett nytt land?
–  Det mest spännande och bästa är att vi känner oss trygga här och vi har en dotter nu. Vi trodde inte att vi ville ha barn, men det livet man kan ha här i Sverige med närheten till naturen gjorde att vi ändrade oss. Schweiz är vackert med alla berg, men de flesta bor i dalarna som är väldigt överbefolkade, berättar Eddy.
–  Här är öppet, tryggt och man kan lämna bilen olåst. Vi känner också att vi tillfört något här som inte funnits förut –  skapat en marknad för säkra familjehästar för dem som gillar att vara ute i skog och mark. Det verkar som att det främst varit islandshästar som riktats och sålts mot uteryttare, men vi har inriktat oss på en något större häst som ska vara trygg. Vi har alltid hållt på med det hemma, men det känns som det är lite nytt här i Sverige eller att inte så många satsat på den kategorin köpare och kunder. Så vi trampar inte någon på tårna heller med vårt företag utan bidrar snarare med något nytt. Det känns bra. Ibland kan vi också få kunder som vill ha en viss häst men ber om att den ska skolas ytterligare innan de tar hem den. Då tar vi själva hand om träningen och arbetar den mot det målet, förklarar paret under tiden som vi tillsammans med campinggästerna avnjuter en härlig BBQ. Eddy hanterar vant den stora grillgungan och plockar av korvar, kött och kyckling på löpande band.
Tävlingar då, undrar jag, med tanke på att de även har nötboskap på gården?
–  Vi är inte alls inriktade mot tävling, vi har inte tid för det helt enkelt, säger Lou.
Det svåraste, utbrister paret samtidigt, har varit att lära sig tala svenska.
–  Vi har också blivit lite lata, avslöjar Eddy, eftersom de allra flesta pratar engelska med oss. Men i höst börjar Dezy montessoriskola och då måste vi lägga in en överväxel för att inte hamna på efterkälken med språkkunskaperna.
Ranchen har idag två stugor som kan ta emot totalt tio gäster, förutom det finns det även plats för campingekipage. Man har runt tjugo hästar för det mesta med några på väg in och några på väg ut.

Äventyrare
Man kanske måste vara lite av en äventyrare för att bara sälja allt och flytta till ett nytt land och ny kultur för att förverkliga sin dröm. Men det verkar inte sitta fast för någon av dem och det är inte det första äventyret..
–  2011 när min mamma gått bort i cancer bestämde vi oss för att rida genom Europa från Schweiz upp till Belgien och tillbaka. Vi red 1500 km och det tog tre månader. Samtidigt samlade vi in pengar till cancerfonden och fick ihop mer än 6000 euro. Vi hade varsin ridhäst och en packhäst med oss, avslöjar Lou.
–  Vi har fortfarande hästarna kvar från ritten. Att resa med hästen i tre månader är stor skillnad mot att bara vara ute några dagar eller en vecka.
Vi hade ingen assistans så varje dag måste vi hitta mat och övernattning för oss och hästarna. Det fanns fortfarande gräs ute så det fungerade bra för hästarna. När vi kom till Bryssel i Belgien som var vårt mål, så blev vi emottagna av borgmästaren.
Vilken var den största utmaningen med den långa ritten?
–  Att vara tillsammans 24 timmar om dygnet, avslöjar Lou. Vi är båda starka personer vilket är bra för företaget men kan vara utmanande i en relation. Vi hade båda lång erfarenhet med hästar men fick verkligen lära oss stå ut med den andres sätt under resan, det var det absolut svåraste. Men folk är öppensinnade och om man kommer med öppet hjärta så öppnar de dörren för en. Det var bra för mig också att få göra den här resan både för min mamma och för mig och jag mötte många under färden som hade samma svårigheter och som jag kunde prata med. Det var en stark upplevelse för oss båda. Vi hade en hemsida som vi uppdaterade under tiden, den är fortfarande öppen om någon vill titta. Varje dag skrev jag dagbok där på en liten dator vi hade med, vi hade runt 500 personer som följde oss varje dag. Det var roligt, berättar Lou som nu är i full färd med sitt nästa stora äventyr –  det med familj och gästranch i ett nytt land.