Byter inriktning

Hej!

Hoppas Ni haft en underbar jul och nyår.

Som många redan listat ut så kommer pappersbilagan Lucky Rider inte att tryckas mer. Tidningen har på något sätt varit ett viktigt organ för Sveriges westernridning. Det har varit där man hållt ihop oss alla på något vis. Det är genom Lucky Rider man kunde ha koll på vad som hände och hade hänt hos oss hästtokiga cowboys innan internet blev så stort.

Jag minns när jag som 12-åring var med i mitt första stora reportage. Det var enormt stort för mig! Det var Lucky Rider som skrev det under dagarna på Hjo Ko 2005. Jag tävlade min och pappas häst ChaRie då, hästen som lärde mig så mycket om mig själv. Hon som lärde mig att våga prova det man inte trodde att man klarade av. Jag var en blyg tjej med stora drömmar.

För några år sedan blev jag kontaktad av Åsa med frågan om jag ville börja blogga här. Jag som aldrig har haft så stora ögon för mig själv tänkte en stund på saken och kom fram till att “tja.. varför inte? Det kan ju bara gå åt skogen”. Det gick inte åt skogen, tvärtom. Det gick väldigt bra, mycket bättre än jag någonsin väntat mig. Även Hippson publicerade en av mina bloggar och innan jag visste ordet av det hade jag dagen efter 42 000 träffar på en text jag skrivit lite på skoj.

Det tog inte lång tid innan jag fick frågan om att skriva en blogg till varje pappersnummer och även ha koll på “tips-sidan”. Jag skrev också några reportage. På gymnasiet kämpade jag mig blå för att bli godkänd i Svenskan. Så kom Åsa in i mitt liv och bara, “det här fixar du lätt”.

Efter första texten var jag så nervös, nu är det kört trodde jag. Men nej, jag fick fortsätta skriva och jag skrev även i det sista numret. Jag är otroligt tacksam över det. Att få ha sett min vackra lilla häst, Success, i varje nummer senaste åren gör mig mycket stolt. Det är nog mycket därför jag fortsatt fast tron på min egen prestation inte alltid varit på topp. Hon förtjänade att synas. Hon är bland det finaste jag har och jag har henne att tacka för mycket.

Världen förändras och även om det skar lite i hjärtat så ser jag tillbaka på tidningen med glädje!

Jag har Åsa att tacka för väldigt, väldigt, väldigt mycket. Hon har gett mig chansen att få göra något man bara kan drömma om. Hon har hjälpt mig med så mycket. Sedan har jag ju Er att tacka! Alla Ni som läst mina texter. Bra som dåliga. Tack för att Ni har gjort det.

Ni blir inte av med mig så lätt!

Jag tänker fortsätta skriva här på bloggen. Jag hoppas att Ni vill följa med. Många har önskat lite mer vardagsinlägg så det tänker jag utöka med framöver. Får se till att försöka vara lite mer aktiv här igen och hoppas på att Ni vill fortsätta läsa.

Så vi ses här framöver. Eller kanske ännu bättre, i verkliga livet.

Tack Åsa och Morgan för allt ❤ lycka till med nya projektet.

Kram Rosie