Plågandet av unghästen del 2

Minns Ni hur man som liten kunde vakna mitt i natten? Benen gjorde så fruktansvärt ont. Det sved, värkte och krampade på en och samma gång. Det var något som hörde till med tiden, det var växtvärken.

Jag älskar att jobba med unghästar. Det är spännande att fantisera om framtiden. Man föreställer sig hur man vinner de stora tävlingarna, hur man får en vän för livet och hur snygg hästen kommer bli när den är vuxen. Drömmar är till för att förverkligas! Men det händer inte av sig självt.

Man blir ivrig och man vill gärna att tiden ska gå fort. Man blir lite lätt beroende av framsteg vilket också lätt blir att man kanske överarbetar hästen. Det gäller att vänta in både huvud och kropp.

Jag tänker på vilan. Jag brukar fundera över den planerade vilan respektive den oplanerade vilan. En av dem kan man påverka och den andra infaller när det är dags.

Planerad vila.

Det gäller att ha en eftertanke, det är a och o. Rent fysiskt tror jag att en unghäst klarar av (i den bemärkelse att den inte dör) av ganska många ihållande träningsdagar. Där emot brukar jag försöka hålla mig till en plan om att en 3-åring rids tre dagar i veckan, en 4-åring fyra dagar i veckan och en 5-åring fem dagar i veckan ungefär. (Ibland går man plus och ibland minus.) Då finns även utrymme för någon extra dag med miljö- eller lastträning till exempel.

När jag var precis mitt i början på inridningen av Boon så föredrog jag flera korta pass. Då körde vi ganska intensivt ett tag. Vi satt upp, fixade stopp (som i stanna och stå still) och svängarna (som han redan kunde från ledövningarna och tömkörningen) för att sedan sätta gångarterna i rundkorall. Det gjorde vi på ca 4 veckor. Då hade vi kanske hållt på 5 dagar i veckan. Ett steg fram- två steg bak- 1 steg fram- 1 steg bak- 3 steg fram- 1 steg bak osv. När vi hade travat och galopperat ett par gånger så ställde jag honom i 4 veckor (lika länge som vi var “intensiva”).

Det som är viktigt, det är att planera in sin vila. Har hästen jobbat bra så låt den få några dagar off. Tänk Er ett däck som börjar läcka luft, antingen så stannar man och pumpar det eller så kör man vidare. Väljer man att köra vidare så kommer temperaturen i däcket stiga och tillslut så exploderar det. Det är då man önskar att man stannade på macken man var vid istället för att “prova till nästa”.

Oplanerad vila.

Att ha unghäst innebär också en del naturliga men ibland även överraskande hinder på vägen. Tänder, växtverk och skador kan ställa till det.

Tänder tappas och kikar fram under en lång period på våra hästar. Ibland dyker även oönskade gäster upp som många väljer att dra ut, jag pratar om vargtänderna. Innan Boon fick ett bett i munnen var vargtänderna borta och vi fick en “godkänd-stämpel” på hans mun. När han har varit mitt uppe i sina andra tandbytardagar har jag låtit honom vara eller ridit honom bettlöst

Vissa dagar har han varit glad och framåt till att kort därefter vara trött och lite lat. Det är då man börjar klandra sig själv och undrar vad man gjort för fel. Det kan vara växtverken som gör sig påmind och då brukar jag låta honom vara i någon vecka eller två för att se om det blir bättre. Det är då ett ypperligt tillfälle att ta in hästen på stallgången för att mysa och pyssla, gå promenader och lära känna varandra ännu bättre.

Att äga en unghäst innebär också en del sårskador. De ska lära sig var de sätter fötterna och gå på mark som är lite jobbig för dem i en flock som lär dem hur man beter sig. Det är inget jag vill ta ifrån mina hästar utan dyker det upp ett svullet ben så behöver man väl inte belasta dem just den dagen.

Det är samma med väder. Blåser det på tvären en dag så hästarna är mer högt än lågt så kanske man hoppar över den dagen i början.

Mer än bara arbete.

Jag får ofta höra att mina unghästar ser ut som barbie-dockor då de är flätade från topp till tå. För mig är det som ett schema. Boon ska inte komma in från hagen endast de gånger det vankas arbete. Därför har jag en pysslar-dag där vi bara ryktar, flätar, tvättar och smörjer hovar osv. Då vet jag att när flätorna börjar bli ruffsiga, då är det dags för en mysdag igen.

Time is your limit.

Nu är jag inget proffs på det här med inridning, därför åtar jag mig inte andras hästar. Jag lär mig och hittar mina egna idéer på mina egna hästar, då är det jag som får rätta till misstag efter mig själv. Något jag listat ut i alla fall är att inte ha ett fast schema på unghästarna. Man ska ha klara realistiska mål, men hur lång tid det tar att uppnå dem- det får man se! Huvudsaken är att man klarar av sitt mål innan man går vidare till nästa.

Jag låter det ta tid, jag har en plan och en eftertanke, jag försöker lyssna på hästen, jag tar igenom det jag ska ha igenom och är envis som synden samtidigt som jag försöker vara en rolig och bra lärare till min jobbarkompis.

Som med all annan hästhantering så försöker jag tänka så logiskt som möjligt. “Hur hade jag gjort om det gällde mig?”. En annan sak är att inte leta problem, dyker det upp ett problem så tar man hand om dem såklart. Men att gåoch leta efter fel gör en bara nojig.

Nu har Ni fått en liten story om hur jag gjort, det är säkert inte helt rätt och riktigt men hästarna har överlevt.

Följ oss på Instagram, rosieellinor.

Kram