Ed Dabney – six keys to harmony

Från ranchcowboy och Hollywood-ryttare till resande i Natural Horsemanship, Ed Dabney från Georgia, USA, har en hästkarriär som heter duga. Lucky Rider träffade honom och hans dotter Elisabeth på Stenbro Gård utanför Eskilstuna i början av maj.

NR 4/2010
Text och foto: Lena Holmgren

[private]

Människor har ofta för bråttom och är alldeles för fokuserade på målet, säger Ed Dabney. – När du ska lära din häst något, dela upp målet i flera moment. På en skala 0-10 så är steget från 0-1 det viktigaste, Det är här du lägger grunden och det är här du bygger den tillit och det förtroende som gör att det fortsatta arbetet går smidigare att genomföra. Stressa inte och tappa aldrig humöret. Det är ingen kamp och för en häst finns inget vinna eller förlora. Tänk på att en insekt kan få 500 kg häst att flytta på sig!
Ed är lång och slank som en långdistanslöpare, han har ett ljust, öppet ansikte och ger ett lugnt och vänligt intryck. En vinröd scarfs är stiligt knuten runt halsen och matchar den blågröna, välstrukna skjortan. Ed Dabney Gentle Horsemanship International står det broderat på bröstfickan. Han är en ”horseman” i femte generationen och har mer än fyrtio års erfarenhet av hästar. Ed växte upp på en ranch i Tennessee. Som liten fick han lära sig rida på gamla pensionerade trotjänare. De hade ”tre ben i graven” men var trygga läromästare. Pappan födde upp och tränade hästar till toppnivå.
– Pappa hade ett beundransvärt och naturligt förhållningssätt till hästar. Som ung grabb förstod jag inte riktigt hur duktig han var. Det var först när jag började jobba på andra rancher som det gick upp för mig att långt ifrån alla hästar blev hanterade på pappas kloka och respektfulla vis. Oftast var det tränarna, inte de arbetande cowboyerna, som använde hårda och nedbrytande metoder. Jag hade svårt att se detta och bestämde mig för att utveckla min pappas genuina kunskap till ett system. Ett system som skapar harmoni och ömsesidig förståelse mellan häst och ryttare.

Cowboy och Hollywood-ryttare

Genom livet har Ed haft privilegiet att uppleva saker tillsammans med hästar som är få förunnat. Under flera år bodde han i Wyoming och jobbade hårt som ranchcowboy. Här bestod vardagen av långa ”cattledrives” i sadeln genom ändlösa, folktomma slätter. I detta vidsträckta landskap, där den amerikanska själen sjuder som mest, har han även studerat vilda mustanger och tagit lärdom av deras flockbeteende. Många är också dem ryttare som har fått sitt äventyrliga lystmäte fyllt då de följt med Ed på veckolånga turer bland vilda djur och magiska scenerier i de mäktiga Klippiga bergen. Han tränar både ryttare och hästar, han håller clinics och producerar instruktionsmaterial i Natural Horsemanship (NH). Ed är också lärare på Georgia universitet i ämnet ”starta unghästar”. Ja, listan kan göras lång.
Det kanske mest spektakulära i Ed´s karriär, bortsett från en kortare rodeosejour i ungdomsåren, är samarbetet med Hollywoods filmindustri. Hästar och skådespelande ryttare har gått i hans lära för att på ett säkert sätt kunna genomföra trovärdiga scener på filmduken. Själv har Ed agerat stuntryttare vid ett flertal tillfällen, klassiker som ”Crazy Horse” och Mel Gibsons ”The Patriot” ingår i repertoaren.
– Jag är intresserad av den amerikanska historien och de flesta filmer jag har deltagit i har förmånligt nog haft ett historiskt koncept. Den kanske mest halsbrytande stuntscen jag har blivit ombedd att göra var i ”The Patriot”. Man undrade om jag hade en häst som kunde hoppa över en exploderande bomb! Min rutinerade filmhäst, Boone, korsning mellan Quarter och fullblod, var som klippt och skuren för den rollen. Han kunde, bokstavligt talat, gå genom eld för mig. Bomben som skulle likna en kanonkula var en knapp meter i diameter, proppfylld med torv och kork. Väl förberedd och försäkrad om att inget kunde skada Boone genomförde vi scenen. I full galopp bar det iväg mot det ”anfallande brittiska gardet”. Den fjärrstyrda ”kanonkulan” exploderade precis när Boone var mitt över den. Vi fortsatte framfarten i ett moln av torv och kork. Men Boone var oberörd, litade hundra procent på mig och hade kunnat göra om manövern direkt. Det var en häftig upplevelse, men jag fick torka smuts ur öronen flera dagar efteråt, skrattar Ed.

Resande i NH-träning

För ett antal år sedan flyttade han med sin familj, fru och fyra döttrar, från Wyoming till Monroe, Georgia.
– Vintrarna i Wyoming kan bli nästan outhärdligt kalla. I Georgia råder ett mildare klimat och området kring Atlanta är ett populärt hästdistrikt med många ryttare och olika discipliner. Här finns bra möjligheter för mig till träning och utbildning. I dagsläget har vi ingen ranch i den bemärkelsen vi hade förut. Nu är det enbart ett horsemanship-trainer-center.
Som tränare åker Ed runt i stora delar av USA. På hemmaplan tar han emot cirka 40-50 träningshästar om året. Det handlar mest om att starta unghästar, men han åtar sig även problemlösning med redan inridna hästar.
– Efter att alla medicinska problem är uteslutna börjar jag om med dessa hästar som om de aldrig tidigare varit hanterade. De får genomgå samma program som unghästarna, när detta är gjort är oftast de ursprungliga problemen som bortblåsta. Den vanligaste orsaken är bristande ledarskap, därför måste ägaren alltid komma och ta lektioner med sin häst under träningens gång.
Sedan tre år tillbaka har hästar och ryttare i Europa fått möjlighet att ta del av Ed´s djupa kunskap. I Sverige har han sin agent, Madeleine Forsgren (se faktaruta), Hon planerar och lägger upp schemat för hans uppdrag runt om i Europa. Programmet erbjuder utbildning och clinics samt exklusiv turridning i underbara miljöer, senast på Sicilien. När Lucky Rider träffar Ed denna dag i början av maj har han precis anlänt till Sverige och Madeleines gård Stenbro, utanför Eskilstuna. Här ska han hålla utbildning och clinics i fyra dagar med start under morgondagen. Ed har med sig yngsta dottern Elisabeth, en trevlig nittonåring tjej med långt kastanjefärgat hår och stort hästintresse. Hon är också tränare och ska hjälpa till med några av elevernas hästar.

Varför Ed som tränare?

Det har närmast gått mode i det här med Natural Horsemanship och många utger sig för att vara hejare på området. Vad är det som är utmärkande för Ed och hans tränaregenskaper?
– För några år sedan blev jag uppringd av chefen för ”The Animal Science Department” i Georgia. Han hade sett en uppvisning jag haft ett par veckor tidigare där jag låtit sex av mina elever utföra en synkroniserad demonstration av mitt utbildningskoncept, ”Six keys to harmony”. Nu ville han hyra in mig att utbilda vid universitetet. Anledningen var att han hade imponerats så av mina elever och drog slutsatsen att jag måste ha stor förmåga att kunna förmedla mina kunskaper. Så är det nog, jag är oerhört noga med att inte bara visa mina elever hur man gör utan framför allt varför man gör si eller så. Mitt mål är att eleven ska ”känna” tekniken, säger Ed.
Legendarer som Tom Durrance och Ray Hunt har betytt mycket för Ed i hans egen utveckling.
– Båda herrarna var ”horsemen” utan jämförelse, men samtidigt, enligt min mening, ganska svåra att förstå. Det krävdes att man hade vissa baskunskaper. Jag kommer ihåg när jag som ung läste en av Toms böcker, True Unity, där han gav rådet; ”offer the horse a feel”, vad menade han med det, tänkte jag då? Idag vet jag exakt vad det innebär och jag predikar för mina elever att kommunikation med en häst är så mycket mer på det mentala planet än på det fysiska. Det första hästen uppfattar från dig är de små signaler du ger med din energi, dina tankar och dina känslor. För oss människor kan detta verka konstigt, men för hästar är det helt naturligt att reagera så, det ingår i deras överlevnadsinstinkt att vara perceptiva. Därför är det så viktigt att vara här och nu när man tränar hästar. Ditt yttre måste matcha ditt inre. Det går inte att stå och vifta med repet och samtidigt undra vad det blir för middag till kvällen, ler Ed.

Klassiskt arv och tålamod

Han har studerat för klassiska mästare som Craig Stevens, Philippe Karl och Karl Mikolka. Ed har tagit vara på det klassiska arvet och integrerat det i sitt unika utbildningsprogram.
– Många NH-tekniker är utmärkta vid markträning, men när det kommer till ridning fungerar de mindre bra. NH och metoderna från den klassiska ridkonsten på 1600– och 1700-talet är nära besläktade och kompletterar varandra på bästa sätt. Förenar man dessa båda kulturer får man ett program som fungerar överallt och inom vilken disciplin som helst. Vad det handlar om är att utveckla en tillitsfull, säker häst som är balanserad, självbärande och smidig i alla gångarter. Under ryttarens korrekta sits ska hästen, med små hjälper och snabba eftergifter, villigt och lätt kunna utföra alla rörelser som om den vore i frihet.
Ed förordar en tidig hantering av hästen, helst från fölets födelse. Det har man igen längre fram. Däremot är han motståndare till en för tidig inridning. Futurity för treåringar, till exempel, är inte hans melodi.
– En hästs kropp är inte utvecklad före fem års ålder, det är bara pengar och ära som pratar emot det argumentet. Hästens ryggrad utvecklas sist, kom ihåg att du sitter på en bro. I Wyoming startade vi inridningen när hästarna var tre år, först försiktigt och korta stunder. Vi krävde inget ansträngande arbete av dem före fem års ålder. Varför? Jo, vi ville att våra värdefulla ranchhästar skulle hålla i 20-25 år. Ha tålamod och ge din häst tid att utvecklas! Jag har inget emot tävlingar, men de får aldrig ske på bekostnad av hästen.

Six keys to Harmony

Under intervjun kommer ”Six keys to harmony” upp på tapeten flera gånger. Vad innehåller dessa sex nycklar?
– Precis som piloter har en ”preflight-checklist” har jag ett program som jag följer innan varje ridtur. Det tar inte mer än tio minuter att genomföra och rätt utfört försäkrar det dig om att din häst är ”med dig”. Den förstår att det är du som är ledaren. Mängder av ryttare sitter upp i sadeln och tänker, undrar hur han/hon kommer att bete sig idag? Det kan vara värt tio minuter att slippa den obehagskänslan. Kortfattat består de sex övningarna i tur och ordning av att, med små medel, få hästen att: backa rakt och energiskt, flytta bakdel respektive bog till höger och vänster, ändra tempo och riktningar, gå genom en smal passage och slutligen flytta kroppen i sidvärts rörelser. Ditt eget kroppsspråk, din position, placering, energi och fokus är förstås av avgörande betydelsse i dessa övningar, du måste tala hästens språk och kunna visualisera vad det är du vill den ska göra. Det här ska vi syssla med under kommande fyra dagar, plus en hel del annat, som till exempel att få hästen att tryggt följa sin ryttare förbi ”skrämmande” föremål.
När Ed jobbar hästen från marken är han mycket noga med att samtliga hjälper även kan användas från hästryggen. Han är också uppmärksam på exakt var hästen sätter ner sina hovar vid förflyttningar.
– För att kontrollera hästens rörelse, måste du ha kontroll över dess fyra hovar. Det får du först när du har hela hästens mentala och själsliga uppmärksamhet.

Gud och cowboypoesi

För tjugotalet år sedan blev Ed troende. Gud finns med i allt han gör och har visat sin närvaro mer än en gång, inte minst i arbetet med hästarna. Kanske var det på hästryggen under långa ”cattledrives” i Wyoming som han fattade sitt beslut. På dessa öppna vidder, långt hemifrån, har mången cowboy kommit i kontakt med såväl sig själva som hela universum. Det bevisar den uppsjö av cowboypoesi som finns dokumenterad. Ed är fascinerad i ämnet och har samlat på sig mängder av material genom åren, till och med skrivit böcker. Det är framför allt den riktigt gamla poesin, från slutet av 1800-talet, som intresserar honom mest. Men poesin har också ett annat syfte för Ed.
– När jag guidar ridturister i Klippiga bergen och vi slår läger om kvällarna vill jag kunna erbjuda någon slags underhållning. Eftersom jag är musikaliskt helt obegåvad kör jag cowboypoesi i stället. Det brukar bli mycket uppskattat.
När Ed blir ombedd att framföra några exempel går han artigt med på det. Fast först måste han hämta cowboyhatten, den hör till. Det gör egentligen bootsen också, men eftersom vi är i Madeleines vardagsrum så skippar han dem. Istället ställer han sig bakom soffan så att fötterna inte syns. Snart flödar orden ur hans mun, i stilsäker rytm och takt. Det är omöjligt att inte dras med i det sentimentala men samtidigt eftertänksamma och ödmjuka innehållet. Silhuetter av ensamma cowboys mot en röd solnedgång framkallas på näthinnan. En av dikterna var Ed´s pappas favorit, en hyllning till hästen.

”The reward is in the release”

Det blir fotograferingsdags. Madeleine erbjuder två av sina hästar till Ed och hans dotter Elisabeth, fullblodet Deesse och Connemaran Flanegan. Deesse är en pensionerad galopphäst, hon kan vara lite kräsen med sin ryttare, meddelar Madeleine. Ed tar emot informationen med en nick. Innan han sitter upp i sadeln delar han med sig av sitt hästtränarmotto: Förvänta dig mycket, acceptera det lilla och belöna ofta. Kom ihåg, ”the reward is in the release”. Sist men inte minst, var konsekvent, älska din häst av hela ditt hjärta och ha kul tillsammans.

För mer info: www.eddabney.com

[/private]