I förra numret hade vi en genomgång av det första steget i bridlehorseprocessen enligt den Kaliforniska vaquero traditionen, hackamore. I detta nummer skall vi titta närmare på nästa steg i utvecklingen, two rein.
Tilläggas bör återigen att mitt mål är att här följa de traditionella tillvägagångssätten så troget som möjligt. Naturligtvis passar det inte alla ryttare eller situationer och som alltid tar man då till sig det man finner användbart och lägger resten på hyllan.
NR 4/2010
Text och foto: Martin Langels & Annelie Larsson, 4corners.se
[private]
Two rein är, som namnet antyder, ett dubbel kommando bestående av en tunnare mecate och en romaltygel. Romaltygeln är en looptygel av flätad råhud eller läder, med en romal eller piska, fäst i toppen. Dessa båda tyglar hanteras likt ett kandar fast med den skillnaden att du håller dem i en hand. Mecaten sitter på en tunn bosalita runt hästens nos och romaltygeln i ett signalbett. Tanken bakom denna utrustning är att vänja hästen vid ett signalbett med tryggheten av de kända signalerna från en bosal. Även om vi håller bägge tyglarna tillsammans har vi i början ingen kontakt med bettet via romaltygeln utan kommunicerar enbart med mecaten. Successivt använder vi mer romaltygel och mindre mecate, för att slutligen enbart rida med romalen aktiverad.
Övergången
När är då hästen fysiologiskt mogen för övergång till two rein? Även om det naturligtvis varierar från individ till individ kan man normalt introducera ett signalbett när hästen är i slutet av 5 års början av 6-års säsongen. Det väsentliga är att tandaktiviteten har upphört och hästen gör det du begär av den lätt och ledigt i en hackamore. Förbered dig på att växla mellan two rein och hackamore en tid då detta är en process som är mycket tidskrävande för ett bra slutresultat. (Noteras bör också att växla mellan tränsbett, hackamore och two rein kan vara nödvändigt under hela processen då vi ibland ställer krav på hästen den kanske inte är mogen att utföra i two rein eller senare bridle.) Ett bra sätt att förbereda hästen innan övergången till two rein är att träna på enhandsfattning och neckrein redan under hackamorestadiet. Detta gör jag genom att fatta mecaten mellan vänster hands lillfinger-ringfinger och mellan långfinger-pekfinger. Öglan som bildas ovanför håller jag med höger hand. När vi tränar neckrein är det viktigt att du ställer hästens nos i färdriktningen för att han inte skall leda med bogen in i sväng eller vändning. Detta göres enkelt genom att korta tygeln med högerhand åt det håll nosen skall ställas och följaktligen låta den kortade tygeln löpa genom vänsterhandens fingrar.
Ganska många ord om signalbettet
För de flesta med målsättningen att ta hästen upp i ett spadebit skulle jag rekommendera ett lätt signalbett till att börja med. Här finns det visserligen lika många teorier som det finns vaqueros, men i detta skede vill du lära hästen att bära upp bettet själv. Det vill säga att hästen håller i bettet med tunga, gom och mungipa, det bärs alltså inte upp av huvudlaget. Anledningen till detta är att de subtila signaler hästen skall svara på, bärs via romaltygel och rein chains via bettets sidostycken till dess braces och bar. De känsliga mundelarna som håller fast bettet känner av de små signalerna bäst om bettet inte hänger och dinglar i huvudlaget. Då det kan dröja ca 8 månader till ett år innan hästen tar bettet på riktigt, behöver vi egentligen inte bekymra oss för om det är snabbt, långsamt eller dess övriga funktionalitet på detta stadium. Ett för tungt och klumpigt bett kan dock verka skrämmande för en orutinerad häst. För lätt och fladdrigt kan motverka den klassiska bridlehorse huvudhållningen. Ett s.k. ”loose jawed” bett där sidor och bar glappar något, är också att föredra då det ger hästen lite ”betänketid” innan det verkar. Betänk också att ett kvalitets bett kostar många tusenlappar och har man inte obegränsade resurser kan det bli dyrt om man hugger första bästa utan att studera hästens mun. Hur bred är den? Är min häst tjocktungad, hög gom etc. Ta hjälp av en professionell tränare eller någon med kunskaper om munnens anatomi vid valet av bett. Tyvärr är utbudet av bra signal bett kraftigt begränsad i Europa och att köpa dyra bett utan möjligheten att prova dem kan bli ett dyrt experiment.
I det här avsnittet går jag inte djupare in på skillnaderna mellan de olika signal bett vi kan snubbla över utan nöjer mig med att nämna de vanligaste och de huvudsakliga skillnaderna i funktion dem emellan. De fyra vanligaste typerna av signal bett i den traditionella, kaliforniska skolan är spade, spoon, chileno och half breed bett.
Ett spade bit kännetecknas av sin höga port, som slutar i en ofta koppar klädd ”platta”(spade), dess koppar rullade braces och sin raka bar. Ett spoon bit har samma karakteristiska uppbyggnad men med en kortare, vidare port(spoon). Ett Chileno eller ringbett har inga braces men en ring monterad genom porten som träs runt underkäken på hästen och fungerar likt en skarp kindkedja. Chileno betten tillhör numera historien och används oerhört sällan. Det sista bettet vi vanligtvis ser är ett half breed. Detta bett har ofta lägre port och likt chileno bettet inga braces. Gemensamt för dessa bett är dock att de har en trissa (cricket) monterad på porten som hästen kan röra på med tungan. Detta hjälper salivproduktionen i munhålan och stimulerar hästen att utforska bettet. De två förstnämnda betten är de signalbetten som tar längst tid för hästen att förstå och bära upp, men samtidigt de bett som ger det avgjort bästa resultatet. Den viktigaste detaljen för att hästen skall kunna bära ett spade bett på rätt sätt, är att det finns ett mellanrum mellan bettets bar och braces. Detta utrymme fylls av hästens tunga som hjälper den att hålla bettet på plats. På half breed betten, som saknar braces, överförs signalerna därför inte med samma tydlighet som på ett spade eller spoon bett. Till skillnad från konventionella stångbett som jobbar med kindkedjan och skapar en hävstångs effekt mot hästens underkäke och nacke via huvudlaget, använder vi inte denna teknik när vi rider med ett signal bett. Behövs mer kraft för att kontrollera hästen går vi ett steg tillbaka och löser problemet i en hackamore eller tränsbett. Jag vill här också poängtera vikten av att aldrig använda kindkedja av metall i kombination med ett signal bett. En rem av läder bör det vara, då dess uppgift enbart är att hindra porten från att resa sig för högt i hästens gom. Det finns en uppsjö av half breed bett på marknaden i olika utformning. Höga portar, bar med ”tounge relief”, täckta portar etc. Det viktigast vid valet av bett på det här stadiet är dock att det har en rak bar, cricket och en hel del koppar för att stimulera saliv produktionen. Anledningen till att vi vill ha en rak bar är att det ger hästen större möjlighet att med tungan själv lyfta bettet från de känsliga ben som löper i underkäken.
Många hästar kommer aldrig att bära upp bettet helt själv eller har andra begränsningar som gör dem mindre lämpade som spade hästar. För dessa är ett half breed bett många gånger så långt de kan komma i sin utveckling och inte alls ett så tokigt alternativ. Många startar two rein processen i ett half breed bett för att sedan gå över till ett spade och denna metod fungerar för dem. Jag tycker personligen om att starta med ett spoon eller spade för att ge hästen så mycket tid som möjligt att lära sig bära upp dessa. Slutmålet är ju en spade bit häst, inte en half breed häst. Når vi inte hela vägen, kan vi alltid ”gå ner” till ett half breed bett. Bristen och priset på välgjorda spade bett gör också att ett half breed är ett gångbart alternativ.
Slutsatsen således, är att börja med ett signalbett eller half breed som inte skrämmer hästen. Det får inte vara för tungt och klumpigt och det bör ha ett avstånd mellan bar och braces stort nog för tungan att fylla ut.
Vidare bör du använda reinchains mellan romaltygel och bett. Detta av flera anledningar, den viktigaste är att de flesta spade och spoonbett är balanserade för att ligga i ett visst läge i hästens mun. Tillverkaren har då oftast räknat in vikten av kedjan och romalen. Tas kedjan bort rubbas således bettets balans. En annan anledning är att de flesta romaler är gjorda utav råhud och man vill undvika att hästens saliv och/eller vatten fördärvar råhuden. Med de lite mindre quarterhästar vi har i dag räcker oftast en 42 tums romaltygel med ca 8-10 tums reinchain.
Det är av vikt att också se till att öglorna för att fästa bettet i huvudlaget är utåtsvängda för att ge plats åt bosalitan. Denne sätts an under huvudlaget och blir det för trångt mellan bett och bosalita påverkas dess funktion. Som första steg föredrar jag en ganska styv 3/8” eller 5/16” bosalita med en mecate i samma dimension. Det blir lite mer distinkta signaler med den lite styvare bosalitan, något som hjälper hästen när det är mycket nya intryck i munnen. Det finns två varianter av bosalita hängare, en ”center hung” och den mer vanligt förekommande nackremshängaren. En center hung är, som namnet antyder, fäst i mitten av nosdelen och surras med en läderrem antingen i pannluggen eller pannbandet på huvudlaget. Fördelen med denna är att du får en snabbare release när du ger efter på tygeln än med en vanlig hängare. Som med de större bosalerna finns det även en uppsjö bosalitas att välja bland. Samma egenskaper som avgjorde bosalernas funktionalitet styr även bosalitans. En svälld nosdel är skarpare än en rak. Nervknutar på sidorna ger mer signal. Kort nosdel ger snabbare realese och så vidare. Materialet skall återigen vara råhud och/eller läder, inget annat. Samma progressiva utveckling även här med styvare till mjukare, råhud till läder osv.
Handhavande
Hanteringen av tyglarna i en two rein rigg kan verka klumpigt och omständligt till en början. Mycket tygel i handen och ännu mer att tänka på. Kom ihåg att detta är en låååång process! Vi jobbar för att ta ett litet steg framåt i taget, så låt dig inte avskräckas. Hur man skall hålla i och hålla reda på tyglarna finns det många synpunkter på och du måste själv komma på det sätt som fungerar bäst för dig. Jag fattar alltid romaltygeln först och lägger rein connectorn, den del som länkar ihop tygeln med själva romalen, i tummvecket i vänster hand. Sedan fattar jag mecaten på samma sätt som i neckreinövningen i hackamoren, mellan lillfinger-ringfinger och mellan långfinger-pekfinger. På detta sätt får jag en ögla i mecaten ovanför vänster hand. Denna ögla fattar jag med höger hand, där jag även håller romalen. Vid toppen av romaltygeln finns normalt två flätade knappar. Dessa båda är rörliga och kan användas för att markera hur mycket romaltygel vi använder. Börja med att ge hästen lång tygel i stillastående eller skritt. Flytta den översta knappen strax ovanför vänstra handens tumveck, fortfarande med så lång tygel att du inte aktiverar bettet med god marginal. Korta därefter tygeln till dess att du precis aktiverar bettet i skritt. Markera detta ställe på tygeln med den lägre tygel knappen. Nu har du skapat ett område mellan de bägge knapparna där du kan känna dig säker utan att titta ner på tygeln i ett. När den översta knappen ligger mot tumvecket, ingen bett kontakt. När den nedre knappen ligger mot tumvecket, svag bett kontakt. På detta sätt kan du sedan flytta markeringarna för hur mycket romaltygel som aktiveras allt eftersom hästen utvecklas. Samma kommandon och hjälper vi använde i hackamore använder vi även i two rein. Då vi nu rider på en hand har vi dock svårt att ge signal med bara en tygel som vi gjorde i hackamoren vid stop och vändning. Vi har dessutom ett begränsat rörelseutrymme för vår tygel hand. Här kommer de övriga hjälper som vikt och sits in i bilden. Vid ett stopp sätter vi oss djupt och söker kontakt med tygeln. Vid det här laget skall hästen stoppa mer eller mindre bara genom intagandet av stoppsits och en realese från skänkeln. Ett kommando för vändning hjälps då av ett kortande av mecaten åt det håll manövern skall ske åt innan du söker kontakt med tygeln. I samma rörelse tittar du i den nya färdriktningen, vilket får din kropp och dina höfter att rotera och tala om för hästen vart han skall ta vägen. Var noga med att sitta centrerad och inte luta in i vändningen. I början rider du uteslutande med mecaten även om du håller bägge tygelparen i handen. Du kan hjälpa till med höger hand vid behov för att korrigera eller ställa hästen i önskad form. Kom ihåg att ta det lugnt och försiktigt och låta hästen vänja sig vid att ha ett signalbett i munnen. Vid alla snabbare övningar så här i början, återgår jag till hackamore. Öva mycket och flitigt på att manövrera tyglarna i handen. Korta vänster, släpp ut, korta höger osv. Kom även ihåg att förstärka kommandot med sits, vikt och ben precis som i hackamoren. För att minska risken att hästen får en snärt av rein kedjan vid en spin eller vändning, kan kedjorna med fördel förbindas med en rem vid romaltygelns ändar. Allt eftersom vi går framåt i vår utveckling, kortar jag min romaltygel och remmen kan tas bort.
Ta det vackert
När är då hästen mogen snabbare aktiviteter som koarbete? Samma regler som alltid. När du till exempel kan stoppa, vända, göra en rollback och ta hästen av kon utan motstånd i hackamore kan du introducera samma övningar i two rein. Kom dock ihåg att ko arbete och två par tyglar i en hand kan vara ett stressmoment i sig! Vad du också bör ha i åtanke är att du nu har ändrat balansen i sadeln då du rider på en hand. Vänster axel kommer ofrånkomligen vara något framför höger. Likaså kommer höften att vara något vriden i sadeln. Detta kan medföra viss förvirring för hästen som är van vid andra viktförhållanden då du red på två händer, ytterligare ett skäl till att ta det ”piano” tills ni kommit underfund med allt nytt. För er som har tillgång och möjlighet att rida på boskap är det av yttersta vikt att man så här i början av processen aldrig låter det gå överstyr. Att ”tracka” kor, träna på position, jobba ur hjorden är lämpliga uppgifter så här i början. Likaså att vara herdholder eller liknande när kompisen rider. Det bästa och i mitt tycke mest givande är att arbeta kor i stora hagar med mycket öppna ytor. Där känner sig djuren mindre stressade och du får mer tid och har betydligt mer plats att planera och korrigera din ritt. För er som gärna sysslar med roping kan det kännas klumpigt med så mycket ”kluns” i handen. Två tygel par och dina coils i samma näve. I denna situation brukar jag åter igen lägga min rein connector i tumvecket och låta romalen hänga där. Jag kortar upp mecaten och låter den löpa mellan samma fingrar som tidigare. Öglan låter jag hänga ner på vänster sida om handen och hästens hals istället för att ta den med den högra handen. Träna gärna på att manövrera runt på detta sätt. Det är riktigt nyttigt för motorik och utveckling av övriga hjälper att ha händerna fulla. Träna även på att lyfta vänsterhanden med dina coils när du träffat ditt mål. Låt detta vara signalen för stopp och back, något som underlättar dina dally´s samtidigt som du tar slacket ur repet. När du kommit en bit på vägen efter någon månad är det dags att korta romal tygeln något. Passa på när du skrittar av din häst eller är ute och lufsar i skogen. Det viktiga är att du justerar din tygel längd efter den situation du befinner dig i. Vid snabbare arbete eller vid situationer som kan kräva snabb korrigering, rid med kortare mecate och längre romal för att undvika häftiga ryck i bettet.
Slutligen
Att förstöra förtroendet vi hittills byggt upp är gjort i en handvändning, bokstavligen. Om du är tvungen att ta ordentligt i hästen med ett spade bett i munnen, riskerar du att få en häst som gapar eller kör upp huvudet för att undvika trycket spaden skapar i gommen. För att återknyta till signalbettens konstruktion, så är de designade att ligga plant mot hästens tunga och fylla ut munhålan med braces, bar och port. När vi tar i tygeln reser sig porten och lägger ett tryck mot hästens gom. Meningen med signalbettet är alltså att vidarebefordra signalen från ett lätt tygeltag, via romalen, rein chains och braces och ge hästen en chans att svara innan porten trycker mot gommen.
Vidare bör en häst med signalbett aldrig ledas i tygeln, då detta medför att porten trycker ner på tungan och skapar obehag eller rent av blåmärken. Leda hästen gör vi med ”get down” repet från mecaten, inget annat. Jag brukar själv ha som regel att aldrig ta en romal tygel över hästens huvud. Jag kopplar helt enkelt av eller på tygeln vid rein kedjan när tränset skall av eller på.
Liksom i hackamore, är planering ett nyckel ord i two rein. Ha en plan med din ridning. Även om du bara lunkar i skogen, använd de naturliga hinder som finns. Cirkla ett träd, backa runt en myrstack eller rid upp till och titta i brevlådan.
I mångt och mycket går den kaliforniska vaquero traditionen stick i stäv med den moderna, tävlings och resultat inriktade verksamhet vi idag sysselsätter oss med. Tid, tid och åter tid skapar den bridle horse som är målet för denna artikel serie. Och för att nå dit måste vi ha tålamod och låta hästen bestämma tempot. Det tål att upprepas att de progressiva steg vi tar för att komma framåt, även gör det möjligt att återbesöka en tidigare nivå i utbildningen. Att gå tillbaka och putsa på detaljer eller rätta till de luckor vi inte upptäckt i tidigare faser är något högst naturligt.
[/private]