Kvarka

En mycket smittsam sjukdom som ofta utbryter under vinterhalvåret är kvarka.

NR 1/2009
Text:  STC:s hästveterinären

[private]

Kvarka orsakas av bakterien Streptococcus equi
Symptom

Feber, i allmänhet 39,5° – 40°. Tjockt varliknande näsflöde. Hosta. Inflammation i svalg och struphuvud. Förstoring av svalgets lymfknutor, ofta med varbildning i dessa. Lymfknutorna i svalget har i allmänhet en tendens att öppna sig utåt. Symptomen ovan ger bilden av den klassiska kvarkan. Det förekommer även lindrigare former, med samma smittsamhet, där ett eller flera av de nämnda symptomen saknas.

Inkubationstid

Inkubationstiden är normalt 3–6 dagar. Min/max: 2–8 dagar. Inkubationstiden kan förefalla längre, då smittan kan ligga latent upp till ett halvår eller mer utan att hästen visar symptom. Stressmoment (annan sjukdom, foderbyte, transport) utlöser då ofta sjukdomen. Troligen är det få hästar som är kroniska smittbärare utan symptom.

Överföring av smitta

Kvarka har hög smittsamhet vid direktkontakt mellan hästar. Smitta kan också överföras relativt lätt med förorenad utrustning, t. ex. grimmor, boxinredning m.m. och genom att stallpersonal använder nedsmutsade, och därmed nedsmittade, kläder.

Isolering

Enligt bestämmelserna inom trav- och galoppsporten ska stall med kvarka hållas isolerat under sjukdomsutbrottet t.o.m. 20 dagar efter att den senast insjuknade hästen inte visar några smittoförande symptom (näsflöde, hosta, varflytningar).
Stall där sjuk häst omedelbart flyttas för isolering på annan plats, ska hållas isolerat 10 dagar efter att den sjuka hästen flyttats. Skulle nya fall inträffa under isoleringstiden, förlängs isoleringstiden med ytterligare 20 respektive 10 dagar.

Provtagning

Svabbprov tas från näshåla, svalg eller sprucken böld och sänds till bakteriologiskt laboratorium för bakterieodling. Vissa studier tyder på att mängden svabbmaterial kan ha betydelse för diagnos och det rekommenderas därför att stora svabbar användes samt att hela svalget svabbas. Finns sprucken böld skall prov alltid tas från denna.
Diagnosen kan i vissa fall vara svår att verifiera, varför man vid misstanke alltid ska hantera sjukdomen som kvarka.

Behandling

Streptokocker är i allmänhet penicillinkänsliga. På inkapslade bölder fungerar emellertid inte penicillin.
För att förhindra spridning i ett stall, eller där andra skäl talar för behandling, kan penicillinbehandlingen vara lyckosam om den sätts in i sjukdomens absoluta inledningsskede, i princip på den insjuknade hästens första feberdag. I många fall kan sjukdomen lämnas obehandlad. Vilket som är att föredra måste avgöras av veterinär från fall till fall, beroende bl.a. på sjukdomens aktuella natur och stallets sammansättning.

Övrigt

Streptokocker har stor förmåga att överleva i miljön utanför hästen. I denna form kan bakterien överleva upp till ett år. Därför är det absolut nödvändigt att desinfektera kvarkasmittade miljöer. Lämpliga desinfektionsmedel finns i handeln.
Vissa andra streptokocker är ibland sjukdomsframkallande, t.ex. Streptococcus zooepidemicus, och kan ge kvarkaliknande symptom. Även dessa sjukdomar är smittsamma och ska behandlas som kvarka.
Vid blotta misstanken om kvarka (således inte enbart efter laboratoriediagnos) har veterinärer i Sverige anmälningsplikt. Inom trav- och galoppsporten gäller dessutom anmälningsplikt till den lokala epizootigrupp som finns vid varje trav- och galoppbana. Kopplat till kvarkainfektion finns specifika sjukdomskomplikationer. Till dessa hör kastad kvarka och anasarka.
Vid kastad kvarka sprids bakterierna från den ursprungliga infektionsplatsen i luftvägarna. Dotterhärdar, metastaser, kan sprida sig till lunga, krös, lever eller blodbildande organ. Prognosen för hästens överlevnad är i dessa fall dålig. Kastad kvarka är en förhållandevis ovanlig komplikation.
Anasarka är en allergisk reaktion mot kvarkabakterien och ger upphov till vätskeutgjutningar i huvudet, under buken, kring armbågarna och i benen. Skador på kärl inträder. Anasarka är en svårbehandlad komplikation som ofta kräver behandling under lång tid. Prognosen för hästens överlevnad anses vara medelgod.

Vaccination

Det finns numera ett vaccin mot kvarka. Grundvaccination utgörs av två vaccinationer med 4 veckors mellanrum. Effekten av vaccinationen är kortvarig. Hästar som löper stor risk att träffa på kvarkabakterien behöver omvaccineras var tredje månad, hästar med medelhög risk omvaccineras var sjätte månad. Speciellt för vaccinet är att det ska ges på insidan av överläppen, inte i halsmuskulaturen som andra vacciner.

[/private]