Unghästträning med Peter Ljungberg: grundarbetet

NR 1/2009
Text: Peter Ljungberg/Åsa Wikberg  Foto: Åsa Wikberg/Marie Petzäll

[private]

I förra numret pratade vi om vikten av att låta hästens utveckling styra när man påbörjar inridningen. Men innan vi sitter upp på hästen så ska den vänjas till sadeln och stigbyglar samt lära sig att ge efter för tryck genom longering och tömkörning.
Jag tömkör alltid mina unghästar eftersom jag efter lång erfarenhet av inridningar vet att jag minimerar stressituationerna för hästen genom att börja med tömkörning före inridning.
Det är väldigt onaturligt för hästen till en början att ha en människa på ryggen, därför kräver det att vi gör vårt yttersta för att han skall bli trygg i ridningen under många år framöver.

Vi börjar med att sadla unghästen

Padden kan man vänja hästen vid hur tidigt som helst genom att smeka hästen med padden och låta den nosa på den. Håll på med detta ända tills hästen är bekväm i situationen även om du vårdlöst slänger padden över ryggen på den.
Om hästen blir nervös när du visar sadeln för första gången så bind gärna upp den i boxen, eftersom det är där den har sin trygghet. Annars kan man sadla hästen var som helst där det finns en bra uppbindningsanordning.
När du lagt på sadeln för första gången så ta det försiktigt med sadelgjorden och dra ej åt den för hårt till en början. Jag brukar ta det lugnt hela första månaden med att dra gjorden ordentligt. Om man drar sadelgjorden för hårt dom första gångerna när hästen har sadel på sig så kan detta orsaka sadeltvång och detta kan sitta i väldigt länge vid sadling – detta vill jag undvika.

Betsling och longering

När hästen kan stå uppbunden med sadel och inte visar några tecken på nervositet så tränsar jag honom. Jag använder alltid träns med bett vid longeringen.
Bettet jag använder är ett delat vanligt tränsbett med D-ringar och en chin-strap av läder. D-bett tillsammans med chinstrapen förhindrar att hästen drar in hela bettringen i munnen.
Sedan är det dags för longering. Vid longeringen använder jag mig antingen av en rundcorall, där jag kan jobba hästen lös, eller också en ridbana där jag arbetar hästen i en longeringslina.
Longeringen är inte bara till för att hästen skall lära sig ge efter för tryck, utan även för att hästen ska lära känna sadel och stigbyglarna i rörelse.
Jag fäster linan i inre bettringen för då lär jag hästen att vända in huvudet mot mig och ge efter för trycket i bettet. Ta en sida i taget och slit aldrig tag i linan om inte hästen förstår första gångerna för då blir bettet en negativ upplevelse för hästen. När man tar i linan skall trycket vara liknande ett mjukt tygeltag.

Röstkommandon och tömkörning

Vid longeringen börjar jag även träna hästarna för röstkommandon till dom olika gångarterna skritt, trav och galopp. Liksom all grundträning är detta något som jag har igen många gånger i den fortsatta träningen av hästen.
När det fungerar är det dags för tömkörningen. Det kan vara redan efter två gångers longering eller upp till fyra till fem gånger, beroende på hur lyhörd hästen är.
Vid tömkörning använder jag mig av två stycken longerlinor av kraftig typ. Jag använder ett grimskaft till att fästa in ena stigbygeln under magen och därefter fäster jag det i den andra stigbygeln. Detta gör jag för att linorna kommer att löpa genom stigbyglarna och om dessa inte är fasta så riskerar jag att dom flyger hit och dit och i värsta fall om hästen skulle bocka så flyger dom upp i luften och då är tömmarna svåra att få på plats igen. Genom att dra linorna bakåt genom stigbyglarna blir det en naturlig inramning för hästen vilket jag har igen vid ridningen.
Första gången man ska tömköra en unghäst bör man av säkerhetsskäl vara två stycken. Då kan den ena hålla i hästen medan den andre går runt och bakom hästen för att vänja den vid kontakten av linorna på bakdelen, på benen och hela kroppen. Gör detta tills hästen är helt trygg i situationen.
I starten går jag bakom hästen med lösa tömmar i skritt. Här tar jag en tygel i taget exempelvis åt vänster och när hästen ger åt vänster så blir tömmen lös direkt. Omedelbar eftergift är jätteviktigt här. Till en början räcker det med att hästen gör en liten ansats åt det håll man vill. Att tänka på är att denna slags tömkörning inte är att förväxla med traditionell tömkörning. När jag tömkör unghästen så här så är det endast för att förbereda den för inridning.

Stopp

Det viktigaste är att hästen lär sig gå framåt och till höger och vänster i tömkörningen innan man börjar med stopp eller backning av hästen.
När hästen kan fram, höger och vänster så är nästa steg är att förklara för hästen vad stopp är. Jag börjar med ett lätt tag i båda tömmarna och använder whoa-kommandot samtidigt. Detta kommer antagligen inte att fungera första gången men då ökar jag trycket tills hästen stannar. Direkt hästen stannar berömmer jag den, även här är direkt eftergift på tömmen viktig.
När stoppen fungerar bra i skritt går jag vidare till traven. Här börjar jag med att byta position. Från att ha varit bakom hästen så förflyttar jag mig till hästens ena sida. Så i vänster varv står jag på hästens vänstra sida och då får jag hästen att röra sig runt mig på en volt. Viktigt här är att tänka på att höja yttertöm, i detta fall höger hand eftersom annars kommer den tömmen att släpa i backen. Den yttre tömmen vill jag ha strax ovanför hasen på hästen. Kontakten med linan på benen har jag vant hästen vid när den stod still och den har lärt sig att det inte är något farligt.
När man tömkör på volt blir inner­tömmen den som guidar/formar hästen medan yttertömmen blir den drivande hjälpen. Emellanåt byter jag varv och då går jag med hästen hela tiden, här måste man ibland vara lite snabb i benen.
När dessa saker börjar kännas lätt för hästen att utföra går jag vidare till stopp och back. Eftersom hästen här redan lärt sig vad stoppkommandot whoa betyder så höjer jag kraven genom att göra stoppen från trav. Allt måste ske med mycket tydliga och mjuka hjälper. Första taget jag tar i tömmen är alltid väldigt mjukt för att ge hästen en ärlig chans att göra rätt eller fel. Om det nu blir fel och hästen inte stannar så tar jag mer i tömmen ända tills hästen stannar och helst backar två-tre steg. Denna övning förebygger även att hästen stegrar sig när man sedan rider den.

Problem

Om hästen börjar stegra sig under denna övning så upprepa det till hästen ger med sig och slutar stegra. Stegringen kan bero på andra orsaker också såsom tandlossning eller annat. Kontakta alltid veterinär för en kolla om inte hästen gett med sig efter tre gångers tömkörning.
Om det skulle gå så långt så att hästen får panik och trasslar in sig i linorna försök ALDRIG att hålla emot utan släpp taget. Därefter tar man tag i tömmen mellan bettet och stigbygel. Börja om försiktigt från början igen. Greppa aldrig efter en lina som ligger på marken i försök att stoppa en panikslagen häst.
Varje gång jag är färdig så står jag alltid kvar vid hästen och drar lite i stigbyglarna från båda sidor, ruckar på sadeln och klappar om den lite överallt. Detta för att bekräfta att hästen  verkligen tycker att sadeln är ok och att han känner sig trygg med den, även om den ruckas på och stigbyglarna rör på sig. Hästen får också en positiv feedback på att den gjort ett bra jobb. Jag brukar tömköra cirka fyra gånger innan det är dags att sitta upp på hästen. Vid det här laget har hästen lärt sig att gå undan för tygeltag – det vill säga, vända åt höger och vänster, stoppa, backa och gå framåt. De har också lärt kommandona för skritt, trav, galopp, stopp och back.
Visst går det att ”rida in” en häst på några dagar i en rundcorall med grimma och sadel men ofta lär sig hästen bara att bocka, vilket medför att det blir väldigt stressigt för honom även om han ger med sig till slut. Detta är ingenting jag rekommenderar att man gör med en unghäst. Genom att ge ung-hästen en bra start på inridningen lägger vi grunden till att han skall bli trygg i ridningen under många år framöver.

[/private]