Säkerhet: din utrustning (del 3)

Vi har kommit till tredje delen i vår serie om säkerhet och den här gången handlar det om ryttarens säkerhet. Det är inte helt lätt att försöka sig på ett ämne som detta utan att verka präktig och moraliserande. Men faktum kvarstår, generellt har många ryttare dålig självbevarelsedrift – i alla fall när det kommer till skyddsutrustning.

LR 7/2009
Text: Mia Kristoffersson

[private]

Vi är tyvärr många som väljer bort hjälm och väst när vi blir westernryttare. Den enda hållbara motiveringen jag har kommit fram till är att man tycker att det är fult. Och det är upp till var och en att bestämma om man vill förfula sig så till den milda grad att man överlever en oplanerad avstigning.
För visst är det väl bra synd att fåfängan kanske är det som gör att vi får ställa tofflorna för gott.

Klokare med åren

För ett antal år sen blev jag själv lite klokare efter att ha trilskats med en yngre häst som reste sig så mycket att vi höll på att slå över. Jag blev rent ut sagt SKITRÄDD. Hela händelsen blev en vändpunkt för egen del och den gamla hjälmen från tiden som ”vanlig” ryttare dammades av och började användas flitigt.
Tack ock lov ser vi fler och fler av de yngre ryttarna använda hjälm. Synsättet verkar vara lite annorlunda, de ser westernridningen som vilken sport som helst och i all sportutövning är det okej att använda skydd ifall olyckan är framme. Men vi är många som slarvar med vår egen säkerhet och det ska ofta till något speciellt för att vi ska börja fundera.
För sant är det att vi tränar våra hästar för att vara lugna och tåliga, men lika sant är det att det finns en procent i vardagen vi aldrig kan förutse. Den procenten skapar olyckor och utan skyddsutrustning kan det bli ett förödande slut.

Prylar

Vi tänker därför ge er en liten presentation av vad som finns och varför det kan vara vettigt att använda vissa saker. Vad som är fult och snyggt är smaksak så det vi presenterar är ur användarsynvinkel.
Gillar man prylar, så är detta ytterligare en del man kan frossa i som westernryttare. Det finns en uppsjö av hjälmar, västar, lampor, reflexer och smarta grejor som gör livet värt att fortsätta även om oturen är framme.

Uppifrån och ner

Vi har ju redan varit inne på hjälmar så vi börjar där. Och detta är just nu riktigt intressant. Bara för några veckor sedan presenterade Back On Track en helt revolutionerande hjälm. MIPS som den heter såg dagens ljus 2007, men återkallades snabbt, då det fanns problem med detaljer. Den version som släpps på marknaden nu är alltså en uppdaterad version. Hela Mips-konceptet bygger på att försöka skapa en imitation av vårt eget huvud. De som utvecklat hjälmen har studerat exakt vad som händer med huvudet när man slår i efter ett fall. I praktiken roterar ”skalet” snabbare än hjärnan och nervtrådarna slits av. Detta på grund av att vi ofta faller lite snett och att huvudet då vrids till. MIPS-hjälmen är som en kopia av vår skalle, med ett roterande innerskal som sitter fast i ”låtsas-nervtrådar”. När vi går i backen så slits dessa av och innerskalet blir stilla trots att ytterskalet roterar. Enkelt men genialiskt. Men självfallet finns en hel uppsjö av bra och EU-godkända hjälmar. Ett EU-godkännande är som en stämpel på att din hjälm fyller vissa krav på material och tålighet. Det betyder dock att det finns bra hjälmar som saknar detta, men är du osäker satsa på en godkänd hjälm. Troxel är ett märke som blivit ganska poppis bland oss westernryttare. Deras Sierramodell finns i flera färger och dom har en brun variant som känns lite mer ”western” och den ser man titt som tätt. Prislappen för en bra hjälm varierar otroligt, men man ska inte stirra sig blind på priset när det gäller att köpa en bra hjälm. Flera av mellanklashjälmarna håller samma säkerhetskrav som de riktigt dyra, det som skiljer är till exempel ventilation och material. Men det finns hjälmar för alla plånböcker och smaker. Men snåla inte, du ska trivas och vara bekväm i din hjälm och du använder den förhoppningsvis flitigt.
När det gäller västar finns även här en hel del att välja på. Vid en snabb marknadsöversikt kunde vi dock konstatera att ju dyrare desto bekvämare. De flesta västarna är styva och ganska otympliga. Ska man rida rakt fram i skog och mark spelar det inte så stor roll men så fort man börjar ”rida” och träna känns västen gärna som om den är i vägen. Har man möjlighet att satsa på en lite dyrare väst ökar dock bekvämligheten avsevärt. De lite dyrare västarna har oftast bättre passform och fler justeringsmöjligheter. Plus att några av dom också har väldigt många flera delar, vilket ökar rörligheten. Poppis har också ”bullrider”-västarna blivit. De är betydligt mjukare och känns mer som en tjock skinnväst stoppad med ull eller nåt liknande. Det saknas ännu tester på dessa i Europa, men i USA används de flitigt av rodeo-ryttarna. På marknaden finns också en väst som egentligen är avsedd för crossåkning och där har man länge jobbat med att hitta skydd som är smidiga. Just i denna väst har man satsat på ett högkvalitativt foam. Det blir på så sätt en smidig och mer ”rörlig” väst. Denna väst saknar dock de tester som är avpassade för ridning och är inte EU-godkänd för det. På västsidan finns ytterligare en intressant produkt på väg. Den finns inte på marknaden i Europa ännu, men vi lovar att återkomma när den introduceras. Västen i sig är uppblåsbar och i praktiken innebär det att den är tom och tunn när man sitter på hästen. Genom ett snöre som fästs i sadeln, drar man ur ventilen när man åker av och västen blåses upp innan man landar på backen. Den håller för närvarande på att testas i England och om det utfaller väl kommer den finnas på marknaden inom kort.
När det kommer till det man har antingen utanpå eller innanför västen är jackor ett intressant kapitel inte minst för oss westernryttare. Hornet på sadeln kan ställa till det rejält om man skulle fastna, något många ryttare kan vittna om.
En inte alltför bylsig jacka är därför att rekommendera. Att dessutom ha den stängd eller helt öppen är ett annat tips. En halvöppen jacka kan lätt haka fast i hornet och plötsligt är man en fara för sig själv om man exempelvis är på väg av hästen och fastnar med ”glipan” i jackan.
Detsamma gäller ju egentligen vad man än rider i; tröjor, skjortor och västar.
Flera tillverkare har satsat på ridanpassade kläder men även här kan man hitta bra produkter inom outdoor-segmentet. Kläder anpassade för aktiv fritid håller ofta samma krav som rena ridkläder. Man vill ha rörlighet, värme utan att bli svettig, tåliga material och gärna att det är snyggt. Säkerhet innebär ju också att man varken fryser eller kokar och att hålla sig torr är inte att förringa. När det gäller i stort sett alla plagg för överkropp är en dragsko i midjan eller en lite mer figurnära variant att föredra.
När det gäller byxor verkar det inte påverka speciellt vilken sort man än använder. Så där kan man koncentrera sig på hur snygga och bekväma dom ska vara. Tips är såklart att välja byxor som inte är halkiga och med bekväma sömmar på insidan. En personlig erfarenhet är att för korta och för vida byxor kan ”korva” sig lite vid långa ridpass. Har man otur får man skavsår i knävecken och det vill man såklart undvika. Att köpa ridanpassade jeans som är lite längre än vanliga jeans är därför inte så dumt, annars kan man lägga på två storlekar på den normala längd man har, så hamnar man rätt.

Rätt sko

Förutom hjälmen är skorna en av de viktigaste ingredienserna i säkerhetsutrustningen, fast här skiljer det mellan stallskor och boots att rida i. När det gäller skor, stövlar eller boots för vardagligt stallbruk är stålhätta ett måste, du måste inte ha det, men har du blivit stampad eller trampad någon gång förstår du varför.  Att dom ska var fotriktiga och bekväma är ett annat krav du bör ha. Det blir lätt många timmar i stallet, gåendes på hårda betonggolv. Bra stötdämpning och utöver stålhätta skadar det inte med ett spiktrampskydd eller en skyddsskena i foten. Inte för att man har så mycket spik liggandes i ett stall, men detta stadgar skon och skyddar din fot om något skulle hända. Flera tillverkare av bra stallskor erbjuder varianter av skor med olika skydd i och prislappen ligger runt femhundra och uppåt. En bra investering för att spara på brutna tår och klämda naglar. När man kommer till ridningen ställs andra krav. Naturligtvis är det bra om man kan kombinera dom båda i ett par skor, men der är inte alltid lätt.
På boots-sidan har bland annat Justin jobbat mycket med att få fram fotriktiga, stötdämpande, halksäkra och ”ridsäkra” boots. Förutom bekvämlighetsfaktorerna och säkerhetsaspekterna på backen, har man lagt ner en hel del arbete på att skapa en hälkappa som sitter stadigt runt foten när man går men lossnar på en gång om man fastnar i till exempel stigbygeln. Men Justin är inte dom enda, liknande system finns hos flera bootstillverkare och bland annat Double H har satsat mycket på bekvämlighet, kvalitet och hållbarhet. Double H liksom Justin har ett brett sortiment av arbetsskor, vet vad som krävs i tuffa miljöer som stallar kan vara. Så både när det gäller boots för ridning och mer arbetsanpassade stallskor, kan det vara värt att lägga på några kronor för att spara både fötter och rygg.

Synas bra

Nu när vi ombesörjt basen av personlig utrustning så finns det en hel del att göra när man väl befinner sig med eller på hästen. Hösten har som alla vet kommit och med den mörker, regn och rusk. Hinner man inte rida när det är ljust kan man vara hänvisad till att rida på upplysta vägar eller till och från ridhus på vägar med eller utan belysning. Oavsett vilket är reflexer och eller lampor ett måste för att synas. Nästan varje år inträffar olyckor med bilar och hästar där hästarna och ryttarna var för dåligt utrustade med synliggörande reflexer. Det finns i stort sett en reflextyp för varje del på hästen, benreflexer, svansreflexer, ländtäcken, grimmor och likadant är det för ryttaren. Hjälmreflexer, jackor med reflexer, reflexvästar, lampor för panna och ben och inget av det kostar speciellt mycket och underlättar enormt för både en själv och medtrafikanter. Personligen använder jag bland annat reflexväst även dagtid för skogsridning under höst och vinter. Vi bor i ett område där det jagas mycket och man vill absolut inte riskera att förväxlas med älg eller annat vilt. Så reflexer funkar bra även för annat än mörkerridning. Viktigt när det gäller alla sorters reflexer är att de åldras. Speciellt snabbt om de maskintvättas. Ta därför för vana att kolla över dina reflexer en gång om året så du inte lever i villfarelsen att du syns bra, men i själva verket inte syns alls. Förutom reflexer finns det en hel del vettiga lampor att använda. Den gamla klassiska benlampan funkar utmärkt, den har en vit lampa framåt och en röd bakåt. Det finns blinkande varianter man kan fästa både på sig själv och hästen och vill man ha lampa för att se bra, finns det numer jättebra pannlampor som man kan sätta utanpå hjälmen. Dom moderna varianterna av lampor har LED-ljus vilket också gör dem strömsnåla och därmed lite bättre för miljön.

Lite smått och gott

Självklart kan man tänka till lite extra när det gäller all sin personliga utrustning och har man specialiserat sig på några av de extremare grenarna som exempelvis Roping finns det ytterligare aspekter att ta hänsyn till. De som någon gång varit med om paniken en häst som sitter fast i en dummy kan få, brukar om inte före så efter det köpa sig en bra kniv att skära av lassot med. Det finns enkla bra fällknivar med blad anpassade för hårda nylon eller polyrep. Knä eller skenbenskydd för barrel och polebending kanske vore något? I ko-grenarna är chaps, chinks eller batwings vedertaget och bland hornbeklädda nötdjur är det definitivt nödvändigt för att spara sitt eget skinn. Det finns många varianter, modeller och färger, men ur säkerhetssynpunkt är lädret viktigt. Ska det stå emot bör man välja ett kraftigt tåligt läder. Framför allt batwings bör man lägga på nån krona för att få en bra och rejäl läderkvalitet.
Tapaderos används av samma skäl framför allt i södra USA och Mexico. Det är inte lika vanligt nu för tiden, men bara för ett trettiotal år sedan användes det flitigt på ranchhästarna och vid inridning. Det skyddar foten utifrån men funkar också som en form av säkerhetsstigbygel då du inte kan komma in så långt att du fastnar. Annars är det tunnsått på den fronten, men Westernbiten säljer en ny sorts säkerhetsstigbygel för westernsadlar. Boots tillverkarna har mött problematiken med sina ”heelslip”-system istället där man automatiskt skall tappa booten istället för att fastna i stigbygeln vid en ofrivillig avsittning. Vill man inte ha tapaderos eller säkerhetsstigbyglar finns det idag vinklade stigbyglar som gör att du inte får in foten lika långt. Dessa funkar till viss del, men det är definitivt beroende på vilken storlek på fötterna du har, så ett tips är att hitta en stigbygel som är bra anpassad i storlek för din fot .Varken för stor eller för liten.
Undersökningar har gjorts angående längden på stigläder. Normalt sett rider vi westernryttare med ganska långa läder, men det har visat sig att ko-ryttarna är de som är inne på rätt spår, då kortare läder gör att man får lite katapulteffekt om man åker av. Har man riktigt långa läder, så blir det en mer glidande avåkning vilket gör att man lätt hamnar under hästen istället för bredvid. Det är naturligtvis viktigt att man sitter bekvämt och har bra balans det är säkerhet i allra högsta grad, men stigläderlängd är ofta en vanesak, så det skadar inte att prova att korta nåt hål, för skulle det funka bra ja då kanske man sparar både revben och mjälte från att bli sönderklämda när man ramlar.
Säkerhet handlar som sagt inte bara om att stoppa på sig massa skydd, men de är bra att ha i många lägen även om de aldrig ska ersätta säkerhetstänkandet i hanteringen som vi westernryttare oftast är duktiga på, Men kort sagt kan man runda av personlig säkerhet med att använd hjärnan och behåll den. Vi vill ju bli fler westernryttare och inte färre, så gör slag i saken och unna dig lite säkerhet i vardagen… och du, det kan till och med vara snyggt!

[/private]