Manolo Olivia – delar med sig av sitt spanska arv

Med glittrande guldbruna ögon ger han oss rådet; när solen lyser med sin frånvaro, låt hästarna lysa upp era liv. Bjud upp dem till dans!

LR 3/2008
Text och foto: Lena Holmgren

[private]

Plötsligt bryts vågornas brus mot stranden av ett påtagligt, plaskande ljud. Det tilltar i styrka och där, ut ur det gråblå töcknet uppenbarar sig en dansande vit hingst med sin stolta ryttare. Det ser nästan overkligt ut, som en skildring från sagans värld där prinsen kommer ridande på sin vita springare. De forcerar fram i vattnet med glödande energi för att hundratalet meter längre bort vända om, komma tillbaka och stanna precis framför mig. Jag lyfter blicken mot ryttaren vars ansikte spricker upp i ett härligt leende som för tankarna till värmande sol, medelhav och flamenco- gitarrer.

Inbjuden till den skånska myllan

Det är den kände Doma Vaquera/Classica och Alta Escuela ryttaren Manolo Oliva som tillfälligt har lämnat Apassionata Europe Tour för att under några dagar sätta ner sina andalusiska fötter i den skånska myllan. Den ståtliga spanska hästen heter Bandido och tillhör westernryttarinnan Patrica Kuhn, eller rättare sagt hennes dotter. Patricia flyttade sin hästverksamhet från Tyskland till Sverige under hösten och är nu bosatt på Tobbe Larssons gård i Sjörup, utanför Ystad.
Manolo och Patricia blev goda vänner under sin gemensamma tid med hästshowen Apassionata. De delar samma grundläggande syn på hästträning och har stort intresse i varandras discipliner. Manolo är inbjuden av Patricia till Sjörup, dessa första dagar i april, för att hålla en två dagars clinic i den spanska ridkonsten Doma Classica.

Började som Vaquero

Med en varm kopp kaffe hemma i Patricias rymliga kök delar Manolo ödmjukt med sig av sina erfarenheter från ett fyrtioårigt liv tillsammans med hästar. Hans engelska genomsyras av en charmig spansk brytning och rösten är genuint vänlig. Manolo föddes 1968 i Jerez de la Frontera och redan som treåring satt han obehindrat i sadeln.
– Jag har vuxit upp på landsbygden. Pappa var hobbyryttare medan min farfar var en äkta boskapsskötande Vaquero som drev tjurar mellan olika rancher. Vid sex års ålder började jag att följa med honom och andra Vaqueros i det dagliga arbetet ute på fälten.
Med en naturlig respekt och fallenhet till djuren och ridningen lade Manolo här grunden till det som stod klart redan tidigt, att hästar skulle bli hans liv. Direkt efter skolåren öppnade han sitt första stall. Manolo red för de bästa ryttarna i Spanien och utbildade sig i den traditionella högre spanska skolan i dressyr, Doma Classica och Doma Escuela. Manuel Ruiz från ”Real Escuela Andaluza del Arte Ecuestre” blev startskottet. Senare med mästaren Don Luis Ramos Paul som lärare utvecklade han en alldeles särskild sensitivitet i ridningen och hanteringen av hästar.
– Luis Paul förklarade för mig att mellan Doma Vaquero och dressyr är sättet att rida egentligen ingen skillnad. Har du en väl gymnastiserad häst som är positiv och lätt på bettet spelar det ingen roll vad du rider.

Från hovridskola till western

Vid en ålder av endast 21 år blev Manolo kallad till intervju på Kungliga hovridskolan i Ronda. Inför högt uppsatta personer av sådan rang att de inte behöver ta av sig hatten inför kungen och drottningen, erbjöds han posten som lärare och dessutom direktör på skolan. Smått chockad men oerhört hedrad åtog sig Manolo uppgiften. Han byggde upp verksamheten som varit nerlagd under en längre tid, skaffade hästar, startade en mycket väl fungerande organisation och utbildade en stor skara elever. Efter sju år på skolan blev Manolo dock mätt och sökte sig tillbaka till landsbygden. De kommande åren vigdes åt westernridning där han förkovrade sig och tävlade i Reining, Cutting och favoritgrenen Working Cowhorse. Läromästaren var ingen mindre än Jean-Claude Dysli, – en av de första att föra in westernridning och Quarterhästar i Europa.
– När han såg mig rida spanskt första gången blev han begeistrad över hur balanserad min ridning var. Han ställde sig frågan hur mina roll-backs kunde se så lätta och smidiga ut. Från den dagen har vi hjälpt varandra och utbytt erfarenheter, ler Manolo och avslöjar att Jean-Claude i dag bor granne med honom och hans familj i Villamartin, i Andalusien cirka sju mil från Sevilla.

Hjärtat klappar för PRE

Han har ridit och tränat nästan alla hästraser och inte helt oväntat så klappar Manolos hjärta lite extra för PRE, Pure Rasa Espanola.
– För mig är det den mest kompletta rasen. Den har utstrålning, styrka, mod, karaktär och en väldigt hög intelligens. Andalusiern är lekfull, snabb och begåvad med svävande rörelser i naturlig balans. Visar du förståelse och respekt får du en trofast, ärlig vän som vill vara med dig och som älskar att jobba. Det du frågar om får du, poängterar Manolo kärleksfullt och drar samtidigt flera paralleller med Quarterhästen, inte minst när det gäller de bägge rasernas underbara och ”stora hjärta”.

Garrocha och baklänges galopp

När jag ber honom beskriva disciplinerna Doma Vaquero, Doma Classica och Alta Escuela så svarar han att de bygger på absolut samma grunder. Efter en tids utbildning avgör hästens personlighet och fysik vilken disciplin den kommer att passa bäst till.
– I Doma Vaquero, som är den äldsta och svåraste disciplinen, har du en Garrocha, en tretton fot lång träpåle, som används för att arbeta boskap och tjurar ute på fälten samt för att skilja kalvarna från sina mammor. Här krävs en häst i balans med mycket ”cowsense” och stort mod. Koncentrerad och lugn ska hästen utan tvekan kunna växla mellan riktigt sakta tempo och full speed. Detta på bråkdelen av en sekund, annars kan du bli måltavla för en uppretad tjur, skrattar Manolo och fortsätter. Tyglarna hålls i vänster hand och hela tiden i lätt kontakt med hästens mun. Tävlings- och uppvisningsformen av Doma Vaquero är passionerad och färgstark, mer som en elegant dans mellan ryttare, häst och garrocha. Till vacker spansk gitarrmusik utförs roll-backs, galopparbete i olika tempon, byten, förvänd galopp, snabba stopp, ryggningar, piruetter och sidvärtsrörelser, med mera.
– I dressyrgrenarna Doma Classica och Alta Escuela ingår egentligen alla rörelser du kan tänkas göra med en häst, till och med baklänges galopp. Det är som balett. Men vi ska komma ihåg att det inte går att lära hästen något den inte redan kan. Du måste kunna läsa hästens språk, bygga upp den fysiskt, inte stressa och aldrig kräva mer än den klarar av. Det handlar också om ”timing”. Du kan fråga hästen hundra gånger och plötsligt kommer ett svar, då ska du blixtsnabbt kunna visa, ja visst vännen, det här är vad jag letar efter.

Slakthästar bäst

Han återkommer ofta till hur viktigt det är, inom all ridning, med en korrekt och lodrät sits hos ryttaren för att hästen ska kunna gå i rätt form, trampa under sig och vara balanserad i både fram- och bakdel.
– När det fungerar som bäst är frihetskänslan närmast total och man är ett med hästen. Ryttaren är hjärnan och hästen är kroppen, säger Manolo på ett sätt som gör att man förstår att för honom tillhör det tillståndet vanligheten.
Han föredrar hästar med en stark karaktär och personlighet.
– De bästa hittar man hos slaktaren, hästar som människor inte klarar av. De är vanligtvis väldigt smarta men använder sin intelligens på fel sätt, precis som en del kriminella. Får du en sådan individ på rätt spår blir den oftast något i särklass, säger Manolo leende och drar fingrarna genom det mörka håret.

Hemma en vecka i månaden

Hemma i Villamartin har han sin fru och två söner, sju och tio år. De bor på en mindre gård och för tillfället finns det tio hästar i deras ägo, alla av blandras. Endast en vecka i månaden är Manolo på hemmaplan, resten av tiden är han på resande fot ute i Europa. Det är framför allt i Tyskland, Österrike och Schweiz som han har sitt arbetsfält. Kalendern är fulltecknad med uppvisningar och utbildning av elever och deras hästar. Flera hundra ryttare runt om i Europa har valt honom som tränare.
– Jag tar mig an såväl nybörjare som rutinerade ryttare, ålder spelar ingen roll, inte heller vilken typ av häst de har. Det är viktigt att visa respekt, att dela med sig av all kunskap och inte sitta på några hemligheter, att också ha förmågan att förmedla kunskapen på rätt sätt samt att vara sig själv, svarar Manolo sakligt på frågan om vad som gör honom till en bra lärare.

Mycket känsla

Dessa ingredienser får deltagarna ta del av under följande två dagars clinic i den rymliga och luftiga manegen på Sjörup hästgård.  En och en får de komma in i ridhuset och delge Manolo information om just sin häst, därefter tar lektionen vid. Kim Rundgren är en av eleverna som är här med sin vackra, grå, spanska hingst Jerezano.
– Jag rider för en välmeriterad dressyrtränare här i Sverige. Det som särskiljer Manolos undervisning är främst att det går så lugnt och sansat tillväga, den bygger på väldigt mycket känsla. Han är också så van vid den sensitiva spanska rasen och vet att den inte går att pressa. Redan efter en liten stund började Jerezano att söka ett mjukare stöd på bettet, inte minst när Manolo själv satt på ryggen, säger Kim.

Kontrakt med staten

Första dagen avlöper till allas belåtenhet med mer eller mindre avancerade moment i den spanska dressyrkonsten.
Efter kursen tar Manolo en liten tur igen på Bandido. Dimman har försvunnit men ekipaget är minst lika tjusigt i den sena eftermiddagssolen. Om några dagar ska han till Tyskland och åter ta plats i Apassionata Europa turné ”The four seasons”. I fyra år har Manolo medverkat i Apassionata och han deltar med fyra spektakulära inslag i showen och har bland annat öppningsnumret. Hästarna han uppträder med är alla PRE-hingstar, så kallade Cartujanos. De ägs av staten och deras blodslinjer går att spåra femhundra år bakåt i tiden.
– Jag har skrivit kontrakt med staten och fått deras förtroende att visa upp dessa hästar för omvärlden, säger Manolo märkbart stolt.
Innan vi skiljs åt uppmuntrar han det svenska hästfolket i allmänhet och det svenska westernfolket i synnerhet att anamma delar av det spanska arvet i den egna ridningen. Allt för att få väl gymnastiserade hästar samt en förfining i hållning och sits. Med glittrande guldbruna ögon ger han oss också rådet att; när solen lyser med sin frånvaro, låt hästarna lysa upp era liv. Bjud upp dem till dans!

För mer info: www.manolo-oliva.de

[/private]