Blåmärken vanligaste resultatet i Ranch Rodeo

Alla tävlingsmomenten i en amerikansk ranchrodeo är utformade för att så mycket som möjligt likna det dagliga arbetet på en riktig ranch. Därför tävlar man bland annat i grenar som lastning i trailer och mjölkning av vild ko. Och det är inte vem som helst som får tävla, för att kvalificera sig och ingå i ett lag måste man vara en heltidsanställd cowboy. Justin Boyd och Chumpy Madrid har tävlat tillsammans sedan de var 17 år gamla.

LR 7/2008
Text och foto: Nathalie Nance

[private]

Till vardags arbetar både Justin Boyd och Chumpy Madrid på ranchen La Jara i New Mexico. De lärde känna varandra redan när de växte upp och gick i skolan tillsammans i Fort Sumner. Redan då försökte de dock tillbringa så mycket tid som möjligt i sadeln.
– I high school brukade vi ibland skolka för att ta dagsverken som cowboys på rancherna runtomkring, erkänner Justin.
Efter examen gick de båda vidare till ett välrenommerat ranch-college i Texas, men mest för att få sina licenser för att kunna utföra sådant som insemination och dräktighetstester. Vid det laget var de redan luttrade cowboys.

Började tidigt

Att det var just cowboys de skulle bli rådde det nämligen ingen tvekan om. Det föll sig naturligt. Både Justin och Chumpy växte upp i rancharbetande familjer. De var bara 4–5 år gamla när de började hjälpa till och lära sig att arbeta med hästar och boskap av sina föräldrar. När Justin var sex körde han redan en pickup. När han var åtta tävlade han i sin första rodeo. Han har tävlat i både vanliga rodeos och ranchrodeos. Han föredrar helt klart den senare typen.
– Vem som helst som är en bra atlet kan tävla i en vanlig PRCA (Professional Rodeo Cowboys Association) rodeo. En ranchrodeo kräver mycket mer. Du måste ha bra ranchkunskap och kosinne och vara en skicklig horseman. En vanlig rodeo är dessutom en enmanssport, medan du i en ranchrodeo tävlar i ett lag. Jag täcker upp för Chumpy och han täcker upp för mig.

Cowboy ethics

Precis som på en ranch menar de att allt egentligen handlar om ”cowboy ethics”. När de blir ombedda att definiera begreppet säger Justin och Chumpy att det inte riktigt går, utan att det är något som man lär sig med tiden genom att arbeta tillsammans med andra äldre och erfarna cowboys. Det kan till exempel handla om sådant som att man aldrig rider upp framför någon annan eller korsar deras väg, att man väntar medan någon stänger en grind och att alla har sina bestämda platser för sina saker och för var man sadlar sin häst på morgonen. Om någon håller på att rida in en unghäst stannar någon kvar i närheten ifall något skulle hända. Det handlar alltså mycket om omtanke och respekt.

Cowgirls tuffare

Cowboy- och rodeolivet är utan tvekan en mycket manlig värld som inte lämpar sig för sillmjölkar. Känner de till några cowgirls?
– Jodå, de finns, säger Justin, även om de inte är så många.
Han tror att de ofta måste vara ännu tuffare och mer beslutsamma än sina manliga kollegor, eftersom det inte är lika troligt att någon gammal cowboy per automatik erbjuder sig att lära upp dem. Själv träffade han sin fru, Crystal, när hon kom och frågade om hon fick lära sig roping genom att öva på Justins kor. Nu tävlar hon också i rodeos ibland och när hon inte undervisar i matte, arbetar även hon på ranchen.
– Och hon är en bättre ”ranch hand” än de flesta män, förklarar Justin stolt.

Tävlingsmomentet lockar

Under en rodeo får de en chans att visa upp den yrkesskicklighet som vardagsarbetet ger dem.
– Vi sliter hårt här hemma för att det ska bli så bra som möjligt och vi vill att andra ska se vad vi kan.
Sedan lockar förstås inte minst själva tävlingsmomentet och den prestige goda resultat medför. Några stora prispengar handlar det däremot sällan om.
– Nej, det vi mest får ut av det hela är blåmärken, skrattar Chumpy.
De pengar de ändå vinner lägger de undan i en pott som används för utgifterna i samband med nästa rodeo. Avstånden är långa och att köra hästarna drar mycket bensin. En ranchrodeo varar i två dagar och då sover de i en medhavd tepee. Totalt blir det mellan tio och femton rodeos per år.

Biljett till världsmästerskapen

Lucky Rider följde deras framfart senast under New Mexico Championship Ranch Rodeo i Roswell i slutet av augusti. Justin och Chumpy samt två andra värvade lagmedlemmar tävlade för sin arbetsgivares boskapsmärke, Slash B. Den här rodeon var speciell eftersom vinnarna automatiskt blev kvalificerade till världsmästerskapen i Amarillo, Texas i november. Justin och Chumpy hade vunnit rodeon dessförinnan, i Capitán, så förväntningarna var på topp.

Publikfrieri

Första kvällen var det dags för Slash B-laget att delta i bronc riding. De lottar ofta vem som ska rida och turen föll på Chumpy. Han fick en bra häst som bockade rejält, men han höll sig kvar och i slutet tog han av sig hatten och viftade till publiken. Det var en strålande ritt, som dock slutade med att han när han skulle försöka hoppa av slängdes med näsan före över staketet in bland åskådarna! Det såg minst sagt våldsamt ut, men Chumpy var genast på benen. Och resultatet, 86 poäng, gjorde honom till vinnare. Även de andra grenarna gick bra, men Slash B hade den här gången inte riktigt marginalerna på sin sida och slutade totalt på en fjärde plats.
Inte minst trailer loading visade sig vara en underhållande gren. Cowboysen fick vänta på marken till startskottet gick och sedan slänga sig upp på sina hästar och sätta av efter kalvarna. När kalvarna var fångade slängde de sig ofta sedan handlöst på igen, red sina hästar upp i trailern bakom kalvarna och kastade sig ut och sprang huvudstupa in i pickupen, allt för att få bästa möjliga tid i den publikfriande grenen.

Idealhästen

Som åskådare slås man av hur lydiga och väluppfostrade hästarna är. De verkar acceptera det mesta och alltid vara beredda att ge järnet. För Justin och Chumpy är det Quarterhästar som gäller.
– Femton hands (drygt 152 centimeter), 1300 pounds (cirka 590 kilo), atletisk och med ett stort hjärta, är hur Chumpy beskriver sin idealhäst.
Han får medhåll av Justin som lägger till tuff och bra kosinne samt bra hovar till listan. De gillar hästar som ser framåt och är lite livliga. De tror inte att de någonsin kommer att tröttna på att jobba med hästar. De tycker det är kul, samtidigt som de betonar att hästarna är deras arbetsredskap. De ska kunna tas in från hagen och ridas när som helst utan problem, även om det var fyra månader sedan sist.
Ungefär sex hästar var behöver de för att kunna göra sitt jobb på ranchen. Hästarna föder de antingen upp själva eller köper, ofta av personer som inte klarat av dem av en eller annan anledning.

Kompetens och tålamod

Deras ledord i arbetet med hästar är kompetens och tålamod. Sedan får man alltid räkna med att man under utbildningen stöter på motgångar och hinder i någon form, menar de. De rider själva var och en sina hästar, men ibland händer det att de byter med varandra. Till exempel är Justin lite bättre på att lära unghästar roping, medan Chumpy är bättre med bockhästarna.

Brutna revben inget hinder

Ett stort mått av envishet skadar nog inte heller, vilket illustreras av Justins historia om när han under high school-tiden tidigt en morgon kom för att hämta upp Chumpy, eftersom de hade fått jobb för dagen på en ranch. Kvällen innan hade Chumpy blivit våldsamt avbockad av en unghäst och brutit alla revbenen på en sida.
– Jag kunde inte hitta Chumpy, så jag ringde på och hans mamma öppnade och jag frågade var Chumpy höll hus. Hon sa att han fortfarande satt på unghästen ute i rundkorallen. Han hade stannat kvar därute hela natten!
Som svar på frågan om de har något särskilt tips att förmedla säger de att de tycker att det alltid ger bra resultat att lägga ner en häst och röra vid den överallt.
– Efteråt blir de mycket lugnare.
Det handlar förstås om ledarskap, men det är kanske inte helt lätt att genomföra för en nybörjare. Däremot kan alla ta till sig deras tips när det gäller att lära hästar att lasta:
– Tänk på att de först måste sänka huvudet för att kunna kliva upp.

En livsstil

Med tanke på det hårda fysiska arbetet och alla blåmärken och benbrott undrar man hur länge de kan tänka sig att hålla på med cowboylivet?
– Länge, säger de båda med eftertryck.
Justin berättar lyriskt om den då 87-årige cowboyen som först tog honom under sina vingars beskydd och lärde upp honom. Chumpy säger att hans pappa, som är 62, slog honom i bronc riding i en rodeo alldeles nyligen.
– Det är inte ett jobb, utan en livsstil, förklarar Justin.

[/private]