Föder upp American Miniature

Sjukdomen omöjliggjorde fortsatt verksamhet med dressyrridning och uppfödning av halvblod. Men när Veronica fick höra talas om rasen American Miniature insåg hon att hästuppfödning fortfarande var möjlig – men i mindre skala.

LR 7/2007
Text och foto: Åsa Wikberg

[private]

När Veronica Holtskog på grund av sjukdom var tvungen att sluta med sin uppfödning av halvblod tedde sig livet lite trist. Veronica red tidigare dressyr och arbetade med avel samt som instruktör och utbildade hästar. Bo Hedberg har också varit inne på hästspåret tidigare och ridit på hobbynivå. Fortsatt arbete med hästarna var dock uteslutet på grund av Veronicas sjukdom.
Som kompensation började hon föda upp hundar av den ovanliga rasen Dandie Dinmont Terrier, men inte var det som att hålla på med hästarna, tyckte Veronica. Så fick hon höra talas om den Amerikanska Miniatyrhästen. En riktig häst, men i miniatyrformat. Intresset var väckt och tillsammans med sin Bo har hon på parets gård utanför Ystad, startat en uppfödning av miniatyrhästar med toppstam.

Viktiga egenskaper

– När vi skulle hitta en ponny till vårt barnbarn fick vi tips om amerikanska miniatyrhästar. När jag läst om dem och träffat några så blev jag faschinerad av dem, berättar Veronica.
Paret bestämde sig för att starta en uppfödning i lite större skala och importerade först fyra stycken hästar från Holland, men efter diskussioner kom man fram till att om man skulle kunna starta en ordentlig uppfödning behövde man ett bredare avelsmaterial. Genom kontakt med en uppfödare i Mississippi  kom ytterligare sju hästar. Paret har själva rest runt och köpt hästar från North Dakota, Minnesota, Texas och Arizona.
Det var uppfödare som var speciellt rekommenderade men Veronica har också handplockat hästar hon hittat på internet, något hon kunnat göra genom sin tidigare kunskap om hästuppfödning. Idag har man 30-talet miniatyrhästar i sin ägo.
Att intresset för deras satsning är stort har man kunnat se på antalet besökare på uppfödningens websida, lustigt nog ligger amerikanarna tvåa av antalet besökare.
– Det ultimata skulle förstås vara att exportera uppfödningar till USA, förklarar Veronica med ett skratt.
Stamtavlorna har varit av stor betydelse vid valet av häst och Veronica pluggade noggrant in vad som var gångbart innan de började köpa hästar.
– Men förutom stam är det viktigt är att de är eleganta och har långa ben. Det ska verkligen se ut som en häst och jag försöker lägga uppfödningen på en mediumhöjd. Det ska vara en miniatyrhäst, men inte så liten som möjligt. Det ska fortfarande vara en häst med bra gångarter, samarbetsvilja och ett vackert huvud, tycker Veronica.
Några av hästarna är kvar i USA och ett av stona har nyligen rönt framgångar på tävlingsbanan då hon blev femte bästa 2-åring i Halter i AMHR Nationals i Tulsa Oklahoma.

Olika inriktningar

Inom miniatyraveln finns det olika inriktningar. Det finns appaloosa, arab, quarter och så vidare. Veronica och Bo har en blandad kompott där det viktigate är en elegant häst. Temperamentsmässigt tycker dock Veronica att de inte är så lika originalen.
– De är alla otroligt samarbetsvilliga men jag känner till uppfödare som undviker att hantera sina arab­likande miniatyrhästar alltför mycket just för att de vill ha ett litet vilt uttryck på dem.
För att utveckla den lilla hästrasen har man från början blandat in shetlandsponny, fallabellahästen samt hackney för att få fram de höga benen, det är även små fullblod och små araber inkorsade. Man har tagit de minsta och elegantaste individerna från olika raser och mixat in dem.
– De sista 100–150 åren har det varit en väldigt turbulent mixning. Men de senaste 40 åren har man konsekvent avlat med stamtavlor och stamboken slöts 1978, då blev detta en egen ras och man kunde inte komma in med individer som var oregistrerade längre, förklarar Veronica.

Inte för små

Den amerikanska miniatyrhästen kan bli 30–40 år gammal och väger cirka 30–50 kg till sina 60–86 cm. Som nyfödda väger de dock inte mer än en liten bebis. Men liksom hos andra raser så finns problem som kan uppstå. Det finns här en dvärg-gen som slår ut ibland.
– Tyvärr säljs individer som är dvärgar i USA som sällskapsdjur, vilket innebär ett onödigt lidande för hästen som ibland lider av bland annat förstorat hjärta. Ofta blir de individerna inte mer än 4–5 år. Det finns också de som avlar konsekvent med hästar som är runt 60–65 cm i mankhöjd, vilket jag personligen inte tycker är rätt ur etisk synpunkt. Sunda individer är det man vill ha, förklarar Veronica.
– I USA är det väldigt mycket linje­avlat, vilket jag diskuterat med uppfödare där. Risken med alltför hård linjeavel är att de dåliga generna blir väldigt aggressiva. Därför har vi också tagit in en väldigt bred avelsbas, för att själv kunna göra egna korsningar utan att måla in oss i ett hörn.

Olika användningsområden

Hästen har, förutom att vara sällskapshäst, ett brett användningsområde. De kan ställas ut och köras, man har agility för hand. De större hästarna kan barn upp till sju år rida.
Hästen är också väldigt lätthanterlig, lättlärd och cool, vilket har betytt att man till och med använt dem som ledarhundar i USA, berättar Bo. Det finns exempel på personer som använder dem som ledsagare inne i New York faktiskt.
Handikappvården har också sett att man kan använda hästen, speciellt för handikappade barn finns det fördelar.
– I och med att de är så små vågar även människor, som kanske normalt är hästrädda, att ta kontakt med dem, förklarar Bo.
– Minihästarna är bättre barnhästar än ponnyer som ofta är väldigt starka och envisa. Många ponnyer är ju faktiskt framavlade för att jobba i gruvor från början, berättar Veronica.

Fin personlighet

Gårdens ”stora” hingst köpte man mycket som marknadsföringshäst på grund av att han hade så spektakulära färger, men han visade sig också ha en fin personlighet.
– Vårt lilla barnbarn på två år umgås utan problem med honom och han är både social och välkörd.
När LuckyRider besöker gården har de första fölen börjar skutta runt i hagen och sätter man sig i gräset dimper de gärna ned i knäet och vill bli kliade på magen. Oemot­ståndligt charmiga är de och man kan gott förstå att det lätt blir flera av samma sort när man väl börjat med rasen.
Men även om hästarna är ett fint sällskapsdjur så kan man som vuxen göra mer än klia på dem.
– Det är ofta vuxna som tävlingskör hästarna. Vi har köpt en speciell vagn för ändamålet och på uppvisning så är man uppklädd till tänderna. Mitt mål är att få fram ett fyrspann så småningom, berättar Bo. Andra fördelar med hästen är att den tar liten plats och att den äter väldigt lite i jämförelse med en stor häst.

Hästar inomhus

Om fem år ska paret utvärdera sin avels­satsning. Då kan man se hur långt man kom med det avelsmaterial man investerat i. En investering som inte är liten förstår man då paret avslöjar att en riktigt bra avelshäst går loss på uppemot 200 000 kronor. Men man beräknar ett pris på mellan 50-100 000 kr för fölen så det ska förhoppningsvis bli en ekvation som slutar på plus.
– I USA såldes ett sto för 80 000 dollar i år, detta för en häst som inte gjort något annat än att ha varit på utställningar, av­slöjar Bo.
En mycket viktig åtgärd är att marknadsföra rasen. Under några veckor på våren hade man ett tiotal medier på besök. Viktigt ur marknadsförings­synpunkt tycker paret.
– När Kvällsposten kom hit i våras och tog bilder på att vi hade de små hästarna inne i köket blev det en första­sidesbild som spred sig snabbt till många andra tidningar, radio och TV.
– Folk ringde sedan till hälsovårdmyndigheten och sa; ”Vet ni om att de har hästar inomhus”, men hälsovårds­inspektören hade varit här veckan innan och inspekterat stallet, så det var inget problem, skrattar Veronica, som tycker att hästarna ska få vara hästar och leva ett hästliv.
Hästarna bor i stallet som har renoverats och specialanpassats för dem.

Marknad utomlands

Paret har redan många kontaketer ute i Europa och det är också Europa som är den stora marknaden där man beräknar sälja många av sina föl. Rasen har haft en snabb utveckling. I USA är American Miniature Horse Association stor med över 12000 medlemmar. I Tyskland där det startades en förening år 2002 har bara sedan dess 1000 hästar registrerats. I Sverige finns ännu ingen officiell förening för rasen. Men allt pekar på att rasen kommer att bli större för varje år även i Sverige.
Veronica vill dock att man ska komma ihåg att det är ingen hund och ingen leksak – det är en häst. Den ska ha stall, kompis och leva ett hästliv.
– Det sägs att miniatyrhästarna är som potatischips. Har man en gång börjat så går det inte att sluta, man vill bara ha mer och mer, förklarar Bo.
Och i Veronica och Bo´s fall så stämmer det nog ganska bra![/private]