American Curly

Vi blev lite nyfikna på rasen american curly  och besökte en av Sveriges uppfödare. Marianne och Anders har fött upp Curlys i snart 14 år. Intresset för genetik och rasens fördelar präglar uppfödningen och strävan efter tåliga friska individer.

Marianne och hennes sambo Anders Ervik bor tillsammans med dottern Anna, två fosterbarn, två lappska vallhundar, ett oräkneligt antal katter och en hel flock med Curlys på en gård mellan Höör och Hässleholm i Skåne.

Diversearbete

Stommen i gårdens verksamhet är dels hunduppfödning, fosterhemmet, Mariannes webshop och inte minst avel av Curlys. Marianne är egentligen pianotekniker avslöjar hon när jag frågar varför hon har så många flyglar. Pianotekniker-karriären övergavs dock i stort sett till förmån för hästuppfödningen. Marianne som provat det mesta i hästväg fick i slutet på nittiotalet kontakt med Curlys och ett sto Col´s Lee-Anna köptes in. Mamma häst som Marianne kallar henne var det första Curlysto i Sverige som godkändes vid premiering. Men ”Mamma häst” var inte den allra första Curlyn som kom till Sverige. Hingsten Shenandoah Cherokee, som köptes in av Musse Gruen, kom hit redan -92.

Starkt psyke  och härdig fysik

Rent genetiskt tror man att rasen har stamfäder ända ner på 1600-talet med starka drag av Mustang i sig. Den genetiska variationen är dock enligt forskarna för stor för att betraktas som en homogen ras. Genen för lockar är dock dominant. Indianerna, då framför allt Sioux- och Crowindianerna, upptäckte deras starka psyke och härdiga fysik och de lockiga hästarna ansågs heliga och fick därför endast ridas av hövdingen och medicinmannen, bland annat Sitiing Bull red en Curlyhäst. Men rasen har inte alltid ansetts helig av alla och i rent oförstånd slaktades många Curlys bort. Det lilla antal som överlevde ligger därför till grund för den idag levande och alltjämnt växande stammen.

ABC, American Bashkir Curly Horse, det amerikanska registret för hästen startades 1971. Men en familj, Dameles, har sedan början av 1900-talet fört ett eget gårdsregister över sina Curlyhästar. Anledningen till att Dameles startade sitt register var att man upptäckte rasens tålighet mot väder och vind. Gården hade ett antal vildhästfållor och då och då fann man en och annan Curly i hjordarna. Överlevnaden på dessa var extremt mycket högre än på andra vildhästar som fångades in. Kalla vintrar eller heta somrar spelade ingen roll, Curlyn stod emot det mesta. När man började använda hästarna upptäckte Dameles också att rasen var riktigt bra i det dagliga rancharbetet, uthållig, lättlärd och stark. Familjen Dameles Curlys är idag en helt egen blodslinje och Dameles rancher som ligger i Nevada är idag fortfarande verksamma inom Curlyaveln. Man använder hästarna nu som då i det dagliga rancharbetet.

Registerfördes

När det officiella registret bildades var man, för att få en bättre bredd i aveln, tvungen att blanda in andra raser. Därför ser man idag tre olika blodslinjer i rasen. Stock Curly där man avlat in quarter för att få fram en bra ranchhäst. Sport Curly där man har avlat in bland annat gener från både Morgan, American Saddlebred och Arab. Pleasure Curly eller Gaited Curly kallar man linjen för Curly med mjuka gångarter. Dessa Curlyhästar har Missouri Foxtrotter, Tennese Walker och standard Bred i stammen. Endast 10% av alla Culyhästar har dessa mjuk gångarter, som kallas foxtrot, rack, running walk och single foot. Den grövre typen av Curlyhästar kallas för Draft Curly. Dessa har ofta Percheron, Ardenner eller annan typ av kallblod i sin stam. Lockarna eller krullorna är dock inte homozygota det vill säga det finns alltså rakhåriga Curlys, vissa individer är dock homozygota och självklart är detta att föredra för att bevara rasens unika lockar. De flesta homozygota Curlys fäller sin man och svans under sommaren i samband med normalt pälsbyte, men de som har Fox-trottergenen verkar i större utsträckning behålla man och svans.

Baksjirsläkt?

Från början trodde man att Curlyn var besläktade med den ryska Baksjirhästen, men den teorin är sedan några år förkastad. Man tror idag att den amerikanska Curlyn har en helt unik genuppsättning som bland annat skapat dess päls.

I hela världen finns idag cirka 3000-4000 Curlyhästar varav drygt 300 bor i Sverige. Sverige har varit litet av föregångsland inom den europeiska aveln och Marianne har bland annat sålt sex hästar till Frankrike, där rasen snabbt ökar i popularitet. Rasen sägs vara gynnsam för allergiker, men sanningen ligger nog närmare i att de är ytterst lämpliga att ha på lösdrift vilket gör att man slipper stå inne i ett dammigt stall och göra ordning sin häst inför ridning exempelvis. Men som all annan djurallergi är det främst proteinet i pälsen man är allergisk emot, proteinet hos Culyn har visat sig mindre allergent än andra hästrasers.

Hos Marianne och Anders hittar vi en salig blandning av de olika typerna, krulliga, släthåriga, små, stora, med gångarter och utan. Marianne avlar framförallt fram gångartstypen och är den enda uppfödaren i Sverige av Gated Culy Foxtrotter med rena linjer. Men Marianne har stenkoll på typerna och berättar om de olika gensammansättningarna hos varje häst. På gården finns idag 11 Curlys och en liten b-ponny. På frågan om det också är en Curly, får jag inget förväntat skratt och nejnej. Marianne berättar istället att det finns Curlys i den storleken också. Rasen har en enorm bredd både på typ, färg och storlek och det finns i stort sett en variant för alla önskemål.

Det skiljer också en hel del inom rasen på psyket, vilket man tydligt märker på gårdens två egna hingstar. Den lite äldre är väldigt mycket hingst och showar och blåser upp sig så fort vi närmar oss. Den andre, som Marianne verkar ha ett alldeles speciellt förhållande till, är betydligt mer laidback och beter sig som vilken cool valack som helst.

Senaste tillskottet i flocken är ett årsgammalt föl som kom från USA i december. Otroligt söt liten dam, med alla möjliga plus. Marianne har länge velat köpa hennes mamma men ägaren har inte velat sälja så när hon fick möjlighet att köpa ett stoföl efter henne, tvekade hon inte många sekunder. Pinto, frame overo, buckskin och säkert något till står det i alla fall i färgbeskrivningen. Dessutom är hon det första renrasiga Culy Missouri Foxtrotter stoet i Sverige. Hon är även den första skäcken som Marianne köpt in och vi kommer osökt in på färgfrågan.

Färger

Färgerna på Marianne och Anders Curlys varierar kraftigt från palomino, till mörkaste chestnut. En av hästarna har en djup silveraktig färg, men Marianne berättar att det är en sothy palomino. Just silver är nåt Marianne försöker undvika att få in i aveln. Färgen är dominant och har visat sig sammanfalla med en ögonsjukdom, Anterior Segment Dysgenesis, som i homozygot form kan leda till blindhet. Man upptäckte sjukdomen först hos en liten ras som heter Kentucky Mountain och en annan närbesläktad ras som heter Rocky Mountain. Båda raserna är enligt Marianne otroligt vackra, silver dapple chestnut med vit kraftig lång man och svans. Men färggenen har som sagt visat sig bära på ej önskade anlag. Inom Curlyaveln där samma fel upptäckts, försöker man idag alltså avla bort den och enklast och säkrast är då såklart att utesluta de hästar med just den färggenen.

Likheter

För ett otränat öga är Curlyn inte så rasspecifik i sitt utseende, man hittar likheter med många andra raser och i Marianne och Anders flock finns individer som lika gärna skulle kunna gå som Haflinger eller Mustanger. Men det är just variationen som fascinerar. Rasen verkar ha fått mycket bra saker från olika världar. Den lockiga pälsen är det mest dominerande draget, men även färg och gångarterna är tilltalande för de som fastnat för dom.

Från trav och dressyr till western

Marianne som genom livet testat det mesta i hästväg, och därigenom sållat bort allt hon inte vill göra med sina hästar, föredrar ett så naturligt sätt som möjligt. Vägen till det hon gör idag har varit snärjig och gått via hopptävlan och travet till dressyren och western. Men summan av kardemumman har lett fram till ett förhållningssätt och ridsätt som är enkelt och okomplicerat, utan krånglig utrustning eller blingiga kläder. Kan hon så rider hon helst bara med en cordeo, en slags läderrem runt hästens hals, som enda utrustning.

Marianne fascineras över Indianernas sätt att leva med, rida på och hantera sina hästar och hävdar att hon kommer sluta som indian.

Trots det naturnära och enkla märks att dressyren ändå har präglat hennes hästintresse och till stor del fortfarande gör. Hon nämner bland annat ryssen Nevzorov som en av sina stora förebilder när det gäller ridkonst.

Mariannes egen webshop naturefarm går helt och hållet i samma naturnära anda och hon säljer bland annat bettlösa träns och andra hästvänliga produkter. Men trots hennes naturliga inställning, kan man inte låta bli att notera att alla egendesignade produkter, har lite lagom snyggt och mycket med silver och bling.

Vill du veta mer om Curlyhästar eller kolla på en cordeo kan du besöka www.naturefarm.se