Anky van Grunsven

Två veckor innan Springbreak får vi veta att årets reiningtävling på Bökeberg ska få celebert besök. Den holländska megadressyrstjärnan ville ta tillfället i akt att försöka kvala till VM i Kentucky.

Text och foto: Mia Kristoffersson

[private]

Efter några samtal och ett par mail med Ankys assistent var det klart att vi skulle få ett exklusivt möte med reiningens förmodligen hårdast satsande nykomling, Anky van Grunsven. Det är få som inte hört talas om henne. Hon har vunnit det mesta som kan vinnas inom den klassiska dressyren och har närmast ikonstatus bland dressyr­intresserade.
På cv:t hittar man bland annat tre raka OS-guld, två individuella VM-guld, ett tiotal World Cup segrar, likaså EM-guld och otaliga placeringar i toppen av världseliten i dressyr. Hon har ett eget klädmärke, fler sponsorer än dom flesta popstjärnor, en gigantisk anläggning en timme från Amsterdam, varför inte nöja sig med det, kan man undra?
När jag träffar henne förstår jag varför hon nu vill satsa på reining.
Anky som hunnit bli 42 år har hållit på med dressyr i hela sitt liv. Efter många år av framgångar och vinster i det mesta kände hon för ett par år sedan att motivationen började tryta.
– När man inte kan komma längre upp, måste man skaffa sig en ny utmaning, något som gör att man fortsätter att utvecklas, berättar hon.
– Och egentligen är det inte så konstigt att det blev just reining, fortsätter hon.
– Rieky Young, holländsk reining­ryttare, bor bara tio minuter ifrån mig och vi är kompisar sedan barnsben, så när jag sökte något nytt att bita i kändes reining som en helt naturlig gren att satsa på.
– Men utan Rieky hade det inte gått, hon hjälper mig hela tiden, både med träning och peptalks, skrattar Anky.

I’m working my but off

Och tränar det gör Anky. Numera har hon endast fyra dressyrhästar, detta har gett utrymme för en reininghäst. Hon tränar dagligen fyra pass dressyr och ett pass reining.
– I’ve been training my but off, skrattar hon och fortsätter:
– Mitt vanliga grundarbete i dressyren är detsamma som i reiningen, men momenten i reining är svåra för mig, stoppen är värst, säger hon.
– Det sitter så hårt i ryggraden att man ska sitta till och hålla om när man stannar, så att i stort sett bara släppa allt är en märklig känsla, berättar Anky
– Men jag tränar och tränar och någongång ska det funka, säger hon.

VM i siktet?

På frågan om målsättningen är att kunna tävla både dressyr och reining på VM i Kentucky säger hon:
– Mitt mål är att göra en så bra tävling som möjligt varje gång, om det sen skulle visa sig att jag klarar kvala, då är det jätteroligt.
Med facit i hand vet vi att Anky klarade kvalgränsen 2xscore 68 med råge. Hon fick 69 under lördagen och 70 under söndagen. Lördagens kval imponerade på många ”förståsigpåare” och Anky var både taggad och väl förberedd.
– Så sent som i onsdags tvivlade jag på att jag skulle åka till Bökeberg. Jag pratade med Rieky Young och hon hjälpte mig att få till det jag hade problem med.
– Jag vill inte åka och tävla om jag känner att jag riskerar att skämma ut mig, så det måste sitta, säger hon.

Vad tycker dina dressyrkollegor?

– Från början trodde många att jag blivit knäpp, men efter att fler och fler förstår hur avancerat reining faktiskt är så har både intresset och förståelsen ökat, berättar hon.
Och vad tycker dina nya reiningkollegor om din ”andra” disciplin?
– Jag känner inte så många än tyvärr, men jag hoppas lära känna några nu, säger hon och smilar.
På presskonferensen på Bökeberg var tre andra reiningryttare på plats. Sanne Skovrider, som kommer från Danmark och svenska Helene Hokkanen och Johan Svensson fanns på plats. Trycket låg på Anky, men i många av frågorna om reining som ridgren, lämnade hon över till sina nya kollegor och alla fyra var samstämmiga i mycket. Mellan varven av frågor pratade kvartetten med varandra om skillnader i bedömning mellan dressyr och reining, klädsel, paid varm-up och trots en enorm erfarenhet av tävling och träning visade Anky upp massor av ödmjukhet och vilja att ta del av och lära sig allt av sina nya medtävlare. Under presskonferensen fick också Anky frågan om det här med reining verkligen var en seriös satsning?
– I’ve got my hat havn’t I.., sa hon och skrattade.
– Allvarligt talat, dressyren är min huvudsakliga ridgren och reiningen min hobby än så länge. Vad framtiden bär med sig får vi se. Det är väldigt kul med westernridningen för att jag kan dela den med mina barn. Jag vill inte att dom ska rida dressyr nu när dom är små, westernridningen känns mer lekfull och barn leker ju cowboys och indianer var och varannan dag, säger hon med glimten i ögat. I nästa andetag berättar hon att reiningen gett henne en välbehövlig vitamininjektion och en fantastiskt rolig utmaning. Hon vill bli riktigt bra på detta men tar en dag i sänder.
– Det svåraste är att kombinera tävlingskalendrarna berättar hon. Just nu har hon lite mindre dressyr-tävlingar och då kan hon lägga mer fokus på reining­tävlingarna.

Återbesök på Bökeberg

Anky verkar bekväm på Bökeberg, hon är som vem som helst, nästan i alla fall.
Hon tycker arenan är jättefin och underlaget toppen. För Anky är det första gången här men för hästen Whizashiningvalla BB är det andra gången. Whizashiningvalla BB tillhör egentligen belgiska Cira Baeck.
Anky berättar att hon träffade Cira Baeck i Las Vegas i höstas när de var där och tävlade.
Cira hade hört talas om att Anky menade allvar med sin reining-satsning och erbjöd henne att låna Whizashiningvalla BB på obestämd framtid. Cira Baeck själv, Bernard och Ann Fonck tävlade alla tre Whizashiningvalla BB under EM på Bökeberg  2009.
Jag frågar om hon inte vill köpa loss honom?
– Nej jag tycker att detta är en perfekt lösning, säger Anky och smilar.

Springbreak

Springbreak är egentligen inte någon stor tävling, men har utvecklats till att bli en tävling med kvalitet och bra startfält. För många elitryttare är detta startskottet på säsongen. Man känner sig för, prövar vingarna med nya hästar och kollar av sin egen status inför kommande tävlingar.
Men även om det är lite lugnare tempo och lite färre klasser, står både pengar, ära och poäng på spel.

Mona Göranssons framgångar fortsätter

Springbreak bjöd både på Rookie, Non Pro och Open-klasser.
Fyra ryttare lyckades scora 70 och över. Unga Cecilie Haldammen vann NRHA Intermediate Non Pro på Wheeling Eldorado med 70,5 i score.
Mona Göransson med Mega Jac Dance, som toppade rankingen under förra årets tävlingssäsong verkar fortsätta i samma anda detta år. De kammade hem båda FEI CRI*-kvalen, med 70 under lördagens kval och toppade bedriften med 71 under söndagen. Det blev en extremt spännande upplösning i Springbreaks sista klass. När alla ridit klart stod nykomlingen Anky van Grunsven och Mona Göransson båda på samma score med 70 poäng. Efter omritt av båda vann slutligen Mona Göransson tillsammans med Mega Jac Dance både FEI CRI*-kvalet, NRHA Open och NRHA Intermediate Open.
Peter Ljungberg som under lördagen endast startade NRHA Open och NRHA Intermediate Open scorade 71 tillsammans med Royal Smart Sujo. Under söndagen kom Peter trea i samma klasser med 69.5.
Endast två ryttare lyckades därmed nå en del av grundkraven, två 68-rundor, för att få tävla reining i Kentucky, Mona Göransson och Anky van Grunsven.
Springbreak blev en rolig, välordnad och kvalitativ tävling som toppades av duktiga ryttare och en gnutta stjärnglans. Anky van Grunsvens deltagande förringade på intet sätt våra mer etablerade reiningryttares insatser, men nog var vi många som var både nyfikna och förväntansfulla på denna dressyrikon och hennes insats i en helt ny ridgren.

[/private]