Appaloosa blev pricken över i för Anneli

LR 6/2009
Text och foto: Anna M Lönedal

[private]

Från Stockholm till Utvängstorp och från fullblod till appaloosa
Det är egentligen inte så svårt att förstå varför man väljer att bo på Falbygden. Speciellt inte en sådan här morgon när morgondiset ligger tätt och de solstrålar som bryter igenom skänker ett alldeles speciellt ljus över nejden.
– Jag blev trött på storstaden och ville ut på landet. Sedan dess har jag bott på lite olika orter här i Skaraborg och nu har jag och min man en gård här i Utvängstorp, säger Annelie.
På gården bor förutom hundar också elva hästar varav åtta stycken av rasen appaloosa.

Amatörtränare

Annelie har sysslat med hästar större delen av sitt liv. Till en början handlade det om hoppning men efter att ha köpt en fullblodshingst från galoppbanan i Täby blev det galopp på heltid.
– Jag tog min amatörtränarlicens i början av 1980-talet och hade min första starthäst år 1985, berättar Annelie.
Ett eget avelsprogram av fullblodshästar tog fart och än idag finns det tre stycken kvar i stallet.
– Jag älskar fullblodet för dess underbart vänliga temperament och stora hjärta. Jag arbetar också fortfarande som amatörtränare och tanken är att mina unghästar ska komma till start framöver, säger Annelie.
Annelie har tidigare också tävlat hoppning på medelsvår nivå men idag rider hon främst western om hon inte är ute och tränar någon av sina galopphästar.

Färgglad annons

En dag såg Annelie en annons på en brokig häst och blev lockad av vad som stod i annonstexten. Valacken Power Dancer köptes in och det visade sig att han var precis den häst som Annelie sökt.
– Jag ville ha en häst som min man kunde rida ut på ihop med mig när jag tränar galoppörerna. En trygg och lugn häst som ändå har motor nog för att hänga med, säger Annelie.
Har man hittar en häst som man tycker om är det lätt att man slinker in på annonssidor bara för att titta lite. Det var så Annelie helt plötsligt stod med ett helt avelsprogram av appaloosahästar.
– Jag föreslog en minisemester till Danmark för min man. I samband med det tänkte jag att vi kunde svänga förbi stället där hästen fanns bara för att titta lite när vi ändå var där. Och det gick ju som det gick med det, skrattar Annelie.
Det blev nämligen kärlek vid första ögonkastet och ett dräktigt avelssto köptes in.
– På stället fanns också en hingst som vi tyckte mycket om. Tyvärr var den inte till salu men efter ett par år gav säljaren med sig och vi fick köpa honom också, säger Annelie.
Tillsammans med hingsten Peyres Amazing Flash kom också ett sto med hem.
– Vi fick henne på köpet för hon är blind på ena ögat men det bekommer henne inte alls. Hon är underbart snäll och passar vår hingst väl i blodslinjerna, säger Annelie.

Bländande vit

Att hålla en häst av det här slaget skimrande inför en tävling är en barnlek för Annelie. Hon har nämligen sin egen frisörsalong i Åsarp.
– Tvätta hår är jag van vid men ibland kan det vara svårt att få till en frisyr på den här rasen. Nez Perce indianerna i USA var de som på allvar började avla appaloosahästar i början av 1600-talet. De hade ett stenhårt urval där man först och främst ville ha starka, tåliga hästar men också hästar med lite eller knappt någon man- och svansväxt. Detta gjorde man för att de smög på sina byten i snår och buskage och där ville man inte fastna med svansen, säger Annelie.
Tyvärr höll rasen på att fullständigt dö ut i slutet av 1800-talet då den amerikanska staten satte indianerna i reservat och konfiskerade eller slaktade ut deras hästar. Några hästar överlevde då de gavs till utvalda bönder och det är genom dessa exemplar rasen levt vidare.
– Appaloosahästföreningen startades av en amerikansk bonde som hette Claude Thompson i slutet av 30-talet och då fanns bara ett par  hundra hästar att tillgå. Sedan dess har det hänt mycket och idag finns cirka 700 000 hästar registrerade världen över och man räknar med en ökning på ungefär 8000 hästar per år, säger Annelie.
Annelie tävlar själv western med sina hästar men hon har en dröm som hon hoppas kan bli sann med åren.
– Appaloosan tävlas framgångsrikt inom galoppsporten i USA. Som galopptränare vore det ju underbart om man kunde få starta dem även här i Sverige. Arabgaloppen börjar ju bli riktigt stor i vårt land så det finns inget som säger att det skulle vara en omöjlighet med en ras till utöver fullbloden, säger Annelie.

Annelie berättar om appaloosan

Appaloosan har fått sitt namn ifrån floden Palouse River som flyter genom norra Idaho i USA. Över åren kallades den först ”palousey” vilket senare blev ”a palousey ” för att till sist bli ”appaloosa”.

Vad används en appaloosa till?

– Allt. Många ser den kanske främst som en westernhäst, men den tävlas med framgång även inom hoppning, dressyr samt distans. I USA är appaloosan stor inom galoppsporten på sträckorna 400 eller 700 meter.

Vad krävs för att få den registrerad?

– För att kunna registrera den i regularregistret som det kallas hos appaloosaföreningen i USA, måste den ha vissa karaktärsdrag förutom sin stam. Det finns fyra sådana och det är pälsteckningen, fläckig hud, en vit ring kring irisen i ögat som kallas scleraöga samt randiga hovar på mörka ben. Det krävs att den har pälsteckningen eller den fläckiga huden tillsammans med minst ett av de andra särdragen för att hamna i det registret.

Du säger att registreringen också hänger på dess stam?

– Det stämmer. För att få registrera den i moderstamboken i USA måste minst en av föräldrarna redan vara registrerad där. Den andre föräldern kan också vara av rasen amerikansk quarter, arab eller fullblod. Dessa hästar måste då vara registrerade i vissa förbund för ingen annan korsningsavel är tillåten i regularregistret.

Hur stor blir en appaloosa?

– Det finns ingen gräns uppåt men de får inte vara mindre än 142,8 (14 hand) centimeter.

Vilka färger får den ha?

– Appaloosan har tretton basfärger vilka är de mer vanliga färgerna som även andra hästar har. Sedan kombineras basfärgerna med olika mönster som till exempel schabraktigrering  där hästen har ett vitt område oftast över – men inte begränsat till – rumpan med en kontrasterande basfärg, svarta eller vita fläckar över hela eller delar av kroppen,  schabrak med fläckar som är ett vitt område innehållande mörka fläckar i det vita. De kan också vara stickelhåriga vilket innebär en blandning av mörka och ljusa hårstrån på kroppen eller också helt enfärgade. Om de är enfärgade krävs dock att de har prickigt skinn samt ytterligare ett rastypiskt drag för att få regularregistreras.

[/private]