Artikelserie med Anders Josefsson – Del 4 – Speel Control

^{text: Anders Josefsson  foto: Natalie Lindholm} 

I åtta nummer av Lucky Rider får vi lära känna reiningryttaren Anders Josefsson när han delar med sig av sina erfarenheter och tips för att lyckas på tävling. Anders är landslagsryttare med många starter i EM och VM. Han är också en uppskattad tränare med mottot att hästen måste vilja jobba för att ekipaget ska lyckas. Träningsfilosofin handlar om mjuk ridning, genomarbetade hästar och ryttare som vågar lyssna.

I det här numret ska vi prata om Speed control. Innan jag börjar med speed control måste jag kunna samla hästen och ha bra styrning på den. Med samling menar jag att jag med min hand kan få hästen att gå undan för bettet samtidigt som jag driver med mina ben för att få hästen att jobba under sig med bakbenen, välva ryggen samt ha bogarna uppe. Benen är den starkare hjälpen och  kommer före handen som aldrig får vara snabb.  Detta är den absolut viktigaste ingrediensen i all hästträning oavsett disciplin. En fungerande styrning innebär att hästen på egen hand går en perfekt volt utan någon hjälp av ryttaren. För att lära hästen det låter jag hästen göra misstaget att driva ut eller in på cirkeln. När det händer samlar jag hästen och korrigerar med min skänkel, yttre skänkel om hästen faller ut eller inre skänkel om den faller in. Med upprepningar kommer hästen lära sig vad en perfekt cirkel är och utföra den utan någon som helst hjälp från ryttaren. Det är dock viktigt att vi som ryttare har klart för oss vad en perfekt cirkel egentligen är så vi kan förmedla det till hästen. 

Leta rätt känsla

När det här fungerar bra kan vi börja med att lära hästen speed control. I ett reiningprogram börjar du med Speed control när du fattar galopp vid den stora snabba cirkeln eller efter den lilla långsamma, i de fall det är så det är föreskrivet i mönstret. När du gör din fattning är det viktigt att du känner av hur hästens sinnesstämning är. Känner du att hästen är lugn i fattningen och inte vill ge sig iväg är det väldigt bra, det är precis så vi vill att det ska kännas och det är då du kan börja bygga fart. Har du däremot inte den där lugna fina känslan där din häst är med dig genom fattningen är det dags att backa undan och rida lugnare. När du fått rätt känsla i din häst tycker jag om att successivt bygga upp farten, att köra på alla växlarna en efter en. Från ettans växel till tvåan och så vidare fram till den högsta växeln jag tänkt mig. Det är väldigt viktigt att hästen är bekväm i sin fart och lätt kommer upp i varje växel utan att du behöver driva för varje steg, på så vis får du en häst som rör sig avslappnat och bekvämt oavsett hastighet, precis det domarna vill se med andra ord. En häst som vi behöver driva och pusha ser gärna forcerad ut och hästen kan dessutom visa missnöje med farten. Har vi problem i låg fart kommer det inte lösa sig i högre fart utan det blir bara ett större problem så ha inte bråttom utan vänj hästen successivt vid en högre fart.

Acceptans av växlarna

För att träna på hög fart vill jag att hästen accepterar de olika växlarna och så snart den gör det låter jag den vara ifred. Det innebär att när jag bett om tvåans växel med drivningen och hästen ökat farten till min idé om tvåans växel, då slutar jag direkt att driva med benen och slappnar av. För hästen blir det dels en tydlig signal om att den gör rätt men också en indikation på att den kan känna sig helt avslappnad och rulla på i mitt tempo utan att jag tjatar. Saktar hästen av när jag slutar driva, ja då får jag helt enkelt be om tvåans växel än en gång och upprepa det tills hästen har lärt sig att köra på tills det att jag själv säger stopp. Viktigt i sammanhanget är att inte gå upp i hastighet för snabbt. Kontrollera att tvåans växel verkligen fungerar som den ska innan du växlar upp till trean och går igenom samma procedur där. Den här övningen kan ta tid men om du accepterar det, ger det tid och inte påskyndar träningen lär hästen sig detta riktigt bra och kommer så småningom att lära sig växla upp efter dina små signaler. När det väl är dags att tävla kommer du såklart behöva växla upp betydligt snabbare än du gör hemma på träning för att få dina pluspoäng i manövern. Men för att kunna få ut det mesta av din häst på tävling gäller det att inte forcera när du lär in momentet.

Avsaktningen

Nästa självklara del av speed control handlar om avsaktningen. När det är dags att förbereda en avsaktning tar jag fram min inre skänkel något och behåller min yttre skänkel långt bak för att tala om för hästen att bibehålla galoppera. Vid det här laget har min häst redan lärt sig hjälperna vid stopp, det vill säga att båda benen fram betyder någon form av avsaktning. Det gör att det också blir lätt för hästen att förstå att den kan vara beredd på någon form av avsaktning när ena benet förs fram. Den yttre skänkeln som ligger långt bak lär hästen att den ska fortsätta galoppera samt hjälper hästen att inte hamna i korsgalopp, något som annars lätt kan hända. Till en början går jag aldrig in på den lilla volten i samband med att jag saktar ner farten. Detta för att min häst inte ska lära sig att förknippa minskad volt med minskad fart. Det misstaget kan göra att hästen får slarviga avsaktningar framöver då den samtidigt vill svänga in och då inte bär sig lika bra. Det kan också öka risken för korsgalopp som vi absolut inte vill ha. Först när jag fått ner hästen i det långsamma tempo jag vill ha ute på stora volten så styr jag in på de mindre volterna. Här lär jag också hästen rösthjälpen ”hmmm” tillsammans med min sitshjälp, något jag använder mig av mycket i början. När hästen väl har förstått både rösthjälp och mina vanliga hjälper så tar jag så småningom bort rösten som jag trots allt inte ska använda på tävling.

Små volter med samling

Jag rider gärna mycket små volter med mycket samling. Dels för att det ger en väldigt bra muskelträningen men också för att det är väldigt viktigt att de små och långsamma volterna är bäriga och har en bra takt trots det låga tempot. Här är det minst lika viktigt att hästen ser avslappnad ut och bär sig bra som i de stora volterna. Bärigheten i de stora är ju mycket lättare eftersom du får hjälp av farten så det är av stor vikt att vi lär hästen att gå med mycket bärighet även i ett långsamt tempo. När jag är nöjd med hästens fart i de små volterna låter jag den sakta av till skritt  och vila. Jag vill att hästen ska lära sig att det är belönande att sakta av och gå och längta efter avsaktningen i galoppjobbet. Domaren vill absolut inte se en häst vi måste bromsa och när man tävlar är det en väldigt skön känsla att ha en häst som går och letar efter avsaktningen.

I nästa nummer ska vi titta på stoppet.