Att tävla i nöd och lust

För westernryttarna Roger och Catharina Snäll har tävlandet blivit en självklarhet, ett elixir och en måttstock i tillvaron. Men så har det inte alltid varit, i alla fall inte för Catharina.

NR 2/2009
Text och foto: Lena Holmgren

[private]

Det bor en tävlingsmänniska inom de allra flesta av oss. Mer eller mindre. Vi vill mätas, jämföras, synas, höras och värderas. För vissa är det bara bäst som gäller, andra konkurrerar med sig själva. Sedan finns det dem som behöver en knuff i ryggen för att över huvud taget våga tävla.

Vågar man inget, vinner man inget

På Vestens gård, strax söder om Trollhättan, bor westernryttarna Roger och Catharina Snäll. För dem har tävlandet blivit en självklarhet, ett elixir och en måttstock i tillvaron. Men så har det inte alltid varit, i alla fall inte för Chatarina.
Paret träffades på en fest 1995. ”Vågar man inget, vinner man inget”, tänkte nog Roger när han bjöd upp den mörka, snygga, tvåbarnsmamman till dans. Det slog väl ut, för från den dagen är de oskiljaktiga. Makarna arbetar ihop, lever ihop och delar dessutom samma hobby.
– Catharina och jag har grymt roligt tillsammans. När jobbet är slut för dagen ägnar vi oss helhjärtat åt vårt stora fritidsintresse, hästarna. Det är en underbar och fantastisk rekreation, säger Roger på en dialekt som fortfarande bär spår av ett norrländskt ursprung. Västgötska Catharina nickar instämmande.
– Redan från start ville vi ha en gemensam hobby. Roger hade dykning som sitt gebit men kunde tänka sig att prova på mitt område, ridning. Efter tre månader på traditionell ridskola frågade han om det fanns någon hopptävling att ställa upp i. Herregud, han kunde ju knappt styra!
Men Roger visade att med en orädd och positiv inställning är ingenting omöjligt. Han deltog i en Clear Round med sjuttio centimeter höga hinder. Det gick alldeles utmärkt och blev en felfri runda. Catharina däremot, som började rida när hon var sju, hade dittills inte anmält sig till en enda tävling.
–Jag var för självkritisk och tyckte aldrig att jag blev färdig. När jag väl ställde upp i en dressyrtävling och vann, tänkte jag att det nog mest berodde på en duktig häst. Idag inser jag hur knasigt det är att se på sig själv på det viset.

Omprogrammering

Det var inte bara för att glädja sin partner som Roger fortsatte att rida. Bortsett från rosetten bak på hjälmen anammade han hela konceptet. Snart kom ett halvblod och en fredriksborgare från ridskolan in i familjebilden. Tillsammans med dessa utvecklade makarna både gamla och nyvunna erfarenheter på hästryggen.
Intresset för westernridning föddes genom bekanta i grannskapet. De tog med paret Snäll på clinics och westerntävlingar.
– Vi fick blodad tand och köpte två westernsadlar. Våra ridskolehästar fick snällt finna sig i att sakta men säkert omprogrammeras. Stackarna, vi var ju helt novis då. Ibland tittade de på oss med ögon som sa; Hallå, vad är det ni vill egentligen?
Men Catharina och Roger hade verkligen fått smak på westernridning. De kämpade envist vidare, anlitade instruktörer och fördjupade sina kunskaper på området. I takt med att ambitionerna ökade fick paret Snäll rådet att byta ut sitt hästmaterial för att kunna komma vidare i utvecklingen. Med stor vånda såldes därför de tänkta livskamraterna och två quarterhästar tog deras plats i stallet.

Goda relationer

Sedan 1998 har Roger och Catharina hyrt Vestens Gård. Ett bedårande läge med utsikt över böljande fält ner mot Göta Älv var det som fick dem att bestämma sig för platsen. Boningshuset var fallfärdigt men hade potential och stall fanns på gården.
– Vi har lagt ner många timmar på renovering. Nu stortrivs vi här och har god kontakt med markägaren som är mån om att vi ska bo kvar. Inom kort kommer han att bygga ett ridhus på ägorna här intill. Det är mycket välkommet, säger Roger.
Plötsligt drar Catharina på smilbanden och börjar berätta om en episod som inträffade för några år sedan och som hon sent ska glömma.
– Jag och Roger var ute på en ridtur när vi stötte på markägaren med familj. Nu, tänkte jag, skulle de få känna på hur underbart det är att sjunka ner i en westernsadel. Vill ni prova, utbrast jag och lutade mig framåt för att svinga mig ur sadeln. Då hände det! BH:n fastnade i sadelknoppen. Jordens dragningskraft fick tag om min lekamen, fallet var oundvikligt. Med blottad byst och mage blev jag hängande vid sidan av hästen. Det var bara tårna som nådde ner till marken? Fattar du, och ingen vågade skratta! Erik, som vår markägare heter, fick till slut hjälpa mig ner, bara det, ler Catharina med skämmig min.
Nåja, troligtvis försämrade denna oförargliga händelse inte relationen till hyresvärden, snarare tvärtom.

Rasmus

Sex quarterhästar har Catharina och Roger haft i sin ägo. Sedan några år är det fuxen High Tech Razmatazz ”Rasmus” och palominon Cookies Candy King ”Foppa” som förgyller deras tillvaro.
– Rasmus köpte vi genom Eliza och Kjell Söderqvist. När jag såg honom som unghäst första gången liknade han mest något som katten släpat in. Men redan ett halvår senare hade Rasmus blommat ut till en välväxt och stilig Quarter. Honom skulle jag ha!
Med hela sitt personliga register öppnade Rasmus upp en ny värld för Catharina och han väckte hennes tävlingsinstinkt. Deras gemensamma debut var i disciplinen Halter. Till stor glädje tog de hem alla Grand Champion och nästkommande tävling slutade på samma fantastiska sätt.
– Det var helt sjukt. Jag skulle ju ha honom som ridhäst. När vi åter erövrade alla Grand Champion vid vår tredje tävling sa domaren; ”Den här hästen ska du ta till Europeiska Mästerskapen”.
Catharina höll på att tappa hakan, men iväg bar det. På plats i Tyskland visade hon upp sin välpolerade kompis inför kritiska domare. Också här visade det sig att den då tvååriga Rasmus var ett föredöme för sin ras i grenen Halter. Det blev guld i både Amateur och Open. Inte nog med det, de vann även Futurityklassen.
– Han fick sitt Show Record 1:st European Champion. Det kom 3500 kronor från USA, congratiulations!, Helt makalöst, säger Catharina som i samband med detta fick mersmak på att tävla.
Hon red in honom själv. I takt med att Rasmus utvecklade andra muskler minskade framgångarna något i Halter men den strålande karriären fortsatte inom discipliner som Pleasure, Showmanship och Hunter Under Saddle. Idag är Rasmus sex år, AQHA Champion och har inte mindre än 270 AQHA poäng.

Foppa

Roger får något ömt och varsamt i blicken när egenuppfödda Foppa kommer på tal. Banden till den hästen är starka.
– Vi ägde Foppas mamma, Miss Morning Cookie. Hon var en läromästare för oss båda och hade ett trevligt temperament. Vi valde att ta ett föl efter henne och det resulterade i Foppa. Jag glömmer aldrig den nervösa natten när han föddes. Efter vad som föreföll en evighet kom han äntligen ut. Vilken upplevelse! När jag tog isär fosterhinnan och såg att det fanns liv i den lilla krabaten blev jag knäsvag av lycka, beskriver Roger på ett sätt som ingen nybliven förälder kunde göra bättre.
Smeknamnet Foppa fick fölungen för att han inledningsvis var så vinglig och for in i ”sargen” hela tiden. Nu, fyra år senare, är han en stadig och urtjusig herre, lika blond som sin husse. Tillsammans tränar och tävlar de i framför allt Reining. Deras största merit hittills är en artondeplats i Amateur Reining på EM i Kreuth, en hedervärd placering bland femtioen tävlande.

Älskar att tävla

Makarna Snäll äger Servicehuset Väst AB tillsammans. Företaget går bra och är en förutsättning för den kostsamma fritidssysselsättningen. Roger och Catharina älskar att tävla. Det är deras semester. Under sommarhalvåret ”flyttar de in” i lastbilen och åker runt i Sverige och Europa för att mäta sina krafter. Femton tävlingar under en säsong är ingen ovanlighet och det är ett härligt äventyr varje gång.
– Jag skulle inte hålla på med hästar om det inte fanns tävlingar. Jag måste ha ett mål. För mig är det enda sättet att se var jag står i utvecklingen. Man är aldrig bättre än sin senaste tävling, menar Roger.
Medan Catharina fortfarande ställer väldigt höga krav på sig själv har Roger en mer avslappnad inställning.
– Jag ser det som en successiv process och eftersträvar en genuin jämnhet i utvecklingen. Inte för stora diffar. Om min häst och jag står på 64 poäng i reining så är jag supernöjd om det blir 65 vid nästa tillfälle, oavsett placering, resonerar han.
Makarna är oerhört ambitiösa och målmedvetna i det de gör. Så gott som varje tävling och clinic videofilmas för att studeras ingående under sena kvällstimmar.
–Vi har hur många videometrar som helst i hyllorna. Ibland är det kul att gå tillbaka och kunna känna Wow, det var så instruktören menade på clinicen för tre år sedan, säger Catharina entusiastiskt.
Någon konkurrens eller avundsjuka sinsemellan finns inte, tvärtom. De stöttar, analyserar och hjälper varandra i både upp- och nerförsbacke, i nöd och lust.
– Vi jobbar ju tillsammans, det är våra gemensamma mål och våra gemensamma hästar!

Tränaren Manuela Witt

Ett bra vapen för att nå framgång är att hålla sig med en duktig tränare. En som ligger paret Snäll väldigt varmt om hjärtat är flerfaldiga Europamästarinnan Manuela Witt från Schweiz. Hon anlitas regelbundet.
– Jag började rida för henne när Rasmus var tre år. Hon vände upp och ner på allt. Först kände jag mig som en idiot men när resultaten började komma insåg jag vilken bra tränare hon är. Manuela fick mig att lätta på mitt kontrollbehov och fokusera på rätt saker, säger Catharina tacksamt.
– Manuela är enormt engagerad och hittar lösningar med okonventionella medel. Hon läser av energierna hos ryttare och häst och får dem att samspela, tillägger Roger.

Drömmar blir verklighet

När Lucky Rider besöker Vestens gård denna fredag i september har Roger och Catharina precis varit och hämtat Manuela på Landvetter flygplats. Till gården har också hästvännerna från grannlandet Norge anlänt.
– Vi har fått så många vänner runt om i Europa. Det är verkligen halva nöjet med det vi gör, ler Catharina innan hon och maken ser till att gästerna får all den service som kan önskas.
En tvådagars clinic på Trollhättans ridskola väntar det glada gänget. Men först stundar en avkopplande kväll över en god bit mat i trevlig samvaro. Samtalsämnet är nästan uteslutande hästar. Genom ett fönster lyser, då och då, lanternorna från förbipasserande båtar nere på älven och i rummet intill dåsar familjens tre katter. Det är en skön atmosfär. Stiliga troféer av quartrar i brons står uppradade på skåp och hyllor. Antalet skvallrar om en framgångsrik och intensiv tävlingskarriär. Ett senare besök i stallet understryker än mer detta faktum. I sadelkammaren trängs sadlar och träns tillsammans med en uppsjö av rosetter och pokaler.
Favoriterna Foppa och Rasmus står i det välskötta stallet och mumsar harmoniskt på sitt kvällshö. De laddar batterierna inför morgondagen. Att norrmännens hästar tagit plats i boxarna intill verkar inte bekomma dem alls. De känner ju varandra sedan tidigare.
Roger och Catharina vet vad de vill. Med stor energi och vilja förvandlar de drömmar till verklighet. Till våren anländer en proffstränad reininghäst samt ett halterämne till gården. Inom en femårsperiod finns USA med i planerna. Där ingår förstås hästar och tävlingar. Det är två självklara ingredienser som kommit in i makarna Snälls liv för att stanna.

[/private]