Boskapsträning med Ronny Åman

För tjugo år sedan startade föreningen Middle West Riders, en förening för häst och western­intresserade i mellan-Sverige. I klubben som sträcker sig från Härnösand i söder och upp till Umeå i norr så finns ett åttiotal medlemmar i olika åldrar.

Text och foto: Carina Kvist

[private]

Under de senaste åren har klubben ordnat både tävlingar och ett flertal clinics med tränare från olika delar av landet. När LuckyRider gör ett besök är tränaren Ronny Åman på plats och det är många som har tagit chansen att delta på kosseclinic.
– Vi har deltagare som har åkt i nästan två timmar från Sollefteå och hit till Bredbyn för att träna och det är roligt, säger Cecilia Hellstrand, kassör och en av initiativtagarna till kosseclinicen.
– Ronny har varit här många gånger tidigare och han smälter verkligen in i den norrländska miljön. Han fungerar ihop med de flesta och är en ödmjuk person med otroligt mycket kunskap som vi försöker att ta till oss, säger Cecilia och får medhåll av Pernilla Hermansson som nickar ivrigt från hästryggen.
– Vi har hållit igång från tidig morgon till sena kvällen och det har varit både lärorikt och kul, säger Pernilla med ett leende.
Sörfläke är en liten by med ett femtiotal hushåll som ligger inbäddad bland grönskande kullar alldeles intill Bredbyn, några mil utanför Örnsköldsvik. Hemma hos Cecilia Hellstrand samlas ett gäng medlemmar ett par gånger per år för att träna och ha trevligt tillsammans. Karin och Fredrik Dahlmark från Sollefteå har varit i Sörfläke på clinics ett par gånger och tycker att det är en av årets höjdpunkter.
–  Cecilia och familjen Hellstrand lagar god mat och tar väl hand om oss, så det är rena semestern att vara här. Att träna hästarna på kor har gett mycket för både oss själva och hästarna, säger Karin. Korna var lite trötta i början men vi fick upp tempot lite när de fick vara i grupp och det var kul!

Från trikåer till cowboyhatt

Ronny Åman är ett välkänt ansikte inom westernridningen och var en av de första professionella westerntränarna i Sverige. Under åren har många ryttare och hästar fått hjälp då de har varit på träning hemma hos Ronny och hans fru Lollo på Djurtorp Training Center i Norrköping, eller då Ronny har gett sig iväg runt om i landet för att hålla clinics.
–  Det är nog sex år sedan jag åkte upp till norrland för att hålla clinic för första gången. Det har blivit både boskapsträningar och clinics med inriktning på westernridning och det är så roligt att se hur de utvecklas och gör framsteg, säger Ronny som startade sin karriär inom westernridningen redan 1985. Sedan dess har det hänt en hel del och det har varit många clinics genom åren.
– Du vet, när man kommer upp i den här åldern så minns man knappt hur det började, säger Ronny och ser lite finurlig ut. Jag red i trikåer en gång i tiden, men jag tror inte att det finns några bildbevis på det, skämtar Ronny och lägger i väg ett hjärtligt skratt.
– Det var hoppning som gällde då tills jag en dag gjorde ett besök på en western­tävling och blev helt såld. Jag tänkte att om jag skulle träna ett tag så skulle jag kunna vinna allt. Jag hade ju häst, sadel och kor där hemma. I den första tävlingen så anmälde jag mig till alla klasser, till och med i pleasure. Jag gjorde entré med gott självförtroende och ett glatt humör och jag kom sist i princip allt jag ställde upp i!  Jag fattar egentligen inte att jag fortsatte, skrattar Ronny och skakar på huvudet. Men skam den som ger sig. Det blev en hel del träning och det jag har fastnat för är vad jag brukar kalla westernridningens Formel 1- Reined Cowhorse.

Still alive

Under åren så har det blivit både tävlingar och medverkande i olika TV-program om hästhållning. Ronny har tävlat i både reining och i olika working cowhorseklasser och det har blivit både en och annan medalj. 1998 tog Ronny hem SM-guld i Working Cowhorse och SM-silver i reining på hingsten Peppy Zan Lena. En annan välkänd häst som har visat framfötterna ute på tävlingsbanorna är Lancer O Lena som har många segrar och placeringar i reining och i Working Cowhorse.
–  På den senaste reiningtävlingen, på Halloween Show, Bökeberg var det speciellt roligt då jag red en 4-årig hingst som har varit på träning hos mig tidigare, Smart Lena Whiz som ägs av Therese Blomdahl. Therese har verkligen gjort ett bra arbete med hästen. Jag hade den hos mig endast fyra dagar innan showen och dagen då tävlingen gick så fick vi 69,5 poäng och blev tvåa hos ena domaren efter Rick LeMay som fick 70 poäng. Så gubben är i livet, skrattar Ronny glatt.
–  Det är kul att komma ut på tävlingsbanorna och träffa andra westernentusiaster och tävlandet är ju också en träning i sig. Det är så roligt när man träffar på gamla elever och när man ser att träningen ger resultat. Det har varit mycket unghästar som ska tränas på olika sätt och ridas in genom åren.
– Fortfarande droppar det in någon häst då och då och som det brukar vara med skomakarens barn, man jobbar med andras hästar och det blir inte så mycket med ens egna.
– Men jag brukar säga; Manjana, manjana – som spanjorerna säger ”det blir i morgon”. Men det blir aldrig, säger Ronny och ser glad ut ändå.
–  Jag försöker att inte ta emot så många så kallade ”problemhästar” numera. Jag har fått min dos av skador och jag tycker nog att jag börjar bli stelare med åren. Men jag försöker att hjälpa till då jag kan och ge tips. Det blir en del grundträning och lite av hjälp till självhjälp, då hästägarna själva får jobba vidare med hästen.
– Man hamnar ofta i en nisch och min har nog varit just unghästar eller hästar med olika problem.  Det är viktigt att man tar det lugnt i början och att hästen rids in och grundtränas ordentligt i olika situationer.

Viktigt med grundträning

En häst som ska tränas i Reined Cowhorse bör vara väl grundtränad och den ska kunna reining med allt vad det innebär med galoppombyten, stop och spin. Man måste lägga mycket tid och arbete på den typen av träning och jag vill känna att den biten fungerar bra innan jag ger mig in på träningen med kossor. Hästen ska fungera bra både som rid och kohäst, berättar Ronny.
–  Reined Cowhorse går snabbt och för att det ska lyckas måste häst och ryttare samarbeta. Man måste kunna lita på hästen så att man inte behöver styra så mycket. Hästen ska ha cowsense och följa kon naturligt. Det är otroligt häftigt när det fungerar!  På 90-talet var Reined Cowhorse ganska utbrett men det dog mer eller mindre ut, för att leva upp igen i samband med att några entusiaster startade upp föreningen SRCHA-Swedish Reined Cow Horse Association och då kom man samtidigt tillbaka till ursprunget om varför och om ridformen som sådan, berättar Ronny.
– Det är roligt att föreningen SRCHA har kommit igång och jag hoppas att det ska fungera i fortsättningen. Cowhorse är det som jag brinner för och det jag vill hålla på med. Jag försöker att dra mitt strå till stacken genom att vara ute och hålla clinics och informera om föreningen, säger Ronny.

Långa avstånd

I norrland blir hästmaterialet bättre och bättre, precis som i övriga delar av landet. Det är roligt att intresset för just boskapsträningar växer, men jag tycker att det är synd att de flesta tävlingar är söderut då det blir långa resvägar för de som bor i norr, säger Ronny.
– I och med att det är en bit att åka så kan det gå några månader mellan träningarna, men de har tålamod och tränar på. Jag ser en stor utveckling bland både ryttare och hästar för varje gång vi träffas.
Efter en lång dag ute på ridbanan bland kossorna så avslutas kvällen med att deltagarna bänkar sig runt lägerelden inne i grillkojan. Hungriga magar mättas med grillade hamburgare och det råder en glad och trivsam stämning.
–  Jag trivs bland norrlänningarna och det här med avstånd verkar inte oroa dem så speciellt mycket, säger Ronny.  Det fick jag erfara då jag och min svärfar från Gällivare begav oss ut i skogen en gång för att plocka hjortron.
– Han lurade ut mig till en myr långt in i skogen. Det var jobbigt och myggigt och efter någon timmes plumsande i myrmarken utan ett enda hjortron i sikte, så frågade jag min svärfar; Vart fasen ska vi? Det är bara ett yxkast bort, svarade han med hög stämma.
– Det har jag undrat, utbrister Ronny och frågar roande sina norrländska elever;
– Hur långt kastar ni yxa i norrland? Det blev inget svar på frågan denna gång, men ett gott skratt som överröstade den sprakande elden.

Info: www.djurtorp.se

[/private]