LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Det var verkligen en bra sommar i år om man tänker på hästarnas sommarbete. Min lilla flock om fyra stycken kom hem ganska sent. Ändå var det de som fick lämna först då arbetshästarna har bättre förutsättningar för att klara lite kyligare väder och lite näringsfattigare gräs.
Att betet drog ut så på tiden gjorde också att träningen inte blev så intensiv för Kid. Det var ett val jag gjorde och han har som sagt fyllt ut mycket och växt ett par centimeter till så han har fått ha en ganska chill sommar. Vi har lasttränat och åkt transport hem från betet en del för att träna lite på bana och avdramatisera den delen. Vi har tränat i perioder och där mellan har han fått tänka på saken. Jag har inte bråttom med Kid, han ska inte tjänas massa pengar på på kort tid. Jag ska tjäna erfarenhet och lära mig nya saker på lillkillen. Jag ska förtjäna hans förtroende. Det är en givande resa det här och jag är så otroligt tacksam att jag fick äran att köpa honom.
Den dagen Kid kom hem från betet sattes han i ett mönster, han skulle nu få rutiner och anpassa sig efter vardagen. Nu gick det inte längre att prova komma och gå som man ville för då blev det konsekvenser. På kvällen serveras maten inne, springer man då iväg får man stanna ute och där blir det ingen mat serverad. Ensam blir man också. Ska man komma in på hösten ska benen spolas nästan varje dag. Man ska ha täcke vid oväder osv. Den här delen fungerar så bra nu. Kid har slussats in så han står numer på spilta. Det är väldigt nyttigt för en häst som honom. Han kan aldrig smita upp i något hörn eller vända rumpan till och allt gott kommer bakifrån vilket gör att han inte längre är bakrädd. Alla kan leda honom och det är verkligen inga problem med honom på något vis i hanteringen.
En stor fördel jag och Kiddo har är ju att vi har en väldigt skicklig hovslagare på gården som fixar och trixar på både helger, kvällar och vardagar. Kid verkas var 4-6 vecka för att “ställa om” hovarna lite i taget. Det har blivit en riktig mysstund och han tycker om när han får pilla hovslagaren i håret. Den delen fungerar också jättebra nu. Han står “crosstie” och behöver inte längre något stöd av mig. Vi har lyckats med att ge honom en positiv inställning till detta. Pappa har lagt tid på att få honom bekväm i situationen.
Jag är ganska känslig vad det gäller kontroller på en unghäst man börjar med. Speciellt för en sådan här häst är det ju en stor omställning, det är många intryck att ta in när man ska bli ridhäst och kompis med människan. Det ska inte göra ont i fötterna att ta sig fram, en besiktning brukar vara bra, en passande utrustning med en lagom tung ryttare ska användas och tänderna ska vara under kontroll. Därför ringde vi tandläkaren första veckan. Allt som allt har han haft tre besök på detta halvåret. Vargtänderna har plockats ut, den ena var avbruten så den hade inte varit bekväm.
Vardagshanteringen har verkligen fallit på plats utan att vi direkt engagerat oss, det bara görs.
Ridningen där emot har vi ännu mycket att jobba på. Vi har inte galopperat än utan vi arbetar fortfarande väldigt långsamt och grundläggande. Jag kan göra iordning honom helt ensam i stallet och hoppa upp och av på honom utan hjälp. Allt det sitter. Han kan stopp, vända, ställa, backa och bär sig i form i skritt och trav. Han har även gått en del banor med bommar.
Vi har fortsatt med våra lekar. Han älskar när vi löshoppar, sist hade jag ställt kombinationen lite klantigt så han tog grinden ut från ridbanan på 1.40 också. Han älskar att göra trix och ha mig som lekkompis. Vi har även fortsatt med skrämselsaker och han är trygg i det nu. Han kollar lite men det skräckslagna beteendet har omvandlats till nyfikenhet. Han är nästan lite mallig när han står på en presenning helt inpackad.
Nu är vi i det stadiet att han ska ha mil i benen, så i helgen red vi ut för första gången. Milen sätts i skogen och där kommer han gå nu fram till våren. Därefter börjar hans utbildning som ni kommer få följa då detta är en pågående resa med mål som kommer sättas på vägen.
Det här är en ponny med enorm kapacitet. Han kommer antagligen bli en enmanshäst och den människan han väljer att följa kommer han gå i graven för. Jag öppnade hjärtat och släppte in honom i mitt liv. Känslan att han har gjort detsamma för mig är oslagbar. Vi är ett team och jag njuter av varje ögonblick. Än kan mycket hända, men jag är nöjd över var vi är idag och jag är glad över att ha fått en så fin vän.
Han är guldfärgad, har ett hjärta av guld och är guld värd. Världens bästa Kidman.
/Rosie
Prenumerera på LuckyRider här (och få westernkalender och vitaminbok på köpet):https://luckyrider.se/prenumerera/
