Cowboyens boots

Många personer har spekulerat i hur och när de första cowboybootsen tillverkades, men det finns så vitt man vet inte något ursprungsdatum. Långt tillbaka genom tiderna har ryttare över hela världen föredragit högre klackade stövlar. Detta utgjorde ett tecken på adel eller ett yrke till häst.

NR 7/2010
Text: Astra Koetsier   Målningar: Nelson Boren, www.nelsonborenart.com

[private]

Under årtusenden har ryttare använt skyddande fotbeklädnader. Redan på 400-talet bars de av Attila, Hunnernas kung. Morerna använde dem på 700-talet och Djingis Khan under 1100-talet, och i Spanien och Europa in genom 1800-talet. Mannen, hans stövlar och hans häst har obevekligt en sammanlänkande historia av legender, myter, och vår fantasi.

Cowboybootsen föddes

Boskapsuppfödning i USA fanns redan år 1767, när indianer och mexikaner till häst var anställda av Franciscan missionärer för att arbeta med boskap i Kalifornien. I Texas började boskapsuppfödningen runt 1820. Men den legendariska cowboyen och hans livsstil satte sina rötter under våren 1867. Det var då den transkontinentala järnvägen nådde Abilene i Kansas. Den då 29-årige Joe Mc Coy annonserade efter män/cowboys från Texas som ville fösa kor upp till Kansas där järnvägen gick. I slutet av den sommaren föstes horder på 2000 – 3000 djur på det som kallades Chisholm Trail. Vid den här tiden hade nötköttsindustrin fått sitt fäste. McCoy var den första boskapskungen och cowboybootsen höll på att födas.

Stövlar från kriget

Efter inbördeskriget slut år 1865, behöll cowboys sina kläder och stövlar som de använde under kriget eller så inskaffade de vad de hade råd med. Tidiga fotografier visar grupper av cowboys som bar diverse kläder och fotbeklädnader. Cowboys bar alla typer av stövlar, ett exempel är Wellington bootsen, som har ett brittiskt ursprung från år 1810 och populariserades av Arthur Wellsley, den första hertigen av Wellington. Wellington-bootsen beskrivs ofta som en vanlig stövel i svart läder eller ibland brunt.
Typiskt för dessa stövlar var att de hade sidsömmar, en rak klack på en tum (2,5 cm), kvadratiska eller lätt rundade tår och mulöron, även kallade dragöglor, på överdelen av skaften för att lättare kunna dra på sig stöveln. Det var oftast inga dekorativa sömmar. Överdelen av stövelskaftet var antingen rakt avskuren eller svängd med en något högre front.

Hessen boots

Cowboys hade också vid denna tidpunkt på sig Hessen-boots. Denna stövel introducerades i England omkring år 1785 av de ”tyska dandies” som imiterade fotbeklädnaden från Hessians soldater och fick sitt namn efter provinsen Hesse. Eftersom hessiska soldater stred i den amerikanska revolutionen, fick den här stilen en viss popularitet före Wellington-bootsen.
Några av de ursprungliga hessiska stövlarna  kännetecknades genom att en stor siden- eller lädertofs hängde ner i V-skärningen framtill på stöveln. Denna militära detalj var inte populär bland cowboys, men dess inverkan syns fortfarande tydligt i dag på de korta stövlar som bärs av high school- och collegeelever i hejarklackar och parader. I det mest berömda fotografiet av Billy the Kid, omkring 1879, ser man att han har byxorna instuckna i ett par Hessiska stövlar, medelhöga klackar med dess typiska V-skärning framtill, utan tofs och med dragöglor på utsidan av stövelskaften.

Coffeyville-stöveln

Man vet att John Cubine i Coffeyville, Kansas, kombinerade Wellington stilen och andra militära stilar på stövlar under 1870-talet till vad som kallas Coffeyville-stöveln. Coffeyville-stöveln brukar beskrivas som att inte ha en specifik höger eller vänster fot. Stöveln gjordes ofodrad, den var vaxad och ofta svart, den hade dragöglor och en låg kubansk häl, lätt rundad fyrkantig tå, framsidan av skaftet var betydligt högre än bakdelen. Ibland var den övre delen av skaftet i en annan färg – brunt eller mörkt röd.
Under hela 1860-talet och 70-talet kopierades dessa olika militärliknande stövlar i hundratals olika variationer och modifierades i flera stilar. Under den här tiden varierade hälformen och höjden på bootsen. Tårna var vanligen runda eller fyrkantiga och kunde framtill vara så breda som 7,5 cm. Sömmar i lädret för stöd eller dekoration var fortfarande ganska ovanligt, veck eller blomliknande sömmar på tån var fortfarande obefintliga.

Kaminrör med dekorsöm

På 1880-talet började en mer karakteristisk stövel utvecklas och med ett skaft som liknade ett kaminrör, vilket innebar att fram och baksidan av stöveln var i samma höjd. Några enkla dekorsömmönster började växa fram, och den höga klacken började bli mycket mer populär.
Historiska dokument visar att de mest inflytelserika skomakarna i Kansas och Texas före 1900-talets ingång var huvudsakligen av tysk eller brittisk härkomst. De två mest inflytelserika skomakarna under 1880-talet var Karl Hyer av Hyer Brothers Boots i Olathe, Kansas och ”Big Daddy Joe” Justin av Justin Boots i Spanish Fort, Texas. De italienska skomakarna såsom Tony Lama och Lucchese-familjen blev kända först efter sekelskiftet.

Postorder

Redan i slutet av 1880-talet, gavs indikationer från allmänheten att eran av det gamla väst var över, och från sekelskiftet stod cowboyen ensam som den mest pittoreska figuren i landet. Hans yrke har inte förändrats mycket sedan 1860-talet. Hans arbetsmiljö var fortfarande långt utanför städerna på landet bland smuts, damm, lera, snö och slask. En cowboys bästa tillgångar var sin häst och sadel, ett rep, en hatt, en sprakande brasa att värma sina trötta fötter vid, och hans cowboyboots.
Medan järnvägen sakta fortsatte att expandera hade cowboyen fortfarande ett jobb att sköta. Deras jobb var ofta lokaliserade på en ranch långt bort från städerna och en ritt in till städerna kunde ibland vara flera tiotals mil, vilket gjorde att de oftast inte kom in till städerna så ofta. I slutet av 1880, började både Justin och Hyer att sälja boots på postorder och därmed lösa problemet med avståndet och göra det bekvämt för folk ute på ranchen att få boots levererat till sina hem.
I dessa tidigaste postorderkataloger, varierade priserna på cowboyboots från 3 till 25 dollar, beroende på vilket läder som används, höjd, tåform, häl, sömmar, samt andra önskemål som en cowboy begärt.
En händelse som bidrog till att främja postorderförsäljningar var att den amerikanska kongressen godkände gratis postutdelning på landsbygden år 1896. Lite senare under 1911, infördes postgång där mottagaren betalar paketet vid leverans och detta förenklade beställningar och leveranser ytterligare.

Praktiska

Det fanns inga andra fotbeklädnader under 1890-talet och tidiga 1900-talet som kunde ge så mycket skydd och praktisk tillämpning som bootsen. Denna stövel skyddade mot lera, snö, grus, väta, taggar, tistlar, kaktusar och hornen på boskapen, året runt. En något rundare tå gjorde så att foten lättare gick in i stigbygeln. Ett högt stövelskaft skyddade benen från bl.a. taggar, ormbett, taggtråd och från skav mot sadelfendrar och man kunde gå igenom vatten utan att stöveln blev vattenfylld. Bootsen drogs på med hjälp av dragöglor fastsatta på stövelskaften.
Stövelskaften satt lösa upptill vilket gjorde att om man åkte av hästen och fastnade i en stigbygel kunde bootsen ofta vridas av utan att cowboyen blev släpad efter sin häst i stigbygeln. Det tjocka lädret skyddade anklarna från stötar och att bli blåslagna av stigbyglarna gjorda i trä, foten skyddades också mot häst- och kosparkar. En slät lädersula gjorde det lätt att sticka in foten i stigbygeln, en hög häl hindrade att foten gled igenom stigbygeln. Den höga understuckna hälen på cowboybootsen kunde cowboyen ”gräva” ner i marken och få spjärn om han hade en envis ko i ändan på lassot som han höll i, eller när han ledde sin häst på en brant stenig slänt, kunde han köra ner den höga hälen i marken utan att glida nedför i sluttningen.
Förändringar, förbättringar och mode utvecklades allt eftersom. Klackar gick från låg till hög, till låg, och tillbaka till hög igen. Tårna hade varierande bredder i kvadratiska och runda former. Några sulor var tjocka, medan andra var tunna och tårna var antingen släta eller dekorerade med färgat läder och sömmar. Dessa ändringar gjordes för att tillgodose den enskilda individens fåfänga, en skomakares fantasier eller för att förbättra säkerheten och effektiviteten. Slutresultatet var ett perfekt redskap för en cowboys fötter.
En av de dekorativa detaljerna på bootsen var sömmar på överdelen av tån, denna detalj var Heyr Brothers först med att annonsera om i sina kataloger 1903. Det finns inget sätt att helt spåra ursprunget för detta tillägg till cowboy-bootsen, men vi vet att cirka 1915, hade de flesta skomakarna denna detalj på tån av bootsen, en söm i form av en ranka, blomma eller liknande.

Blev mode

Cowboy-bootsens utseende började i början av 1900-talet influeras av modeindustrin, rodeostjärnor och Hollywoodstjärnor. En av de riktigt stora Hollywood-skådespelarna som påverkade modet bland cowboys den här tiden var Tom Mix som spelade in hundratals västernfilmer under början av 1900-talet. Han ansågs vara en het, snygg ”sexsymbol” med sina stiliga högklackade cowboyboots. Tragiskt nog dog Tom Mix med stövlarna på i en bilolycka 1940.
Under de kommande tjugofem åren mellan 1940 till 1965, kom cowboy-bootsens utseende att ändras ganska radikalt och det var gyllene år för skomakarna. Förutom cowboyen ville även annat folk ha cowboyboots. Det fanns inga gränser för fantasin och skomakarnas skicklighet. Boots tillverkades under denna period i en mängd olika former, färger, stilar och läder som var otänkbart bara en generation tidigare.
Nya abstrakta mönster utarbetades såsom blommiga motiv av löv, tulpaner, rosor, rankor och mönstren införlivades i alla sorters färger och varianter, det var spindelnät, longhorn-huvuden, kaktus, päron, örnar, hästar, hästskor, tjurar, oljelyftkranar, kortlekar, månskäran omgiven av stjärnor, alla sorters fjärilar, örnar och vinrankor, allt detta ersatte de enklare mönstren som fanns på -30talet och dessförinnan.
Senare delen av -60talet var de smala spetsiga tårna på modet, hälarna var lägre så det var lättare att gå i dem. De starka klara färgerna och abstrakta mönstren började förlora i popularitet. Vidare in på -70talet ändrades inte mycket på bootsens utseende. Tårna var fortfarande spetsiga men började så småningom bli lite mer rundade i mitten av decenniet.

Travolta

Senare under -80 talet kom filmen Urban Cowboy med John Travolta i cowboyboots och boken Cowboy Catalog Boots gavs ut av Sandra Kauffman där ingående instruktioner om cowboybootsen kunde fås. Ytterligare en bok, Texas Boots gavs ut där man kunde läsa allt om cowboy-bootsen. Detta blev ett uppsving igen av cowboybootsen och det var en period då bootsmakarna hade gyllene tider. Andra filmer som kom senare ex Top Gun med Tom Cruise som hade på sig ett par ”inlaid vintage” boots gjorde att den stilen blev enormt populär bland alla slags folk världen över.
1992 släpptes boken The Cowboy Boot Book, vilket ansågs som en ny bibel för alla boot-fantaster. Dess positiva inverkan på boot-industrin skakade hela boot-branschen. Kunder skyndade sig till bootmakarna för att beställa handgjorda boots inspirerade av mönster och utformningar från boken.
Idag finns många duktiga bootsmakare och boken The Cowboy Boot Book har inspirerat fler personer till att bli sko- och bootmakare. Den amerikanska Cowboyen och hans boots är en kärleksaffär som för evigt är rotad i våra hjärtan och fortsätter in i detta årtusende.

[/private]