Den fula ankungen

Hallå alla glada!

Det är vår i luften, wiho! Mycket håller på att hända i mitt lilla liv. Jag hoppas kunna presentera en hel del inom det närmaste.

Jag tänkte nu berätta en väldigt gripande historia om en av våra värdefullaste vänner, Gamblin Enterprise. Grace som hon kallas är min och Filips gåva från ovan som vi brukar säga. Vissa känner säkert igen Grace som det vackert guldfärgade stot med den fina personligheten som bär omkring Filip runt Sveriges tävlingsbanor med bravur. Andra minns henne som något katten släpat in och kan inte i sin vildaste fantasi gissa att det är samma häst som de såg när vi precis köpt henne som nu hjälpt Filip till 2 SM-guld av två möjliga år 2015.

Vår och Graces resa började i början av året 2014. Vi fick nys om Grace genom några nära vänner till oss. Hon stod hos polisen efter en beslagtagning mot ett ställe. Varför hon blivit beslagtagen kan ni säkert själva lista ut. Ibland drabbar orättvisan ett liv och människor, djur eller ägodelar kan stå i vägen när du slår i botten. Då drabbas de ofrivilligt. Vi dömer ingen för vad som hänt, utan vi känner bara en sorg för att det var just dessa människor och djur som blev utsatta.

I vilket fall som helst så satt jag många timmar i telefon. Det var många delar som skulle gås igenom. Jag skulle kontrolleras och godkännas, vi ville göra det samma med hästen, det blev överklagande och vi fick gå igenom med veterinärer och granska oss själva om vi skulle klara av ett så här stort ansvar. De hade även satt ett pris som hon var värderad till och jag hade kapat det ganska rejält, ett skambud kan man väl säga. Alla hennes papper var “borta” och de ville lägga ett slaktpass, vilket jag vägrade då hennes uppgifter gick att få tag på till slut. Det kan ju vara lite krångligt för ointresserade med just quarterhästen då de är registrerade även i USA, men pappren fanns där bara man visste hur man skulle gå tillväga. Det blev många veckor som jag satt på nålar och många veckor av pappersarbete och dealande.

Så tillslut kom samtalet jag väntat på så länge. Den 13 mars ringde min kontaktperson från polisen. Hen kom med glädjande besked och vi fick komma och hämta Grace. Vi åkte på direkten, vi kutade ut och hoppade och skrek och byggde upp en rundcorall av grindsystem på 10-15 minuter i ren adrenalin. Sedan bar det av!

Grace fick genomgå många behandlingar ganska isolerad. Hon hade stått på ett jourstall under veckorna som arbetet fortfarande pågick. De hade klippt av henne manen och delar av svansen som inte gick att reda ut, hon var verkad och rakad på vissa fläckar av kroppen. Inga behandlingar hade sats in pga kostnader. Hem kom en häst full med löss och mask, mager. De flesta hade inga höga förväntningar på oss (mig, Filip och pappa) och hästen var matt i ögonen och inte särskilt road. Hon var för svag för att protestera. Vi kom fram till att strunta i andras blickar och ignorera deras tycke. Vi skulle lita på vår magkänsla och göra vårt bästa.

En häst som är så dåligt i hull kan vara lite lurig att fodra på direkt. Hon fick lite hö åt gången för att försöka få henne att äta upp allt då det var lite svårt att få henne att hitta glädjen i maten det första. Tillslut kunde vi även lägga på henne kraftfoder och alfa-alfa vilket hon svarade bra på. Under betet tog hon sig riktigt fint, man ska inte underskatta naturens krafter. Hon hamnade även under Success vingar, hon skyddar Grace mot allt och vill ha kontrollen över henne. Vi satte sakta igång henne. Det gjorde vi ganska direkt i korta pass just för att få fram glädjen, aptiten och förtroendet. Grace började bli häst igen, det blommade fram en personlighet och en glöd. Där fanns vilja.

Hon tränades främst i skogen. Många mil av skritt gav henne en grund. Vi ökade träningen successivt och hon åkte med på lite koträningar.

Senare samma år gjorde Grace och Filip tävlingsdebut. Vi hade kommit överens om att detta skulle bli “Filips” häst. Grace älskar korna och det är koklasser som gäller för henne. Hon var så lätt att ha med på tävlingsplatser, hon sköter sitt jobb och hon har kul!

Hennes återhämtning gick fortare än vi någonsin anat. Vi la ner hela vår själ i henne och hon blev en riktig fighting spirit som krigade sig igenom det första året med oss som hejarklack.

Idag fungerar Grace som en normal häst. För de flesta ser hon ut som vilken häst som helst. Inte för oss. För oss är Grace tro, hopp och kärlek. Hon bär på en historia. En historia med lyckligt “slut” som vi har fått vara delaktiga i. Hon är en perfekt häst till Filip och ett bevis på att en billig häst kan bli ganska duglig också.

Vi älskar henne till månen och tillbaka och hon kommer stanna hos oss tills döden skiljer oss åt. Gamblin Enterprise.

/Rosie