Du sitter ju bara där

Hej fina läsare!

Hoppas allt är bra. Göteborg Horse Show närmar sig med stormsteg, ett riktigt härligt arrangemang. I år var jag och Success medbjudna att visa barrel race i paddockprogrammen, men vi tackade av olika anledningar nej till det. Istället kommer ni träffa mig i Lucky Riders monter bl.a. och Success stannar nyfiket hemma och väntar på sina nya presenter som brukar slinka med hem.

Any way, har ni någon gång fått höra “du sitter ju bara där” eller “hästen gör ju det där själv”? Jag har hört det många gånger, baserat både till min egen ridning men också över andras. Är det en komplimang? Eller ska man bli riktigt pissed av att få det slängt i ansiktet när man kanske kämpat hur mycket som helst?

De heta diskussionerna om “ridning-ingen sport” så står oftast hästen för huvudämnet. Det är hästen som gör jobbet, vi ryttare åker bara med. Så kan det faktiskt se ut – om du har en utbildad, välriden häst som du ridit ihop dig med så pass att ni klarar att utöva moment på väldigt små, näst intill osynliga hjälper. För ett ovant öga kan det faktiskt se ut som att hästen dansar omkring där med ryttaren hängande i tyglarna. Har man lite mer erfarenhet så vet man att de ekipagen där ryttaren ser ut att göra minst – det är de som jobbat mest! De har tränat och slitit, fått miljoner bakslag, fortsatt träna och tagit sig välförtjänt dit de är idag i sin ridning.

Nu krossar jag nog mångas förutfattade meningar men… Det är faktiskt inte så lätt att man går ut och hämtar en totalt orörd häst i en hage, slänger på en sadel, hoppar upp och vinner. Jag tvivlar stort på att den där orörda hästen ens skulle tillåta sig att få en grimma påträdd. Bara det hade tagit några högintensiva timmar. Om det är en sport? Jag vet inte.. Men du kommer garanterat bränna en himla massa kalorier, få en hel del smällar och kanske till och med lära dig att uppskatta livet, vara glad att du överlevt. Nej, det ligger planering, hantering och utförande i varje minut du spenderar med hästen. Från första stund!

Jag såg en dokumentär här om veckan där man fick följa en av tidernas bästa jockey. Han hade vunnit allt man kan vinna typ. Han sa det att “det finns ingen som vunnit så mycket som jag, men det finns heller ingen som förlorat så mycket”. Det ligger så otroligt mycket sanning och peppning i de orden.

Alla som håller på med hästar vet att det är levande djur. Det kan slå från dag till dag på hur dagens prestationer ser ut. Det kan gå hur bra som helst i flera dagar för att nästa dag rasera allt ni byggt upp och ingen vet varför. Dagen efter går hästen bättre än aldrig förr. Det är väl lite det här som gör charmen i hästsporten – varje dag är en överaskning.

Men hallå NI, glöm inte att ta åt Er vid berömmen. NI är två för att utgöra ett ekipage. Att hästen går riktigt fint under dig betyder att den gillar dig- ganska mycket faktiskt!

instagram: rosieellinor 

kram!