Eva levererar Cowboy Dreams

– Det går att ha en nisch med att vara basic, förklarar Eva Malmström som sedan åtta år tillbaka bedriver westerninriktad ridskola utanför Stockholm.

LR 7/2007
Text och foto: Lena Holmgren

[private]

Hon är tuff, envis och bestämd. Eva Malmström driver Cowboy Dreams, ett företag några mil söder om Stockholm, som erbjuder allt från turridningar till möhippor. Men främst lär hon folk att rida western från gräsrotsnivå. I juni, varje år, samma helg, är det upp till bevis. Då testas de samlade kunskaperna i en tävling med klubbmästerskap.

Tävlingsdax

Hästar tvättas, sadlar putsas och en doft av såpa och schampo sprider sig i luften. På stallplanen yr dammet där räfsor far fram genom sand och grus. På Cowboy Dreams westernridskola i Söderby, fem mil söder om Stockholm, pågår förberedelser inför morgondagens tävling. Ridbanan nedanför stallet ligger nykrattad och jämn i den heta eftermiddagssolen. En entusiastisk skara medlemmar ur Södertörns Westernryttare har slutit upp för att med gemensamma krafter ordna så bra tävlingsförutsättningar som möjligt. Den ende som ligger på latsidan är den ”uppstoppade” cowboy som dåsar i skuggan på träbänken vid stallknuten.
Nerifrån fältet, bortom ridbanan, kommer Eva Malmström tågande med energiska steg i svart linne och kamoflagebrallor. Hon har fixat inhägnader för parkering och hagar och nu står gräsklippning på tur.
– Ta ingen bild, jag är genomsvettig, ropar hon och ett leende sprider sig i ansiktet där solbrännan konkurrerar med alla fräknar.
Eva driver Cowboy Dreams sedan 2000 då hon flyttade verksamheten hit till Söderby. Det är åttonde säsongen för företaget som främst bygger på en westerninriktad ridskola. Men här arrangeras också turridningar, ridläger, clinics, möhippor och födelsedagskalas m m.

Envis som en röd gris

Eva får lite samvetskval när vi drar oss tillbaka för en intervju. Hon vill gärna vara delaktig i de förberedande göromålen. Hennes två Jack Russel, Allis och Alien, svansar runt benen på vägen till boningshuset snett ovanför stallet. Byggnaderna ligger omgärdade av höga träd och lummig grönska. I hagen intill står ett par hästar och njuter av varandras sällskap medan de lojt viftar bort några envisa flugor. Framme vid den stora rättarbostaden från 1840 är farstudörren öppen och hundarna smiter före oss in.
– Ja, huset är stort och skulle behöva renoveras både här och där, säger Eva i takt med att kaffe, glass och jordgubbar kommer fram på köksbordet. Men hur ska man hinna med allt? Jag driver företaget själv nu och agendan är mer än välfylld av poster som bok- och marknadsföring, laga staket och mat, hålla kurser och lektioner, rida o s v. Man måste vara envis som en röd gris för att få det hela att gå ihop.

Ridit sedan 1847

Eva säger lite skämtsamt att hon har ridit sedan 1847 och antagligen känns det så med all den erfarenhet hon har på området. Eva har skolat om galoppörer till fälttävlanshästar, haft ponnytrav, tävlat i dressyr, hoppning och fälttävlan. Hon har verkat som dressyrdomare i tio år och i början av 90-talet knackade hon på dörren till westernvärlden.
– Dressyren började få en inriktning som inte tilltalade mig och westernridningen lockade mer och mer. Jag utbildade mig och tävlade under hela 90-talet både nationellt och internationellt i westernridning. Främst i reining men även i koklasser, berättar Eva och skrattar vid minnet av en Team Penningtävling i Danmark. Det ösregnade och var snorhalt. Danskarna red på som bara den. Vårt lag tog det lugnt och kunde praktiskt taget skrittande ta hem en andra­placering.
Sonen Andreas tittar in genom dörren för att få lite råd om putsmedel och annat till hästarna. Eva har tre barn, Ylva 13 samt tvillingarna Andreas och Thomas 18. Ylva och Andreas är mycket hästintresserade och hjälper till med ridningen och verksamheten i den mån de hinner.

Verksamhet nära storsta´n

Gården arrenderas och är på 70 ha men Cowboy Dreams har tillgång till sammanlagt 400 ha som ägs av samme markägare.
– Markerna är anpassade för vår verksamhet och det finns oändligt med ridvägar. Vi kan rida i flera timmar utan att se ett enda hus vilket är ovanligt så här nära storsta´n. Det är ett trivsamt och vackert jordbrukslandskap med havet alldeles i närheten. Flera av våra turridningar söderut går ner till havet och sedan till sjön Styran på vägen tillbaka. Vid sjön kan vi slå läger då vi har både beteshage och vindskydd där. Turridningarna, såväl de korta som de långa, är väldigt populära och blir snabbt fullbokade.
Eva har jobbat hel-och deltid med hästar i tjugoåtta år och som westerninstruktör i tio. Hon är auktoriserad tränare av WRAS och även C-domare. 1998 var hon med och startade Södertörns westernryttare. Klubben är ansluten till WRAS och har ett nära samarbete med Cowboy Dreams westernridskola.
– Vår ridskola riktar sig till vuxna från trettio och uppåt men vi har även en ungdomsgrupp där den yngste är tretton år. För närvarande har jag tolv ridskolehästar av olika ras och härstamning. Hästarna är två quarter, två paint, två appaloosa, två paintkorsningar, en hbl/arab, en ren arab, en newforest/arab och ett fullblod. Alla hästarna har bra humör, är pigga, lydiga och välbyggda. De är toleranta och snälla mot nybörjare men passar även de mer rutinerade ryttarna. Jag rider själv samtliga hästar regelbundet för att bibehålla deras status.

350 hästar i sitt liv

Eva anser att de flesta raser duger för westernridning upp till en viss nivå. Hon tycker att det har gått lite hysteri i nödvändigheten av en Paint eller Quarter.
– Många nyfrälsta westernryttare köper en skolad Quarter som är uppskärpt och känslig i sina signaler. Resultatet blir ofta att ryttaren inte klarar av sin häst. Som första investering duger det gott med en enklare ras av allroundkaraktär, tycker hon.
Evas egen favorit är stallets Popo, 17 år och korsning arab/new forest, Han är fräsch, snabb, gör sitt bästa och utnyttjar inga situationer. Flera medaljer har han kammat hem och i sin ungdom var han även fälttävlans-SM-ponny.
– Hittills har jag haft bortåt 350 hästar. Westernridningen borde ha kommit in mycket tidigare i mitt liv. Då och då skänker jag en tanke till ”problemhästarna” inledningsvis i karriären. Idag hade de fått en helt annan hantering och några av dem hade därmed fått en andra chans, menar Eva.
För henne handlar ”horsemanship”, eller hästmannaskap som hon kallar det, om att utgå från hästens grundbehov. Man måste förstå vad det innebär att hästar är gräsätare och flyktdjur. Uppstår ett problem går det inte att åtgärda utan att komma underfund med orsaken.

Lär ut grunderna

Ridskolan står för cirka åttio procent av verksamheten på Cowboy Dreams. Eva håller i de flesta lektioner och hon lär folk att rida från gräsrotsnivå.
– Det går att ha en nisch med att vara ”basic”. Den tekniska basen är superviktig om man vill gå vidare och börja tävla. Ungdomsgruppen får t ex träna tornerspel var tredje lektion. Förutom att det är väldigt roligt så finns det en tanke med det. Under lekens gång släpper de fixeringen vid sina händer och det blir snart naturligt för dem att ha en hand om tyglarna medan den andra uträttar något annat som att t ex hålla en lans, ett lasso eller öppna grindar. Lek har jag även som inslag i vuxengrupperna. Leken har en fantastisk förmåga att trolla bort eventuella rädslor och bidrar till en mer avslappnad ryttare. Utifrån det läget kan man sedan börja jobba med rätt grundsits och hur den i sin tur påverkar hästens form.
Eva avslöjar att hon kan vara ganska krävande som instruktör och antagligen finns det dom som har fått höra en och annan osminkad sanning. Hon förväntar sig att eleverna ska ha en ambition med sin ridning och se eventuell kritik som utveckling.
– Jag inser att alla inte ska rida för mig, men de som vill lära sig att rida ordentligt är nöjda med mig som instruktör, hävdar Eva bestämt.
För att hinna med alla hästarna har Eva ett medryttarsystem där de som är duktiga och har ridit länge får komma och sköta om samt rida på ”sin häst” en till två gånger i veckan. Det är en avlastning för henne och ett bra sätt för eleverna att få känna på hur det är att ha egen häst. Under januari och februari är det inga ridlektioner på Cowboy Dreams. Då är det teorikurser i stället med teman som; ”Att köpa häst”, ”Hur påverkar hästens kroppsbyggnad dess hållbarhet och prestation”, ”Foderstat” och ”Hästjuridik” m m.
Eva känner sig snart manad att bege sig till stallet där det fortfarande sjuder av arbetsiver. På plats checkar hon av läget och rör om i grytan med sina frågor och åsikter om det mesta.
Medlemmarna ur Södertörns westernryttare får avsluta dagens sysslor med en välförtjänt och välsmakande grillafton utanför Cowboy Dreams saloon och hotell. Sedan är det läggdags, några tar plats på det spartanska hotellet och andra slår upp tält.

E-tävling och klubbmästerskap

Vaknar tidigt följande morgon av hundskall och tramp i grusgången utanför. Tävlingsdagen är inne och som genom ett trollslag har gårdagens slitvargar förvandlats till tjusigt klädda westernryttare beredda att kämpa om placeringar och priser .
– Varje år, samma helg har klubben en återkommande D-tävling med klubbmästerskap. Innan jul ändrades regelboken och när den kom ut efter nyår framgick det att man var tvungen att ansöka om D-tävling i oktober året innan. Därför fick det bli en E-tävling i år i stället. Egentligen ingen större skillnad, för alla vanliga ridgrenar ingår även här, upplyser Eva.
Det blir en strålande och varm tävlingsdag med 60-talet starter i åtta klasser. Några deltagare kommer utifrån, annars är alla tävlingsekipage elever på ridskolan. Westernveteranen Staffan Ljunggren är domare och han följer uppmärksamt alla insatser på ridbanan för att ge en så rättvis bedömning som möjligt. En intresserad publik hålls underrättad av Eva och hennes exman Robert som turas om att vara speaker. Flitiga funktionärer delar ut fantasifulla priser, allt ifrån jordgubbar till ”Roller Slides”. I pausen blir det underhållning med fartfylld Barrel Race och tornerspel. Vid sist nämnda visar Eva verkligen prov på sin entusiasm när hon presenterar alla färgstarka riddare som till matchande musik gör entré på banan med svärd och lans. Tyvärr inträffar en otäck vurpa för Andreas när sadeln halkar snett på den välputsade hästen. I full fart ramlar han av i en skarp sväng och rakt in i staketet. Efter några nervösa minuter reser sig en omtöcknad Andreas upp och under eftermiddagen kan han återuppta tävlandet där han dessutom vinner grenen Ranch Trail.

Jessica om Eva

Uppe i saloonen står Feldmans catering för läskande kalla drycker, smörgåsar, korv och kaffe. På vägen dit träffar jag Jessica Björkman vars man, Magnus, är domarsekreterare för dagen. Parets lille son är med och Jessicas ”tighta” klänning avslöjar att ett barn till snart är på väg. Hon berättar att hon har ridit för Eva i åtta år och att det hela började med att hon fick en lektion av sin man i födelsedagspresent.
– Jag föll pladask för westernridningen, anmälde mig till ett ridläger och sedan dess är jag fast. För fyra år sedan köpte jag och Magnus ”Tabasco”, en Paint som vi är mycket nöjda med och som är stallad här på Cowboy Dreams.
– Att rida för Eva passar min personlighet bra. Hon utmanar alltid, har höga krav och det finns inte en lektion som är den andra lik. Varje gång jag åker härifrån så har jag lärt mig något nytt. Eva är dessutom en helt otrolig hästmänniska. Jag har sett hästar komma hit med åkommor av det ena eller andra slaget. Efter en tid, under Evas beskydd, så är de botade. Hon kan verkligen hästar och sköter dem på rätt sätt. Det har också hänt mer än en gång att hon har överlistat veterinärers råd, ler Jessica.

Ladda om batterierna

När tävlingsdagens sista gren är avslutad är det roligt att se att även de som fick stå utanför prispallen är glada. En av ryttarna säger att hon framför allt tävlar mot sig själv och ser det hela mer som en jätterolig och nyttig träning tillsammans med sin häst. Eva själv är både nöjd, trött och tacksam för alla som har bidragit till en lyckad tävlingsdag. Nu ska hon ladda om batterierna inför en tredagars clinic med Staffan Ljunggren. Eva som är mitt i livet ser framtiden an med tillförsikt. Om några år tänker hon trappa ner. På väggarna i vardagsrummet hänger tavlor som skvallrar om en konstnärlig ådra. Den ska definitivt få blomstra mer framöver. Hon har dessutom en bakgrund som fotograf och journalist och kanske kommer hon att återuppta dessa områden. På frågan om hon har någon dröm svarar Eva.
–  Jag vill se fler fungerande westernridskolor med välutbildade hästar runt om i Sverige. Sedan vill jag slippa betala el, jag vill bo i ett lågenergihus!

För mer info: www.cowboydreams.nu

[/private]