LR 4/2009
Text och foto: Lena Holmgren
[private]
Sedan fyra år tillbaka driver och äger makarna Christer och Monica Andersson natursköna Bökeberg gård, utanför Svedala i Skåne – Han; en optimistisk entreprenör och visionär. Hon; en mångsidig och flexibel realist. Med dessa egenskaper som bas har de låtit bygga en anläggning som är något i hästväg. Här har Bökeberg Challenge precis avslutats, nästa stora tävling är Europamästerskapet i Reining, NRHA:s Reining EM 11–13 juli. Då kommer hela den färgstarka europaeliten hit för att mäta sina krafter i den imponerande arenan.
Bökeberg Challenge på hemmaplan
Ett lätt damm virvlar upp från grusvägen när den sista hästtransporten sakta rullar ut mot väg 108. Det är den fjärde maj och Bökeberg Challenge, en av årets större tävlingar i westernridning är till ända. Under fyra långa dagar, med vädergudar som varit på ett strålande humör, har nybörjare och elit kämpat om åtråvärda troféer, rankingpoäng och prispengar. Inte mindre än 678 starter har genomförts i varierande klasser och discipliner. Hästgurun Monty Roberts har varit här och ridit tillsammans med elitryttaren Peter Ljungberg och det har visats prov på riktigt hög klass i reining samt mycket, mycket mer.
Nu råder ett lugn över området och den blonda, magnifika arenan som stått värd för arrangemanget ligger fridfull och majestätisk i den sena eftermiddagssolen.
Bortifrån de vackra stallarna dyker ägarna och tillika makarna Christer och Monica Andersson upp. Under aningen trötta anletsdrag ser de nöjda och belåtna ut, tävlingarna har gått bra. Äntligen kan de hämta andan en stund efter allt det praktiska och administrativa arbete ett arrangemang av det här formatet kräver.
– Nu börjar vi trots allt att bli varma i kläderna. Förra årets Bökeberg Challenge gick av stapeln samtidigt som vi hade invigning av arenan. Då jobbade femtiotalet arbetare här, parallellt med tävlingen. Nog för att vi är vana att ha många bollar i luften, men när portarna stängdes den gången var stoppsträckan kort, ler Christer och petar upp glasögonen ännu högre på hjässan.
Arenan, en upplevelse
Monica föreslår att vi går och sätter oss uppe i arenans, så gott som nybyggda, cafeteria och restaurang. Utan att göra en alltför ingående analys av arenan som arkitekturverk måste ändå belysas att denna inte bara är en byggnad, den är en upplevelse, redan innan föreställningen börjat.
Visst är byggnaden estetisk och pampig utifrån men det är främst när man har passerat genom entrén och gått fram till läktarplatsen som den riktiga wow-känslan uppstår. Här öppnar sig ett utrymme av imponerande rymd och karaktär liknande en katedral. Ljuset från olikformade fönster slår ner på manegens underlag.
Från golvplan och högt upp i tak reser sig en limträkonstruktion utöver det vanliga och skapar en härlig kontrast mellan lätthet och tyngd. På våningen ovanför, i anslutning till restaurangen, sticker en balkong ut i luftrummet med häftig utsikt över manegen. Vart man tittar finns vinklar och vrår som avslöjar idéskapare med känsla för detaljer.
Påverkande fosterflicka
Vi slår oss ner över en kopp kaffe och varsin välfylld baguette. Christer och Monica börjar berätta bakgrundshistorien om hur Bökeberg gård med anor från mitten av 1800-talet kom i deras ägo. För ett antal år sedan väcktes visionen om att hitta något annat utefter livets väg. Familjen, som dessutom består av sönerna Marcus 30, Simon 18 och Johannes 15 bodde tidigare i ett hus vid Svedala. Christer och Monica hade då också rollen som fosterföräldrar.
Monica som varit hästintresserad sedan barnsben hade gjort ett uppehåll med ridningen under åren då barnen var små. När den hästtokiga fosterflickan Vanja kom till familjen blommade intresset upp igen. Mellangrabben Simon åkte med av bara farten och fick blodad tand han med. Snart blev besöken på Svedala ridcenter, ett stenkast från hemmet, en självklarhet.
– För nio år sedan köpte vi vår första häst av en bilhandlare som bodde granne med oss. Det var en korsning arab/halvlod och på den vägen är det, säger Monica leende.
”Från folkvagnsbuss till turistbuss”
Önskan om en egen gård med eget stall och ridhus hade florerat under en tid. Christer drev tillsammans med sin storebror företaget Ivans Åkeri, en verksamhet som de tagit över efter sin far. Från att ha varit ett mindre åkeri med uppgifter som att transportera mjöl från Malmö till bagaren i Svedala utvecklade bröderna verksamheten till att bli ett av Sveriges mer lönsamma transportbolag, i sin storlek.
– När brorsan började komma upp i åren ville han sälja sin del, vilket jag visste sedan tidigare, men jag hade inte ”muskler” att köpa ut honom. Därför såldes hela verksamheten och vi lade krutet på att förverkliga vår dröm om en egen gård. En mindre fastighet här i närheten blev till salu. Det visade sig att delar av den åtråvärda marken, om man ska ha häst, tillhörde ägaren av Bökeberg.
Så inleddes och utvecklades kontakten med Erik Thott på Bökeberg. Christer berättar om hur det ena gav det andra och hur det optimala plötsligt hände ur något som dittills bara varit en illusion. Han glömmer aldrig onsdagen i november 2004 när Erik kom och sa; ”Christer, jag har en idé, ska vi göra affär”?
– Jag brukar likna det vid att man går in i en bilaffär för att köpa en folkvagnsbuss och kommer ut med en turistbuss, skrattar Christer och tillägger att det slog ner som en bomb i omgivningen när det kom fram att ”Åkare Andersson hade köpt Bökeberg”.
Förvalta ett arv
Bökeberg hade då tillhört släkten Thott sedan 1600-talet. För många skåningar är den natursköna platsen känd från början av seklet då det fanns en stor nöjesplats här med både dansbana och restaurang. Vid gården låg en järnvägsstation vilket gjorde det lätt för gästerna att komma hit med tåget på Lundabanan. Hästar har också under alla år varit en naturlig del i miljön på Bökeberg.
– Vi är fast beslutna att fortsätta förvalta detta arv. Med varsam hand och under ordnade förhållanden ska här finnas möjlighet för människor att göra och uppleva saker som har klass och stil och som är värdigt Bökeberg, menar Monica och Christer.
För tre år sedan renoverade makarna alla gamla stallar. Några av dem är karaktäristiska gråstensbyggnader och uppe på taknocken av ett stall med anno 1868 tronar en gammal vällingklocka. I dagsläget finns fyrtio permanenta boxar och fyrtiosex gästboxar. Inredningen är exklusiv och proper med pulverlackerade boxfronter och detaljer i mässing. Här gäller det att hålla snyggt och rent, varje sektion har sin egen dammvippa.
Genialiskt förslag
Ungefär samtidigt med renoveringen startade planerna på att bygga ett ridhus. Christer, som i hela sitt arbetsföra liv varit en företagsam och handlingskraftig person, var av uppfattningen att om man ska bygga ett ridhus som hör till gården är det lika bra att göra det tillräckligt stort och attraktivt, så att det finns möjligheter att få intäkter på investerat kapital. Sonen Marcus blev ett stort stöd i det resonemanget. Han driver eventbolaget Dreambag Production och såg flera möjligheter och lösningar som kunde kopplas även till hans verksamhet.
– När vi sökte bygglov sa man att ridhuset måste vara lika högt samt ha samma takvinklar som övrig bebyggelse på gården. Med vår vision var det kravet inte helt enkelt att leva upp till. Men Monica kom med det eminenta förslaget att gräva ur och sänka ner en del av byggnaden i den befintliga sluttningen, säger Christer och ger sin fru ett varmt leende.
Efter mycket skissande och bollande av idéer så lämnade paret in ett förslag som fick byggnadsingenjören på kommunen att häpna. Han menade att det var så genialiskt att det kunde de bara inte säga nej till. Det verkade väldigt lovande, men sedan kom nästa utmaning. Var arenan praktiskt möjlig att bygga? Det är ju inte alltid som kreativitet och logik går hand i hand.
– De som reser sådana här limträkonstruktioner sa till mig – ”Nä Christer, nu är du för djärv, så kan man inte göra, det är för stort och för många vinklar och vrår, det fungerar inte”!
Sydsveriges bidrag till hästsporten
Skam den som ger sig, idag står den praktfulla arenan på plats och redo för varierande uppdrag. Den har möjlighet till tretusen sittplatser och sedan invigningen i maj förra året så har flera arrangemang gått av stapeln, bland annat en mycket uppskattad julshow med Jill Jonsson. Även om arenan, med sina tretusen kvadratmeter ska användas till jubileum, konferenser, mässor, utställningar, konserter med mera så är den främst Sydsveriges bidrag till hästsporten.
– Oavsett om det gäller hoppning, dressyr eller westernridning så har vi vad som krävs. Underlaget i manegen är unikt och flexibelt och kan med bara några dagars varsel prepareras för olika behov, påpekar Christer och avslöjar att de har fått mycket positiv kritik av såväl inhemska som utländska elitryttare ur varierande discipliner.
Partners och NRHA EM
Inom westernridning så kommer sammanlagt sex tävlingar av större dignitet att hållas på Bökeberg under 2008. Två av dem, Spring Break och Bökeberg Challenge, är redan avklarade. De övriga som står på tur är NRHA EM, Real Feel Show, September Rundown och Bökeberg Halloween.
Ett lyckat partnerskap med SRHA, Swedish Reining Horse Assosciation, har också påbörjats.
– De har lagt sina tävlingar här på Bökeberg. Vi har ett stort förtroende för varandra och Monika Widh som är ordförande i SRHA är en oerhört kompetent person. Tillsammans börjar vi hitta formerna för ett riktigt gott samarbete, som dessutom resulterat i att årets NRHA EM, glädjande nog, kommer att utföras i Sverige och hos oss, säger Christer.
Efter mycket slit och möda har Bökeberg nu de faciliteter som är nödvändiga för att stora tävlingar, nationella som internationella, ska kunna produceras på ett tillfredställande sätt; ett bra underlag i manegen, en fungerande restaurang till vettiga priser, duschar med varmvatten samt elektrisk leverans till alla gäster. En annan nog så viktig bit för att hålla en hög status är prispengar. Här jobbar man för att knyta sponsorer på årsbasis så att en procentuell fördelning av pengarna kan göras med hänsyn till tävlingarnas respektive nivå och storlek.
QT: Action King, en av fem
Sonen Simon och Monica har fem hästar tillsammans, fyra Quarter och en Paint. Det är westernridning som gäller och medan Simon är frälst på reining så håller sig mamma, än så länge, till de något lugnare disciplinerna trail, pleasure och western horsemanship. Sedan fyra år tillbaka förgyller den vackra, tolvåriga, painthingsten QT:s Action King gården Bökeberg. Hästen är importerad från USA där han tränades och tävlades av Jimmy Flores. Action King är en välmeriterad hingst och med sig i bagaget hade han nära hundra poäng i reining. Flera av hans avkommor finns runt om i Europa och USA, här i Sverige väntas två stycken inom kort.
– Tyvärr fick Action King en oturlig skada i ena frambenet under sin första tävling på High Chaparall. Det hände inte på ridbanan utan i tältboxen. Sedan dess har reining blivit väl tufft för honom och jag håller i stället på att skola om ”Kingen” i trail, pleasure och western horsemanship, säger Monica målmedvetet och det lyser igenom att hon är omåttligt förtjust i den tjusiga skäcken med sin långa svallande man.
Inspirerande grön oas
Tidigare på dagen slog jag följe med Monica och Simon när de tog en kortare ridtur i de fantastiska omgivningarna runt Bökeberg. Området är som en enda stor grön oas med högvuxna bokar, enorma kastanjeträd och vidkroniga ekar som har bortåt trehundra år på nacken. På en slingrande väg passerade vi ljuvliga hagar, svalkande alléer och sluttande fält, översållade med vita tusenstjärnor. Mellan trädstammarna skymtade Yddingesjön, känd för sitt rika fågelliv. Det är lätt att förstå diktaren Hjalmar Gullberg som valde denna inspirerande plats på ålderdomens höst då han bodde här med sin trolovade Greta Thott.
Träning & hästgymnasium
Idag finns det en annan Gullberg på gården, nämligen Jonna. Men hon är inte poet, utan westernryttarinna. Jonna både tränar och tävlar framgångsrikt inom en rad olika discipliner.
– Hon är en av flera tränare som hjälper oss med ridningen. Jag som alltid brukar komma femma vid tävlingar lyckades avancera nu under Bökeberg Challenge med både en andra- och en tredjeplacering. Det måste till viss del vara Jonnas förtjänst, skrattar Monica och fortsätter. – Här på gården finns även en hippolog och en hästmassör. Inom kort är förhoppningsvis ett hästgymnasium på väg in. Gymnasiet har visat öppenhet att involvera westernridning i sin utbildning och de upplever inte några nackdelar med den övriga verksamhet som finns här. Tvärtom ser de tävlingar och annat som ett ypperligt tillfälle för eleverna att få hjälpa till.
Med sikte på NRHA EM
Precis intill inomhusarenan finns en stor utomhuspaddock. Rundcorall, skrittmaskin och andra faciliteter är på gång. Att prioritera vad som ska vara färdigt först har varit ett diskussionsämne hos familjen Andersson sedan projektets start. Kanske är det ändå Christer som har tagit störst ansvar på den fronten. Med den erfarenhet han har från sin tid i transportbolaget kan han konsten att se vilka åtaganden som är klokast att påbörja före andra.
Förutom allt jobb på gården så arbetar Christer i företaget Alfa stenhus där han är delägare och basar över området ”ridhus och hallar”. Monica jobbar halvtid som socionom inne i Trelleborg. Hur hinner de med allt?
– Det gör vi inte och de dagar jag inte hinner rida känns det jobbigt. Men trots ett späckat schema har vi väldigt roligt och den ena dagen är inte den andra lik, säger Monica med en övertygande min.
Nu siktar de mot nästa stora tävling som är NRHA EM, 11-13 juli, då europaeliten kommer hit för att tävla i reining och den publikfriande boskapsgrenen working cowhorse. Sonen Simon har också kvalat in till EM och ska tävla i klassen Youth 14-18 med sitt quartersto Miss Keyhold Cowboy.
– Det är en fantastiskt spännande resa vi har gjort och gör. Att få äran att hålla ett EM känns som ett härligt erkännande efter allt arbete som är nerlagt. Nu hoppas vi på stor publik och medryckande hejarklackar, skrattar Christer och lägger armen om Monica.
Båda bär loggan där ett limegrönt boklöv får stå som symbol för en verksamhet som har kommit långt och där många planer och visioner finns kvar att utveckla.
För mer info: www.bokeberg.com
[/private]