Foundation avel på Jaz Ranch

I Joseph, Oregon träffade LuckyRider Gail Zscheile och Brent Jensen. De bedriver Foundation avel på Jaz Ranch. Och inte nog med det, de står även bakom en mycket intressant organisation, NFQHA, National Foundation Quarter Horse Association samt är utgivare av Western Lifestyle Magazine.

LR 7/2009
Text: Åsa Wikberg  Foto: Robert Dawson

[private]

Ibland faller pusselbitar på plats utan att man behöver anstränga sig. Go with the flow, kallas det populärt. Så var det när LuckyRider i våras besökte Oregon för att träffa omslagsfotografen Robert Dawson (se artikel i nr 5 2009). Den lilla orten Joseph ligger högt uppe bland bergen och på den smala vägen dit passerade vi ett hus med skylten ”Western lifestyle magazine”.
– De måste vi gå in och hälsa på på vägen tillbaka, utropade jag.
Vi träffade Robert och begav oss direkt ut för att få lite fräcka bilder. I jättelika hagar med de snötäckta bergen i bakgrunden fotograferade vi hästar i olika åldrar som drevs av två ditkommenderade cowboys. De allra flesta hästarna hade den relativt ovanliga färgen ”grullo”. Mycket snart visade det sig att uppfödarna, Gail Zscheile och Brent Jensen, var samma människor som drev westernmagasinet vi tidigare passerat. Och inte nog med det, de står även bakom en mycket intressant organisation, NFQHA, National Foundation Quarter Horse Association.

Mula och grullo

NFQHA är en avelsorganisation som grundades 1995 och har till uppgift att bevara den ursprungliga quarterhästen såsom den beskrevs av AQHA grundare Robert Denhardt.
Den ursprungliga Bulldog Type Quarter Horse som låg till grund för rasen var dock en mix av fullblod, mustang, arab, draghästar och en massa annat blod. När qurterregistret skapades så stängdes det för att använda andra raser i aveln, förutom fullblod som frekvent använts sedan dess.
På Jaz Ranch i Joseph, Oregon har Gail Zscheile och Brent Jensen tillbringat de senaste arton åren med avel  inriktad på en hög procent ”foundation” blod. De verkar med blodslinjer som härhör tillbaka till en välkänd quarterhingst, Poco Bueno.
– Det började med att Gail var ute efter en ridhäst som hon även ville skulle vara färgen Grullo. Det var som att leta efter en nål i en höstack. Om vi hittade en häst med rätt färg så var det ”fel häst” och vise versa. Men så fick vi nys om att en ranch som skulle sälja ut både en del grullos och mulor. Och eftersom Gail ville ha en grullo och jag en mula så åkte vi dit, berättar Brent.
–Där fick vi syn på en enastående fin tvåårig hingst, Pocos Gray Comet. Men tyvär var han inte till salu vid det tillfället. Men fyra år senare fick vi erbjudandet att köpa hingsten – på ett villkor. Vi måste köpa 14 avelsston av dem samtidigt.
Det var inte riktigt vad Gail och Brent hade tänkt sig. Själva hade de bara en småskalig uppfödning hemma och visste inte vad de skulle göra med så många ston. Men de ville verkligen ha hingsten.
Alla stona bar på föl efter Pocos Gray Comet. Deras plan var att betäcka de egna stona med hingsten så de sålde de flesta köpta stona innan de fölade.

Quarter och fulblod

Innan de köpte Pocos Grey Comet hade Brent och Gail använt sig av andra vanliga quarterhäst blodslinjer. Impressive, Three Bars, Skipper W, Lucky Bar och Otoe. Men när de fick hem grullohingsten så började de tycka att han skilde sig från andra quarterhästar.
–Han var väldigt lätt att handskas med, full av energi med ändå respektfull. Han kändes som en annan ras än våra tidigare hästar, berättar Gail.
De fann att han faktiskt nästan var en annan ras. Han var 100% Foundation Quarter horse.
Paret talade med andra Poco Buenostammade hästägare och fann att de kände likadant om sina hästar. Gail började förstå att många AQHAregistrerade hästar faktiskt hade mer fullblod än quarterhäst i sig.
–Jag hade aldrig tänkt på det tidigare, men när jag jämförde våra ”moderna” quartrar med foundationhästen Pocos Gray Comet så fann jag att det var stora skillnader på hästarna.

Vad är 100% Foundation

Systemet organisationen använder för att räkna ut hur mycket ”foundationblod” som rinner i en quarterhästs ådror är relativt enkel. Man tar fram varje fullblodshäst som förekommer i en hästs AQHA stamtavla tio gene­rationer tillbaka eller till föräldern till den första hästen som registrerades i AQHA. För varje fullblod som återfinns i stamtavlan minskar procenten foundationblod. Har stamtavlan inget fullblod i sig är hästen med andra ord 100% foundation.
Nu började den stora skattjakten. Gail och Brent var sålda på foundationblodet och grullo var färgen man ville avla med. Sökandet började efter lämpligt avelsmaterial.
– Vi började söka igenom avelsböcker – detta var före internets tid så allt var tidskrävande handarbete. Det vi främst sökte var ston som hade Poco Bueno som morfar eller farfar, Beaver Creek (e.King p-234) som pappa. Eftersom vi ville ha grullos så sökte vi även efter de med disposition för svart färg.
När man väl hittat ett sto man ville ha så återstod att söka rätt på dess senaste ägares adress och därifrån hitta telefonumret. Det var ett riktigt detektivarbete som tog lång tid. Inte många var intresserade av att sälja sina hästar men så småningom hade man fått ihop en flock ston.
– Det var verkligen intressant. Alla våra ston, utom en, är faktiskt köpta osedda, enbart på blodslinje. Vi var så spända på att se hur stoet såg ut när hon kom och vi blev aldrig besvikna. Men ibland så fann vi att ston, som vi skulle ha betalt en mindre förmögenhet för att få, hade sålts för en spottstyver utan papper och förmodligen gått till slakt. Det var verkligen deprimerande.
Men paret lyckades lokalisera och köpa fjorton ston med Poco Bueno­blod. De kallar dem för ”postorderbrudarna”.
– Det var som att vi hittat guld efter allt sökande, berättar Brent.
Men än var inte vedermödorna över. Många av stona var äldre, mellan 10-20 år och hade kanske bara haft något föl tidigare. Så några ville inte ta sig.
– Men de hade så unika blodslinjer så det var värt risken, menar Brent.

En till hingst

Med fler och fler ston på ranchen hade Gail och Brent nu fallit totalt för  Foundation Quarter hästen och man fann sig vara uppfödare i större skala – vare sig man ville eller inte.
– Vi började fundera vad vi skulle göra om vi inte hade Poco som hingst och vem vi skulle betäcka hans döttrar med om ett par år, berättar Gail.
Sökandet började efter en till hingst och Gail hittade vad hon tyckte var den perfekta matchen till stona. En hingst vid namn Little Steel Dust.
– Han hade både Poco Buenoblod och var grullo samt 100% foundationblod.
Om Gail och Brent tyckte det var mycket arbete att skaffa första hingsten och alla postorderston så var det bara en försmak för vad som väntade nu.
– Jag ringde ägaren i Kalifornien upprepade gånger med det var som att tala med en stenmur. Ingen talade engelska. Men så småningom lyckades jag få ett barnbarn till ägaren till telefonen och jag bad henne fråga ägaren om han hade någon grå häst där, eftersom färgen grå är mer känd än den ovanliga ”grullo”, förklarar Brent.
– Hon sa att han hade många grå hästar – och det hade han. Det visade sig att han födde upp Andsalusier och hade 80 stycken.
– Men hans hobby var poco buenostammade quarter hästar. Så småningom fick vi till ett avslut och åkte för att hämta hem hästen. Ägaren kom på att den inte var riden på två år och undrade om vi ville att han skulle rida den innan vi tog hem honom.
– Visst sa vi. Så han red honom och jag red honom och sedan sa ägaren. Nej, jag kan inte sälja honom, jag hade glömt hur underbar han var. Så vi fick åka hem med tom trailer och en stor klump i magen – för vi hade verkligen insett att den hingsten hade allt vi ville ha, berättar Brent.
Men hingstägaren tänkte om. Han beundrade det arbete Gail och Brent lagt ned på att bevara Poco Bueno­stammen och till slut fick de hämta den efterlängtade hingsten.
Little Steel Dust var ett riktigt kap och det som gjorde att Jaz Ranch tog fart på riktigt.
– Han skapade verkligen vårt avelsprogram. Den gamla hingsten pensionerades från sina sysslor och den nya tog över.
– Little Steel Dust var redan 18 år när vi köpte honom och vi ville hinna få ut honom direkt i vårt avelsprogram. Efter att ha talat med 30 personer som ägde avkommor efter honom hade vi fått veta att alla, utan undantag, sa samma sak om sina hästar; De hade utmärk kroppsbyggnad, ben och hovar, var mycket försiktiga runt barn och hade en stor vilja att arbeta och vara till lags. De var också lätta på tygeln och hade extrem ko-känsla. Alla utom två arbetade på boskapsrancher, förklarar Gail.
– Vi hoppades att Little Steel Dust korsat med Poco Buenos dötterdöttrar  skulle få fram hästar med hans utmärka disposition och lynne. Och det fick vi.  Det blev en stor efterfrågan på fölen och vi hade dem alla sålda utan marknadsföring under de första sju åren, fortsätter Gail.
Lite längre tog det dock att bygga upp hjorden de har idag med övervägande grullofärger.
– Alla våra ston var bay, seal brown eller dun. Vi hittade bara en grullomärr när vi letade så vi fick vänta tills vi fick våra egna föl. Stona är nyckeln till en framgångsrik avelsverksamhet och det är betydligt lättare att hitta en bra hingst än att hitta en hjord med bra avelsston. Men vi försöker hela tiden förbättra avels­arbetet, berättar Gail.
Alla avelsston är negativa för herda, som är ett letalt anlag vissa quartrar, paints och appaloosa bär på. Det var även Little Steel Dust som avled 2003.

Organiserade

Intresset för foundationblodet ledde dem även till att organisera sig i NFQHA, National Foundation Quarter Horse Association. Idag administrerar paret organisationens register vid sidan av de två tidningar man utger – Western lifestyle Magazine och NFQHAs egen tidning. Organisationen har idag över 13000 hushåll som medlemmar och för att erhålla certifikat för sin quarter i registret så ska den bestå av minst 80% foundationblod. Man har idag ett data­program där man enkelt kan få fram hästens stamtavla och procent.
Det är främst inom working cowhorse, cutting och reining man hittar foundationblodet. Avel inriktad på andra discipliner; hunter, pleasure och galopphästar har till stor del fullblod i stamtavlan, ofta 25-90 procent.
Gail och Brents intresse för att bevara quarterhästens egenskaper har rönt uppskattning och många av deras föl har sålts både runt om i landet men även utomlands över hela världen. De används i rancharbete, för fritidsridning och för alla möjliga tävlingsdiscipliner.
– Vi avlar främst på lynnet, sedan på utseendet, tredje saken vi tittar på är stamtavlan och fjärde grullo och svarta färgen. Vi vill ha minst 25% Poco Buenoblod och mellan 95-100% Foundation Quarter horseblod. Det är den linje vi hållit fast vid under åren, förklarar Brent.
Att just lynnet är viktigt märktes när LuckyRider hälsade på hjorden med ettåringar som gick för sig själva i en hage. Maken till lugna och väluppfostrade åringar får man leta efter.
– Några gäster från Kalifornien var här med sina hästar för att rida upp i bergen, berättar Gail.
– Deras valacker hade ridits hela sommaren i skog och mark. Våra gäster skakade på huvudet när vi sadlade på två av våra gamla avelsston som inte ridits på flera år och följde med ut. Men när deras valacker trilskades på broar och när vi skulle gå genom vattendrag så traskade våra ston bara på utan några problem. När vi kommit halvvägs på turen så vände sig en av gästerna om och sade;
– Okey Gail, du vinner! Jag vill ha en sådan häst!

Mer info: www.nfqha.com
www.jazranch.com

[/private]