LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
När LuckyRider besökte White Stallion Ranch för nio år sedan träffade vi Gry Johannesen från Norge som arbetade där. Gry är fortfarande kvar, nu som ansvarig för ranchens alla hästar.
text och foto: åsa wikberg
När LuckyRider besökte White Stallion Ranch för nio år sedan träffade vi Gry Johannesen från Norge som arbetade där. Gry är fortfarande kvar, nu som ansvarig för ranchens alla hästar.
– Jag kom hit som gäst 1994, som frivilligarbetare 1996 och har varit här permanent sedan 2003, berättar Gry när vi återknyter bekantskapen.
Hon har dock inte ansökt om medborgarskap då hon inte vill mista sitt norska pass.
– Jag har ju ingen man eller barn, så när jag blir gammal så reser jag nog hem till Norge, spår Gry.
Trots hemlängtan till familj och barndomsvänner tycker hon fördelarna med att bo i det varma klimatet i Arizona överväger.
Hästansvarig
Som ansvarig för alla hästar på ranchen rider hon inte så mycket längre, på ranchens egna hästar alltså, utan dagarna går till att ta hand om allt från fodring, sjukvård, beställa hö, kraftfoder, medicin, veterinärtider och allt annat som hör till.
Gry jobbar fem dagar i veckan, men har fredag och lördag fri. Då tränar eller tävlar hon sin egen häst som hon haft fina framgångar med inom barrel race.
– Coup är en registrerad paint breedingstock. Han är racehorse avlad. Hans mor vann 250 000 dollar, far 2,7 miljoner dollar, farfar 9 miljoner och morfar 20 miljoner. När han kom ut utan färger var de väldigt sura för han kunde inte bli racehäst i quarterrace då mor är paint och de kunde inte heller ha honom på galoppbanan för att han inte är paintfärgad, berättar Gry.
Hon köpte honom som sexåring och då hade har startat runt tunnor redan.
– Men han kunde mycket mindre än jag trodde. Han kunde till exempel inte kort galopp. Det var antingen full trav eller galopp. Så jag har lagt ner väldigt mycket arbete på dressyr för att få honom mjuk och följsam, berättar Gry.
Coup torde vara en av de få barrelhästarna i USA som även går fint i dressyr.
– En god vän från barndomen var här och hälsade på och hon är en riktigt bra dressyrryttare. Hon tyckte jag gjort ett bra jobb med honom och när hon red så jag också att han gick superbra, berättar Gry stolt.
Annars är just dressyrryttare de gäster som kan vara knepigast att lära om för att rida westernhästarna på ranchen.
– Det är mycket dressyrryttare som kommer hit, det kan vara svårt att få dem att släppa tyglarna och inte trycka så mycket med benen. De har blivit imprintade att använda ben hela tiden och det stör hästarna väldigt mycket. De sitter och drar med tyglarna det vill säga bromsar och klämmer samtidigt med benen, det vill säga hästarna tror de ska springa. Så hästarna vet inte vad de ska göra för det blir så mycket mixed signals. Är det en flyktig typ av häst så kan de dra iväg. Vissa som ridit väldigt länge förstår ändå inte att de måste anpassa sig till det sättet våra hästar är tränade. Men det vanligaste problemet är nog att man lyssnar och förstår, men när man blir spänd går man omedvetet tillbaka till det man själv lärt sig, tror Gry.
Trots hemlängtan har hon inga planer på att flytta hem till det nordiska klimatet i brådrasket.
– Vädret var en stor anledning att jag kom hit igen och igen till att börja med. Så har jag fått många vänner på ranchen och som jag är ute och tävlar med.
– Sedan trivs jag väldigt bra med arbetet på ranchen. Här tar man väldigt gott vara på hästarna för att vara ett sånt stort ställe, de saknar ingenting. Om jag känner att en häst behöver något, vitaminer, mineraler eller andra tillskott är det aldrig några problem. Och hästarna är en del av familjen också och en del har varit här hela sitt liv.
