Horsemanship från grunden: uppsuttet ledarskap (del 7)

LR 7/2008
Text: Sven Forsström
Foto: Inger Lantz

[private]

Många tränare har genom årens lopp sagt ungefär samma sak: Innan du kan hantera hästen och har ett bra ledarskap på marken har du inte i sadeln att göra. Nu har vi i den här artikelserien gått igenom grunderna för att hantera hästen med ett bra ledarskap på marken. Då är det väl bara att kliva upp i sadeln och rida, för allting kommer väl att fungera helt perfekt? Eller…?
Nej, riktigt så enkelt är det inte. ”Och varför inte det då?” undrar vän av ordning. Därför att rangordning och ledarskap för en häst är föränderlig och beroende av situationen. Den första delen är lätt att förstå. Rangordningen i en hästflock måste kunna ändras, ledarhästen kan bli skadad eller sjuk så att någon annan individ måste ta över. Nya hästar kan också komma in i flocken, något som särskilt gäller för våra tamhästar. Anta att sex hästar går tillsammans i en hage. Så bestämmer en människa att en av hästarna, vilken som helst, inte ska gå i den hagen längre och ersätter den med en ny häst. Då måste hästarna sortera om och ändra sin inbördes rangordning, eftersom en klar och tydlig rangordning är så viktig för hästarna att de inte kan vara utan den.
Den andra delen kan vara lite svårare och kräva lite mer eftertanke, men samma flock med sex hästar i hagen kan ha en rangordning för höet, en annan vid vattenkaret, en tredje vid saltstenen, en vid utsläppet ur hagen och ytterligare en inne i stallet. Förklaringen till det är att det är olika situationer och individerna i en hästflock har olika roller i de olika situationerna.
Samma sak, olika rangordning beroende på situationen, gäller också i relationen mellan hästar och människor. Det beror på att hästarna är hästar, vi kan lära dem många nya saker, men vi kan inte ändra deras medfödda sätt att fungera. Situationsberoende rangordning kan innebära att du som ryttare har ett utmärkt ledarskap över hästen på marken, men inte i sadeln. Eller tvärtom. Jag vet flera exempel på elitryttare, som har svårigheter att hantera sina hästar på marken. Det är inget konstigt med det, även om det säkert är mycket vanligare med ryttare som har ett bra ledarskap på marken och ett sämre på hästryggen. Varför är det så?

En helt annan situation för hästen

När en häst får en ryttare på ryggen får den också en börda att balansera upp utöver sin egen kroppsvikt. Bördan/ryttaren har synpunkter på när, hur och vart hästen ska gå och lägger sig hela tiden i hur hästen rör sig. Oftare än man tror sitter ryttaren också snett i sadeln och/eller tar stöd i tyglarna för att hålla balansen. Alla dessa saker påverkar hästen och gör livet svårare för den. För hästen är situationen helt annorlunda än om den bara har sin egen kroppsvikt och balans att tänka på när den hanteras på marken. Och i en ny och annorlunda situation är rangordningen ett viktigt och grundläggande stöd, som hästen inte kan vara utan. Hästens behov av stöd från sin flockledare är betydligt större, när den bär en ryttare, och det är ditt ansvar som ryttare att stötta och hjälpa hästen i alla situationer den tycker är jobbiga. Om du inte har ett bra uppsuttet ledarskap kan du helt enkelt inte göra det.
Rangordning och ledarskap följer inte automatiskt med från marken upp i sadeln. För att ridningen ska fungera måste vi som ryttare därför se till att vi har ledarskap även uppsuttna. Hur gör man det då?
I början av den här artikelserien gick vi igenom ett antal övningar för att etablera rangordning och ledarskap på marken. Övningarna handlade i huvudsak om två saker: den ena var att flytta hästen eller delar av den åt olika håll och på olika sätt, och den andra var att ge och kräva uppmärksamhet och respekt. Anledningen är att detta är hästarnas eget naturliga sätt att avgöra frågan om inbördes rangordning och ledarskap. När vi sitter upp på den häst vi tidigare har hanterat på marken fungerar den mentalt på samma sätt som tidigare, men situationen är annorlunda för den. Uppgiften att bygga ett uppsuttet ledarskap handlar därför om precis samma saker, först att flytta hästen eller delar av den åt olika håll och på olika sätt och sedan att ge och kräva uppmärksamhet och respekt.
I den här artikeln kommer vi att ägna oss åt olika sätt att flytta hästen och i nästa artikel kommer vi bland annat att ta upp hur man ger och kräver uppmärksamhet och respekt när man sitter i sadeln.

Du måste kunna få hästen att flytta sig

Den princip, som avgör frågan om rangordning och ledarskap för en häst, är alltid densamma: den individ som kan flytta den andra blir dominant och ranghög, den som låter sig flyttas blir undergiven och ranglåg. Hästar är alltid hästar. De fungerar på det sättet och därför måste vi hålla oss till den principen. Detta innebär bland annat att man måste kunna få hästen att röra sina ben och flytta på sig – även från sadeln – för att den ska kunna uppfatta en som ledare, när man sitter till häst.
Om du läste de första artiklarna i den här serien kommer du säkert ihåg att dominansövningarna gick ut på att flytta hästens huvud, bakdel, framdel och hela hästen framåt, bakåt och åt båda sidorna. Det är lika okomplicerat att göra samma saker i sadeln. Att böja hästens huvud gör man med ett enkelt tygeltag. Vill man böja hela hästen måste man också lägga till en skänkel. Flyttar hästens bakdel gör man med en framdelsvändning (eller tydligare: vändning på framdelen) och framdelen med en bakdelsvändning (vändning på bakdelen). Hur man flyttar hästen framåt och bakåt säger sig självt och för flyttningar åt sidorna finns flera sidvärtsrörelser, exempelvis skänkelvikning, öppna och sluta. Öppna är en av de mest effektiva lösgörande och samlande sidvärtsrörelser man kan rida. En av flera anledningar till det är den dominanseffekt man får genom att flytta hästen åt sidan. I öppna är hästen dessutom böjd, vilket den inte kan vara om man inte flyttar hästens huvud och bakdel, samtidigt som man flyttar hela hästen åt sidan. En förutsättning för att kunna rida öppna är att hästen är fysiskt avslappnad. Fysisk avslappning kräver mental avslappning. Mental avslappning uppnås genom ett ledarskap, som hästen kan känna sig trygg med och inte behöver protestera mot.
Vill man vara lite mindre avancerad och tycker att öppna och sluta är övningar som ryttare inom klassisk dressyr eller akademisk ridning kan ägna sig åt bäst de gitter, så kommer man ganska långt med enklare övningar också. Att rida i små bågar eller stora serpentiner kan ge liknande effekter. Den mest kompetenta ridinstruktör jag någonsin har ridit för är Kenneth Passmark i Vimmerby. Vi pratade aldrig om ledarskap, men han lärde mig hur effektivt man kan få en häst att slappna av genom att rida två eller tre bågar längs långsidan av ett ridhus eller en ridbana. Ledarskap ger mental avslappning, vilket krävs för fysisk avslappning.
Att få hästen att flytta sig innebär enkelt uttryckt att man har kontroll över hästens hovar. Full kontroll över hästens hovar innebär också att man kan få hästen att stå stilla när man så önskar. Att hästen inte står stilla när människan vill att den ska göra det, till exempel vid uppsittning, är ett mycket vanligt problem. Ofta – men inte alltid – hänger det ihop med brister i det uppsuttna ledarskapet.

Att flytta hästens bakdel, när du sitter i sadeln

En av de mest effektiva dominansövningarna med hästar är att flytta undan bakdelen. Hästar är bakbensdrivna och behöver ha sina bakben under sig för att kunna fly. Om man ber hästen flytta sin bakdel måste den för att kunna göra det lägga sin kroppsvikt på framdelen, annars är det i stort sett fysiskt omöjligt för den att ta ett eller flera steg åt sidan med bakbenen. När hästen har sin vikt på frambenen har den betydligt svårare att fly. Den känner det och hamnar i ett mentalt underläge. Detta är den direkta anledningen till att det är så effektivt att flytta hästens bakdel. Det är lika effektivt, oavsett om man gör det på marken eller när man sitter på hästryggen.
Flyttar bakdelen gör man med hjälp av en helt vanlig gammal hederlig vändning på framdelen. Vändning på framdelen får alla lära sig på ridskolan, men det är en övning som väldigt ofta glöms bort av privatryttare. En tänkbar anledning till det är att instruktörerna på våra ridskolor ofta tragglar framdelsvändningar med eleverna utan att förklara hur viktig just dessa vändningar är för det uppsuttna ledarskapet. Å andra sidan kan jag inte minnas att jag hörde ordet ledarskap användas en enda gång under de tre år jag red som elev på ridskolan.
Framdelsvändning gör man på följande sätt i halt (stillastående). Böj hästens huvud från rörelseriktningen (åt höger om du ska göra en vändning åt vänster och vice versa), det blir mycket lättare för hästen att röra sina bakben på rätt sätt då. Ge sidförande skänkel (höger om du ska vända åt vänster och vice versa) och håll emot med tyglarna, så att hästen inte går framåt. Sitt rakt över hästen. För att kunna flytta sina bakben måste hästen ha vikten på framdelen och den behöver inte vara på tygeln.

Att flytta hästens framdel

En annan nyttig dominanshandling, om än inte riktigt lika effektiv som att flytta hästens bakdel, är att flytta framdelen.  Det gör man enklast genom bakdelsvändning, som innebär att hästen vänder på bakdelen. Den ska trampa runt med bakbenen på stället eller i en väldigt liten cirkel och flytta framdelen runt i en större cirkel. För att kunna göra det måste hästen ha sin vikt på bakbenen och det underlättar kraftigt för hästen om den rids i form (på tygeln). Det blir också lättare för hästen att flytta frambenen på rätt sätt om den har sitt huvud böjt i rörelseriktningen (åt vänster om du vänder åt vänster och vice versa) och är ställd åt samma håll.
På en högre dressyrnivå kan man rida bakdelsvändning med motställning (hästen böjd och ställd från rörelseriktningen), men det är en betydligt svårare övning. Hjälperna för bakdelsvändning är skänkel- och vikthjälper. Hjälp hästen att lägga vikten på bakbenen genom att lägga din egen vikt bakåt och sitta tungt i sadeln, inte genom att dra i tyglarna. Om du tar för hårda tygeltag kommer hästen att gå bakåt, vilket gör det nästan omöjligt för den att flytta framdelen som du vill. Att hästen går bakåt är dessutom det svåraste felet man kan göra i en bakdelsvändning, sett ur dressyrsynpunkt. Man kan eventuellt hjälpa hästen en aning i början med ett ledande tygeltag, men det går inte att genomföra en meningsfull bakdelsvändning genom att dra hästen runt med tygeln.

Att flytta hästen åt sidan

Alla sidvärtsrörelser innebär att ryttaren flyttar hästen åt sidan. I vanlig klassisk ridning pratar man om skänkelvikning, öppna och sluta. Inom westernridning kallas övningen sidepass. För det uppsuttna ledarskapet skull har det inte så stor betydelse om hästen är böjd eller ställd, går åt sidan på rakt eller böjt spår eller om den går med stor eller liten tvärning. Det viktiga i det här sammanhanget är att det är ryttaren, som flyttar hästen åt sidan. Tänk på principen för hur rangordning fungerar för hästar: den som kan flytta den andra individen blir ranghög och dominant, den som låter sig flyttas blir ranglåg och undergiven. Sidvärtsrörelser kan också göras i form av att man rider bågar eller serpentiner.
En annan enkel övning, som jag minns att ridinstruktören ofta använde när jag gick i ridskola för många år sedan, är att flytta hästens bakdel ett steg utåt eller inåt, när man rider på en volt. Även om min instruktör säkert använde sådana enkla övningar för den lösgörande och samlande effekten, så innebär det ju att hästen måste röra sig sidvärts på böjt spår och det påverkar också ryttarens ledarskap.

Det uppsuttna ledarskapet har betydelse för säkerheten

Brister i det uppsuttna ledarskapet är mycket vanliga och förekommer hos alla kategorier av ryttare. Signaler från hästen, som tyder på att ryttaren inte har tänkt tillräckligt mycket på den delen kan vara sådana saker som att hästen är svår att rida ut ensam, blir orolig när man ska rida förbi andra hästar eller inte vill gå över ett dike. Om hästen bockar eller vill rusa kan det också tyda på att den inte litar på sin ryttare eller protesterar mot henne eller honom.
Men det finns en situation, som tydligare än andra visar brister i ryttarens uppsuttna ledarskap och det är galoppfattning. Det är vetenskapligt dokumenterat att galoppfattning är den situation, som framkallar flest avkastade ryttare. Med utgångspunkt från hur hästar fungerar är det inte särskilt märkligt.
I hästarnas värld styrs det mesta av individernas inbördes dominansförhållande, rangordningen. Den ranghöga individen tar initiativ och fattar de beslut den vill, medan alla initiativ från den ranglåga individen avvisas av princip. Tänk dig en ryttare med dåligt uppsuttet ledarskap. Hästen uppfattar sig själv som ranghög och ryttaren som ranglåg. I kraft av sin ställning som ranghög individ anser hästen att den har rätt att både ta initiativ och fatta de avgörande besluten, särskilt i trängda situationer. Den i hästens ögon ranglåga ryttaren tar sig nu friheten att komma med ett initiativ till att hästen ska fatta galopp. På en plats, där ekipaget inte brukar galoppera, och till råga på allt ger ryttaren galoppskänkel med så dålig timing att det blir svårt för hästen göra som ryttaren vill. Hästens reaktion kan lätt bli en kraftig protest mot vad den uppfattar som ett dåligt initiativ från en ranglåg individ, och protesten kan mycket väl ta formen av att den kastar av sin ryttare.
Konsekvensen är att uppsuttet ledarskap därmed är en säkerhetsfråga, eftersom ofrivilliga avsittningar ofta resulterar i svåra skador för ryttaren.
Till sist: det finns ett par faktorer, som är direkt förödande för det uppsuttna ledarskapet, nämligen rädsla och negativt tänkande hos ryttaren. Om ryttaren är rädd går det inte att lura hästen så att den inte känner det, det finns inte en chans. Är ryttaren rädd så reagerar de allra flesta hästar med att också blir rädda och spända och vad som helst kan hända.
Negativt tänkande är när ryttaren sitter och väntar att en hund ska skälla, en bil, motorcykel, traktor eller något annat ska komma och skrämma hästen. Det är en svagare variant av rädsla i form av osäkerhet, som hästen känner och mycket ofta reagerar på. En rädd eller osäker ledare är en dålig ledare och ingen häst i världen kan känna sig trygg med en rädd ryttare på ryggen.

[/private]