LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Nu börjar en ny artikelserie om Horsemanship med välkända Leslie Desmond. De flesta har hört termen “tryck och eftergift” men i denna artikel förklaras hur du kan förbättra din kommunikation med hästen genom känsla.
Feel & release – ett träningssystem med inbyggd belöning
Text: Leslie Desmond
Foto: Åsa Wikberg
Jag är helt inne på att visa människor hur de kan ”be och utbilda” sina hästar. Tidigare lärde sig de flesta av oss hur vi skulle befalla, tvinga och skrämma. Detta stämmer inte särskilt väl överens med hästens natur, men det finns det något annat som gör.
Genom att använda känslan, hästens eget språk, kan du uppnå det äkta partnerskapet med en häst som de flesta verkar vilja ha. Det går inte att köpa. Det existerar redan mellan hästar och människor på såväl en mental som fysisk nivå.
Horsemanship baserad på känsla och eftergift har en inbyggd belöning för hästen. Den belöning som verkligen spelar någon roll för hästen är varken att bli matad med socker, äpple eller morötter. Det kan verka så, men det är en illusion. Det saknas tvärtom inte bevis på att hästar som blir handmatade med godis är buffliga. Det beror på att konstant handmatande och bestraffning för att tränga sig och inte gå undan förvirrar hästen. En häst som behandlas på det sättet kan aldrig vara hundra procent säker på var dess hovar ska vara.
Hästar som belönas med mat är sällan väluppfostrade, varken till sättet eller hur de rör sig, varken på marken eller i sadeln. När godiset ges från en hink eller på marken, förbättras hästens uppförande genast.
I trettio år har jag sökt efter det bästa sättet att hantera och rida hästar. Liksom de flesta lärde jag mig att få hästar att göra saker genom tryck och eftergift. Men många gånger fann jag att för mycket tryck användes. Även när jag var mera erfaren, fann jag ofta att när jag upphörde med trycket som en belöning för korrekt respons, hade onödigt mycket styrka och tryck redan använts.
Coachade från sin stol
I unga år, i egenskap av en ambitiös tränare av hopp- och dressyrhästar, hade jag naturligtvis mindre tålamod och var mindre skicklig. Unga människor tycker inte om att medge det.
Så gissa om jag blev förvånad när jag ville gå till vänster och hästen ville gå till höger! Ibland kortade jag båda tyglarna för att stanna och hästen ökade istället farten. Det var fånigt av mig, men jag trodde att det var hästen som var förvirrad. Och samling? För att vara helt ärlig, det var bara en fjärran fantasi. En väl samlad häst ska se strålande vacker ut! Innan jag hade turen att korsa Bill Dorrances väg hade jag ingen aning om hur jag skulle uppnå det utan att göra hästen till ett nätt och jämnt hanterbart monster.
Bill var 89 år gammal då. Ibland red vi tillsammans, men oftast coachade han mig från sin stol. Bill var helt emot vissa idéer inom natural horsemanship-rörelsen; han kunde inte se något skäl till att göra ”det rätta lätt och det felaktiga svårt”. Livet är svårt nog för hästen utan allt det där, sa han. Istället tränade han sina elever att få hästen att lyckas från början.
Det är slöseri med tid att tänka på, leta efter och planera att hästen ska göra fel! Varför? Därför att, precis som med ett barn, när hästen förväntas att misslyckas, är det det han gör. Och då kommer onekligen de korrigeringar som jag inte vill göra garanterat att behövas! Ännu värre, när hästen förväntas göra fel, blir han nervös och spänd på grund av sin uppenbara oförmåga att förstå meningen med mina hjälper. Snart försvinner varje spår av elegans och spänst från hans rörelser.
Kom ihåg, när behovet av ständig korrigering är en del av planen, så har tränaren garanterat sitt jobb. Tänk på det…finns det någon ände på allt vad tränaren inte vill och måste korrigera när hästen förväntas att göra fel? Tränare som jobbar med känsla och eftergift varken behöver eller vill ha den sortens trygghet. Det finns något mycket bättre!
Känsla och eftergift
När du når en nivå där du tar fram det bästa hos varje häst som du hanterar och rider, är jobbtryggheten baserad på de grunder som leder till framgång varje gång. Känsla och eftergift är den snabbaste vägen jag har funnit för att lyckas med detta.
Bill Dorrance lämnade efter sig en annorlunda idé om hästtränarens jobb. ”Du måste göra det som är rätt uppenbart för hästen”, sa Bill. ”Den som tränar hästen måste göra saker och ting klart för hästen på mildast möjliga sätt.”
Det är här som den underbara effekten av känsla och eftergift kommer in som tränarens mest värdefulla redskap. Det är lätt nog för vem som helst att lära sig och börja arbeta med, om de vill. I följande artiklar kommer du att kunna läsa mer om den här metoden.
