Hur mycket vinner man då?

Har inte alla den där vännen som frågar “hur mycket vinner man då?”, “när får man komma och rida på din häst då?”. Haha, jag tycker det är ganska kul medan den frågande personen inte alls förstår nöjet utan är helt seriös.

Jag brukar förklara att westernridningen inte är så stor i Sverige. Det går absolut inte att jämföra med trav till exempel där summorna är enorma. Det är oftast sponsrade priser, allt handlar inte om pengar i näven. Så börjar man fundera över det här med sporten. Varför håller man på om man inte vill bli rik? För de flesta som har häst blir det snabbt en löjlig diskussion. Hästarna är ju allt. För det första ger det motion och träning utan att man egentligen tänker på det (stallskötsel, underhåll av hagar/byggnader, omvårdnad av häst, ridning, byggande av ridövningar, bärande på foder, osv.), man får frisk luft, harmoni och massa mera. 

Så kom följdande påstående, “hästar är ju en rikemanssport, barnen får hålla på bara för att det är kul”. Så ser inte jag det. Jag ser föräldrar som investerar i sina barn. De bygger upp ansvarstagande, omtänksamma individer som vet vad sårbarhet är. Det är dyrt, tillräckligt dyrt för ungdomar att inte ha råd med massa droger och dylikt. Men man får så mycket mer tillbaka och som min pappa alltid sagt “bara vi har mat på bordet, ingen blir lyckligare död bara för att man har pengar på banken”. Men sen ser det faktiskt också ut så i världen, att alla har inte råd. Så orättvist! Man måste tänka på det ibland om man som jag är så lyckligt lottad att få ha hästarna som en del i sitt liv. 

Så till det här med “när får jag komma och rida”-grejen. Vi har precis haft en diskussion där jag artigt svarat på det här med pengarna, hur mycket jag tränar och hur lite prispengar jag får i näven. Hur mycket slit och pengar jag själv lägger ner på min bästa vän. Hur många timmars finlir det ligger bakom min hästs träning. Tror du nu jag släpper upp en som aldrig ridit för att få prova lite barrel race. Hahaha, no way! Det tar år att bygga upp och en sekund att förstöra.

Varför håller jag fortfarande på med western då, om det är hästarna jag tycker om kan jag ju lika gärna hålla på med trav som faktiskt kan generera mycket mer pengar. Jag är en tävlingsmänniska, jag hat-älskar pulsen, det driver mig. Jag drömmer om att en dag bli så duktig att jag ska kunna kalla mig “barrel race tränare” och jag vill ta fram hästar som gynnar sporten, då behöver hästarna och jag visa att vi kan prestera för att uppnå de här två målen. Framförallt tycker både jag och min häst att tävlandet är så skoj. Jag tror också att när pengarna kommer in (som i trav) är det lätt att det blir fokus på just pengarna. Det är då det lätt pressas och fula metoder tas till. När glädjen i arbetet försvinner så är det dags att lägga av. Det gäller att komma ihåg varför man en gång började. Varje dag.

instagram: rosieellinor