Ibland måste man unna någon annan sina ögonstenar

Ibland måste man unna någon annan sina ögonstenar, ja det skrev en klok person på min facebook idag när jag berättade att Peanut flyttat vidare.

En process som pågått ganska länge, men det gäller att komma till rätt tidpunkt, eller egentligen finns det ingen rätt tidpunkt för MIG, jag ogillar verkligen att skiljas från djur, men idag kom dagen.
Trodde aldrig jag skulle skiljas från denna häst, men tillslut kom vi till en punkt där jag båda känner att vi är klara med varandra, inte känslomässigt, men på tävligsplatsen.Tanken slog mig redan för säkert ett år sedan, när jag satt och kollade på alla kort man har i kameran, datan, facebook och mobilen, så var det nästan bara på mig och Poncho, mindre och mindre Peanut och då kom känslan upp, att det kanske ändå är dags att börja fundera på att låta någon annan ta del av denna underbara häst. Hade Pippi funits i häst skepnad, så hade det varit Peanut, med sitt busiga sätt, nyfikenhet och otroligt snäll.
Vi har verkligen haft skoj ihop, för mig har han aldrig varit en tävlingsmaskin utan en av de jag tillbringat min fritid med. Sen har vi hittat på en massa ihop. Att ha en häst som kan vara en häst har varit viktigt. Träning och tävling har så klart varit en stor del, har hur mkt tävlingsbilder på oss ihop och speciellt stop bilder, där han är grym (enligt mig), ska samla ihop alla i en bok :)Sen blir han ju lite speciell som min första quarter, som jag bara fick för mig en dag att köpa, hittade en annons på nätet och en film, och jag såg bara en vacker häst. Visste inte ett skvatt om rasen eller om western ridning.
Men i Maj 2010 kom han till Sverige, ut kom min amerikanske ponny, pigg och med nyfikna ögon och ett stort HOWDI!!
Vi tävlade efter fem dagar, då hade jag provat att stoppa o spinna, det sistnämda fick mig att må så illa, så jösses. Vi fick 69,5 i score 😉
Och där började vår historia ihop, och sen har man fått prova så mkt saker, vunnit priser man aldrig trott, tagit medaljer, plaketter, ja mycket mycket mer än vad jag önskat. Och att börja rida “på kor” var också hans ide :), som han också gjorde bäst.
Han är en väldigt fysik häst som vill vara med, bära vantar. klias m.m.
Gud jag kan babbla på om honom hur länge som helst, men då hade ni nog somnat.Att hitta rätt person att sälja till är ju inte det lättaste heller, och att hitta någon som tänker lite som mig kring sina djur. Jag kommer inte ens ihåg hur jag och V kom i kontakt från början, men det har växt fram, hon har varit försiktig att hitta rätt häst, och jag rätt ägare. Och under vägen har det vuxit fram en tillit om Peanut.

Det var inte lätt idag, var där i morses och som vanligt var det bus med att sno min vante (vet inte om han missuppfatta att han inte är en hund). Sen fick jag en stund själv me honom då en massa tårar kom, men vet egentligen inte varför, Poncho stod en bit ifrån och lät oss ha vårt kramkalas. Sen hade dom sitt snack, grabbar emellan. Det blev en del gnäggande mellan dom när han sen åkte.

Ikväll är han installad och har tydligen redan flörtat in sig, precis som han gjorde i somras när Sujo hade sina ston på besök, då var casanovan Peanut givetvis en retsticka.

Tack för alla Peanut