Text och foto: John Moore Översättning: Lena Holmgren
[private]De flesta av oss har varit med om det någon gång, hästen som vägrar öppna munnen för att ta bettet, hästen som kastar upp huvudet i luften för att undfly tränsning, eller hästen som drar iväg i hagen så fort en person närmar sig med ett träns i handen. För att kunna korrigera problem som dessa måste vi försöka identifiera vad som först har orsakat dem. Sedan gäller att omedelbart vidta åtgärder för att undvika situationerna som skapar problemen. Men bara för att detta är löst behöver det inte betyda att tränsningsproblemet försvinner i en hast. Många gånger är beteendet så befäst att det har blivit en ovana, en betingad reflex. Så fort hästen får syn på tränset förknippar den det med obehag.
Att ändra ett invant beteende är ett tufft åtagande och för att lyckas gäller det att byta ut de gamla vanorna mot nya, vara konsekvent med dessa och aldrig återgå till det gamla. Vi måste komma ihåg att det är vi människor som uppfattar ett ”dåligt” beteende som just ett sådant, eftersom ett oönskat beteende går stick i stäv mot våra mål. En häst är till sin natur bekväm. De vill känna sig säkra och bekväma i alla situationer. För hästen är det då väldigt logiskt att undvika en situation som den upplever obehaglig. När ett hanteringsproblem uppstår är det nästan uteslutande människan som har skapat det, sällan eller aldrig är det rättvist att döma hästen.
För att få bukt med tränsningsproblem måste vi hitta de bakomliggande orsakerna och få dessa ur världen. Sedan gäller det att genom separata övningar, i en stegvis process, kunna korrigera problemen. De kombinerade övningarna ska resultera i en tränsningsteknik med syfte att ersätta hästens gamla, undvikande förhållningssätt till bett och träns mot en ny positiv och accepterande attityd till dessa.
Det är viktigt att notera att tränsningsövningarna också är väldigt bra att utöva på unghästar som aldrig tidigare tränsats. Övningarna utvecklar en bra och avslappnad attityd till bett och träns samt stärker tillit och förtroende mellan häst och människa.
Möjliga orsaker till problem
Tänk efter lite grann! Du ber din häst att acceptera en bit stål i munnen. Munnen är tillsammans med en punkt under svansen det mest sensitiva området på hästens kropp.
Ett träns håller stålbiten (bettet) på plats. Stålets bägge ändar är kopplade till ett par tyglar som i sin tur leder till ett par händer. I bästa fall har dessa händer den nödvändiga sensitivitet som krävs för att på ett mjukt sätt, utan att åsamka skada eller smärta, kunna kommunicera med hästen via dess känsliga mun.
I den här artikeln kommer jag inte att gå in på hur hårdhänta ryttare skapar okänsliga hästar. Här behandlar jag istället hur ryttare som dessa skapar svårtränsade hästar.
Vi börjar scenariot med en häst som har grimma på sig och väntar på att bli tränsad. Sätt dig in i dess situation för en stund. Har hästen redan här olustbetonade känslor av vad som komma skall? Är bettet iskallt? Gör bettet ont? Är din tränsningsteknik slarvig och störande? Är tränset justerat på ett felaktigt sätt så att det medför obehag? Har du ett konstant och för hårt tryck i tyglarna när du rider? Rycker du i bettet? Gör du någonting i din hantering som av en eller annan anledning framkallar obehag och bävan hos hästen? Ta dig en djup funderare på detta!
Många ryttare svarar nej på alla dessa frågor. Det gör de för att i deras stall eller ridklubb beter sig ”alla andra” på motsvarande sätt. I deras värld är det så vedertaget att det anses ”normalt” och rätt. Det är verkligen inte rätt och det är precis vad hästen försöker göra dig uppmärksam på, genom sitt ”dåliga” beteende. Självklart kan det finnas andra anledningar till att hästen undviker tränset. Det kan bero på fysiska åkommor, som till exempel tandbesvär. Fundera över och undersök alla möjliga orsaker till problemet. De punkter jag har nämnt är de mest vanliga.
Förbered tränsning
För att skapa en ny tränsningsteknik som medför att hästen accepterar såväl bett som träns lär jag ut nedanstående, förberedande steg.
Men först ett varningens ord: Några av delmomenten kan vara svåra och riskfyllda för både hästar och ryttare. I de allra flesta fall är det alltid bäst med praktisk undervisning vid inlärning av dessa moment. Att försöka läsa sig till framgång ger ofta ett mycket varierat resultat, beroende på individ, erfarenhet och kunskap. Stöter du på problem, stanna upp och sök kvalificerad hjälp hos en tränare, eller besök en av mina clinics. På dessa undervisar jag både hästar och ryttare i de olika delmomenten.
Nu till de olika stegen:
Innan du tränsar hästen, ska du vara säker på att den kan…
1) Sänka huvudet.
Jag börjar med att föra min hand längs nacken i riktning mot huvudet och lägger successivt mer och mer tryck i handen.
Om hästen sänker huvudet det allra minsta, tar jag omedelbart bort handen och tillåter hästen att röra sig nedåt, undan trycket. Om hästen tvärtom strävar mot trycket nyper jag med tumme och pekfinger i området precis bakom skallen tills hästen ger efter och sänker huvudet.
Det här är ofta lättare sagt än gjort och många som testar detta för första gången med en häst som vägrar ge efter påstår att det är omöjligt, men det är det inte! Kom ihåg en sak: Om hästen trycker mot, ge ingen eftergift. Men det minsta lilla den söker sig neråt, ta bort handen från nacken. Det är av största vikt att tillåta hästen gå undan för tryck. Målet är att med minsta uppmaning få den att sänka huvudet och behålla positionen under handen.
2) Böja nacken och för huvudet åt sidan ( så kallad ”lateral flexion”).
Jag står vid sidan av hästen och sträcker min arm underifrån till motstående sida av huvudet. Här pressar jag fingrarna mot kindpartiet (precis ovanför tänderna). Om hästen vägrar ge efter eller trycker mot mina fingrar ökar jag motståndet tills minsta lilla eftergift från hästen ges. Då avlägsnar jag genast mitt tryck från fingrarna. Precis som i föregående övning; den första eftergiften från hästen kanske är minimal men måste omedelbart belönas med att mitt tryck tas bort. Utifrån detta läge är det tålamod och upprepning av övningen som gäller. Fortsätt tills hästen slappnar av och följsamt flyttar sitt huvud hela vägen med minsta tryck från fingertopparna. När detta är uppnått, prova igen, men nu med ett grimskaft. I detta fall kommer trycket på kinden orsakas av att repgrimman ligger an på motsatta sidan av huvudet.
När hästen börjar vända sitt huvud mot dig, sluta att dra i repet, eller ännu hellre låt repet slacka. Om hästen har svårigheter att avancera från dina fingertoppar till repet, hjälp den genom att i en övergång använda båda teknikerna samtidigt tills det fungerar med bara repet.
3) Genomföra steg ett och två simultant.
Här använder jag min högra armbåge och underarm för att få hästen att sänka huvudet, genom att nyttja ovanstående metoder med tryck och eftergift. Med grimskaftet i vänster hand ber jag hästen att flytta sitt huvud i sidled mot mig. Sedan för jag min högra hand ner utefter sidan av hästens ansikte och ber den samtidigt hålla kvar huvudet där. Allt det här lär jag hästen för att den ska förstå i vilken position den ska ha sitt huvud vid tränsning. Metoden bygger upp tillit och förtroende samtidigt som hästen lär sig att koppla av i situationen.
4) Tillåta mig att massera tandköttet ovanför framtänderna.
Denna övning är mycket viktig för att kunna byta ut hästens gamla uppfattning om att ha ett främmande föremål i munnen mot ett nytt och avslappnat förhållningssätt till detta.
Jag börjar med att stoppa in fingrarna i mungipan och ser till att hålla dem högt ovanför tänderna. Sedan för jag fingrarna längs tandköttet på ovansidan till området vid framtänderna. Här masserar jag tandköttet med pekfingret. Det är en god idé att först fukta fingret med hästens saliv för att smörja och undvika irritation. Inledningsvis kanske hästen höjer huvudet och försöker undfly den ovana situationen, men den slutar snart med detta när den inser att denna massage känns bra. I själva verket frigörs endorfiner vilket gör hästen avslappnad och skapar en positiv inställning till aktiviteten. Jag fortsätter med detta samtidigt som jag försiktigt ber hästen att sänka huvudet och hamna i en avslappnad position lämplig för tränsning.
Det här är övningar som ska utföras dagligen vid flera tillfällen och definitivt inte bara vid tränsning. Hästen lär sig att uppskatta detta förfarande och ser det som en njutbar stund tillsammans med dig, den förknippar inte situationen med tränsning. Denna metod är värdefull att ha i bagaget om hästen händelsevis skulle falla tillbaka i gamla vanor.
5) Öppna munnen när jag för in min vänstra tumme i mungipan.
När jag står bredvid hästen sänker jag dess huvud med min högra armbåge och underarm. Därefter för jag min högra hand ner längs den högra sidan av hästens ansikte med avsikt att bibehålla den ”lateralt flexade” positionen med hjälp av mina fingertoppar. Sedan håller jag om hästens käke med min vänstra handflata och stoppar in vänster tumme i den tandlösa delen av hästens mun där bettet ska ligga. Det sist nämnda har hästen svårt att förhindra. Trots en sammanbiten käke finns möjlighet att stoppa in tummen i det tandlösa området. Om hästen lyfter huvudet eller försöker komma undan, sänk huvudet igen och återgå till utgångspositionen. Detta måste ske snabbt och här gäller att ha ”timing”. Du får inte tillåta hästen att komma undan så pass länge att den hinner samla sina tankar och därmed uppfatta undanmanövern som en belöning. Om hästen försöker undkomma ska den inte få uppleva någon eftergift innan den tagit tillbaka huvudet till rätt position – och detta ska ske så snabbt som möjligt.
När min tumme är på plats för jag den upp mot gommen i överkäken, vilket får hästen att öppna munnen och tugga. När detta sker, ta bort tummen direkt. Stundtals kan hästen ge dig en tuff utmaning med detta men generellt sett så går denna övning ganska smidigt. Om du repeterar momentet flera gånger om dagen så lär sig hästen snart att när du stoppar tummen i dess mun är det en signal att öppna munnen.
Med samtliga dessa övningar gäller att ha bra timing. Om hästen försöker kasta sig eller fly undan när du avslutar ett moment har du gått för fort fram eller korrigerat vid fel tidpunkt. Hästen måste vara lugn och avspänd efter varje övning. Kan inte detta uppnås, sluta genast och ta expertis till hjälp. Annars riskerar du att förvärra problemet.
6) Repetera och gå tillbaka
Bara för att hästen gör rätt en gång betyder det inte att beteendet är befäst i dess hjärna. Speciellt inte om du försöker byta ut ett invant ”dåligt” beteende mot ett nytt bra. Genomför övningarna ofta och som separata moment. Tänk dessutom på att oftast hålla övningarna skilda från det egentliga syftet, d v s själva tränsningen. Varje ny övning bygger på den tidigare. Får du problem finns bara en sak att göra, ta ett steg tillbaka och se till att det momentet blir riktigt befäst innan du går vidare.
Ovanstående övningar kan med fördel läras ut till unghästar långt innan de är färdiga för utrustning. Metoderna lär dem att automatiskt och avslappnat inta en korrekt position inför tränsning. Detta tillsammans med goda ridkunskaper ger en lugn och balanserad häst som inte blir rädd och undflyende vid åsynen av bett och träns.
Tränsning
När du kan utföra de förberedande tränsningsövningarna på ett smidigt och konsekvent sätt är du redo att be hästen använda sitt nya beteende i tränsningsprocessen.
Vi har nu kommit till en punkt där hästen uppfattar de förberedande tränsningsövningarna som ganska trevliga och avdramatiserade. Troligtvis kommer hästen någon gång att falla tillbaka till de gamla vanorna. Men då har du med dessa nya metoder en mycket lättare väg att hitta rätt igen. Ju mer du övar ju lättare blir det för både dig och hästen att befästa det nya, korrekta beteendet.
Steg 1:
Jag har ordning på utrustningen, med vänster hand håller jag om nackremmen (längst upp på tränset) och tyglarna hänger samlade över min vänstra arm. Grimman får sitta kvar ifall jag behöver få snabb kontroll över hästen. Jag ställer mig vid sidan av den och håller tränset med vänster hand strax under, vid sidan av hästens nacke. Samtidigt sträcker jag höger hand över nacken och fattar tag i nackremmen på tränset. Tyglarna hänger fortfarande över vänster arm (fig 12). Om hästen lyfter huvudet använder jag min högra armbåge och underarm för att sänka det igen. Försöker hästen fly åt höger tar jag tag i grimskaftet för att få tillbaka den i rätt position.
Steg 2:
Håll i tränsets nackrem och för hästens mule genom tränset, låt bettet hänga löst under och bakom hakan. Här kan det gamla undflyende beteendet dyka upp igen. Därför ska denna fas repeteras väldigt ofta; närma dig hästen, få den i rätt tränsningsposition (enligt ovan), placera tränset som i steg 1 och för därefter mulen genom tränset samtidigt som hästen bibehåller positionen. Fortsätt inte med ytterligare steg förrän allting, fram till hit, fungerar bra. Repetera många gånger varje dag tills det blir naturligt för dig och din häst.
Steg 3:
Här är vi redo att sätta in bettet i hästens mun. Använd dig av tekniken från steg 2. Sedan håller du din vänstra handflata om hästens käke och stöder den del av bettet som hästen ska ha i munnen med dina fingertoppar. Tränsets vikt hålls uppe av din högra hand. Placera vänster tumme i sidan av munnen och vicka lite grand tills hästen öppnar munnen. När detta sker, höj tränset med höger hand och guida försiktigt bettet in i munnen med vänsterhandens fingrar.
Efter att bettet åker in, växla händer och håll upp tränset med vänster hand. Böj fram höger öra med din högra hand samtidigt som du höjer tränset tillräckligt för att få örat under nackremmen. Sedan gör du samma manöver med vänster öra. Sträck pannluggen, justera tränset, smek hästen och låt den stå en stund med bettet i munnen. Det här är ett viktigt steg. Om hästen inte är van vid bett och träns är det av stor betydelse att låta den stå kvar med utrustningen tills den är helt avslappnad och bekväm i situationen. Först då tar du av tränset.
Med grimman kvar under tränset har du möjlighet att binda hästen en stund eller gå en promenad. Även här måste hästen vara avspänd och känna sig bekväm innan utrustningen tas bort.
Jag har erfarenhet av mycket svåra tränsningsfall där jag inledningsvis i processen har bytt ut bettet mot ett rep. Detta med stor framgång då ett mjukt rep inte orsakar samma obehag mot hästens tänder som ett bett kan göra.
När hästen är tränsad, behåll grimman på. Det är en klar fördel när man jobbar med denna typ av problem. Får hästen möjlighet att fly från dig under arbetets gång dyker genast nya svårigheter upp. Om du har en häst med tränsningsproblem är det bra att fortfarande ha grimman på under tränset. Jag lämnar gärna grimman på när jag rider en häst med tränsningsproblem, då kan jag kontrollera den både vid tränsning och när jag tar av tränset. Om hästen försöker komma undan när man tränsar och när man tar av tränset skapar detta nya problem, därför är det bäst att låta grimman vara på. Många hästar med tränsningsproblem har redan utvecklat ett mönster med undanmanöver och med grimman så på så ser den att det inte lönar sig längre.
Så snart hästen beter sig som du vill under tränsningsprocessen och du inte märker någon rädsla eller motstånd hos den är det dags att plocka bort grimman. Det finns också ett sätt att få av en repgrimma även när hästen är tränsad, men det får jag visa på en clinic.
Tränsa av
Ibland ser jag människor tränsa av sina hästar på det mest olämpliga sätt. Bettet dras så hårt ur munnen att det skramlar om tänderna. Ofta när jag arbetar en häst med tränsningsproblem har den dåliga erfarenheter från just avtränsningen. När bettet rasslar ut ur munnen kastar hästen upp huvudet i luften och försöker fly undan. Obehaget som uppstår när bettet dras mellan tänderna är ytterligare en orsak till att hästen utvecklar rädsla för bettet. Detta i sin tur skapar ofta tränsningsproblem. Alltså, GÖR ALDRIG PÅ DET VISET! Du kommer att förstöra allt du har byggt upp.
När du tränsar av en häst; för nackremmen på tränset över hästens öron och håll emot tränsets vikt med din högra hand. Sänk sedan höger hand tillräckligt mycket för att tillåta hästen att självmant släppa bettet. LÅT ALLTID HÄSTEN SJÄLVMANT SLÄPPA BETTET.
Ha tålamod. Om det tar hästen några sekunder betyder det bara att den är avslappnad och det är ju precis det tillstånd du vill ha den i. Hästen måste vara avslappnad i käken för att kunna släppa bettet.
Slutsats…
Alla aktiviteter som görs tillsammans med hästen måste vara en positiv upplevelse för alla inblandade, det gäller förstås även på- och avtränsning. Hästar med dåliga erfarenheter från bett, träns och hårdhänta ryttare behöver allt ditt tålamod, din kunskap och din förståelse om den ska vända ett negativt beteende till ett positivt sådant. I alla lägen måste du behålla ditt lugn och vara fokuserad när du arbetar igenom ovanstående övningar. Kom ihåg att alltid ge eftergift (belöning) så fort hästen ger efter det minsta lilla. En häst som förknippar ett främmande föremål i munnen med rädsla och ängslan måste omprogrammeras så att den istället associerar föremålet med positiva känslor. Detta är nyckeln till framgång.
Korrigera problem som dessa är inte gjort i en handvändning. Att träna och hantera hästar, särskilt individer med problem, är i grunden farligt. Så var försiktig! Om du känner dig osäker, obekväm eller upplever att du inte har tillräcklig kunskap, sök professionell hjälp eller besök mig på någon av mina clinics för att få råd och praktisk träning i de olika stegen. All lycka till dig och din häst och än en gång, ta det försiktigt.