kroppskomplex i stallet

Hej på Er!

Jag satt precis och kollade igenom min mail. Bland all reklam gömde sig ett intressant mail. Ett anonymt mail från en tjej i unga tonåren. Jag läste nyfiket om tjejens tankar. Det handlade om kroppskomplex, om hur hon kände att stallet blivit “ett hektiskt ställe där man aldrig kan bli fin, eller bra nog”. Det vände sig i magen på mig. Jag skulle bara vilja krama henne och berätta om hur vacker hon är, hur stort hjärta hon har som uppmärksammat att det sårar även andra personer än henne själv.

Innerst inne vet jag hur tufft det kan vara om man är några unga tjejer i samma stall. Allt jämförs. Vem har finast ponny? Vem har snällast förädrar? Vem har flest killar efter sig? Det är hela tiden en tävling och går det för bra så får man höra att man haft allt servat osv. Ingen når framgång i hästsporten utan att jobba för det. Vissa får en mer rutinerad ponny och har föräldrar som har råd att betala träningar till höger och vänster. Vissa är bara glada för att ha en egen ponny och kanske inte alls har några mål på tävlingsbanan eller så krigar de fram till sitt mål. Oavsett så ska man visa tacksamhet mot de som gör det möjligt. Att få en rutinerad “dyr” ponny behöver inte innebära mindre slit, tvärtom så kan det vara svårare att samarbeta med en individ som “kan själv”. Jag ljuger om jag säger att pengar inte är en fördel i hästvärlden. Jag ljuger också om jag påstår att man inte kan komma lika långt.

Kvinnors kroppar är en utsatt måltavla. Vi tjejer skapar komplex för varandra, det går liksom moden om hur man ska se ut. Jag har själv haft komplex, jag har tittat på andra tjejer och undrat hur de kan ha så tur. Jag har varit osäker på mig själv i tonåren precis som många andra men jag har aldrig svikit min kropp. Den finns där för mig, den är stark, den bär mig genom livet och den kommer antagligen förändras många gånger under min livsperiod.

Jag tränar min kropp för att bli bättre i min ridning. Jag har ingen tanke på om jag har magrutor och tonade armar eller inte. Det kommer ibland och försvinner ibland, det är inget jag lägger energi på för det är inte utseendet jag vill åt utan det är resultaten och förbättringarna i min ridning. Jag känner av skillnaden och det är mitt mål med min träning utöver hästarna.

Hur man ser ut och hur träning ger resultat är ofta genetiskt. Det är fint med olika kroppar och alla gillar olika. Hemligheten är personligheten och utstrålningen. Den lyser igenom vackrast av alla fördelar på din kropp. Stå upp för varandra, var tacksam och ha kul. Ett ärligt skratt smittar!

Jag har kommit till en fas i livet där jag släppt alla tankar på utseendefixering. Jag går ofta med håret i en slarvig fläta, osminkad i smutsiga stallkläder från dagens äventyr. Det är min vardag och jag har inga problem med att springa in på ica precis så. Det är ju jag, det är den mest ärliga bilden av mig själv. Sen tycker jag såklart att det är jättekul att göra mig iordning om man ska på något speciellt.

Så, mina krav på min kropp är till för min ridning som jag delar med mina hästar. Jag ser till att underlätta för dem i form av att vara tränad för våra uppgifter samt att vara rak och mjuk i min kropp, så den kollas igenom ganska regelbundet så jag inte belastar dem snett. De två kraven är mina byggstenar. Det är ju precis som när man letar häst, inte köper man den som är finast i kroppen utan man tar den som är finast i huvudet, den som har störst hjärta. Tänk likadant med vänner!

Kom ihåg att bygga upp varandra! “It’s nice to be important- but it’s more important to be nice”. Det är ett motto att leva efter, ta vara på tonårstiden i stallet. Se till att bli ett riktigt starkt tjejgäng istället och gör Er av med energitjuvar.

Girlpower!

Glöm ej titta in min instagram rosieellinor för mer vardaglig uppdatering.

/Rosie