Läromästaren

Jag satt och tänkte på en sak här om veckan. Det handlade om ordet “läromästare”. Både jag och pappa får otroligt mycket samtal från kontakter som söker eller ska sälja hästar. Väldigt ofta landar ordet “läromästare” på våra tungor.

Vad är en läromästare?

Jo, det är såklart en häst som är mästare på att lära ut. Det ska vara en häst som är ärlig och som vill visa dig vägen, han vill göra rätt. Där i från finns det ungefär tusen vägar till målet.

Om vi säger så här; alla “läromästare” passar inte alla ryttare. För en ryttare på nybörjarnivå kanske en viss häst fungerar perfekt, men för en rutinerad ryttare så ger samma häst ingenting, kanske kan till och med ryttaren lära hästen ett och annat. Eller så är “finessen” lite utsuddad för att bli en mildare variant för den oerfarne. Man får tänka steget längre. Vad vill du lära dig? Gengren “western” är så sjukt bred. Man hittar oändligt många olika grenar, vilket ska matchas med ungefär lika många olika typer av hästar. Så hur generaliserar man en “läromästare i western”?

För en person som inte är så insatt i vår sport westernridningen så förstår jag att det lätt kan ställa till huvudbry. Många blir ju rent ut sagt chockade när de inser bredden. Därför har jag full förståelse för att det kanske inte alltid blir som man tänkt sig. Det är klurigt!

Har man ridit mycket och förstår vad man ger sig in på så kan det bli hur bra som helst. Det är ju tanken! Sedan har vi flera exempel på människor som till exempel vill ta upp ridningen på äldre dagar. En person som kanske ridit mycket engelskt i sitt tidigare liv och nu vill ha en “trygg” westernhäst. Budgeten på våra hästar ligger ju tyvärr lite lägre i Sverige än på de engelska hästarna. Så många före detta engelska ryttare lyfter inte på ögonbrynen över en häst som vi westernfolk tycker ligger lite högre i pris. Därför unnar de sig en “bra läromästare” och det är ju super, men det leder inte till guld och gröna skogar om inte du lär dig att manövrera den. Istället kan man bli rädd, för man har köpt “för mycket häst”.

Jag själv har aldrig ägt en “läromästare på hög nivå”. Däremot har jag fått äran att få sitta på några och känslan är ju helt oslagbar. När man känner att det klickar och att hästen verkligen bär dig, magi. Har man också en coach bredvid som kan hästen och som kan guida Er ihop så man får ut så mycket som möjligt så är det top notch. Något alla borde få uppleva någon gång i livet.

Så kommer vi till några alternativ man stött på genom åren. (Nu låter jag väldigt gammal i mina 23 år.)

Har man köpt en läromästare inom cutting och vill lära sig att börja rida på boskap genom lite team sorting så gäller det att hålla i hatten. De är elektriska hästar, vänder en ko och hästen gör det samma så går det fort. Man kan inte köra som i en folkvagn när man köpt en ferrari. Då måste man få hjälp om man vill ha nytta av pengarna man betalt för hästen.

Kanske går man på en nitlott. Där säljarna utnyttjat ordet “läromästare” och hem kommer en häst som lär dig alla möjliga atletiska avskickningar. Den hästen kommer också lära dig något, kanske att det inte ens var hästar du ville hålla på med. Det vore ju synd, men det är inte helt ovanligt. Alla borde få uppleva en riktig “bästa vän” i en häst, man blir typ religös.

Vissa väljer ett annat alternativ. Att köpa en unghäst och sedan skicka den till en tränare som är inriktad på det du vill ha hästen till. Där efter tar man lektioner för tränaren som ridit in hästen och lär sig tillsammans. Många tycker den varianten är bra om man inte har bråttom. Man får nog mycket med sig till nästa häst.

Eller så köper man en (oftast) äldre häst som varit med på mycket. Den kanske inte är bäst på något men den är bra på mycket. Den är trygg i huvudet och har kanske inte lika mycket “nerv” som “storfräsarhästarna”. Den här hästen må lära dig mycket om livet, om ödmjukhet. Det kanske är det som gör just den här hästen som “läromästare” för dig.

Vi har inte lika tätt med westernridskolor som vanliga engelska ridskolor, långt ifrån. Men de vi har kan ofta introducera bredden vi har på våra olika grenar och typer av hästar. Där kan man ofta få ett hum om vad man tycker sig passa bäst. För att sedan ta nästa steg med mer kött på benen.

Så hur ska man tänka vid ordet “läromästare”? För det första så är inte uttrycket fel om hästen är bra på att lära ut något. Frågan är ju bara vad den är bra på. Man ska ställa mycket frågor till säljaren och bra är ju om någon som vet vad hästen ska gå för är med om man inte riktigt har koll själv. För jag tror också att ordet ibland används mer än nödvändigt. Det är ofta lätt att sälja en häst som är stämplad “läromästare” till någon som inte är så erfaren, för det låter ju bra, eller hur?