LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Hallå på Er!
Igår jobbade jag mitt sista pass för några dagar framöver, ledig fram till söndagkväll. De dagarna kommer fyllas med hästlukt upp över öronen. Tyvärr så springer ju de lediga dagarna i väg så otroligt fort. På söndag får man tvätta av sig smutsen och trycka på de trötta benen ett par rena jeans. Då är man tillbaka i godisaffären igen. Men innan dess ska mycket hinnas med 🙂
I helgen kommer en av familjens bästa vänner på besök, Jason. Vi ska träna en del roping så ni kommer nog uppdateras. Det gäller att passa på när man har en så sjukt skicklig roper på hemmaplan!
Äntligen kommer värmen, ljuset och träningarna. Vi mjukstartar lite med Jason som sagt, i början av maj börjar resorna. Våra hästar hemma är vi väldigt bortskämda med när det gäller lastning, vi har ingen som är särskillt komplicerad. De traskar glatt på när grimskaftet slängs över ryggen. Jag laddade upp ett klipp på min facebook här om dagen som fick sig lite uppmärksamhet då jag backade upp min ponny lös. Jag fick en del kommentarer och meddelanden om att folk hade problem med att få upp sina hästar på transporten. Jag är medveten om att lastning kan vara ett väldigt stort projekt då jag varit med pappa på många uppdrag där olika sorters människor behövt hjälp att lasta sina hästar. Jag själv har haft problem med mina, pappa har haft problem med sina och så vidare.
Problem kan uppstå på olika vis, det kan vara brist på ledarskap eller förtroende som gör att hästen börjar testa, det kan ha hänt en olycka som gjort att hästen blivit rädd, du kan utstråla en osäker energi som gör att hästen speglar dig, eller så kan hästen bara ha lärt sig att komma undan, det finns en hel del olika anledningar och det viktigaste för att lösa problemet är att ta reda på varför hästen beter sig som den gör. En rädd/osäker häst får man försöka vinna förtroendet för, en bufflig häst får man påminna lite om hur man beter sig bland folk. Det kan man börja med “utanför” transporten. Att lasta hästar som inte vill kan bli riktigt riktigt farligt. Se till att vara utrustade säkert, skor med stålhättor är viktigt och en repgrimma brukar vara bra. På unga hästar eller hästar som kastar sig brukar vi alltid sätta en halsring på av säkerhetsskäl.
En historia som är ganska rolig när vi pratar om det här med lastning var ju när vi hjälpte till med en ponny som inte ville lastas. När han väl kom på var han väldigt orolig i transporten så pappa bestämde sig för att åka med en liten bit där inne för att se vad som försiggick. Det tog inte många minuter innan han fick ringa in till bilen och be dem stanna . När de stannade efter en stund släpptes en åksjuk, vit Charlie ut från transporten. “Det var den värsta j*la åktur man kunnat tänka sig”. Haha, gångerna efter blev det körlektioner istället. Därefter gick hästen på utan problem!
En grej som känns ganska bekant bland de flesta är ju det här med kontunitet. Vanligtvis lastas hästen bara när man ska någonstans. Då är det ofta tidsbegränsat hur lång tid lastningen får ta. Man är antagligen förväntansfull på vad som komma skall och inget får ju gå fel nu. Nu måste hästen gå på. Ofta dyker de här OM-tankarna upp i huvudet vilket gör att man utstrålar en felaktig energi och ens tålamod har nog sett ljusare dagar. Hästen får kanske tillslut tvingas på. När ni ska hem är både du och hästen trötta, den där linan bakom rumpan som är så smidig kanske tas till igen. Sedan ser den inte en transport innan ni ska iväg nästa gång. Ibland är även oturen framme och då kanske det krävs att komma iväg till en veterinärstation för att rädda livet på hästen. Då handlar det helt plötsligt om liv och död.
Det är kul att lastträna när det går bra och man kan avancera det lite med olika tricks och så. Snäppa upp kraven och ha utvecklande mål. För vissa skulle det vara ett skutt till himlen att kunna lasta sin häst på egen hand, sätt upp det som mål då. Allt går att genomföra med rätt inställning. Ta hjälp om det behövs, det ska inte vara en jobbig sak, det ska inte begränsa Er!
Hur lasttränar man en häst då? Du bör ha ett bra ledarskap gentemot din häst, där börjar allt. Ni måste kunna kommunicera med varandra. Välj en dag där du är på ganska bra humör. En dag då du har tid. Se till att försöka göra miljön så behaglig som möjligt för dig och hästen. Försök att inte göra en stor grej av det, bjud in hästen till samarbete. Visa hästen vad du menar och ställ mellanväggen åt sidan om det behövs när ni går på. Traska rätt in före din häst, den ska följa din rygg. Vänd dig inte om och dra utan försök bara att gå som vanligt in. Vänder man sig mot hästen så betyder det ju ofta stanna eller kanske till och med backa. Då kan man ju inte stå och dra i hästen, det blir dubbla budskap. Backa ut och gå in några gånger så kanske det räcker för dagen. Det gäller att inte överfylla hästen med information utan lagom är bra nog. På det här sättet börjar vi innan ett problem har eskalerat.
Hur går man tillväga om problemet redan uppstått nu då? Till att börja med, behåll lugnet! Brusa inte upp, tro inte att du kan vinna en styrkefight mot en häst. Du måste studera den, tänka som den och överlista den. Du får vinna mot den med din hjärna. När konsten tar slut tar våldet vid. Om hästen jävlas med dig måste den ha en tillrättavisning, men man ska inte straffa hästen om den gör fel när den inte vet vad som är rätt. Många står också och berömmer sin häst alldeles för mycket vid fel tillfällen. Säg bra när den gör rätt, inte halvdant. Då är det lättare att komma till resultat. Syftet är ju trots allt att hästen ska känna sig lugn och trygg i kärran, det förutsätter att den som lastar också är det. Framför allt, låt det ta sin tid och har man tillgång till trailer så se till att lasta ibland. Låt hästen stå en stund med dig i transporten, det behöver inte hända saker hela tiden utan den kan få stå där tills den är lugn. Är man osäker så är det bäst att ta hjälp av någon med kunskap och erfarenhet!
Det viktigaste av allt är nog att inte ge upp, lämna aldrig transporten med hästen som segrare. Uppnå dina realistiska mål du satt upp. Jag vet själv hur jag stått timvis i regn och mörker med tårar av hopplöshet rinnande ner för kinderna. Jag vet hur obehagligt det kan bli när ens värdefullaste vän slår halvt ihjäl sig beroende på en grej som man själv valt att den ska göra. När det känns som att det inte är värt det. Som Success, när hon var runt tre år hände två (för mig) otäcka saker. Första gången gick hon över bommen, vi skulle åka på vår första träning och hon hängde där. Utan panikutlösning på bommarna. Hon klarade sig bra och vi fick ut henne, kollat henne och in henne igen. Jag lärde mig vikten av att knyta hästen kort och jag fick med mig en mening av papi jag haft stor nytta av. “bind hästen så kort att den inte får upp huvudet så högt, får den inte upp huvudet så kommer inte benen över, oftast…”. Det är ju ganska logiskt egentligen men det fick jag lära mig den hårda vägen. Success har även kastat sig någon gång och slagit upp sig lite men det har aldrig varit någon fara, hon kände lite på det och kom underfund med att det inte var någon idé. Nu går hon alltid på och står som ett ljus, om jag vågar säga så 😉 När olyckor med djur är framme blir jag i stunden väldigt lugn, jag klarar av att tänka klart och försöker få problemen lösta. Men i efter hand kan nerverna flippa lite, som idag när jag tänker tillbaka på hur Success hängde över bommen så kan kroppen börja skaka som sjutton 3,5 år senare.
Djuren är ju trots allt det finaste i livet. Känslan av att ett djur släpper alla sina hämningar för att göra det du ber den om, hur fint är inte det? Ta tillvara på det och utnyttja inte deras godtrohet.
