Lemays new place

I nästan femton år har paret LeMay, Rick och Maj-Britt, legat i toppen av skandinavisk reining. Den här artikeln speglar nuet hos ett dedikerat, målmedvetet, erfaret och kunnigt par.
Paret LeMay, har utvecklat strategier och rutiner helt utifrån hästarnas behov för att de ska kunna bli elitindivider i den sport som kommit att bli parets livstil, reiningen.

LR 7/2009
Text och foto: Mia Kristoffersson

[private]

Efter att ha kört fel, hittade jag så småningom den lilla grusvägen som leder upp till paret Lemays nya gård. Ja ny och ny, dom har ju faktiskt bott här i snart tre år. Men resan till det gården är idag har varit både lång och arbetsam. Om någon undrat varför dom tävlat lite mindre den senaste tiden, så kan vi avslöja att målarpenslar, hammare, murslevar och gräsklippning nu ingår som en stor tidskrävande del av deras vardag. Men det blir snart ändring, gården har nämligen börjat ta form och hela stället andas enkelhet, renhet, funktion och trivsel. Och då pratar vi om en gård i korsvirke från förrförra århundradet.
Paret LeMay har lyckats kombinera den ursprungliga charmen, med dagens krav på bekvämlighet och enkel skötsel, vilket krävs för att kunna både föda upp och träna reininghästar av världsklass.

Välkommen

Rick möter mig i dörren när jag kör in på den välräfsade gårdsplanen. Skänker min egen ogräsbevuxna gårdsplan en tanke, men glömmer snabbt dåliga samveten och kliver in i hallen. Innanför tröskeln inser jag att i detta hemmet, råder dansk enkelhet, med öppna ytor, rena material, ljusa färger och givetvis väggdekorationer och bronsstatyer i mängder från alla vinster under åren.
Jag får veta att nedervåningen står på tur för en totalrenovering redan nästkommande vecka. Fler väggar ska rivas och nya innertak, väggar och klinker på alla golv ska till. Nya skåp till det öppna köket står också på listan.
Nedervåningen hade fått ett nytt stort och ljust badrum. Maj-Britt berättade om det som fanns i huset när dom köpte det;
– Det var precis att Rick fick plats, om han backade in, bara någon kvadratmeter stort. Vi har handlat en del på Blocket och badrummet är ett visningsbadrum från en utställning. Man får ju jättebra kvalitet till en mycket rimligare summa.
En del fynd har dom gjort, de letade till exempel efter en dörr och det slutade med att de kom hem med dörr och ett 20-tal fönster, som passade som handen i handsken in i det övriga.
Mycket fönster har det blivit och det har bidragit till ett ljust och luftigt hem.
Vi fortsätter till ovanvåningen och här är allt färdigt – enkelt, mysigt och jättesnyggt.
I mun på varandra skrattar dom och berättar att dom kallar detta för sitt ”egoistic room”. Hela övervåningen på huset är nämligen ett enda rum, deras sovrum. En soffa står placerad på snedden bortanför sängen. Så fort vi kommer upp sjunker Rick ner i soffan medan Maj-Britt visar sitt favoritstället; en garderob att gå in i.
–Vi behöver en så stor garderob, Rick har så mycket kläder han använder när han är domare, ursäktar sig Maj-Britt och skr­attar.
På vägen ut berättar dom om vedermödor på vägen i byggandet. Gården var bland annat täckt av korrugerad plåt i stort sett överallt. När den plockades ner fick det mesta av de murade väggarna muras om. Nästan varenda tegelsten av det gamla är urplockad och ditsatt igen.
När man gjorde det nya badrummet blev porslinet över från det gamla och man bestämde sig för att bygga en toalett i stallet, enkelt! Ända tills man insåg att det måste dras avloppssrör och vatten ut även till detta utrymme. Så har det varit litegrann hela vägen, en ny idé skapar betydligt mer arbete än man räknar med.
Men idag fungerar gården fullt ut. Det första man byggde var stallet till fölstona. Ett luftigt stort stall med jätteboxar och egen utgång i varje box.
– Vi behövde bara stänga dörrarna en gång förra vintern, annars har det stått öppet dygnet runt. Hästarna mår jättebra av att kunna röra sig fritt och står faktiskt mest inne när det är riktigt varmt eller möjligen vräker ner. Annars är dom mest ute, berättar Rick.
– Fast vi är noga med rutinerna, dom fodras flera gånger per dag, året runt även med lite hö under sommaren. Det är en viktig social bit för fölungarna och det torra höet håller ordning på hästarnas magar, säger Maj-Britt
Snett ovanför sto-stallet har det byggts en gästlägenhet, som för tillfället hyrs av Sofia, som har varit hos paret till och från under flera år. Ursprungligen var den tänkt att bli kontor och vaktrum för fölningar. Man har nämligen fri sikt ner i stallet genom tre höga fönster. Så fölvakt det får tillsvidare den inneboende vara.
När vi går vidare genom stallet pratar vi en hel del om utfodring, tillskott och skötsel i största allmänhet. Inget lämnas åt slumpen, rutiner, tider, foder, tillskott, veterinärvård, massage, hovslagare och sist men inte minst träningen schemaläggs och journalförs. Man inser att tur har mycket lite att göra med parets framgångar genom åren. Hållbara högpresterande hästar kräver både underhåll, kärlek, träning och en genomtänkt strategi.
–Visst är det viktigt att hästen har en korrekt kroppsbyggnad och ett psyke anpassat för tävling, men sen handlar det i lika stor utsträckning om att kunna förvalta och utveckla det. Det är lätt att förstöra en häst och det är svårt att få den att fungera igen om det gått åt skogen med nånting, konstaterar Maj-Britt.
I direkt anslutning till sto-stallet ligger foderrum och sadelkammare.
– Det är inte färdigt än, ursäktar Rick, men nu fungerar det i alla fall.
– Det har varit otroligt mycket jobb att få till dom här ytorna. Bara ifrån sto-stallet tog vi ut drygt 30 kubikmeter material innan vi kunde gjuta nytt och bygga boxar.
– Det är lika härinne, ja du vet ju hur det ser ut i gamla lagårdar, så såg det ut här också, fortsätter han.
När vi kommer in i sadelkammaren som ligger innanför foderrummet, pekar Rick på ett stort fyrkantigt skåp och berättar att dom gör sin egen semin.
– Det är viktigt att den är kroppstempererad vid inseminering.
Paret Lemay har sedan flera år valt att använda inseminering som avelsmetod för både sina egna och andras ston. Båda två är eniga om att det för deras del är det bästa ur flera aspekter.
Ingen risk för könsjukdomar eller andra sjukdomar, dessutom är det betydligt lättare att hantera för en person, något som är ett måste då Rick reser upp emot hundra dagar per år. Det är domaruppdrag, clinics och tävlingar.
– Då måste allt här hemma vara anpassat för att Maj-Britt ska hinna och orka sköta allt själv. Och det gäller inte bara avelsbiten, fortsätter Rick. Detsamma gäller med antalet träningshästar. Kan vi ska vi försöka hålla det ner till två max tre hästar åt gången. Då både hinner vi och orkar med.

Många idéer

Rick och Maj-Britt tänker framåt och strävar efter en lugnare tillvaro med mindre träning och tävling och mer utbildning av ryttare och deras hästar. Det spånas många idéer under timmarna jag är på besök och flera av dem ligger inte så långt borta tidsmässigt. Men för stunden är det viktigaste momentet att få färdigt gården och bostaden, för att sedan åter kunna koncentrera sig på kärnverksamheten.
Bortanför sto-stallet ligger ”kill-stallet”. Det är där både Jacki Little Favor och gårdens flaggskepp, hingsten Dun It With Charm bor. Denna del är helt nybyggd och har murade väggar ända upp och traditionella boxfronter med plastplank som fyllning. Taket som delvis är en förlängning av det gamla har fått en mindre vinkel och är till hälften av ljusgenomsläpplig plast. Det blir en väldigt öppen och ljus känsla och Maj-britt berättar att det funkar så bra att hon knappt behöver tända om det är klart månljus när hon kvällsfodrar. För mörka kvällar har man satt upp gammaldags stallyktor som nattlampor. Gången i det här stallet är fortfarande av jord, men så småningom ska det bli en platta även här är det tänkt.
– Fast det är väldigt trevligt att stå här med hästarna inflikar Rick, det är mjukt och blir aldrig halt när man spolar hästarna. –Vi har ju redan lagt in dräneringen, så avrinningen fungerar fint, säger han
Förutom Jacki och Charm bor även träningshästarna i detta stallet. Det är ett av skälen till att mellanväggarna går ända upp.
– Det är viktigt när man blandar nya hästar med varandra att dom får en vrå, där dom kan vila och koppla av utan stress eller störande moment från de andra. En häst som känner sig trygg och utvilad kan ju också tillgodogöra sig träning och nya kunskaper på ett helt annat sätt än en som spenderar all sin stalltid till att ”försvara” sin position och var på sin vakt mot alla tänkbara ”hot”.

Gigantiska hagar

När vi passerar den nya gödselplattan pratar paret om framtida projekt.
– Här ska bli ett tak så småningom. Vi vill kunna förvara spån i den ena delen, men utan tak är det en omöjlighet, säger Rick.
– Vi har kanske lagt ner lite för mycket jobb på gödselplattan och väggarna, men det blev i alla fall snyggt, säger han och ler.
Vi knallar vidare och passerar Charm som njuter av lite uppmärksamhet. Så fort jag tar fram kameran, blåser han upp sig och poserar mer än gärna med öronen framåt och precis rätt vinkel på huvudet för att se så snygg ut som möjligt.
Rick och Maj-Britt berättar om flera exempel på vilken bra hingst han är. Vardagshantering framför allt under avelssäsongen är otroligt lättsam, berättar Maj-Britt som ofta sköter hela semin-hanteringen själv.
– Han är så snäll att jag bara tar på honom en grimma, tar ut honom ur hagen, låter honom lukta på ett av stonas täcke, sen kan jag tappa honom ståendes på backen. Hur enkelt som helst, skrattar hon.
Vi fortsätter ut i hagarna till ston, föl och unghästar. Hagarna är stora och välskötta och hela marken är inringad av träd, vilket skapar lä från alla håll. Mitt i den största av hagarna finns en lagom stor träddunge, för skugga under heta sommardagar. När vi kommer gåendes möts vi av  ”Frasier” och ”Niles”, som Rick kallar dom. Det är årets föl efter Charm. Smart n Charming är en kopia av pappa och Sweet Little Dunit som har Jacki som morfar är en fin liten palomino av det mörkare slaget.
Minstingarna är nyfikna och tuffast är Smart n Charming som hänger med vart vi än går. Vi går upp bakom dungen och ställer oss för att titta på ston och utsikt, plötsligt kommer en eftersläntrare i full galopp och undrar var vi tog vägen. Väl bekräftat kunde hon lugnt beta vidare, nu med full koll på läget.
Att det är Maj-britt som pysslar mest med föl och ston märks. Hon rör sig fritt bland alla hästarna utan större notis, men när Rick kommer får han en och annan vaksam blick.
Med lite övertygelse släpps han dock in och det är en god känsla av harmoni som infinner sig.
När vi gullat färdigt bjuds det på kaffe och After Eight. Det blir samtal om träning, svårigheter som uppstår med hästar som kanske inte passar ägaren och vice versa. Hur man hanterar dessa situationer. Hur man bäst lägger upp träningsprogram, överträning av hästar och kunskapsbrister hos nybörjare. Ja överlag är det mycket intressant och att både Maj-Britt och Rick både funderat och diskuterat dom här frågorna många gånger märks. Dom är samstämmiga om det mesta, så som man bara blir av ett hundra procent gemensamt liv. Både arbete och fritid. Den lilla fritid de nu har.

Marknaden

Nyfiken som jag är frågar jag hur dom ser på prissättningen av quarter- och painthästar och de är rörande eniga.
– Den måste differentieras, säger Rick.
– Alla hästar oavsett stam och förutsättningar håller samma nivå, vilket är galet. Vissa borde bli mycket billigare och andra dyrare och på sikt blir det nog så i takt med att det blir fler och fler. Det finns alldeles för många ”mellandyra” hästar idag och det håller inte, de som saknar prestationsstam och bra utbildning måste ner i pris för att vi ska få en bredare bas i Sverige och nå ut till fler, inte bara de som vill tävla.
– Det är likadant med aveln. Alldeles för många satsar på en bra hingst och betäcker dåliga ston med den. Ska vi kunna skapa en bra avelsbas måste fler våga importera bra ston. Embryo-transfer kommer garanterat gynna detta, då man kan fortsätta tävla sitt toppsto, fortsätter Rick.
– Vi går själva i tankar på just embryo-transfer när det gäller Lil Chic Whiz. Hon har rönt mycket uppmärksamhet nere i Europa så det skulle vara fantastiskt att kunna sätta henne i ”avel” utan att behöva sluta tävla henne.

Ridpass

Efter kaffet är det dags för Rick och Maj-Britt att rida. Jag hänger kvar en stund till och tittar och lyssnar. Deras samarbete är fantastiskt. Båda två har stenkoll på den andres förtjänster och sina egna begränsningar. Maj-Britt som kommer från den engelska skolan arbetar mycket med rena dressyr- och mjukgörande övningar, slutor, öppna, skänkelvikningar, förvända galopper medan Rick är den som lägger mer tid på att få hästarna att stoppa och spinna korrekt. Båda två poängterar att just stoppa och spinna är något de gör ytterst sparsamt trots allt.
– När det sitter så sitter det, då behöver man bara underhållsträna och finslipa inför tävling.
– Det vi gör till vardags är ren motions- och konditionsträning. Vi sitter aldrig och nöter på hästarna, det tar dom bara stryk av.
– Vi arbetar konsekvent med att skapa bästa förutsättningar för hållbarhet och lång livslängd på våra hästar. Och för att kunna få det, är det viktigt med underhållet, konstaterar dom båda.
Alla ingredienser är lika viktiga, träning, foder, förebyggande och eftervård.
Maj-Britt berättar till exempel att alla deras hästar får glucosamin och MSM för att underhålla lederna. När de ridits används alltid back-on-track skydd och täcken för att hålla muskler och leder mjuka. Överlag läggs det mycket tid på omvårdnad, utfodring och träningsupplägg. Inget lämnas därhän och man inser hur mycket tid det tar att föda upp och träna hästar på den här nivån.
Jag tackar dem båda för en mycket intressant och trevlig intervju. När jag sätter mig i bilen för att åka hem, är jag fullmatad av alla intryck och insikter. Jag åker hem och tar hand om mina egna hästar och inser att dagen gjort mig till en lite bättre hästägare med större förståelse om vad som krävs för att ligga på topp.

Mer info: www.ricklemay.com

[/private]