LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
text och foto: åsa wikberg
Var det slumpen eller ödet den där dagen Linda letade efter ett westernträns på Blocket, men fick syn på Raffe, hingsten som skulle bli Sveriges mest välkända cob- och tinkerhingst.
Året 2015 var verkligen Raffes och Linda Thyselius år. Raffe, som egentligen heter ITS Rafferty, är en Irish Cob/Tinker och under 2015 vann han Riksutställningen för Irish Cob och blev även utvald att representera rasen under Stockholm Horse Show. Raffe är född 2006 hos Irish Tinker Stable i Holland. Han är e. Rocky Mountain och u. Tinka Belt. Linda och Sebastian köpte honom i Sverige 2011.
Träns blev häst
En av vinterns snöigaste dagar korsar vi Sverige för att möta ekipaget vid stallet strax utanför Norrköping. Medierna varnar för halka och vägkaos, men själv har jag bara en tanke i huvudet: ”Yes, det snöar, det kommer att bli fina bilder.”
Linda möter oss utanför stallet. Hon har kammat ut den maffiga manen och svansen på Raffe och ska till att lägga på sadeln. Manen är vanligtvis flätad och uppfäst i ”korvar” för att den inte ska trampas av och slitas ut. Även pannluggen som är lika lång som den ymniga manen flätas. Som tur är så har Linda en utbildning som frisör i bagaget, så flätandet går snabbt.
Linda avslöjar för mig att hon kom över denna fina hingst av en slump.
– Jag hade börjat rida lite igen, på arbetskompisars hästar, efter ett uppehåll på flera år. En släkting hade arbetshästar och jag fick för mig att jag skulle försöka börja rida western med en av dessa bruksnordisar, förklarar Linda.
Hon gick in på Blocket under ”hästar och ridsport” för att försöka hitta ett passande westernträns.
– Men så dök bilden på Raffe upp, jag ropade på Sebastian och sa, kolla vilken fin häst. Vi kan väl åka och titta på den, bara på skoj, berättar Linda och skrattar.
– Otroligt nog sa han ja. Vi åkte till Huskvarna och blev kvar halva dagen. Vi fick provrida och provköra Raffe som både var väl inkörd – han hade tidigare bl and annat kört timmer i skogen – och var startad lite lätt med westernridning.
Men även om de båda tyckte mycket om hästen så var de eniga om att det begärda priset var mer än vad de kunde betala.
– Sebastian föreslog att jag skulle lägga ett bud i alla fall så fick vi se hur det gick. Efter en vecka ungefär så ringde säljaren och sa att de tyckte att vi var den bästa matchen för hästen, så då blev vi helt plötsligt med häst, berättar Linda.
Att köpa en hingst som förstahäst är kanske inte något man skulle rekommendera vem som helst. Linda förklarar att även om Raffe var godkänd Irish Cobhingst så bestämde hon att om det skulle bli problem med att han skulle bli alltför hingstig så skulle de göra honom till valack.
– Men det har gått så bra! Visst har han busat ibland, men det har varit mer för att testa var mina gränser går, förklarar Linda.
Western skulle det vara
Med bara en westernlektion i ryggen så ville Linda lära både sig och hästen mera. Hon provade på några tränare, men det var först när hon träffade Caroline och Johan Söderkvist som det klickade.
– De har hjälpt mig väldigt mycket, utan dem hade det inte gått, slår Linda fast.
– Vi hade vår första ridlektion på en ridbana i närheten och efter den sa Caroline att ”Kemin mellan er finns redan så den behöver ni inte träna på. Allt annat behöver ni träna”.
Ekipaget har sedan dess tränat regelbundet med inriktning på trail, pleasure och horsemanship. Mellan passen rider de i skogen eller så spänner Linda för trillan eller släden.
– Det var jobbigt i början när jag inte kunde så mycket och han inte var så utbildad, men nu kan jag ta med honom vart som helst och han är helt cool. Vi är på träningar, tävlingar och anlitas även för köruppdrag och uppvisningar. Jag behöver aldrig oroa mig för vad som finns där eller hur det ska gå, förklarar Linda.
Under Stockholm Horse Show fick den stora allmänheten möjlighet att träffa Raffe då de var på plats som representant för kallblod och Cob. Man hade även en liten grundläggande westernuppvisning i paddocken.
– Det var jättekul att få representera rasen och western. Raffe är en riktig uppvisningshäst, han älskar att visa upp sig, berättar Linda. Vi har också fått mycket stöd och peppning av både Irish Cob- och Tinkersällskapet.
Vi tar oss ut i nysnön för en fotosession och Linda berättar att de ofta rider i skogarna runt omkring stallet. På gården går både ston och en valack, men de ägs av andra och Linda hyr stallplats här.
Dubbelreggad
Hingsten är, som du kanske förstått, dubbelregistrerad och godkänd både som cob och tinker. Vad är det då som skiljer de båda raserna? Ja, egentligen är det en och samma ras från början. Tinkerhästen härstammar från de hästar som användes av irländska romer och resandefolket. De har funnits länge på Irland och i Storbritannien där de användes för att dra vagnarna åt de resande (travellers). Bönderna i England köpte ofta de enfärgade hästarna av de resande. Om det föddes skäckar så behöll bönderna väldigt sällan dessa hästar utan de såldes eller gavs tillbaka till de resande. Hästar kan dubbelregistreras i både cob- och tinkersällskapet om de uppfyller tillkoren för respektive ras. Inom tinker har man fyra olika typer: vanner, grai, cob och scudder (den sista godkänns ej i Sverige). Cob har bara en typ.
– Det bästa med rasen är att de är så himla schyssta att arbeta med. De är sansade och springer inte i blind panik utan stannar och tittar på det som kan vara ”farligt”. Jag gillar attityden. Visst har han bråkat och grejat ibland, men aldrig mer än att jag rett ut det. Han har krävt att jag gjort mitt bästa, förklarar Linda, men aldrig att han försökt kasta av eller något sådant. Han är verkligen en kompis den här hästen.
– En gång så ramlade vi utför en brant. Jag tänkte ta det säkra före det osäkra för jag visste det var halkigt så jag hoppade av för att gå med hästen efter, men halkade utför branten och drog honom med mig. Jag hann tänka att ”nu dör jag”. Kände att hästens hovar låg över mitt knä, men på något vis lyckas han kasta sig över mig och landa på andra sidan och jag flög med eftersom jag fortfarande höll tygeln i ett krampaktigt grepp. Han hade verkligen koll på läget och ville inte mosa mig, berättar Linda dramatiskt.
Står till förfogande
Raffe hade redan avkommor innan köpet och han har fortsatt att stå till förfogande som hingst. Man tar emot alla raser i passande storlek, men föredrar förstås cob och tinker. Under årets säsong kommer hon att få hjälp med betäckningar och ston av Carolina Söderkvist.
Rafferty godkändes som Irish Cob som treåring år 2009 och åter 2010 då han även gjorde ett godkänt körprov (41p). År 2013 ställdes han ut och godkändes som Tinker med 41p. Han är även bedömd Elithingst av första klass internationellt vid premiering för FSIC Finland 2013, där han blev Best in Show.
– Vi skulle vilja ta ett föl och behålla själva, men det blir på framtiden för vi vill gärna skaffa ett eget ställe först, nu hyr vi in oss på en gård. Raffe är ju bara tio år, så det finns tid, säger Linda.
Precis som för till exempel quarter och paint dras cob och tinker med vissa genetiska anlag, som det är viktigt att testa för om man ska avla på individerna.
– Men Raffe är fritestad för PSSM1 och cem-testad utan anmärkning, berättar Linda.
Även om Raffe är rastypisk så har han en väldigt ovanlig, men vacker, fuxfärg och lite fläckar på magen, ”bukskäck”. Med en lång tjock, silvergrå man och svans är han förmodligen en av Sveriges mest behårade hästar, vilket fått fotografer från när och fjärran att styra kosan mot Norrköping där ekipaget bor, bara för att få en möjlighet att lägga denna fina hingst till portfolion.
Vet vad som gäller
Linda, som nyss tagit en ridtur i det ymniga snövädret, sadlar av Raffe och plockar fram seltygen för att vi ska kunna ta vända med släden. Raffe spänns för och står snällt på plats medan Linda springer till stallet för att hämta yllefiltarna vi ska sitta på. Det syns att de två är ett sammansvetsat team och Raffe har hela tiden full koll på matte.
Snart bär det av på den snötäckta byvägen och upp i skogen. Snöandet har avtagit och vi njuter av färden medan Linda fortsätter att berätta om sin hingst. Även om det är ridningen som upptar den mesta tiden så selas han för med jämna mellanrum.
– Han vet verkligen när han är förspänd. Då uppför han sig alltid exemplariskt och skulle aldrig få för sig att hitta på något bus, det känns tryggt, förklarar Linda.
Det börjar skymma ute. Det är dags att packa ihop kameran och leta sig ut mot vägarna igen. Men nog blir man inspirerad när man träffar en sådan trevlig och allsidig häst. Och utseendet är det ju inget fel på heller direkt. Det kanske blir en cob nästa gång. Eller en tinker. Eller, just det ja, man behöver inte välja – man kan få två i en.
Fakta
Tinker/Cob
Tinkerhästen är en kallblodig hästras från Irland som härstammar från de hästar som användes av irländska romer och resandefolket. De är kända för sitt utseende – en kraftig ridhäst med en ofta fläckig skäckfärg – men även för sitt lugna temperament. De användes för att dra vagnarna åt de resande (travellers). I andra länder är tinkern även känd som Irish Cob, Coloured Cob, Gypsy Horse eller Romany Horse. Bönderna i England köpte ofta de enfärgade hästarna av de resande. Om det föddes skäckar så behöll bönderna väldigt sällan dessa hästar, utan de såldes eller gavs tillbaka till de resande. I Sverige utfärdas pass för tinker av Svenska tinkerhästsällskapet. Många går även att dubbelregistrera som Irish Cob i Svenska Föreningen för Irish Cob där endast en variant förekommer. Alla färger är godkända inom båda förbunden.
De olika typerna
Tinkerhästen finns i flera olika varianter och delas in i fyra olika sektioner beroende på typ. Vanner är den tunga men ändå graciösa draghästtypen 156-170 cm, grai är av lättare allroundtyp med mankhöjd 135-156 cm, samt cob med mankhöjd 135-156 cm som, enkelt beskrivet, är en mindre variant av vanner och en kraftigare, mer satt variant av grai.
Scudder är en mindre vanlig typ, oftast korsad med andra raser och godkänns inte i Sverige, mankhöjd runt 135-155 cm.
Namnet tinker
Att kalla hästarna för tinkerhästar är något som mest förekommer i Skandinavien, på fastlandet i Europa och i USA. På Irland och i England kallar man hästarna oftast för Coloured Cob, eller ibland Gypsy Horse, Gypsy Vanner eller Gypsy Cob.
