Luv Shack Ranch

Antalet fall av övergivna och vanvårdade hästar i västra USA har stigit till rekordnivåer. Främst är den amerikanska finanskrisen skuld till detta. När pengarna tryter lämnar människor sina hästar att klara sig bäst de kan, ofta ute i den stekheta öknen. Men tack vare en grupp hästälskare har många kunnat räddas. För att hitta nya hem åt dem har nio erfarna tränare haft hand om var sin häst under 90 dagar.  De har kämpat hårt för att återvinna hästens förtroende för människan.  På den stora showen ”The Challenge” får vi se om de har lyckats.

NR 5/2010
Text: Åsa Björklund   Foto: Cyril Mischler

[private]

Phoenix stadsbyggnation ger allt efterhand vika för kullar med Saguarokaktusar och utspridda gårdar. Vid horisonten möter den klarblå himlen ett vackert men hårt landskap. Sand och stenar blandas upp med fler sorters kaktusar och låga, torra buskar. Ingen skugga, inget vatten – hur kan man ens komma på tanken att överge en häst här? Det är tidig morgon på Luv Shack Ranch (namnet kommer från den kända B-52 sången om ”kärleksskjulet”) och en grupp lyckligt lottade hästar står och äter frukost i hagen. Joey Lang är ranchens grundare och chef. Hon är en liten kvinna med en fantastisk energi och entusiasm. När hon presenterar hästarna och berättar deras historia genomsyras hennes rörelser av kärlek. Frankie, ett mörkbrunt mustangsto, är anledningen till att Joey började rädda hästar.
– Efter att jag skaffat barn ville jag ta upp något jag alltid gillat; att rida, berättar Joey. Jag pratade med en kvinna som gav mig det bästa tipset någonsin: att köpa en gravid häst eller ett övergivet föl på en auktion.
Eftersom de vilda mustangerna i­­bl­and blir för många fångar myndig­heterna in dem emellanåt och auktionerar ut dem. De som ingen vill ha möter ett dystert öde.
– På auktionerna finns så kallade ”killbuyers” – personer som köper de hästar som ingen annan vill ha och sedan transporterar dem till Mexiko för att tjäna pengar på slaktköttet, berättar Joey.
Under infångandet hade Frankie skiljts från sin mamma. När Joey såg henne hade hon inte ätit på tre dagar. Skrämd av den traumatiska upplevelsen och folkvimlet irrade Frankie runt på darrande ben. Veterinären var säker på att hon inte skulle överleva.
– Jag skulle köpa en häst. Jag kom därifrån med tre, skrattar Joey. Det fanns 75 övergivna mustangföl och jag köpte Frankie som var fem dagar gammal och två andra föl.
Tre månader senare sade Joey upp sig från jobbet och började rädda hästar på heltid tillsammans med ett gäng engagerade volontärer.

Svaga djurskyddslagar

Västra USA ger fortfarande associationer till cowboys, öppna vidder med galopperande mustanger och rykande pistolmynningar. Visserligen har saloonerna med hästparkering på verandan ersatts av glasbyggnader med enorma jeepar utanför, men kvar finns ett starkt frihetspatos och ett motstånd mot myndigheternas inblandning, på gott och ont. Djurskyddslagstiftningen värnar generellt mer om boskapsägarnas intressen.
– Såvida det finns vatten och bete på ägorna eller hästen blir utfodrad åtminstone var tredje dag kan inte myndigheterna göra någonting åt andra vanförhållanden, säger Joey. Man behöver inte ens se till att det finns skugga för hästarna. Trots att det blir 43 grader varmt på sommaren.
Därför måste Joey och hennes kollegor försöka övertala ägarna med ekonomiska argument. Om de nämner myndigheter eller djurskydd blir de bara fientligt inställda och vägrar ge bort sina hästar. Men Joey och hennes kollegor på Luv Schack Ranch får också många samtal från allmänheten om hästar som blir vanvårdade eller lämnats ute i öknen. En av Joeys värsta erfarenheter var när hon skulle rädda stoet Dancer.
– Vissa mexikanska immigranter roar sig med att binda fast ston i benen så de inte kan sparkas och sedan låta två hingstar slåss om att betäcka henne, berättar Joey med äckel i rösten. Det är våldtäkter helt enkelt. Under tiden sitter killarna runt omkring och tittar på och dricker öl.
Eftersom detta inte är något brott mot lagen kunde Joey inte kalla på polis.
– Jag var tvungen att böna och be honom om att få hästen, berättar Joey. När vi åkte därifrån spydde jag av äckelkänslor. Men vi hade Dancer med oss.
Dancer är fortfarande mycket misstänksam mot andra människor än Joey, särskilt män. Undantagen är två tonårstjejer som är med i programmet som Luv Shack Ranch driver för utsatta ungdomar. Flickorna har själva blivit utsatta för sexuellt utnyttjande och med dem är Dancer lugn som en ko, precis som om hon visste att de förstår.

Finanskrisens fyrbenta offer

Den amerikanska finanskrisen är den största anledningen till att antalet övergivna och vanvårdade hästar under det senaste året ökat till rekordnivåer. När människor blir av med jobben och mister sina gårdar glöms hästarna bort. Avlivning och slakt är dyra och komplicerade alternativ. Att avliva en häst kostar ungefär 300 dollar (ca 2 400 SEK) vilket är för mycket för många ägare med ekonomiska problem. Slakt är numera omöjlig i USA sedan alla slakthus stängdes på grund av djurrättsaktivisters kritik, berättar Joey.
– Slakthusen här i USA var inte perfekta men då kunde vi åtminstone reglera dem, säger Joey. Nu körs hästarna ner till Mexiko under fruktansvärda förhållanden. Skadade hästar trillar och blir liggande under de andra. När de väl är i Mexiko kan de behandlas hur som helst.
Tyvärr har Luv Shack Ranch inte resurser att behålla alla hästar. Därför gör man allt för att hästarna ska få nya, trygga hem. Men på grund av sina traumatiska erfarenheter är hästarna ofta inte ridbara. Det var därför Joey kom på idén att låta nio skickliga tränare ta hand om var sin häst under 90 dagar och sedan visa upp resultaten i en tävling: The Luv Shack Challenge. Efter showen får de som är intresserade av en häst fylla i en ”adoptionsansökan”.

The Challenge – upp till bevis

De 90 dagarna har nått sitt slut. Joey står och småhoppar lite nervöst i den dammiga arenan där showen precis har börjat. Har tränarna lyckats? Hon har ingen aning eftersom tränarna haft hästarna i sina egna stall. Om de inte lyckats, hur ska hon hitta nya hem till dem? Medan hon funderar och oroar sig galopperar en blond kvinna i westernkläder runt arenan till tonerna av den amerikanska nationalsången. Den amerikanska flaggan i hennes hand blåser upp mot den molnfria himlen. De nio tränarna presenteras. De rider antingen western eller vanlig engelsk stil. Publiken är lika varierad. Cowboyhattar och slitna boots blandas med välskräddade kavajer och blänkande ridstövlar. Här spelar det ingen roll vad man föredrar – alla delar en sak: kärleken till hästar. Tränarna är ett perfekt exempel på detta. De har inte tjänat en cent på sitt jobb utan bara velat hjälpa hästarna att få nya hem.
En efter en visar tränarna upp vad de lyckats med. Hästarna är en blandning av fullblod, mustanger, Painthästar och så ett massivt belgiskt kallblod. De har antingen varit offer för vanvård eller stått med ena hoven i slaktbilen.

Tillit och tålamod

Jeremy Cluff  har tränat mustangen Snuffy i westernridning. Den sandfärgade pälsen flyter ihop med öknen bakom. Tillsammans virvlar Jeremy och Snuffy runt tunnor. Sedan stannar Snuffy framför en av dem och puffar den framför sig med mulen. Det är svårt att tro att det rör sig om en häst som bara ett par månader tidigare fick panik så snart någon människa kom i närheten och var en stjärna i att sparka bakut. Snuffy förpassade sin före detta tränare till sjukhusvård. Hur gör man då för att komma så här långt?
– Jag gjorde en massa markarbete i tillit och förtroende, förklarar Jeremy Cluff. Hästar är rädda för det som är ovanför dem. Så jag gör så att de lägger sig ner på marken och gör sedan rörelser ovanför dem. Och det är jätteviktigt att använda hästarnas eget kroppsspråk.
Redan den fjärde dagen efter att Jeremy börjat träna hästen hade han vunnit Snuffys förtroende. Jag klappar Snuffys mjuka hals där han står lugnt, omgiven av ett myller av beundrande människor. Förändringen är otrolig.
Marken vibrerar när Hank galopperar runt tunnor och visar upp sina trix. Hank är inte den typiska westernhästen: han är ett jättelikt belgiskt kallblod. Han hade använts av en bokhandelskedja för att dra en vagn i reklamsammanhang. Men en trafikolycka inträffade och Hanks partner dog. På grund av detta var han otroligt lättskrämd.
– Det krävdes ett enormt tålamod för att träna bort hans nervositet, berättar Megan Hawes som är en framstående westernryttare och tränare.
– Vi tog med honom överallt; ut i naturen och till och med på shower där de sköt med pistoler.

Och vinnaren är…

Stunden har kommit för prisutdelning. De nio tränarna skruvar förväntansfullt på sig i sadlarna där de står uppradade framför domarna. Efter så mycket arbete känner nog alla sig sugna på priset och äran. Och vinnaren är…. Frankie!
Det lilla mustangstoet som Joey räddade från slakt när hon övergiven och bara fem dagar gammal stod med darrande ben på auktionspodiet, och som blev anledningen till att Luv Shack Ranch startades.
Då var veterinären övertygad om att hon skulle dö, nu sträcker hon på sitt pigga huvud när hon får priset. Vinden lyfter hennes man och hon tittar ut över publikhavet. Vilken revansch!
Tack vare showen blev alla hästar antingen adopterade eller fick fosterfamiljer. Förutom Frankie som får stanna på Luv Shack Ranch. Joey kunde inte skiljas ifrån henne. Det är inte för inte som ranchen kallas ”kärleksskjulet”.

www.luvshackranch.net

[/private]