Marcus Johansson – Från motorcykel till mounted shooting

^{text och foto: åsa wikberg} 

För Marcus Johansson är det framförallt westerngrenarna med lite extra fart och spänning som gäller, men han tränar även andra ekipage i grundläggande horsemanship på sin lilla ranch i skogen utanför Uppsala.

I det ständiga bruset när man skrollar ner på Facebooksidan i jakt på något som kan vara intressant för LuckyRiders läsare att veta mer om fastnade blicken. En tränare som inbjuder till träningsdag i Obstacle Race Trail. Det låter intressant. Jag tar kontakt med Marcus Johansson, som bor strax utanför Uppsala och det visar sig att vi ju har pratats vid förut, för flera år sedan då Marcus arbetade på en ranch i USA.

En regnig och kulen dag under senhösten styr vi så kosan mot Uppsala för att hälsa på hemma hos familjen Johansson. Långa slingrande skogsvägar leder så småningom fram till en gård mitt i skogen. En prydlig ridbana, några hästar i hagen och en westernportal som inramar allt säger mig att vi är framme vid målet.

Motorfantast

Här bor Marcus med frun Yvonne och sexårige sonen Zeb (ja, gissa vem han är döpt efter).

Att det blev hästar för Marcus del var mer eller mindre en slump. Från början var det motorsport som gällde.

– Jag gillade verkligen adrenalinkicken man fick. Jag köpte motorcykel och fort skulle det gå. Men efter ett tag fick jag inte den kicken längre, berättar Marcus.

– I samma veva var det så att jag skulle provrida en travhäst, som faktiskt skenade med mig. Inte den bästa starten på en hästkarriär kan man tänka, men för Marcus blev det en riktig adrenalinkick som gav mersmak.

– Så jag började rida grannens hästar. Men ganska snart väcktes intresset för något helt annat – det där att man kommunicera med hästar. Det blev viktigare än någon kick och det är fortfarande det som är mitt stora intresse och engagemang, förklarar Marcus.

Han började rida för instruktör och var med på helgkurser för att utveckla det nyfunna intresset.

– I det travstallet jag bodde granne med stod det en häst som ledsnade på att springa på travet. Han stannade på upploppet och slog sig loss från sulkyn. En sådan häst blir inte så populär på en travbana så jag fick köpa honom för tvåtusen, det blev min första häst.

– Han lärde mig mycket om vad som är rätt och vad som är fel. Han var stenhård men lojal in i döden.

Marcus red några år på travhästen och de lärde sig tillsammans. Efter ett par år tyckte han att det var dags att utveckla ridningen och började regelbundet rida för tränare tillsammans med en ny häst som inköpts, en quarterkorsning.

 

Till Missouri

Intresset för westernridning och boskapsarbete var väckt och genom internet fick Marcus kontakt med en ranch i Missouri som sökte lärlingar.

– Jag författade ett brev om vem jag var och sände med en bild där jag stod på en häst i hagen. Fick en rad tillbaka, ”Intresserade, ring mig”. Så jag ringde och de frågade om jag kunde komma på måndag. Det gick inte, men på onsdagen så åkte jag.

Marcus fick förhandla med sin chef för att få ta ledigt hux flux, men det gick vägen så snart satt han på ett plan till USA.

– Det var det enskilt mest utvecklande jag gjort i hästväg. Jag fick enormt mycket hästtid från första uppsittningen till trimning av äldre skolade hästar. Jag gjorde inget annat än red och tränade hästar, från morgon till kväll alla dagar utom söndag.

Den lilla orten Ava i Missouri består till nästan hundra procent av en vit befolkning och traditionerna stod högt i kurs.

– På söndag var det kyrkan man skulle gå till. Det var obligatoriskt.

Ranchen Marcus kom till var en working ranch med gästranch och en farmavdelning (odling och spannmål).

– När jag kom hem efter den första vändan hade jag bestämt att åka tillbaka och det blev redan samma höst igen.

Ranchen hade nittio procent Missouri Foxtrotter och det var det som var fokus för all uppfödning och träning, förklarar Marcus.

– Då jag kom dit andra gången var det dags för VM i Missouri Foxtrotter Horse Breed Association. Missouri Foxtrotter är, som namnet antyder, en egen ras lokalt i Missouri, det är en häst med fem gångarter, förutom skritt, trav, galopp även flatfoot walk, vars rörelsemönster påminner om tölt, och foxtrot. Det är en av de äldsta amerikanska hästraserna, en liten och smidig bergshäst.

– Hästarna från ranchen ställde upp i allt från gångartsklasser till roping, team penning och ranchklasser. De hade en väldig bredd på hästarna och tävlade kanske femton olika klasser.

Den lilla orten har en stor showarena med 800 gästboxar i ett samhälle som bara har cirka 3000 invånare. Hela arenan är byggd bara kring denna förening. De har två stora tävlingar om året, en på våren och en på hösten, berättar Marcus.

 

Diversifierad

Efter en stund kring fikabordet bestämmer vi oss för att gå ut och försöka få till lite foton, innan det lilla dagsljuset som till största del döljs bakom regntunga moln försvinner helt.

Marcus hämtar hästarna i hagen och sadlar på en av dem, quarterappendixen Sock (Gihles Hesa Onesock. Vid sidan av ridbanan står ett nybyggt gästhus i westernstil och olika slags spännande hinder ligger staplade runt om. Marcus berättar att intresset är diversifierat och han rider barrel race, pole bending, mounted shooting, team penning, team sorting, extreme cowboy race och speed trail, med andra ord ranchgrenar och tipsgrenar kryddat med lite spänning.

– Fokus har väl inte direkt legat på tävling, även om jag varit på RTC i ett par år och lyckats vinna och placera mig i några grenar.

– Ranchgrenarna är ett stort intresse, men vi har lite svårt att få till träningstillfällen då närmaste stället som erbjudit det är Okna, förklarar Marcus.

 

Horsemanship

Intresset för horsemanship har vuxit allt mer under åren och Marcus är nu själv anlitad som tränare. Främst är det ryttare med hopp- och dressyrhästar som sökt hans hjälp för att komma tillrätta med problem de har med sina hästar.

– Det finns olika sätt att be om saker och uppmuntra saker. Ett vanligt scenario är att ryttaren ber om en sak och sedan kör på, utan att lyssna på vad hästen säger. Det här leder till problem som snabbt kan bli så stora att man inte klarar av att hantera dem själv.

– Jag vill förmedla hur man kan jag be en häst om en sak på ett sätt så att han vill göra den – istället för att man bara kör på.

– Om hästen vill vara med dig och vill göra det du ber om kommer du att kunna utveckla en helt ny slags relation med din häst.

– För de som håller på med halvblod blir det här ett kompletterande verktyg om man är öppen nog att förstå och ta emot informationen. En del har kommit hit med hästar som inte är ridbara längre. Ofta handlar det inte om några stora problem, utan jag kan ganska snabbt etablera en kontakt med hästen och räta ut knuten som uppstått. Men sedan är det viktigt att ryttaren fortsätter komma tillbaka för att fortsätta utveckla kommunikationen med sin häst, förklarar Marcus.

Marcus demonstrerar på en av sina hästar vad han egentligen menar med kommunikationspratet. Han sadlar av och hänger sadeln över staketet. Sedan går han en bit bort, klättrar upp på staketet och ber hästen komma och ställa sig bredvid så han kan hoppa upp. Hästen kommer snällt och ställer sig. Marcus hoppar upp på hästryggen, värmer upp honom och visar sedan lite olika trix och hur han inte alls behöver vare sig sadel eller huvudlag för att utföra olika manövrar till hästryggen. Han föreslår hästen ”ska vi göra det här” och för det mesta är hästen med på noterna. Marcus menar att rida hästen naken, utan sadel och huvudlag, kan hjälpa till att skapa en bättre kommunikation då ryttaren inte har sina vanliga hjälpmedel för att få hästen att göra det han vill. Man måste då på ett annat sätt känna in och kommunicera med hästen.

Arrangerar träningar och bygger

Under årens lopp har Marcus arrangerat träningstillfällen, både på hemmaplan och på anläggningen Julmyra. Då har det främst varit mounted shooting som kräver en lång bana för att träningen skall fungera.

– På Julmyra har vi ordnat träning varje vår i fyra, fem år nu. Det ska vara elva meter mellan ballongerna så det går åt mycket meter. Det måste vara minst sextio meter så banan på Julmyra är perfekt till det.

Till vardags arbetar Marcus med reparationer, olika projekt och transmissionslösningar inom tung industri, så träningar sker på fritiden. Då hinner han även snickra på gården och fundera ut nästa finsnickeri som skall pryda den lilla ranchen i skogen utanför Uppsala.