Med passion för fläckiga hästar och Bengalkatter

LR 2/2008
Text och foto: Åsa Wikberg

[private]

En av paintsveriges profiler är Jan Erik Westerberg. Han har intresserat sig för paintavel sedan början av 1990-talet och fortfarande håller de färgstarka hästarna sitt grepp om honom.
– Jag har hållt på med hästar i mer eller mindre hela mitt liv. Både min farfar och morfar var väldigt intresserade så att det är nog där jag har fått hästintresset ifrån. Först var det ponny och sedan halvblod och hoppning i många år.
Men Jan-Erik har alltid varit svag för skäckar vilket han inte hade mycket för på halvblodssidan.
–Jag hamnade på en tävling i tyskland där det var det en westernuppvisning och började prata med Hardy Oelke, som var ordförande i den tyska paintföreningen vid den tiden. Jag blev väldigt imponerad av painthästarna och dess lugn. De tilltalade mig väldigt mycket optiskt – hur den är tecknad,  men framför allt det lugna fina temperamentet som är ett signum för rasen.
Sin första paint köpte Jan-Erik av Oelke som bjudit honom till Tyskland, och där fick han reda på vad man skulle tänka på när det gällde paintavel.
–Det var via honom som jag köpte min första paint Tita Nita, e. Clark Kent. Jag köpte henne som föl av Monica Neubauer som hade hingsten What a Luck.
Vid den tiden red och tävlade Jan-Erik hoppning men så småningom blev det dags att börja rida Nita. Den första painten inspirerade till att köpa flera och vid en resa till USA -93 så inhandlades nästa paint.
– Hon kommer från en ganska känd ranch som även hade mycket handikappridning. Dom värnade väldigt mycket om det här goda temperamentet, som ju är extra viktigt inom handikappridning.

Blå ögon ingen nackdel

En del människor har fördomar om hästar med blå ögon, såsom många paintar har. Att de skulle vara mer svårhanterliga än andra, något som Jan-Erik har liten förståelse för.
– Jag har ibland hört av folk som kommit och tittat på hingsten att efter­som han har två blå ögon så ser han elak ut. Men han är ju så himla snäll så det är synd att sådana fördomar florerar. Jag vet faktiskt inte vart det kommer ifrån.
Jan-Erik tycker att aveln på de amerikanska hästraserna har gått framåt under de senaste åren, inte bara kvantitetsmässigt utan även kvalitetsmässigt.
–Jag tycker att de senare åren har visat att folk vet mycket mer om raserna, härstamning och vad som är viktigt att tänka på. Man skiljer på en bra och en dålig häst och värderar det här med härstamning på ett annat sätt. Det var nog så att när man började med avel här så kanske man inte riktigt tänkte sig för och avlade på sånt som man inte borde ha avlat på. Och man köpte ibland avels­material som inte var så bra, berättar Jan-Erik som på fritiden även intresserar sig för avel av Bengalkatter.

Inte alla ston passar för avel

Vikten av att inte avla på vilka individer som helst och värna om det lugna temperamentet är något som ofta kommer tillbaka i Jan-Eriks resonemang och när vi besöker hans hingstar så är det några väldigt lugna killar vi träffar.
–Man hör ibland ifrån hingstägare som får in ston till betäckning som inte går inte att hantera. Då undrar man ju varför man vill avla på dom stona överhuvudtaget.
–Jag tycker att man skulle värna  väldigt mycket mer om temperamentet och vara noga när man väljer avelssto – och hingst. Man ska inte bara åka till en hingst för att den nyss har kommit till Sverige. Jag menar inte att den är sämre för den skull, men man ska fråga folk som har kunskap om man inte vet själv vilken hingst man ska välja till sitt sto. Man måste försöka värdera lite opartiskt.
–Är mitt sto verkligen så bra att ta föl på. Eller har hon nackdelar som är mindre bra. Om man inte riktigt känner sig säker på det så kan man ju fråga en erfaren uppfödare. De har kunskapen som kan hjälpa dig att uppväga ditt stos mindre bra egenskaper med hjälp av val av rätt hingst. För alla hingstar passar inte till alla ston. Bara för att en hingst är känd eller en duktig tävlingshäst så betyder inte det att den tillför dom egenskaper som man vill ha hos sitt föl.
När det gäller att välja hingstar till sina ston är det framförallt två egenskaper som Jan-Erik värderar framför andra.
–Jag tittar lite på blodslinjer men framförallt så tittar jag på lynnet, och nu har båda hingstarna jag har i avel idag väldigt bra huvuden.
Trots att hjärtat är hos skäckarna så har Jan-Erik i vår tagit beslutet att ta in en quarter i sitt avelsprogram. Det är dock inte vilken quarter som helst. Crimson Catalyst är en av Sveriges mest kända avelshingstar och även europamästare i reining. Han flyttar från Söderkvists och rotar sig nu i den skånska myllan bland alla fläckiga hästar.

[/private]