Möt Daniel Carlsson i Bonde söker fru

Vykortsliknande landskap, blomstrande ängar och modern bondromantik, TV4:s framgångskoncept, Bonde söker fru, är inne på sin femte säsong. Mer än en och en halv miljon tittare följer programmet vars syfte är att försöka ordna kärleken åt Sveriges singelbönder. Daniel Carlsson, 24 år, från Vedevåg utanför Örebro är en av årets åtta deltagare. Vid uttagningen blev han profilerad som grisbonden med stort intresse för Country och Western. Det gjorde oss nyfikna!

NR 7/2010
Text och foto: Lena Holmgren

[private]

När TV4 den 3 maj för första gången visade årets utvalda bönder fick vi upp ögonen för Daniel Carlsson. Trailern presenterade en kille med westernlook, det spelades country och western och på ett bord i arbetsrummet, vid sidan av australienska magasinet Outback, låg flera nummer av Lucky Rider. Den här grabben måste vi göra ett reportage hos tänkte vi. Och så blev det!
En solig förmiddag i början av september möter en leende Daniel upp på Klementsboda gård vid brukssamhället Vedevåg. Han ser fräsch och stilig ut, klädd i jeans, blå skjorta med uppkavlade ärmar, ljust sandfärgad cowboyhatt och boots. Runt benen svassar Loke, en busig och oförskämt söt valp av rasen västgötaspets. Vilka tjejmagneter hinner jag tänka innan Daniel visar vägen upp för trappan till sitt ockrafärgade hus. En westerinspirerad skylt med texten ”The Tumbleweed hotel” hänger på dörren och några humoristiska förhållningsorder upplyser om hur man ska uppföra sig när man kliver över tröskeln här. Det är ganska exakt en månad kvar till programmet Bonde söker fru drar igång för säsongen. Undrar om Daniel fick tillräckligt många brev? Blev han en av de fyra bönder som gick vidare? Har inspelningarna pågått här under sommaren, har det varit kvinnfolk i huset? Blev det någon kärlek?
– Jag är förlagd med munkavle och har fått skriva på ett kontrakt att inte avslöja något. Det enda jag kan säga är att man numera inte går lika mycket på antalet brev utan mer på nisch, om man särskiljer sig från de andra bönderna, säger han och ler hemlighetsfullt under cowboyhatten.

Kvinnlig närvaro?

Daniel bjuder in till husesyn och under rundvandringen i välstädade, rymliga rum försöker jag se tecken på kvinnlig närvaro, men utan framgång. Här syns inga spår eller så har Daniel lyckats sopa undan dem. Däremot är det uppenbart att intresset för country och western är stort. Inredningen präglas starkt av en westerninspirerad stil.
Vi slår oss ner vid det rustika bordet i köket och Daniel serverar fika. Han avslöjar att det var hans syster som anmälde honom till Bonde söker fru.
– Först var jag inte alls intresserad men efter ett tag tänkte jag att det faktiskt kunde vara ett spännande äventyr. Och nog vill jag hitta kärleken. Det vill jag absolut, säger Daniel och tar en klunk kaffe.
Jag förundras över att han inte redan har en tjej. På kort tid har jag skapat mig en uppfattning om honom som positiv, framåt, trevlig, humoristisk och dessutom försedd med ett fördelaktigt utseende.
– Visst har jag haft sällskap. Det längsta ett helt år. Men det är inte det enklaste att vara tillsammans med en bonde. Jag arbetar inte precis mellan sju och fyra. Jobbet som bonde är en livsstil och det är viktigt att tjejen förstår vad det är man gör och har respekt för det.
Daniel vill helst ha en självständig tjej som kan ha ett ”eget liv”. Ett delat intresse för western vore kul men personligheten och den ömsesidiga respekten är det viktigaste. Hur är det med den romantiska sidan då?
–Nja, det är nog inte riktigt min grej. För mycket superlativer och sånt känns lite krystat för min del. Men jag vill ha roligt och jag är duktig på att laga mat.

Utbildning och äventyr

Under högstadieperioden hade Daniel först planer på att bli något annat än bonde, marinbiolog till exempel. Men efter praktik på ett modernt jordbruk i Halland stod det klart, det var bonde han ville bli. Det treåriga naturbruksgymnasiet Munkagård utanför Varberg fick därmed en disciplinerad och målmedveten elev till sitt utbildningsprogram. 2005 blev det dags för lumpen och Daniel gjorde värnplikten som jägarsoldat på K3 i Karlsborg.
– Det är bland det bästa jag har gjort. Där fick jag anledning att fundera på mina val här i livet. Jag lärde känna mig själv, både psykiskt och fysiskt och vad jag är kapabel till att klara av.
Efter lumpen blev Daniel ressugen och for ensam till Australien, den stora, unika kontinenten på andra sidan jordklotet. Det var under detta äventyr som intresset för Country och Western väcktes.
–Jag startade i Sydney och likt många andra killar i min ålder var det bara en sak i tankarna, surfa, festa och kanske jobba som bartender eller på restaurang. Men efter en månad blev storstadslivet för mycket. Jag tröttnade fullständigt och saknade landet, stillheten och tystnaden. Folk i stan var ju inte kloka! Jag sökte upp en turistbyrå och hittade John Wades Jackaroo School. Här utlovades något som storstadsbor bara kunde drömma om, det riktiga Australien.

John Wade´s snabba metod

På denna får- och boskapsranch i ”bushen” i Tamworth, gick Daniel en femdagars grundkurs i ridning. Troligtvis imponerade han på ranchägaren för vistelsen blev förlängd till en månad och Daniel fick hänga med John Wade i alla hans vardagliga sysslor. De red uppe i bergen, drev boskap, tog hem hästhjordar och arbetade med fåren.
– Många här i Sverige skulle förskräckas över Johns sätt att rida in sina hästar. Jag var för okunnig då, visste inte vad som var rätt och fel. Jag gjorde allt som min läromästare sa och trodde att det var det rätta. John menade att man kan rida in en häst på två sätt. Antingen genom den långa vägen med Horsemanship och allt det där, eller den korta vägen, det vill säga på hans sätt.
Daniel berättar om tuffa tag där han bland annat fick uppleva hanteringen av en tvåårig häst som hämtats hem från bergen. Den spändes fast i bakbenen vid ett träd och i grimman vid ett annat. Sedan hängdes sadel och annan utrustning på. Den unga hästen kastade sig till höger och vänster tills den gav upp eller mer bokstavligt talat, bröts ner.
–Den tvååringen fick jag rida, först som handhäst och sedan själv. Om en häst fick skavsår eller blev halt släppte man bara ut den och tog in en ny. John hade trehundra hästar på ett par hundra hektar mark

Jaga kameler

Med blandade känslor från denna nyvunna erfarenhet for Daniel vidare till andra rancher, bland annat till en mjölkgård i Tasmanien. I centrala Australien, bortom ”bushen”, finns de stora, torra områden som går under benämningen Outback. Här finns exempelvis Alice Springs och det mytomspunna berget Ayers Rock. Utefter vägen upp mot Alice Springs ligger en enorm boskapsstation, Curtin Springs Cattle Station med över 465 000 hektar mark. Genom en kontakt fick Daniel arbete här.
–Hägna stängsel var en viktig uppgift på Curtin Springs, jag var med och satte upp tre mil taggtrådsstängsel på två veckor. Sedan blev jag tillfrågad; Kan du hantera ett gevär, har du varit i armén? I så fall ska du hänga med och jaga kamel, här har du en bössa!
Under 1800-talet importerades kameler till Australien för att användas som pack- och transportdjur över kontinenten. Några blev förvildade och idag finns över en miljon djur, vilka ställer till med stora problem för många ranchägare.
– Sittandes bak på ett pick-upflak, tillsammans med ett par andra gubbar for vi ut i öknen, körde upp mot kamelflockar och sköt av flera djur. Nog var det lite vilda västern och ja, det kan verka makabert, men kamelerna gör stor skada och flera av dem är väldigt magra, bedyrar Daniel när han ser min ömkande min.

Countrymusik och westernridning

Vistelsen i Outback var det som gjorde störst intryck på Daniel. Livsstilen där kröp verkligen in ”under his skin”. Så gjorde även countrymusiken.
–  Det fanns både radiostationer och TV-kanaler som bara spelade country och visade country-videos. Jag fastnade för en australiensk countrysångare vid namn, Lee Kernaghan. Annars är det amerikanska sångare som Toby Keith, Allan Jackson, Carlene Carter och Willie Nelson som tillhör favoriterna.
Texterna och soundet är det som faller Daniel i smaken. Men inte för mycket ”Tears N´Beers”, nej helst ska det vara fartig, lite rockig countrymusik.
Hemkommen från Australien såg Daniel ett exemplar av Lucky Rider, han gillade tidningen och började prenumerera. I våras lockade en annons från Jultorp Ranch utanför Falköping och Daniel bestämde sig för att gå en grundkurs där.
–  Det var första gången jag tog en riktig lektion i westernridning och vilket lyft. Hos Lollo på Jultorp öppnade sig en helt ny värld för mig. Jag var helt salig när jag åkte därifrån och tänkte, jaha, är det så här man ska göra, kan man få ut det här av en häst och så vidare. Så fort jag får tillfälle ska jag gå en grundkurs till.

Mer än grisbonde

Efter fikat åker vi iväg i Daniels amerikanska Chevrolet till en bekant som äger två fina quarterhästar. Det blir en kortare sejour och efter en knapp timme är vi tillbaka på Klementsboda igen. Solen strålar på gårdsplanen mellan långsträckta stallängor. Här sprider sig en mättad, lite frän doft. Inte så konstigt kanske, längorna är bostad åt ett stort antal grisar. Gården har 120 suggor och cirka 900 slaktsvinsplatser.
–  Programmet Bonde söker fru ville gärna profilera mig som enbart grisbonde, men det stämmer inte riktigt. Pappa och hans fru Jenny äger och driver Klementsboda som idag består av två gårdar, en gris- och en kogård. Jag hyr ut mig till pappa som i övrigt har tre anställda. Själv driver jag sedan våren 2008 ett eget entreprenadföretag, Klementsboda Maskin AB, där jag utför jobb åt andra bönder. Det är vad jag gör i huvudsak. Men självklart jobbar jag med såväl grisarna som korna. Det är roligt och jag älskar djur.
Inne hos grisarna är det rent och fint. Hos suggorna har en mängd smågrisar kommit till världen. Hur underbart är det inte att få hålla en i famnen, så varm och go. Men efter en stund vill den ner till mamma och skriker så högt och gällt som bara en liten kulting kan.

Prata kärlek med Linda

Att vara med i ett program som Bonde söker fru innebär att man kommer exponeras för ett stort antal TV-tittare, minst en och en halv miljon. Hur känns det?
–  Äh, det är inte så farligt. Jag är lite av en teaterapa och tycker om att bjuda på mig själv. Men visst kändes det lite obekvämt den första intervjun när jag skulle sitta i gräset och prata kärlek med programledaren Linda Isacsson, samtidigt som en kameraman, en kille med reflexskärm och en annan med mikrofon stod lutad över en. Inte helt lätt att svara på frågor och vara naturlig då!
Men Daniel öser beröm över Linda Isacsson som han fick ett väldigt förtroende för. Han tycker att hon går in helhjärtat för sin roll som programledare och månar verkligen om var och en på ett äkta vis. Vad är det då som gör programmet så populärt?
– För många är nog det här livet ganska långt bort. Folk fascineras av att se hur vi lever här på landet. Det är väldigt estetiskt filmat och romantiken ligger på en lagom nivå. Det är ett dejtingkoncept där man inte vill någon illa. Många dokusåpor fokuserar på att hänga ut folk, bara leta skandaler. Så är det inte med Bonde söker fru.

Framtidsdrömmar

Daniel ser ljust på framtiden och lantbruket. Drömmen är att köpa en egen liten gård, jobba med sitt entreprenadföretag, odla westernintresset och ha ett mindre antal djur, där hästar förstås står högt på önskelistan.
Mobilen ringer i hans jeansficka. Det är en kund och det blir dags för Daniel att åka iväg. Med Loke tätt i hälarna traskar han bort till sin jättetraktor parkerad vid en av svinlängorna. Han lyfter upp valpen och kliver in i hytten. En supermodern gödselspridare är kopplad till traktorn och snart rullar hela ekipaget ut på grusvägen för att kort därefter försvinna i ett dammoln bortom fälten.

I läsande stund är det avslöjat vilka bönder som gick vidare. Förhoppningsvis har vi då fått följa Daniel Carlsson under ett par avsnitt i hans jakt på kärleken. Vi håller tummarna att det ska gå bra för denne glade, ambitiöse och äventyrlige bonde med smak för Country, Western och LuckyRider!

[/private]