Nära naturen

Många livnär drömmen om att leva närmare naturen. Men vad innebär det egentligen? LuckyRider har träffat en familj som valt ett enklare… eller hårdare liv. Dottern Ine Annika tränar showtriks med arbetshästarna på ledig tid.

Text och foto: Åsa Wikberg

[private]

Har du någon gång känt en dragning till att leva närmare naturen, odla och föda upp din egen mat och vara fri från den dagliga stressen som vår moderna livsföring ofta för med sig? Visst skulle det vara skönt att leva efter kroppens egen klocka istället för att ha fasta arbetstider. Vara utan alla moderna påfund som tv, dator, tele­foner och annat som hela tiden pockar på uppmärksamhet.
LuckyRider har träffat en familj som valt att leva utanför det ”vanliga” samhället. Det är familjen Saito som bor på en gård utanför Åmål i Dalsland. Den som satt sig in i vad det innebär att helt leva på det man producerar själv får anledning att tänka både en och två gånger på om det verkligen är ett så rosenskimrande liv som man inbillar sig. För det är hårt arbete… mycket hårt arbete.

Flerspråkiga

För nio år sedan flyttade familjen från Norge till Åmål. Att man valde att leva ett ekologiskt och självförsörjande liv var ingen slump. Mamma Anita visste redan när hon växte upp i en förort till Helsingfors att det var det här hon ville göra. Efter några år då hon var gift med en ekologisk apelsinodlare i Japan kom hon och dottern Ine Annika hem till Norden. Så småningom träffade hon holländaren Merlijn Dorgelo och familjen utökades med två flickor till, Morina 14 och Tähti Tuuli 8 år.
Då familjen bott på olika ställen så har barnen blivit flerspråkiga och  talar fem olika språk. Men det intresse som överskuggar allt annat är det för hästar och hästhantering.

Odlar allt själva

För de flesta är toalett, dusch, rinnande vatten, el, tvättmaskin, tv, datorer och andra maskiner självklara delar av vardagen. Men det går uppenbarligen att klarar sig utan det mesta av ovanstående. Det gör familjen Saito. Rinnande kranvattten är självklart för de flesta, men här hämtar man hem vattnet i dunkar .
Familjen är självförsörjande med allt vad det innebär. Förutom att man på gården odlar det allra mesta man äter under året, så har man även får och kaninuppfödning. Ullen tas tillvara och man spinner, stickar och tovar sina egna kläder av den. Dock är familjen veganer så någon fårfiol på bordet blir det inte. Grönsakslandet dignar dock under diverse färggranna och vitaminrika grönsaker den sommardag LuckyRider besöker gården och Anita spänner för en av hästarna för att rensa mellan potatisfårorna i det stora potatislandet. Potatis  och rotfrukter är, precis som det var i Sverige förr i tiden, familjens basmat. Potatisen har ju den egenskapen att den går bra att lagerhålla under vintern.
– Där vi bodde tidigare hade vi 40-talet hushåll som abbonerade på en grönsakspåse i veckan. Det gav en bra inkomst, berättar Anita. Familjens utgifter på matområdet är nog betydligt lägre än en de flesta andra 3-barnsfamiljer. Det man inhandlar i matväg är ett fåtal basvaror som olivolja, gryn och mjöl till exempel.

Får och hästar

Familjens fem hästar, fyra fjordingar och en nordsvensk – alla hingstar – bidrar till försörjningen. Inga moderna maskiner används i lantbruket och skogsbruket, så hästkrafterna med gammeldags redskap är ovärderliga under hela sommarsäsongen då allt ska plöjas, sås in och så småningom skördas och bärgas. Du som har egen häst vet hur mycket en häst äter i hö under vintern. Multiplicera det med fem hästar, lägg på hö för 30–40 får och du får en liten aning om hur mycket hö som ska bärgas varje sommar. Hölass efter hölass körs in till ladorna.
–Vid höbärgning är det arbete dygnet runt. Vissa dagar föredrar vi faktiskt att arbeta på natten eftersom det är så fruktansvärt mycket hästbroms på dagarna, berättar Anita vidare. På vintern är det mindre arbete, men hö ska regelbundet transporteras hem på släde från ladorna. Alla i familjen hjälps åt när det är mycket arbete.
Vi beger oss ner till hagarna för att hämta hem hästarna som går tillsammans med gårdens får och betar. Både får och hästar visar sig vara långt ner i hagarna, men Ine Annika springer genast iväg för att hämta dem. Man får en bild av de afrikanska masaierna när hon på lätt fot flyter över ängen – ni vet de som springer dit de ska… oavsett om det är fem kilometer eller fem mil. Snart kommer hon tillbaka med hela skocken får i följe. Strax därefter dyker även hästarna upp.
Ine Annika och Morina kastar sig vant upp på hästryggarna. De ska båda visa ungersk post för mig. De två systrarna rider på parhästarna efter varandra och vips så står de på var sitt par i full fart över ängen.

Hästar stora intresset

Men även om jordbruket tar mycket tid och kraft så finns det alltid lite extra tid att lägga på tjejernas stora intresse som är hästar och hästträning. På gården och uppe i skogen har man byggt rundkoraller och här tränas hästarna regelbundet. Det är oftast Ine Annika man ser på hästryggen, men även mamma och småsystrarna ligger i och tränar. Ine Annika rider och har tränat in diverse tricks på parhästar. Hon står med var sitt ben på hästarna i full galopp och styr dem endast med en pinne som hon håller i handen.
Ett par tomma tunnor rullas ut på vägen, ekipaget tar fart och parhoppar över. Det ser hur enkelt ut som helst när hon gör det.
–Under vintern kan jag ha dem utan huvudlag, men på sommaren har jag grimma och ett rep som jag använder som tygel. Det är så mycket som är spännande och luktar gott på sommaren, speciellt när man är hingst, förklarar hon. Ine Annika är 19 år, men liten och spenstig till växten.
–För ett år sedan fick jag möjlighet att åka till England och träna med en stuntgrupp som heter Horses Impossible. Det var otroligt roligt. Drömmen är att försörja mig på att arbeta med hästträning och stunttricks, berättar Ine Annika som kommit en god bit på väg. Med sitt långa bruna hår fladdrande i vinden ser hon ut som en riktig Pocahontas och att inte någon stuntgrupp redan snappat åt sig henne är ett under.
Barfota sätter Ine Annika fart på en av sina fjordhingstar och kastar sig upp på ryggen. Sedan blir det kosackridning runt i korallen men den lilla tjejen studsande mellan häst och mark i en farlig fart.
Intresset för hästuppvisning och stunt på hästryggen har lett till att Ine Annika och familjen fått kontakt med många tränare runt om i världen och man försöker så långt det går att se de uppvisningar som kommer till Sverige. De ger även inspiration till nya stunts och nu tränar Ine Annika på att arbeta med fyra hästar, två som hon står på och ett par framför – allt i frihet.
–Jag tränar frihetsdressyr med hingstarna på sommaren. Då leker jag med två eller fler hingstar åt gången i paddocken. Jag har oftast en hingst åt gången utanför paddocken och då kan vi träna frihetsdressyr var som helst, på vägen, i skogen eller på en åker.
– Men det brukar bli så mycket hö­arbete på sommaren, så det hinns inte med så mycket, förklarar Ine Annika.
Men i väntan på ett genombrott i showvärlden så förklarar hon att de även tar emot hästar på gården som behöver tränas för ridning eller körning.

Hemundervisning

Det råder ingen tvekan om att flickorna i familjen lägger ner mycket tid på sina hästintressen. Alla tre har fått och får hemundervisning, vilket har medfört en något friare disponering av tid. Jag frågar Morina om hon saknar klasskamrater när hon inte går i vanlig skola.
– Jo, ibland gör jag det, för det bor inga barn här. Men det är skönt att kunna göra skolarbetet när man känner för det. För om jag till exempel ska göra matte och inte känner för det, då går det helt enkelt inte att räkna, berättar hon.
Vi sitter i köket och på väggen hänger två bladsadlar, men de är inte mycket använda.
– Jag rider mest utan sadel för att jag tycker det är roligare och man kan känna alla rörelser, även hästen blir mera rörlig. Tricksen blir mer levande och kraftfulla. Man känner sig som ett med hästen, förklarar Ine Annika.
Efter att ha tillbringat en av årets varmaste dagar på den självförsörjande gården så sätter jag mig så i bilen, slår igång air condition och rullar hemåt. Jag har fått perspektiv på vad ”mycket arbete” vill säga.

Mer info: tel:+46(0)532 210 35
e-mail:itsine@gmail.com

[/private]