Pendleton Round Up

Pendleton Up firar i år 100-års jubileum. I 100 år har folk vallfärdat till denna Rodeo i lilla staden Pendelton, Oregon, för att se cowboys och indianer mötas och tävla i högklassig broncriding, bullriding, roping och indian relay races. I år uppskattar man att det var runt 100 000 besökare under veckan.

Lucky Rider nr 1/2011
Text och Foto: Katrin Gunnarsson

Läktarna är fulla. 20 000 människor skriker av förtjusning när de fyra ryttarna kommer inridande i full galopp från de fyra vädersträcken med flaggor i sina händer. De stannar till i mitten på arenan och höjer flaggorna mot skyn. Alla ställer sig upp när en ung flicka börjar sjunga  Amerikas nationalsång. Alla män tar av sig sina cowboyhattar och man sjunger med i nationalsången. Vid sista tonen höjs ett öronbedövat jubel och Pendleton Round Up är igång.

[private]Världens främsta rodeo

Det är här man skall vara om man vill uppleva Rodeo när den är som bäst. Pendleton Round Up är världens främsta rodeo anser många. Den är inte störst men den är äldst. Pendlelton Round Up räknas till en av de 10 största rodeos i världen.

I år firar man 100-årsjubileum. I 100 år har det här rodeoeventet samlat flera 10 000-tals besökare för att se cowboys och indianer under en vecka mötas och tävla i högklassig broncriding, bullriding, roping och indian relay races för att nämna några av tävlingsgrenarna. I år uppskattar man att det var runt 100 000 besökare under veckan.

Bare back riding

Exakt 15 minuter över 13 släpps den första rodeoryttaren ut ur boxen. Det är Bareback riding. En storvuxen skimmel tar gigantiska hopp upp i luften och sedan gör den allt för att få av sin ryttare. Ryttaren sitter kvar sina sex sekunder, folket jublar och medhjälparna ute på arenan får av gjorden som spänner åt kring hästens ljumskar. Hästen galopperar iväg mot öppningen som låter den komma ut till sina vänner och maten. Den har gjort sitt för dagen.

Tempot är högt, publiken visar sin uppskattning och det märks att de kan det här med rodeo. Publiken visar tydligt sin glädje och sin besvikelse. När alla deltagare ridit, står det klart vilka som gått vidare till lördagens finaler.

Nästa gren är den spektakulära indian relay races. Fyra indianska lag bestående av en ryttare, tre hästar och tre medhjälpare. Medhjälparna skall hålla de två hästar som står och väntar på sin tur i racet. De står längs med staketet på långsidan av arenan. Det här är racing hästar. När de är på plats kommer ryttarna in barbacka på andra sidan och startskottet går. Jublet är totalt och indianerna rider i full galopp ute på racetracket ett varv och när de kommer upp till långsidan där de övriga i laget väntar skall de sakta in hoppa av och i full fart upp på nästa häst och iväg. I full galopp rider han ytterligare ett varv och när han åter kommer till långsidan gör han ett byte till. Nu är det sista hästen och den som kommer först över mållinjen, det är det laget som vunnit.

Det är helt otroligt. Någon missade bytet och hästen sprang iväg utan sin ryttare. Publiken är i extas och till sist har vi en vinnare. Ryttaren rider barbacka i full galopp över mållinjen. Han släpper tyglarna och håller båda händerna i luften i en segergest.

Bullriding höjdpunkt

Bullridingen är en av höjdpunkterna. Dessa enorma tjurar som är värda stora pengar inom sporten är hur atletiska som helst. När dörren släpps upp slänger sig en tjur på drygt ett ton upp i luften med en cowboy på ryggen som nu skall sitta kvar i minst åtta sekunder.

Tjuren gör allt han kan för att svinga av sin ryttare och många gånger lyckas de på första hoppet. En bra ritt får publiken att ställa sig upp och vråla. En av favorittjurarna, berättar speakern, gör sin sista bullriding. Han går i pension efter nio år. Publiken hyllar tjuren med en varm applåd. När dörren öppnas tar det endast en halv sekund innan ryttaren ligger på marken. Vi förstår varför han är så populär. Han ger de som rider honom en stor utmaning och höga poäng om de lyckas sitta kvar.

Barrel race tjejsporten

De få grenar som tillåter kvinnor är Barrell race, och en kapplöpning som de indianska flickorna har, men de tävlar bara en häst. Barrell race är mycket uppskattat och här är det världseliten som tävlar. Banan de rider är den längsta Barrell racebana som finns. Detta på grund av att det är en gräsplan och längst ut är det ett sandunderlag där hästarna kan göra vändningarna runt tunnorna. Flickorna rider i full fart och de är flera som är en hårsmån från att gå omkull. Det är bara hundradels sekunder som skiljer dem åt trots att det är så långa avstånd mellan tunnorna.

I Oregon

Pendleton är en liten stad i staten Oregon med nästan 20 000 invånare. Staden är känd för sina fina Pendleton filtar och för sin Rodeo. Staden ligger precis i kanten till Umatilla Reservatet som bebos av indianer från tolv olika indianstammar. Staden är vackert belägen mellan Colombia floden och Wallowa bergen.

Under en vecka om året, tredje veckan i september, lever denna annars så lugna stad upp. Då stängs alla skolor och inrättningar som inte behöver vara öppet. Hela staden är involverad i det stora rodeoeventet.

Fullbokat

Innerstaden ser precis ut som den gjorde för 100 år sedan och själva rodeoarenan ligger nära stadens kärna. I år har arenan förbättrats lite inför det stora 100-årjubiléet genom att man har satt tak på större delen av läktarna. Tidigare om åren när vi besökt rodeon har vi suttit i brännande sol. Det var bara två av läktarna som hade tak. Arenan tar 20 000 åskådare och i år var det fullbokat redan ett helt år i förväg. Hotellrummen bokades nästan två år i förväg.

Vi möter familjen Yearout som kommer ifrån  Nez Perce stammen i Idaho. Deras familj har som tradition att komma till Pendleton Round Up. Det har de gjort i alla år och Rosa säger stolt att de inte missat ett endast år.

De har i år med sig tio hästar för att delta i Westward Ho parad. En parad som i år kommer infatta nästan 1500  hästar och tusentals människor. Indianerna har en stor del i paraden och det är indianer från många olika indian-stammar.

Familjen Yearout har tre tipis, indiantält, som de sätter upp i tipibyn som i år har fått ett extra område med anledning av 100-årsjubiléet. Det är en viktig social sammankomst. Man möts, umgås, dansar och sjunger. Paraden är viktig för att visa att man fortfarande finns och har en levande kultur.

Paraden

Paraden i år är extra stor. För oss besökare gäller det att ta plats någonstans utmed gatorna i centrum i god tid. Många sätter ut stolar redan kvällen innan för att få en bra plats.

Under hela två timmar får vi se det ena ekipaget efter det andra passera oss på gatan. Vackra indianer i full mundering. Hästar av alla tänkbara raser och storlekar. Historiska diligenser och andra vagnar.  Ett bejublat ekipage är de tre gigantiska vagnarna från mitten av 1800-talet som dras av tio stora oxar. Sist kommer en gammal timmermaskin och sex stycken stora mulåsnor drar en enorm timmerstock. Så här arbetade hästarna i skogen för 150 år sedan.

Marknad

Pendleton Round Up har under veckan en massa sidoevent. Gatorna är täckta av försäljare och olika marknadsstånd. Mycket westernutrustning både för hästar, hemmet och kläder för oss westernintresserade. På indianernas egen marknad hittar man vackra traditionella smycken och annat hantverk. Det luktar gott från deras matstånd och det är långa köer till deras populära frybread. Utanför Rodeoarenan pågår en powwow som är en form av indiansk danstävling. Här ser man hundratals indianer dansa till deras speciella trummusik. Nere i centrum hör man Country musik runt varje gathörn så det är en härlig mix av cowboys och indianer.

Jag hör med många personer som jag möter om vad de tycker om Pendleton Round Up och de säger alla samma sak. This is it. Många har kommit hit under många år och de verkar alla vara riktiga Rodeo fans. Men helt klart har jag förstått att det finns ingen rodeo som Pendleton Round Up och jag måste hålla med. Jag har själv varit här sex gånger och jag kommer gärna tillbaka.

Resor till bl a Pendleton Round Up arrangeras genom: www.ursprungskallan.se [/private]